Patrik Leandersons blogg

Det amerikanska bandet Band of Horses blev i dag klara för årets Malmöfestivalen. Härligt! Även om bokningen känns lite väl mycket 2008 och att bandet har klippkort till Sveriges festivaler är det egentligen ett band Siesta! hade behövt. Nu får man vänta några månader för att se dem igen.

Innan dess kan man ju alltid lyssna in deras nya album som kommer snart. Ska göra det i morgon.
Deras förra var ju så bra! Det årets bästa enligt egen utsago.

Far och son Linderoth sitter och "tjötar" på "Nya" Gamla Ullevis läktare. På jobbjakt? MFF dominerar i bollinnehav och kreativt spel och två supermål mot ett rätt tveksamt IFK Göteborg. Och Helsingborg-ledning mot AIK. I varje fall än så länge. När ungefär hälften av de respektive andra halvlekarna har gått. Det går bra för skånsk fotboll om vi bortser från Trelleborgs FF och Waff.

 

Vem sa att tjejer inte har humor?

Varje gång nån säger att tjejer inte har humor brukar jag komma att tänka på nedanstående klipp från den ofrivilligt roliga filmen "De ofrivilliga". Och varmt rekommendera den. Om du inte har tid eller ork att se den eller hyra den kan du väl se detta klipp som en kurs i kvinnlig humor, och skratta lite om du vill.



Och inte för att Maria "Sally" Lundqvist är med i filmen, nej, nej, nej hon är inte alls rolig i den här filmen (heller).

Nu är jag framme vid dagens sista avslöjande så här på löningsdagen. Behöver journalistförbundet ens hålla sitt sammanträde för Stora Journalistpriset i klassen Årets avslöjande?



Framför mig i kassan stod en tant i sjuttioårsåldern. Hon slog på stort dagen till ära, eller så fick hon en taskig pension. Hon köpte nämligen en handpumptvål av märket Eldorado. Fint ska det va!, som Johan Glans brukar säga. Hon lade även upp tre Kronjästförpackningar på bandet. Hela kalaset gick på det facila priset av 12 surt förvärvade kronor. Ingen påse behövdes heller. Och kvittot fullkomligt sket hon i att lägga ned i sin portmonnä. Denna pappersremsa var jag inte sämre än att kunna ta ur kvittohållaren då jag tyckte det var värt att föreviga. Behöver man jäst så behöver man jäst är kontentan. Jag bockar och bugar för ännu ett mycket väsentligt och tvålfagert blogginlägg som inte sväller över.

Jag var i min favoritbutik Kvantum också i eftermiddags.



Jag blev besviken. Min antagonist och motarbeterska nummer 1, alltså hon i folkmun vi brukar kalla Den Kryllhåriga Med Glasögon som ibland sitter i kassan var inte på plats. Inte heller "Burk-Ragnar". Det satt däremot en snygg kassörska! Kanske har butiksägaren läst antingen min blogg eller en gammal klasskompis blogg och försöker jävlas med/göra det svårt för honom när han är hemma i Skåne och besöker sin familj, och dessutom vill handla på ett "säkert" ställe.

Till dig, vill jag "varna" för en tjej som tror heter Eva (har fin hy och stylad/snygg frisyr). Jag brukar ju, av en anledning, inte vara uppmärksam på vad kassörskorna heter, men nu kan jag inte glömma detta namn. Jag är fortfarande lite chockad. Jag vet inte om jag ska hoppas att hon glider in i kompisgänget, tar munhuggningarna med "Burk-Ragnar" och hans korginsamlingar med en klackspark och/eller kanske till och med lär Den Kryllhåriga Med Glasögon hur man knappar in ett Mixen-lir utan att ge upp efter tre sekunder.

Inköpslistan (se ovan) bestod bland annat av två liter Fjällfil, en liter Brämhults Apelsinjuice och en liter Otto Glass-gammaldags vanilj. Inget jag behöver skämmas över så jag vitt vet. Ibland har man tur...

I dag var dagen då de flesta får löning, ja inte alla kommunanställda då, jag vet.


(Jag tror jag är först med att låna Blur-basisten Alex James bok, inte en skråma på den som jag kan se.)


Jag firade det genom att betala min biblioteksskuld. Hela 122 riksdaler (mitt slarv efter flera år) har jag nu skänkt tanternas och Runos fikakassa. Köp nåt gott! Stolt som en tupp stegade jag fram med en Alex James-bok i ena handen och en Fleksnes-dvd-box i den andra. Eftersom jag inte har något bibliotekskort (ligger och skräpar i någon låda) lämnar jag alltid fram mitt körkort (så får tanterna ett ungdomligare jag att titta på som bonus).

När tanten i kassan sa NEJ, och hela hennes datorskärm lyste rött, var det dags att ta fram "lädret" och leta upp ett par sedlar och några mynt. Då kunde jag även låna om Fredrik Strages "Text", som jag hittills bara läst några sidor ur.  Annars hade det inte gått att låna om den. Tanten flinade lite lätt när hon kollade att de tre Fleksnes-dvd:erna låg i fodralet. "Han är roliga han, Fleksnes!", grymtade hon till. "Ja, det är annat än Skavlan!", kontrade jag på direkten.

Tror faktiskt jag ska se några avsnitt i kväll. Norges svar på "Albert & Herbert" har inte gått på tv på många, många år. Men är nästan säker på att jag sett avsnitten innan. Ja, kan man se repris på repris på repris av serier som "Våra värsta år" och "Seinfeld" kan jag nog återigen ta mig an den pratglade handelsresande norrmanen med alldeles för mycket fritid och en morsa som har bra pli på sin son.

Som vanligt när det vankas brudar och quiz hade "Team Jarvis Cocker" inget jätteflyt under kvällen, även om det till slut faktiskt blev en plats på prispallen. Vi är ju nästan lika karismatiska och kunniga som Pulps frontfigur. Och att allt ägde rum på Harrys hjälpte inte heller till. Popmarcus knep Alien Ant Farm och deras Michael Jackson-cover redan på första frågan och jag klarade den Nya Zeeländska-gruppen OMC och deras världshit "How Bizarre". Men sen fick vi inget napp. Varken på brudar eller Quiz-vinst. Det senare var dock väldigt nära. Att Lotta Engberg hade gjort en gammal Lill Lindfors-låt 1997 kunde vi inte. Det var tre lag som hade 15 rätt och utav dem drog vi såklart tredjeplatsen...

Vi hade fel på fem frågor (tjejfrågor allihopa!): Lotta Engberg (dessa fruntimmer), "The Postman" (5,5 av 10 på IMDB, det trodde jag inte om denna Kevin Costner-rulle, filmen sågades ju till fotknölarna av kritiker, och det var faktiskt ett ganska grovt fel i den ställda frågan; Tom Petty spelade inte alls sig själv utan Bridge City Mayor enligt uppgift), Nya Zeeland (se ovan), "I Want you Back" (vi skrev i fyllan och villan gruppen istället, alltså Jackson 5 och inte låten) och "Uptown Girl" (Westlife gör bara covers kom vi överens om, både frågesportsledaren och "Team Jarvis Cocker",  men inte fan dök låttiteln som Billy Joel gjort upp i skallen förrän när de rätta svaren förtäljdes).

Bättre lycka nästa gång, det var en sån här kväll vi skulle vunnit egentligen, det är de två senare felsvaren vi grämer oss mest åt.  Dock vann vi återigen 100 kronor som vi kan växla in i baren mot nästan två Staropramen (får betala sex kronor) eller två Falcon/Sommersby-cider på fat (då får vi två riksdaler tillbaka).

Plus i kanten var också att min lagkompis lyckades hitta det bortslarvade och troligtvis som han förmodade av misstag slängda presentkortet på 100 kronor som vi vann hösten 2008, då puben fortfarande hette Kings Head och inte Harrys. Bra jobbat gamle man!

Damon Albarn och kompani smyger ut en ny singel. Gratis på sin hemsida. Inte så dum alls, lite skillnad mot Gorillaz. Du vet väl om att Gruff Rhys är refrängsångare på en låt på den plattan.



West Side Fabrications nya fynd. En riktig bilåkarlåt till video.



Lägg märke till den indie-korrekta Mr Bean-dansen från Brooklyns svar på Nordpolen.

Innan matcherna

Supertisdag. Laddad som tusan. Kan gå hur som helst. Hoppade över pingisträningen. Årets hittills hetaste fotbollskväll får inte slarvas bort. HIF-MFF plus Inter-Barca. Bägge bortalagen har tagit bussen. Rätt ska vara rätt... Snart börjar införsnacket, en kebabpizza är uppäten, nu några uppladdningsöl och snart dyker supportrarna upp innanför dörren. Sjukskrivning i morgon?



Efter matcherna

Vilken icke-magisk kväll. Både MFF och Barca gjorde plattmatcher som sören. Rättvisa segrar för HIF och Inter, tyvärr. Synd att Barca bytte ut en potentiell målskytt i Zlatan, vet inte varför. MFF-svar på Messi, Daniel Larsson, hade ingen höjdarkväll heller och kom inte upp i någon PS3-klass. Vilket nummer har jobbet för sjukskrivning i morgon?

Sitter och lyssnar på Mitt Pianos debutalbum "Allt ljus på mig".

Det är en skiva helt i min smak. Visst är det konstigt att när det väl kommer fram en ny svensk kvinnlig artist som verkligen gör bra musik sågas den i de flesta tidningar till fotknölarna, ett av fem i många tidningar (inte i Sydsvenskan dock). "Falsksång", "lyriken banal och poänglös" och "sången är tom, gnällig och oengagerad, och det är så jäkla irriterande", är några omdömen.

Jag håller inte med, jag hör inte en enda gång hon sjunger falskt. Det mesta har dessutom ett driv och melodikänsla som borde göra vem som helst grön av avund.

Likt några av de bästa kvinnliga artisterna som Annika Norlin och Marit Bergman har hon en journalistisk bakgrund och jobbar nog fortfarande som det.

Men visst, fortsätt ni stockholmsrecensenter och ni andra att lyssna på Robyns Teddybears-inspirerade och intetsägande singelbesvikelse "Fembot" eller Melissa Horns "banbrytande" och dödstrista Winnerbäck-plagiat.

Den här bloggen är inte bara trams och glytterier. Musik och poesi.

Nej, för ibland känns det hopplöst. Som om man gått in i en återvändsgränd - för trehundrade gången.
Varför anstränger man sig? Helgen ser i princip likadan ut varenda eviga fredag, lördag och söndag.

Sveken, rutinerna, idrottandet, tv-tittandet, hoppet, ja allt, och till slut blir man bara besviken, sviken, mållös, ledsen och än mer luttrad.

Det är konstigt att man inte är mer cynisk, hårdför och arg, egentligen.

En motgång gör en starkare, heter det. Det kan stämma. Om det hade varit så väl. Men när det för tusende gången blir en motgång är det allt svårare att bara blåsa av sig det.

Jag är inte den som klagar. Vissa lever dock i en (humorlös och slentrianmässig) bubbla och andra får kämpa.
Som om de gett upp och inte vill chansa eller göra något roligt. Som en stillsam vuxentråkma, tråkigare än Svenssons, standardiserad efter normer från en uråldrig bok om vett och etikett och hur vuxna människor ska agera och prestera.

Ibland kan en förlorad pingismatch i första omgången av Bjärnumsträffen vara ren magi.
Ett misslyckat ragg vara ljuv musik.
En bortslarvad Dagens Dubbel ha sin charm.
Och att då och då arbeta i uppförsbacke bara stärka självförtroendet.

En bortglömd namnsdag, ett uteblivit födelsedagsuppvaktande eller studentfirande är något annat.
Eller när man inte blir bjuden på den där festen man trodde att man skulle bli bjuden till. Det finns alltid andra som går före, trots att de egentligen inte behöver det. Man undrar hur folk tänker. Egoism framför vänlighet och människokännedom.

I slutändan är det ändå alltid vi som hellre sätts på avbytarbänken, placeras i reservlaget eller förnedras ännu mer när en redan utbytt spelare blir inbytt igen före en själv.

Allt kommer till en gräns. Fler borde precis som jag tänka på andra. Hur de mår och tycker. Inte bara på sig själva.

Eller är det precis tvärtom. Man är för godtrogen, och egentligen bryr sig ingen människa i hela världen om hur den andra egentligen mår.

... är som att äta knäckebrödsmackor utan smör. Eller makrill utan fil.





Jag var fullkomligt chanslös när The Sweet, Alexandra Burke och Paul Sahlin/Paul Paljett dök upp som första frågor. Paul Paljett kunde jag dock likt Popmarcus kunde Lasse Tennander på genomgången av förra veckans quiz. Jag hade skrivit ned det på ett av papprena som inte lämnades in. Jag fick vara med i Fogges systers lag. I övrigt resonerade jag och en lagmedlem fram att Brandsta City Släckers var med 2002 med "handklappslåten" den första gången. Samma år som Afrodite vann, tror jag. Som avslutningsfråga var faktiskt Håkan Hellström. Vilken stad han kom ifrån var frågan och jag som hade hans scenkostym från 2000, kvällen till ära, hade givetvis rätt på frågan. The Baseballs, Akon, Eric Gadd, Seinfeld, Tjuren från Wales och Coyote Ugly var några andra rätta svar vi hade rätt.

Nästa vecka hoppas jag att Team Jarvis Cocker är komplett och att vi vinner över de där förbannade "Lost in Hollywood" som håvar in 300 riksdaler var och varannan vecka, numera. Så även i kväll. Nu jävlar tar vi dem.

Produkt

Activia Naturell


Beskrivning:

"Activia motverkar och lindrar matsmältningsproblem så som uppsvälldhet, trög mage och gaser. All yoghurt innehåller två magvänliga bakteriekulturer: Lactobacillus bulgaricus och
Streptococcus thermophilis. Activia innehåller, förutom dessa två,
även en tredje: Bifidobacterium (animalis) lactis, även kallad bifidus ActiRegularis."

Mitt omdöme:

Den får vara hur jäkla bra för matsmältningen och uppsvälldhet som helst, den smakade pecka.
Jag satt och plågade mig igenom denna lilla bytta under hela min frukost på jobbet, den tog ju aldrig slut, det var tur jag hade makrill att skölja ned fanskapet med. Annars hade jag nog svimmat på kuppen. Massa klumpar i den smaklösa yoghurten med en sträv eftersmak som var värre än hostmedicin och Echinaforce. Hög klökvarning, tyvärr var det tvåpack jag köpte, så det fanns en kvar efter att jag ätit upp den första. Min far fick den, jag var något mildare i min dom, han tyckte den var ännu äckligare. "Köp inte sån skit fler gånger" har jag för mig han yttrade. Jag håller med honom. Activia Naturell eller nån annan smak har satt sin sista potatis hos en Leanderson.

Vågar du också bojkotta Activia?


PS. Jag har hört av säker källa att vaniljyoghurt är betydligt bättre, gärna i enlitersförpackning och gärna att man häller i sig hela direkt ur förpackningen på kortast möjliga tid. Den bästa bakfyllemedicinen sedan Svenska Mästarna AIK vann en allsvensk fotbollsmatch senast. DS.

Jag har fått en ny favoritserie som jag ser varje måndag kl. 20.00 på Kanal 5. Ibland ser jag även reprisen på fredagar för att vara säker på att jag inte missade något. "Håkans Bar" heter programmet och bygger löst på historien om när Färjan-Håkan åker till Thailand för att starta en bar under uppsikt av en tuff, pengahungrig stekare. Som en verklighetsbaserad, snudd på lika smärtsamt plågsam, version av den lysande brittiska serien "The Office", fast helt avsaknad av humor men full av värme i form av thailändsk sol.

I kvällens program fick Håkan sparken. Han smög på bästa bartid i väg med personalen för att sjunga "The Final Countdown" på en konkurrents pub. Det slutade i fiasko i dubbel bemärkelse och titeln på sången verkar bokstavligt talat vara dolkstöten för hans utlandsäventyr. Redan i andra raden av Europes gamla uttjatade slagdänga fick han en tupp i halsen och en thailänsk hårdrockare (!) fick rycka in och ta över sången, samtidigt som Färjan-Håkan med mössa grabbade tag i en oinkopplad gitarr som råkade stå på scenen och började spela playback-gitarr som värsta proffset. Sedan försöker han hålla masken för personalen och tycka att allt gick bra. "Var var sladden till gitarren?" frågar en söndertatuerad brud som jobbar med Håkan. "Den var inkopplad", hävdar Håkan bestämt trots att han vet att allt snart är på väg att gå käpprätt åt skogen. I nästa stund blir han även ombedd att sluta på "Håkans Bar". På sin egen bar. Förnedringen är total, han har jönsat runt tillräckligt nu och i nästa avsnitt har han åkt hem till Sverige, som det verkar.

En pensionerad fluortant, André Wickströms svenska kusin och den söndertatuerade bruden ska nu driva skutan vidare under namnet "Håkans Bar". Ett järngäng med krut och fart i som t.o.m. pallade med ett stentufft boxercise-pass som varade i max en halv minut. Den tuffe stekaren tycker tydligen denna omaka trio har gjort ett bra jobb. Hur han nu kan veta det. Jag har inte sett allt i seriens begynnelse, tyvärr, och är osäker på hur dessa tre personer kom in i bilden. Men nog borde där finnas vassare bartenders att tillgå. Kanske kan de dock sälja några extra drinkar på den humorlöse Håkans "goda" namn, Korv-Eriks bredvid Harrys går ju fortfarande rätt bra vad jag vet. I varje fall på fredagar och lördagar, trots att det var evigheter sedan det byttes korvförsäljar-kavaj eller ens var någon som hette Erik som fumlade med pommes och Luffare där.

Jag var på Netto i dag. Stället jag går till för att få den finaste makrillen på burk, en upplevelse/show redan på måndagen och för att trängas och stå i en jättelång kö med Hässleholms snålaste/ekonomiska kunder.

En tant med ett jättelikt hakparti, som en nedhängande påse därunder och hon såg ut som en höna och hette möjligtvis Agda. I hennes vagn låg tre stycken lådor med två kilo kycklingklubbor: BBQ-kryddade och färdigstekta. Passande kan jag tycka. Inget konstigt i detta i och för sig, om man vill bunkra upp kyckling och vill slippa steka och krydda det själv. Men jag hörde henne samtala i sin mobil om att "de bara hade tre förpackningar kvar". Jag undrar hur många hon hade tänkt köpa egentligen om lagret varit mer välfyllt? Det dubbla kanske? 79 kr kostade kalaset styck. Dessutom kompletterade hon med en säck hamburgare och 14 liter mjölk.

En annan vimsig kärring var nära att orsaka en seriekrock vid kassorna. I full karriär kom hon med en tom kundvagn och i smärre panik skulle hon ut genom den trånga passagen. Högt avslöjade hon att det var för lång kö för att hon skulle handla. "Orkar inte handla i dag, för lång kö, tar det någon annan dag", mumlade hon nåt om, ingen svarade henne. Att gå ut direkt måste hon kommit på rätt tidigt eller så var hon orutinerad Netto-handlare (om hon nu inte gått och lagt tillbaka alla varor hon roffat åt sig innan) för i vagnen låg bara fem reklamblad och hon tvingade Tant Agda att backa med sin vagn med fryst kyckling och resten av sina fynd, för att komma ut ur Netto.

Så min teori är att du är vad du äter. Tant Agda liknade ju en höna och skulle bevisligen ha kycklingbuffé hela veckan.

MFF-aren Agon Mehmeti äter rögad ål, då han är lika smal som en sån. En känd ramsa bland hejarklacken som även Daniel Andersson sjungit i ett sportinslag.

Själv äter jag makrill, är lika löpstark och gillar Gais/Makrillarna (mer kämpaglöd än talang) mest av göteborgsklubbarna.

Mycket tack vare att Glenn Hysén gjorde sån dundersuccé på Österås IP 1992 (?) när IFK Hässleholm mötte dem och även för att Makrillarna är Håkan Hellströms klubb ("Gårdakvarnar & Skit").

Nej, nu spårar detta inlägg ur mer än jag tänkt mig, vi nöjer oss där.

Jag håller ju på Malmö FF.

Jag har börjat lyssna på P1, det är aldrig försent att bli finkulturell...

Men jag ska tipsa om tre P3-"hits" också som jag ännu inte tröttnat på.

----

Lite fransk pop med rätt dåligt namn, som en korsning av Phoenix, Air och Daft Punk, typ:




Jag trodde först detta var Magic Numbers-sångarens sidoprojekt...






Hon heter Alexandra Ramnewall och kallar sitt enmansband för Mitt Piano. Om jag inte har helt fel släppte hon debutsingeln "Små små steg" 2008, uppföljarsingeln "Du säger ingenting det säger allt" 2009, och nu "Filter" 2010. Tre singlar, tre olika år. Dock kommer ett album i år. Tuggummipop med refränger som sätter sig på hjärnan.

Det gäller att vårda datorn lika väl som Messi vårdar bollen. I dag startade jag om min dator för andra gången för året, den var nämligen lika het som Messi. Jag slarvar för ofta med att ta hand om min lilla bärbara laptop. Den får stå på dygnet runt, och varför ska man egentligen stänga av den för ofta. Det är inte för att jag laddar ned film och musik dygnet runt den står på, nej det handlar om tillgänglighet. Även om det inte tar många minuter att stänga och starta den igen vill man ju plåga den lite. Laptopen ska veta att den lever, den kan sova när jag är på jobbet eller ta en paus när jag sover om nätterna, ibland fäller jag till och med ned locket (till datorn inte toa-stolen). Men i kväll sa den ifrån, som om datorn "skrivit dikter så att den blivit snurrig". Varje gång jag pekade på en sak rullade andra menyer ned, och till slut var den lika seg som en Hemkola. Och till slut hängda sig hela möget. Efter att ha startat om den i halvtidspausen mellan Barcelona och Arsenal, mycket lägligt och vältajmat och en smula tur för Messi var lika smällhet i slutet av första som min Acer. Och i andra halvlek följdes min dator och Messi åt, en återhämtningspaus i nästan hela andra halvlek för att återigen få ny energi och glädje i slutet av matchen.

För den som vill ha något lätt precis som Nordpolen eller bara vill ha en billig falafel: Östervärnskiosken nära Linnéskolan. 25 kr för en falafel. Har öppet till kl 22 numera, alla dagar.

Kebabrulle, kebabpizza eller kebabtallrik: Ge fan i Parenco, Torino och Valentino i varje fall. Välj i stället Venezia. Fyllekebab köpes hellre på Järnvägsgatan än Fred & Co (Korv-Olle som är snåla). Där gör de färskt kebabrullebröd direkt i en pizzaugn, även om klockan slagit över 03.30 på natten.

Caffe Latte-bakelser: Men hey! Nu har dessa juveler anlänt till Maxi, Sjöstrands är bageriet. Så det är dit kosan ska ställas nu när OKQ8 inte tar in dem längre.

Lunchbuffé: 1. Thai Take Away (nu med sushi också, dock bara två sorter) 2. Farozon (i varje fall vissa dagar, suverän salladsbuffé också, och då och då har de goda Dagens) 3. Chicco (Fin och generös men ganska enformig salladsbuffé, dock rena kaoset om man ska ta med det, ganska snålt tilltagna Dagens, allt som oftast) 4. Harrys (Fint upplagda rätter, dock ganska lite mat och har man tur är Bagarleffe hemma och sover på lunchen)


Avstå från: 1. Wokhouse: Geggig, slajmig kinamat som blänker, sushin är dock helt ok, men eftersom Thai Take Away också har det behöver man inte sätta sin fot där på lunchtid, dock kan den Mongoliska buffén intas någon gång per år helgtid.
2. Asia Corner: Liknande buffe som Wokhouse, men inte så god sushi, en tidsfråga innan den läggs ned.
3. Graffiti Café: Dyra sallader, och allvarligt talat detta är ingen karlamat, min högst vetenskapliga studie visar att dess kunder består av 95% kvinnliga kunder, 4% är män som tvingats med av sina gravida fruar, 1 % är män som gått och letat efter en Dagens men i panik fått välja Graffiti Café då det inte var något som passade på de andra ställena och lunchrasten var på väg att ta slut.
4. Casablanca: Många rätter att välja på men det är för enkelt och för lite mat för att man ska vilja betala uppemot 80 riksdaler.
5. Pastavagnen: Där har jag inte satt min fot på år och dar, trots att det inte är så dyrt tycker jag inte det är värt ens det förhållandevis låga priset om man vill stå sig längre än en timme efter, dessutom mest sås och överkokt pasta. Detta får också betraktas som ren tjejmat. De flesta tjejer tar dock en halv portion bara, det fattar jag inte hur de står sig på.

I eftermiddags fick jag syn på något konstigt. En fluga/spindel/bagge eller vad det nu var. En tjej i trettonårsåldern hade nog skrikit så mina trumhinnor hade sprängts men jag tog det med ro och fotograferade insekten/djuret.

Jag är för prestigelös för att gå upp i falsett för något så oväsentligt som en stackare som lyckats sätta sig upp-och-ned i taket. Antar att han/hon tyckte utsikten var fin. Perfekt avstånd till min 42-tums-LCDHD-tv.

Stig H Johanssons eminenta expertkommentatorröst, de himmelsblå jackorna på de anställda i produktionen eller de feltravande hästarna verkar ha spelat in. Jag lät krypet vara i fred. Jag glömde snabbt att det var där. Nu kl 00:18:37, cirka tio timmar efter och med några öl i blodet, ser jag inte den objudne gästen. Den verkar försvunnit för stunden men kanske dyker den upp i natt och biter mig. Jag vet inte. Funderar på att ta in på hotell så jag inte utsätter mig själv för risk. På Harrys kan jag inte sova, där går Bagarleffe väckningsrunda hela kvällen, eller snarare när han tagit betalt för öl och glömmer hälla upp den. Så jag får se hur det går. Kvällen är ung, påsken har precis börjat och i morgon spelar Playtones på Björksäter med åtminstone Timo Diablo i publikhavet.

I dag hjälpte jag farsan med att rengöra hans husvagn. Det är något av en tradition att jag tvättar dess tak. På en skakig stege står jag med en sopkvast och häller vatten och rengöringsmedel på taket och skrubbar som värsta curlingproffset. Det gick rätt bra detta året. Jag börjar bli rutinerad. Inte tillstymmelse till att skaka stegen eller nåt sånt amatörmässigt trots att jag är höjdrädd.

Eftersom vattnet till kranarna uppe på taket var avstängt av någon anledning fick jag gå ned till lägenheten och fylla på en hink vatten.

Nej, nu ljög jag. Jag sprang ned och hämtade vatten.

För som lök på laxen (det är ju ändå påsk) bestämde jag mig för att springa med hinken ned till lägenheten och fylla på och snabbt tillbaka med hink och vatten upp till taket där husvagnen står. Till råga på allt satt ett gäng grannkärringar ute på bänkarna och traggade skit.

Jag antar att jag var inblandad i åtminstone ett samtal. "Har Leanderson-sonen blivit galen eller töffig?" "Springa som ett skållat troll med en hink fram och tillbaka mellan taket och lägenheten sju-åtta gånger! Kan han inte ta det lugnt?".

Icke, säger jag. Jag förenade bara nytta med nöje och så fick jag lite motion på köpet. Jag sprang ju ändå 12,6 km i går och musklerna behöver rätas ut en påskafton som denna. Dessutom ville jag se så mycket som möjligt på den allsvenska dammatchen eller var det pållarna på tv. Ja, nåt var det.  Ni får själva gissa vilket. Men jag tycker ändå det kändes bra att springa med en hink och vatten mellan taket och lägenheten. Det kändes lite som att jag var med i "Fångarna på fortet" och trots att jag inte hörde Gunde skrika att det var sju sekunder kvar och att jag skulle hämta nyckeln, hoppa i taket och slänga mig i väggen var det ändå ett hyfsat bra fiktivt tävlingsmoment för undertecknad när grannkärringarna satt och syjuntade sig igenom en påskafton på Bokebergs gård nummer ett.

Eftersom Mats Olsson fortfarande är sjukskriven (halkade i Vancouver) fortsätter jag med mina "snarlika" summeringar, denna gång av händelser i mars och lite av april...




Firar långfredagen med Nadal-Roddick och Söderling-Berdych. "Fidde" Rosengren tonsätter alltsamman, han är oftast en duktig/kunnig kommentator men ibland blir han lite väl traggig i sitt tugg. Men han vill väl bara spelarnas bästa. Nu kör de förresten återigen "Kiss Camp" (I love kisses) för glatta livet i pausen på centercourten. Alltså de zoomar in ett par på storbildsskärmen och sen är det upp till dem om de vågar kyssa varandra. Varför inför de inte sånt på Swedish Open eller Stockholm Open?

Anser att några Original Crocodile Lager och lite Teenage Fanclub är den bästa återhämtningsmedicinen efter att ha sprungit 12,6 km i Sölvesborg.

Zlatan, härliga mål, konstigt du blev utbytt. Den Långe hade behövts hela matchen, men bra match ändå. Tveksam straff dock till Arsenal.

Tycker det gått lite för långt när Femman visar så pass tafflig tv som "Hakån´s bar".

Vem fan orkar glo på Falk-filmerna och tramset på Tv4 när man kan se en Jakob Eklund i högform i "Pillertrillaren" på SF Kanalen istället...

Regnat hela dagen, nu ger jag upp och beger mig till gymmet istället för "förfest".

Har som stor lokalpatriot precis gjort en stor "björntjänst": köpt en dos hederlig rock från trakten på plastbit för hela 90 riksdaler. Ledtråd: Utanför Siesta! 09 sjöng han "Körvavisan" i två dygn bland annat.

"Kräftpannacotta är ju alltid kräftpannacotta."

Såg alla hittills visade avsnitt av "Solsidan" i dag. Det var roligare än jag trodde. Första avsnittet såg jag när det hade premiär men det tyckte jag inte var så kul. Men resten var desto bättre.

Är glad som en speleman när Daddy cool köpte Caffe Latte-bakelser till mig när han var i Ängelholm. Bakelserna som OKQ8 slutat att ta hem på hur länge som helst. Varför vet jag inte. Sjöstrands bagerier gör dessa bakelser som består bland annat av vit choklad, grädde, kakaopulver och lite socker. Dessa GI-bakelser är riktigt goda.

Haha, jag har varit på fars i kväll med farsan. Det trodde ni inte att jag kunde gå på fulkultur och skratta i min gamla gymnasieaula. Ett "kärt" återseende, de hade byggt ny kiosk annars var allt sig likt.

Det är inte alltid bästa låten vinner, det är hela alltet. Rätt artist, rätt tillfälle, framförandet, vad folket bestämt sig innan för, osv.

Plura, Plura, Plura, ja det är typiskt, just som man fått en ny favoritmatlagare i tv så åker han till Göteborg, köper droger och blir tagen av Farbror Blå.

Ack Hässleholm. Regnblandad snö-chock sätter stopp för mitt löppass i eftermiddag. Får knäppa upp en bira och yla till "I spåren av tåren" istället och ta helg... Räcker sex Staropramen och tre Åbro Sigill till kvällens "På Spåret"-final och morgondagens "Melodifestivalen"-final?

Nu har Tv8 börjat på ny kula igen med "Seinfeld". Med tanke på hur bra serien blev efter hand måste första säsongen sägas vara usel.

Norrlänningar har humor. En prestigelös fotbollspelare/skådis från Umeå ställde givetvis upp på att visa nyllet inte en gång utan fyra med olika "fruar". Har dock något vagt minne att detta skämt har funnit i antingen Kristianstadsbladet eller Norra Skåne något år, men då var det bara på två bilder en snubbe var med på.

Det verkar av kommentarer, sms till honom, ja till och med hans farsa som blev chockad, blivit något av ramaskri över landet.

Och många blev arga på honom, "visa ansvar", "tänk inte bara på dig själv", osv.

Sånt är ju minst lika roligt som skämtet, att folk inte fattar, trots att flera avslöjat skämtet...

Dessutom var det samma unge på alla bilderna. Men "fadern" har dock inte blivit "father of a son" på riktigt.

Att glo på alla nyfödda ungar och de som visar upp dem är dagens höjdpunkt för många. Dessa sidor är viktiga och här får inget gå fel. Folk på arbetsplatser måste kommentera detta varje dag. Ser de för glada ut är det fel, är de sura är det inte bra och är det någon man känner försöker alla lista ut.

I eftermiddags tidkännagav Siesta!-ledningen med Micke Fredholm i spetsen det sista släppet till årets festival.
Det handlar om en något överraskande bokning och en rejäl breddning av festivalens utbud.

- Ja, vi vill gärna locka fler yngre till festivalområdet. Medelåldern var alldeles för hög förra året, och Zillah & Totte är ju ren familjeunderhållning, så de kommer spela på eftermiddagen antingen fredag eller/och lördag, förklarar Fredholm.

- Vi är grymt nöjda med att ha kunnat knyta till oss en så pass nyskapande artist. Jag tycker Zillah är hur duktig som helst på det hon gör och schimpansen Totte är väldigt rolig. Vi brukar spela "Apa efter" och "Fuskpäls" här hemma på helgerna. Ungarna älskar dessa enkla men charmiga bitar. Nya albumet "Totte (G)apar Igen" är en skön hybrid mellan allvar och galenskap. Jag fick upp ögon och öron för Zillah & Totte redan när de gjorde debut på Hästveda Marknad 2001, långt innan de vann Talang på Tv4, berättar en entusiastisk Fredholm.

Huruvida detta familjära alternativ till Malmöorkestern Babian kommer bidra till att locka uppemot 12000 besökare till festivalen, som Fredholm satt som mål, återstår att se.

- Alla som tjatat om Joddla med Siv får här sin revansch. Självklart kommer det bli succé, jag kan inte tänka mig något annat.  Eventuellt kommer de gästa Röyksopps konsert, Robyn kan tyvärr inte komma men Zillah är minst en lika skicklig sångerska så det ska nog gå bra. Då kommer de passande nog döpa om hiten "The Girl and the Robot" till "The Girl and the Monkey". Och så har hon ju Totte till hjälp om det krisar, avslutar en skrattande Fredholm, gör ett djungelvrål och svingar sig ned via en lian till kontoret där han är tvungen att se över spelschemat ytterligare en gång.