Patrik Leandersons blogg

Varje gång någon får barn så är det med en dåres envishet de måste lägga till ordet "liten" innan. Ett litet gossebarn. En liten Knut. Ja, ni fattar. Som om nån trodde det var en lång drasut med skägg som kom till världen. Eller att det skulle vara en jättebebis. Nej, lika bra att tala i klartext så det inte blir missförstånd.

Läser även att Jim Carrey blivit morfar till "ett litet gossebarn" "vid den relativt unga åldern 47".

"Både mor och sån rapporteras må bra."

Trippelridå!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article6697477.ab

... undrar om den här bruden är på plats i kväll igen?

Gymkortet fungerade inte i går när jag förväntansfull skulle träna på Fitness24Seven. Förmodligen inte aktiverat trots att de sagt det. Tänk vad svårt det ska vara att kunna träna inomhus. Kort, foto, fingeravtryck för att komma in där. Fantastiskt!

Finns dock de som har det betydligt värre och utsätter sig för Ironman-tävlingar (se klippet nedan).
Vet hur det känns att ha ont och springa. Kilometrarna blir längre och längre, och man vill bara i mål. Var en light-variant för egen del under förra årets Göteborgsvarvet...

... förlorade Harrys Musicquiz på lotten. Tror det var tre lag som hade samma poäng eller två.  19 av 21 rätta svar. Är inte helt säker men Popmarcus har säkert stenkoll på det, även om han inte var där.

Dagens musicquiz var ett fiasko. Team Jarvis Cocker var bara hälften närvarande. Den andra halvan uteblev med sin närvaro trots fråga och sms. Att ställa upp ensam är ungefär lika vinstgivande som att elda upp hundralappar på Harrys toalett.

Efter att ha stressat som en gnu från pingisträningen möts jag av en förväntansfull publik. Sittplatserna är upptagna. Före detta Loserville-medlem, P23:are, I´m from Barcelona-light-lag, Han med Fläskkotlettfrisyren och en bergkvist-revymakare är på plats och lapar bira.

Jag är inte sämre utan beställer en Staropramen nästan på studs. Betalar och väntar. Bagar-Leffe i baren är på sitt drygaste humör. Tar betalt för ölen, glömmer att hälla upp den och ge den till mig. Efter några minuters väntan är lidandet över. Nonchalant som en stekare ger han mig till slut ölen efter lite påpekande om hela förfarandet.


Alesha Dixon, en artist värd namnet att vara med i ett musicquiz? Nån som hört henne?






Frågorna gick inget vidare. Det började bra med Barry White. Sen stöp jag på Katy Perry (nån nyare hit), Jacksons apa, musiken till Mitt stora feta grekiska bröllop, Postverkets bildningsår, Smokies sångare, Alesha Dixon och kanske nån till som jag förträngt/glömt.

Men vad gör det när man slapp se Damkronorna. Var nästan maxutdelning att bli fyra i turneringen.
Ishockey för damer borde vara den mest "billiga" sporten i hela OS.
Det finns två helt överlägsna lag, sen kommer ingenting, sen kommer Finland och Sverige.

Varför i hela Hisingen finns då inte herrarnas bandy med på OS. Det är ju ungefär lika ojämnt, men ändå inte.
Ja, jag fattar inte riktigt, men det gör inte så mycket. Det finns ju ändå såna fantastiska idrotter som rodel och bob också.

- Är det inte David Guetta? - Men han sjunger inte. - Va! - Vi chansar ändå på det väl?  - Ok, vi har inget bättre. Rubriken ger dig svaret. Vi har tvärfel. En jättehit som vi gick bet på. Är det åldern? Medelåldern på laget ligger på 34 bast, ungefär.




("Folkabussen"?)

Såhär kan tongångarna gå när Team Jarvis Cocker gnuggar geniknölarna i Jukebox musicquiz på Harrys.
I torsdags möter vi lagledaren för vinnarna av tävlingen den kvällen redan i dörren. En gammal slitvarg på fotbollsplanen. Att han vinner vet vi ju inte då. "Folkabussen" och hans gäng är Musicquizens svar på Emanuel Lundgren och I´m from Barcelona. På sin senaste skiva har var och en av bandets medlemmar stått för varsin låt, tror det är 32 sammanlagt. Huruvida AB Lillfinger, "Folkabussens" lag, är 32 i sitt lag eller om de svarar på varsin fråga vet jag inte. Men väl att de är många fler än de fem deltagare som man får vara i laget.


(Emanuel Lundgren ?)

Medan ölen sköljs ned och frågorna ställs av lekledaren är det lätt att konstatera att det är ungefär samma frågor varje gång; ungefär i samma genrer, ungefär samma upplägg. Mycket åttiotal; film, musik, skådisar, tv, osv.
Det är inte min starka sida och det är svårt att minnas alla nya r´n´b -och danshits. Så tycker även kollegan.

Donna Summer och Barbra Streisands gamla slagdänga "No More Tears (Enough is Enough)" tonar ut, vi kliar oss i huvudet. Tycker mig känna igen Summers pipa, men tvekar. Tar några klunkar Staropramen och föreslår något annat svar som jag i dagsläget inte kommer ihåg. Signaturmelodin för "Falcon Crest" dyker upp för tredje gången i tävlingens historia, tror jag. Kan det verkligen vara den en gång till, ja visst så är det. Spjuverfasoner från lekledaren. "Folkabussen" är osynlig och lugn. Inga vrål eller klagande på "domaren". Det här bådar inte gott.

En kompis till Team Jarvis Cockers andra medlem försöker fiska fram ett svar om vilken som sjunger. - Är det Tina Turner? -Ah nej, fan, det är Anastacia! Hon den där Melody Gardot-look-aliken tänker jag nu.

Frågorna fortsätter, musiken dunkar på. Den stående frågan "vart tusan har indiepopfrågorna tagit vägen?" flyger ur våra munnar. Vi beställer en Staropramen till. Kanske hjälper ölarnas lageröl till att finna rätt svar. Den bortglömda raggargruppen Kenneth and the Knutters spelas upp. Men hey, den här kan vi i varje fall. Kanon! E.T-musik kan vi inte. En film man säkert såg senast för tjugo år sen. Inte en susning att den låten härstammar därifrån. Men sånt är det. Vi närmar oss upploppet, vi söker rätt svar men finner väldigt få den här gången som nog är den sämsta insatsen hittills i Team Jarvis Cockers karriär. Rätt som det är ställs sista frågan, svarsformulären samlas in, tre lag hamnar på samma poäng. Vi är långt efter och lottlösa. Vad gör väl det när vi slarvat bort ett presentkort på 100 riksdaler bland kastade kasserade tidningar eller reklam från Elgiganten? "Folkabussen" springer fram när segraren utropas, glad i hågen ska han splitta förstapriset 300 kronor på 32 personer. Blir ca en guldtia om ni är dåliga på överslagsräkning.

Vi glider ut i vinternatten. Jobbdag dagen efter för en medlem i Team Jarvis Cocker, helg för den andre "åttiotalsexperten". Korvkioskarna stängda, ingen mat att döva förlusten med. Blir en vals hem med den snöiga DBS:en istället.

I morgon är det ett nytt Musicquiz på ölhaket och mötesplatsen Harrys. Huruvida vi ställer upp där är i dagsläget inte klart. Kommer väl vara fullt ställ på Den Stora Lönedagen. Den 25:e smäller det heter det ju...

Fan vad härligt! Det är något speciellt med svenska längdskidåkare som kör taktiskt och med ett jäkarnamma det var länge sen man såg. Johan Olsson, gift med sprintstjärnan och den "eviga" fyran Anna Olsson, körde så schnalen blev blå och hjärtfrekvensen var lika hög som ett höghus. Han byggde guldet till sin kollega Marcus "Ta ut dig tills du spyr" Hellner. Tack för den insatsen Johan. Den gav lika mycket gåshud som din käre landslagskompis guld. Det glömmer min dåliga insats som tippare i dagens Melodifestivaldeltävlingsdeltävling nummer tre. Vem kunde gissa att fyra töser med playbackinstrument kunde ta sig direkt till final, före Darin och före ett hårdrockande Crucified Barbara? Inte jag i varje fall, men vad gör det en dag som denna?

Den här helgen blir hektisk. Bara för att nämna något. Bowling med pingisen i morgon och i kväll är det "Förkväll" på Harrys med Musikquiz där jag och Popmarcus gör comeback efter ett långt uppehåll och representerar "Team Jarvis Cocker", våran hyllning till Pulps legendariske gänglige men eminente frontfigur. Så det kommer rinna ned några öl längs med strupen. Därför besökte jag redan i dag Systembolaget. När jag kom dit var det något som inte stod rätt till. Tomt vid skjutdörren utanför Chicco. Inget balkantema av hejhejande musikanter, inga mobilförsäljare och ingen tiggare som stod på knäna och höll en trasig keps med bägge händerna. Väl inne i butiken stod en glasögonprydd tjej med frågeformulär i handen, som hämtad ur "Nollor och nördar" eller "Ugly Betty", och frågade om jag hade tid och ville fylla i ett antal frågor rörande Systembolaget. "Ja", sa jag lite halvstressat. Hon fick mitt nummer och namn, anonym var visst undersökningen men om jag inte svarar inom en viss tid kommer hon och "Den Rödnästa" jaga mig tills jag fyllt i och skickat in det späckade formuläret med 34 delmoment.

Som belöning fick jag en mintblåfärgad snygg "Bevara vinet svalt!"-kylare. Ett pennfodral-liknande tygstycke som säkert kostar uppemot en guldtia.

När jag visade farsan enkäten och vad jag fick för att göra det sa han bestämt "skit i och fylla i det" alternativt "släng skiten". Inga positiva tongångar där inte.

Men jag kommer med största sannolikhet fylla i det efter att ha druckit några Åbro Sigill. Någon måste ändå tänka på att den inhyrda tjejen från "Nördarnas riksförbund" inte får sparken utan kan fortsätta med sina atomfysikstudier och spritfria matematikerkonferencer.

.

Vaknade i morse och fick en fruktansvärd ångest. Av något förargligt krograggförsök eller springnota på Korv-Eriks? Nej, nej, inget sånt. Det är bara amatörer som gör såna misstag. Utan när jag hör snömassor rasa ned på balkongen med en jäkla smäll inser jag att det är kört. Det har blivit töväder. Självklart skulle kvicksilvret ned på nollan just dagen efter jag köpte mina fina Nike Bauer-skridskor. Nu vågar jag inte bege mig till Finjasjön och åka skridskor. Det hade varit det ultimata söndagsnöjet annars. Jag överväger att lämna tillbaka mina skridskor och fram till i går kväll hade jag mina tankar på att byta dem mot ett par längdskidor. För det är ju mer motionsfrämjande än att skutta fram och tillbaka på en spegelblank ostadig sjö där man inte är säker på att isen håller för hundra pannor hässleholmare.

Tanken på att byta till längdskidor är nu utagerad. Jag har mognat. Nu kommer jag enbart lägga pengar på nyttiga saker. Och som jag har användning för.  Choklad, melodifestivaloddsande, hästtippning, skivor och öl.  Och i morgon hämtar jag ut mitt träningskort på 24sevenfitness. Jobbet finansierar och jag valde det nästan enbart för att kunna springa på löpband när det är snö ute, nu verkar det töa bort om inte till i morgon så kanske till mitten av nästa vecka. Frågan är därför hur mycket jag kommer nyttja detta svindyra kort. Förhoppningsvis en del, men jag har aldrig varit något styrketräningslejon då jag inte vet hur man använder alla maskiner som finns där. Men det får tiden utvisa. Detta kort kan jag rent teoretiskt använda under dygnets alla timmar. Friskvård heter det och med lite flyt täcker detta bidrag även företagsbowlingen på måndagar, men det är allt annat än klart.

Nu ska jag plåga mig själv med att se ett långsamt tyst svenskt drama som kritikerrosats och som visst ska vara smått fantastiskt. Och försöka få bort tankarna från de där skridskorna. Jag avslöjar titeln på filmen om jag tycker den är bra. Det är inte "Blades of Glory", så mycket kan jag avslöja...

Undrar om inte det handlar om en försenad 30-årskris eller rent av en mer specifikt 34-årskris. Eller är det bara OS som styr allt?





I dag besökte jag och min syster handbollsstaden Kristianstad. Vi gick givetvis in i en sportaffär, min syster skulle titta på skridskor, hon har nyligen flyttat till skridsko- och hockeymetropolen Tyringe så hon hade tänkt kika på ett par skridskodojjor. Det hela slutade med att undertecknad kom utbärande med ett par nya skridskor i en jättelik plastpåse. Hur gick detta till egentligen? Jag som inte ens har åkt på ett par skor med knivar på säkert tjugo år. Men nu jäklar vad det dags. I varje fall när jag efter att provat ett par och inte kunde motstå tanken i affären på att besöka Hässleholms ishall, Tyringe ishall eller rent av Finjasjöns tjocka is. Så här med några timmars perspektiv när lördagsölen runnit ned genom halsen eller när jag var på väg hem känns det än mer ologiskt varför jag smällde nästan en femhundring på denna lite udda sko.

Istället för hundtricket (jag är allergisk mot detta husdjur) kanske jag försöker mig på det beryktade skridskotricket. Har man ingen större framgång på krogen har man kanske större "vinstchans" på skridskobanan att finna den stora kärleken? Ja, det är värt ett försök. Eller går det att kombinera? Förfest med kaffegök, Weiherstephaner och "skridskoföreställning" och sen in på Harrys där tänderna är sneda, ölen är dyr, musiken är lika skrattretande som en Glans-turné och minnet kring småtimmarna är lika stort som en glömsk guldfisk.

Nu ska jag leta upp min gamla hockeyhjälm och bandyklubba. Som stödhjul är det lika bra att hålla i något. Och imponera vill jag ju.

Undrar vad nästa drag blir, kommer jag köpa ett par nya röda miniskidor och åka allt vad tygeln bär nedför Gäddastorpsbacken eller rent av ta mig genom dess närbelägna "Bananen" (finns den kvar?) med en rövlapp?

Det kanske blir nästa gång jag besöker en sportbutik eller vid nästa ålderskris...

Vill ni ha en söt, mäktig kaka till kaffet eller när ni bänkar er vid dumburken, då kan jag rekommendera en kaka som räcker långt. Inte riktigt lika god som Kaffe Latte-bakelserna från Sjöstrands men dock prisvärd.
Jag kallar den Kinabakelse, en kompis kallar den Kinuskibakelse, men i verkligheten heter den faktiskt Kinuskabakelse...  Kärt barn har många namn.




Kinuskabakelse, säljs i tvåpack.

Kinuska/Kinuski-bakelse i grupp.


Kinuska/Kinuski-bakelse i ensamt majestät.





Kan inte heller undvara några oförglömliga stavningar och skyltar.
Som nästan får Thaikiosken "Asian box" på Frykholmsgatan och deras gamla skylt där det serveras "Asiantisk matt" att blekna. Eller Korv-Olle/Fred & Co:s beryktade "Halvgrillad kyckling"-erbjudande...




Den här skylten, hämtad från en matvagn under Kristianstadsdagarna 2009, är skriven på thailandsfinska; sykling med smallig ordnötssås är dock inget för allergiker.

Stefan Holm är min nya idol.





Inte som höjdhoppare utan för att han har gett badkrukan ett nytt ansikte. Varför undrar du kanske? Jo, så här ligger det till. Jag såg nämligen alldeles för sent tredje avsnittet av "Mästarnas Mästare", och en gren i tävlingen under epitetet "psykisk uthållighet" skulle deltagarna förutom att spela "psykpingis" hålla andan under vattnet.

Stefan Holm förberedde sig minutiöst, tog sats med hela kroppen och dök ned under vattenytan och kom upp sex sekunder senare med en allt annat än glad - men väldigt samlad och väntad - min. Han förklarade att han och vatten inte gick ihop. Tycker ändå han ska ha en eloge för att han gjorde ett försök trots att han visste det skulle gå åt skogen och han skulle få pikar. Patrik Sjöberg stod över efter att ha drabbat av en förkylning/bakfylla och Thomas Brolin deklarerade att hans läkare (?) inte rekommenderade att han utförde denna grenen då han precis som Stig-Helmer hade problem med öronen om han stannade under vatten en längre tid. Han ville dock inte avslöja för de andra deltagarna redan då att han slängt in handduken utan doppade håret för att de inte skulle misstänka något.

Och nu över till min bekännelse, jag har heller aldrig varit något vattendjur. Och jag är stolt över det. På högstadiet fick jag och några andra lirare extra undervisning i att simma. Men det bet inte på mig, när det var simning på gymnastiken simulerade jag allt som oftast en anledning till att slippa eller så simmade jag bara lite. Jag tyckte det var roligare att spela fotboll, innebandy, badminton, vollyboll, basket, ja vilket som bara det inte stod simning eller redskapsgymnastik (jag var redan då vig som ett kylskåp) på schemat.

Jag blev heller inte särskilt imponerad av de som drattade på ändan i vattnet eller för den delen slog kullerbyttor som värsta konstsimmarna. Att simma var väl helt ok i och för sig, även om min teknik gjorde att jag var helt slut efter ett par längder i den långa 25-metersbassängen.

Att hoppa från trampoliner eller i hopptorn var inte heller, av förklarliga skäl, min grej. Kalla det vattenskräck eller höjdsrädsla jag är osäker, men det är säkert en kombination.

Vattenruschbanor tyckte jag dock var rätt kul om de inte var för "räliga". "Om den var rälig?" frågade jag en stockholmare en gång på den där gröna äventyrsön som de tagit till Skälderviken (och i samma veva var med i "S.O.S. - En segelsällskapsresa", om jag inte minns fel), men han trodde jag menade om den var "rörig"?!

Och att hålla andan under vatten har jag nog inte ens testat, men jag antar att jag ligger i paritet med Stefan Holm. Och jag höjer ögonbrynen och beundrar honom betydligt mer för hans sex sekunder än när före detta simmerskan Louise Karlsson klarar nästan tre minuter. Agneta Andersson, kanotisten, hade man nästan väntat sig att hon skulle klara en bra tid, men hon mäktade bara med 14 sekunder under vattenytan. Beundransvärt det också. I en värld där prestationer jagas till förbannelsen är det skönt att se att även elitidrottare är mänskliga och allt annat än mångsidiga.

Tack Stefan Holm för det (som med en dåres envishet visserligen klarade 15 sekunder i lägenhetens pool långt efter tävlingen). Tack Agneta Andersson. För att ni vågade.

För övrigt har jag inte satt min fot, mig veterligen. i Hässleholms badhus sedan jag gick ut gymnasiet 1995. Det är jag stolt över.

Vilket kaos det var på Netto i tisdags. Tre (!) kassor öppna dock, fullt med vimsiga flanar som inte visste om de skulle ut eller in eller om de ens skulle handla. Jag som bara skulle köpa min veckoranson av makrill (och Brämhults) borde fått gå före i kön kan jag tycka men det är klart, man måste veta att man lever ibland.

-----
Det ska till en stadsbo och ut och köra i snörusket i tisdagskvällen. Jag körde de knappa åtta milen tur och retur till Arkelstorp för träning utan problem. Lite snödrivor ibland, lite blåst, en räv i Ballingslöv men jag hade Radio Dept. i stereon som tinade upp vägen jag körde på. Man kanske skulle blivit rallyförare istället för pingisspelare?

-----

På lunchen i onsdags inträffade en rolig händelse. Jag och syrran gick på vägen utanför Perrong 23 och ska gena över till Gamla polisstationens parkering där min bil står som hon ska låna. När vi hör en bil tuta och bära sig åt. Jag vänder mig om och på skoj hytter med näven varav jag ser ett krokigt långfinger riktat mot mig ge...nom bakrutan.När hon kliver ut visar det sig vara en kärring i 50-årsåldern. Jag tittar bort om det är nån som skojar. Hon ger ett finger till. Vi skrattar. Fingerviserskan stegar bort mot parkeringautomaten. Antagligen hade hon inte så bråttom ändå. Men tuta, bära sig åt och leva djävul skulle hon göra. Den sista töffen är inte född... och senare samma dag såg min syster henne igen. Vad är oddsen på det?

-----

Jag blir så trött på den där pingisen ibland. Varför ska det vara så jämnt alltid, är det bara för att man inte kan knyta till den där förbannade säcken?! Hur kan man gå från att spela bra till att spela stelare än en get på bara några bollar? I ena matchen skyller jag på domaren (dömde fel på nån boll han "trodde" jag missade och hastigt och lustigt blev en 9-4 ledning istället 8-6 innan jag kollade på tavlan, och sen kom ilskan och nerverna) men mest mig själv för att inte kollat på domartavlan som jag alltid brukar göra mer än normalt...

-----
Fredagens ”Flipp eller flopp” var verkligen ett lågvattenmärke. En låt med Amanda Jenssen (som redan spelats en del i P3) som lät Miss Li, en av Sveriges sämsta artister Promoe (P3-lyssnarna floppade, tack) och en sliskig ballad med Mando Diao säger väl allt. Och varför envisas P3 att ta in Aftonbladets tråklisa Jenny Seth var och varannan gång. Hon kan ju inget om musik heller.