The Dimestore Junkies-recension
Fick förfrågan att skriva om The Dimestore Junkies album för Norra Skåne/Skånskan. En fråga jag inte kunde tacka nej till. Det är svårt för tidningen att få recensenter till bandet då Jörgen Johansson känner och jobbar/har jobbat både på Norra Skåne och Skånskan. I mitt fall (som inte recenserar skivor och mer är en form av frilans mest gällande sporadiska konsertrecensioner) kan jag dock ta på mig recensentrollen med gott samvete då jag inte känner några i The Dimestore Junkies så väl att det påverkar mitt omdöme. Däremot förstår säkert många som läst mina tidigare åtagande att jag gillar bandet och deras musik. Förra året såg jag fyra av deras konserter och i kväll hade jag tänkt gå till Restaurang Farozon och se deras show under deras releasefest på hemmaplan.
Här kan man dessutom läsa Skånskans Peter Eliassons recension av bandets spelning på Sankt Gertrud i onsdags.
Eftersom inga Norra Skåne/Skånskan-skivrecensioner läggs ut på respektive hemsida finns möjligheten att läsa min här nedan.
----------------------------------------------------------------------------------
The Dimestore Junkies – With no permission to land
(Connection/Naxos)
Betyg: 4
The Dimestore Junkies har fått fin draghjälp när Bruce Springsteen besökt Sverige två år i rad och bandet påpassligt spelat mycket i hans närhet på för- och efterfester. Willie Nile är en annan betydelsefull artist som de samarbetat med. Och nu börjar det hända saker på riktigt.
Nya albumet “With no permission to land”, som innehåller en rad bekanta låtar sedan tidigare, är inspelat i MTS Studio i Bjärnum med producenten Mikael Nord Andersson. Frontmannen Jörgen Johansson är en berättare och betraktare av rang och det färgar av sig i många av texterna. Han skriver texter och melodier som sätter sig och gör avtryck. När jag lyssnar känns det verkligen som han har haft världen som inspirationskälla i resor i bland annat Springsteens fotspår.
"With no permission to land" är en skiva fylld av powerpop, Springsteen-besläktat låtskriveri, varsamma ballader och traditionell rock som fångar livekänslan i många av låtarna som putsats till på vägen och i replokalen. Det känns aldrig spretigt, snarare väldigt jämnt, välskrivet och habilt överlag. Och globetrottern Johanssons småhesa men självsäkra sång tonsätter vykortsbetraktelser med vardags- och spritromantik.
Skivan inleds bra med den lugna och stämningsfulla “Skyline”. “Everything is broken” tar vid, där Jessika Borg förtjänstfullt får sjunga leadsång bredvid Jörgen Johansson. Ola Hjelm, som varit tongivande i musikskapandet, briljerar med en stämningsskapande gitarrslinga på slutet som ytterligare förhöjer låten.
Annars är det under andra halvan av "With no permission to land" det riktigt bränner till och ett pärlband av bandets starkaste låtar presenteras. "Saturday nights and Sunday mornings" slår an tonen och känns som ett behagligt och vackert inslag.
"Wonderland" är ett av albumets nyckelspår, en suggestiv stadiumrockare med stora gester och en explosiv refräng. Den avslutande ”Reality Road” är jag också barnsligt förtjust i. En finfin liten visa som hade passat in lika bra vid en lägereld som på ett stillsamt tivoli.
I sin genre står sig sextettens storbolagsdebut väldigt bra. Allt sammanfaller i ytterst trivsam rock som står på stadiga ben.
