Patrik Leandersons blogg

Har mest sett tv-serier den senaste tiden och under semestern.

Här följer en något längre recension av den senaste jag sett, följt av tips på vad jag rekommenderar och vad som ska undvikas.

Ray Donovan - Säsong 1

Betyg: +++

Den signaturfria serien i tolv episoder handlar om Ray Donovan som kör sitt eget race och egen firma som "fixare"  i Los Angeles. Inget uppdrag är för stort eller för litet för honom. Han tvingas i sitt jobb ständigt vara på sin vakt och nästintill hela tiden hjälpa andra människor som råkat försätta sig i situationer de fumlat sig in i. Hans far Mick har suttit av ett tjugo år långt fängelsestraff och mot Rays vilja nästlar han sig in i familj och arbete.  Rays bröder, fru och barn och hans förflutna sätter också käppar i hjulen för honom. Det är lite upptakten till den här serien och förvecklingar och händelser tar sin början och vi vet inte riktigt vart det barkar.

De första nio episoderna är oftast rappt berättat. Dialogen är okej. Episod tio och elva står dock och stampar lite väl mycket på samma ställe. Finalen är hyfsat oförutsägbar och lämnar en hel del öppet för andra säsongen som just nu visas på tv. 

Vill du ha en serie som innehåller det mesta samt lagom mycket action (inte på några sätt lika utdragna och centrala våldsscener som i t.ex. Banshee) rekommenderas Ray Donovan.

Se även: The Americans (säsong 1, ++++): Rafflande spiondrama.

Fargo (säsong 1, ++++): Spännande och välspelad serie som inte har så mycket (om ens något) med filmen att göra.

Veep (säsong 1+2, +++): Den här amerikanska komediserien om vicepresidenten och hennes team växer och får en att vilja ha en tredje säsong av "Starke man".

Hoppa över: Silicon Valley (säsong 1, ++): Lite för nördig och amerikanskt grabbig komedi som nog hade gjort sig bättre som film. Nu blir det lite tjatigt.

From dusk till dawn (säsong  1, +): Sådan film, sådan tv-serie som spårar ur lika mycket.

Tommy (2014)

Betyg: Svag tvåa

Snudd på kalkonvarning på det här kriminaldramat i Stockholms undre värld. Inte lika dålig/ofrivilligt rolig som tidigare svenska "klassiker" i genren som "Blå måndag" eller "Hjärta av sten" utan något mer påkostad men själva handlingen och utförande är på många sätt skrattretande. Framförallt när förbrytaren som gett namn åt filmen är helt frånvarande. Och varför han har sån respekt inom sitt gebit och varför hans kumpaner är så lättlurade får vi heller inget direkt svar på. Det ska tittaren bara köpa rätt av. Annars är det Moa Gammel som bär hela filmen på sina axlar när hon vimsar runt hit och dit i 90 minuter. Och trots flera välkända och vanligtvis bra skådisar i ensemblen är det här verkligen något som kunde gjorts så mycket bättre än denna ologiska och inte särskilt spännande ansats till film. Bakläxa till manusskaparna och alla inblandade.

Kuriosa: Min favoritscen och det enda jag kommer ihåg i ovannämda "Blå måndag" är när Göran Gillingers rollkaraktär Leo i en scen bär en vit t-shirt. Ett klipp och en sekund senare bär han hastigt och lustigt en svart t-shirt. Det är alltså på den nivå. Läser också på Wikipedia att filmen från 2001 visats EN gång i svensk tv, på Kanal 5. Tror det var väldigt sent också, typ 02 eller 03 på natten...

Övrigt: Har inte haft något flyt med de senaste tre svenska filmerna jag sett, så förutom "Tommy" kan ni även skippa att se "Hästmannen - sista striden" och "HallåHallå". De bägge senare når inte över en tvåa i betyg i min bok heller, tyvärr.