Zlatan benämns alltid Zlatan - vi som känner honom kallar honom inte Ibra




Jag är en stor beundrare av Zlatan Ibrahimović. Jag har följt honom hela vägen. Från de där första stegen på fotbollsplanen i Malmö FF och vägen ut i Europa. Sett den underbara dokumentären "Blådårar 2" (och även "Blådårar", såklart) vid ett flertal tillfällen, bland annat även på bio och fått gåshud över hans otroliga mål mot AIK i återkomsten i Allsvenskan, där en ung Zlatan har stor show. Han är också känd för att skapa rubriker, inte bara på fotbollsplanen utan även utanför den. Ibland har han haft ett kyligt förhållanden till press och media men allt som oftast med en stor glimt i ögat (kanske inte under hans halvlånga landslagsuppehåll, vilka år minns jag inte dock).

I dagarna gjorde han en snudd på genial sammanfattning av Botswana-matchen och bland annat Alexander Gerndts "genombrott", där han även visar upp sin humor och kunnande när det gäller sin sport. Trots att han inte var med, han hade letat upp Tv11:s sändning och sett matchen live från Italien. I Aftonbladet om Botswana-matchen och Gerndt säger han så här: "De vann mot...Vilka var det nu igen? Ja, Botswana." "Samtidigt som Zlatan berömmer Gerndt manar han därför till sans och balans.

- Genombrott och genombrott? Han gjorde mål mot Botswana."


Zlatan är alltid ZLATAN! Oavsett om jag hållit eller inte hållit på Ajax, Juventus, Inter, Barcelona eller Milan genom åren. En MFF-spelare står alltid högt i kurs och han håller man på i vått och torrt...




Kärt barn har många namn



Maja Ivarsson i The Sounds och Oskar Linnros får agera kändisnamn för de populäraste namnen. Bägge spelar dessutom på Siesta! i år och är högst aktuella. Får vi se bägge på P3 Guld i morgon?



Ja, det gamla ordspråket som finns i rubriken använder man inte var dag. Häromdagen pratades det dock namn i radio, tv och tidningar, bland annat. Oskar och Maja är de vanligaste namnen, eller i varje fall några av dem som är på starkast frammarsch.

Men kan man inte bestämma vad sin unge ska heta kan man ju alltid slå till på en hel radda namn.

Eller vad sägs om nedanstående. Han har även en syster/fru med långt namn. Långt och krångligt men originellt. Och helt sant. Vet inte hur jag kom över det men det innehåller ju även Oskar, som lök på laxen. Och ett dubbelnamn som tilltalsnamn.  Och ett om än möjligt ännu mer högtravande efternamn. Själv så har jag bara tre ynka förnamn, Jan Patrik Daniel med det mittersta som tilltalsnamn. De känns möjligtvis inte så heta 2011, Daniel var dock på tapeten 2010. Beställer jag nyårsmat på Casablanca kan jag dock lyckas bli tilltalad som Lee Anderson. Det låter mer internationellt i och för sig, och det använder jag faktiskt ibland på skämt. Så jag kanske kan säga att jag har fyra förnamn då. Får jag inte Stora journalistpriset för detta blogginlägg ger jag upp...


Georg-Henrik Claes Oskar Wolfgang Erik Bernward Graf von Schlitz genannt von Görtz und von Wrisberg


Vansinnesfärd på Bokeberg

I dag utspelades tydligen ett drama utan dess like. Den genererade en kort artikel på Nsk:s hemsida (men Kungsgatan är det väl ändå inte?!, Drottninggatan för bövelen!).

En man i 30-årsåldern hade snott en bil (en gammal blå Saab) och kört rakt in i en av Bokebergs garageportar (!), i just det garaget där min pappa har en plats. Som tur var hade han hämtat ut sin bil. Bilen fick dock tvärstopp av den robusta garageporten (inte av märket Eldorado eller Euroshopper). Men den gick inte att öppna på ett bra tag och knarrade enligt säker källa.

Jag vad ska man säga egentligen om detta? Tragiskt, att köra så fort i ett bostadskvarter drogfull och biltjuvande.
Bra gjort av polisen att gripa knarkaren på mindre än en halvtimme. Fem plus till det. Ibland lyckas snuten, kanske ville de bränna lite däck och kolla så att saftblandaren fungerade.
Samma dag såg jag ADHD-mannen två gånger med sin Ford (läs rullator). Det har inget att göra med ovanstående text, men jag tyckte det var väl värt att ta upp ändå för att göra blogginlägget lite längre...
------
Uppdatering onsdag, 19 januari, 17:25

På väg till jobbet i dag såg jag den blå Saab som under en kort stund var på vift (se ovan). Den rätte (?) chauffören och tillika ägaren hade parkerat den på Prinsgatan och precis stigit ut. Den såg hel och ren ut, bilen alltså.

Happy Birthday, Ulrika!

Grattis syrran på 30-årsdagen! En stor dag på alla sätt och vis. En tyringetös (f.d. hässleholmstös) som fyller trea-nolla. Under dina första månader som 30-åring kommer du se Robin Paulsson, Johan Glans, Håkan Hellström, Rihanna m.fl., var så säker.

Dessutom kommer du förhoppningsvis hjälpa din bror med att möblera i hans första bostadsrättslägenhet. I dag köpte vi några fina mattor, nu återstår bara en säng och en soffa, sen är lägenheten nästintill komplett.
Om några veckor ska jag klä ut mig till något verkligt festligt 80-talsaktigt på din 30-årsskiva. Jag vet inte vad än, men det kommer bli grymt.
Du är den bästa av systrar "Tullan" (kanske inte på bowling dock), men skit i det.



Nu ger vi järnet.
Inget fegande.
Grattis, grattis!
30 ÅR! 110115. Din födelsedag!


Halv åtta hos mig


("Den sötsura, goda senapen")

Eftersom "Halv åtta hos mig" inte går på fredagar tänkte jag skänka er en inblick i det leandersonska köket. Mig vid spisen är om möjligt en lika stor raritet som att Björn Ranelid inte känner sig kränkt och inte gör en stor grej av hela situationen. Men vi kör ändå, köket är inte mitt andrahem (reds. anm), jag hade förmodligen åkt ut med huvud, matvagn med hjul och mina få köksredskap innan Per Morberg tagit en tugga av mitt käk i "Sveriges mästerkock" (om jag mot förmodan skulle passerat igenom en auditionkö för att vara med i det där Idol-matlagningsprogrammet). Se det mer som en pedagogisk lektion i hur man med små medel skapar "stor" kokkonst...

2011 blir ett "good year"



Det är en sak jag inte kan sluta tänka på. Senast Aftonbladet-journalisten Fredrik Virtanen var med i "P3 Populär" för någon vecka sedan var det som om han blev överkörd utan att han märkte det. Hans ord och meningar kändes som tunna luftslott för programledaren Hanna Fahl och vem det nu var som också satt med i studion. De verkade inte vilja ta hans åsikter riktigt på allvar. Det var i varje fall så jag uppfattade det. Den kvickmunnade Virtanen pratade med sin ljusa, lite halvstressade röst och försökte få sina glosor och oneliners ut i etern. Men de gick rakt ut i tomma intet. Ingen respons alls, bara korthuggna "ja", "ok", "tack", osv. Inte ens lyssnarna klagade på att han pratade för fort, vilket alltid är fallet när Fredrik Wikingsson är med i programmet.

I dag skriver samme Virtanen att "2011 har börjat horribelt. Horribelt, säger jag." Dubbla "horribelt" i sin senaste krönika. Jag lägger också märke till en syrlig kommentar av en viss Guttaperka som lyder såhär: "Bitter-kvitter från en södermalmssosse som bytt klasskampen mot bästa-biffen-i-New-York-koketteri."

Snacka om att skriva i motvind om man ska ta det bokstavligt, kanske är den snart 40-årige skribenten redo för något nytt uppdrag. Kanske kommentera tv för gott, recensera "Sommar i P1" (!), eller rent av politik eller bridge.  Hanna Fahl slutar i veckan som programledare för "P3 Populär", jag är dock tveksam till att Virtanen blivit tillfrågad eller ens sökt jobbet. Han har ju ändå lett "Studio Virtanen" i Tv8 men är Aftonbladet trogen numera, av den där tv-karriären blev det nog inte så mycket mer. Det var kanske för stressigt? Sedan kom "Petra Mede Show" och "Hellenius hörna".

Signaturen Mothernature tycker dock tvärtom om Virtanens krönika (det finns alltid två sidor av myntet): "Haha, där fick du in en fullträff, du blir bara bättre och bättre Fredrik, precis som Alex Schulman!!!". Vet dock inte om denna kommentar ska ses som speciellt positiv, egentligen.

Själv så tycker jag kulturåret 2011 har rivstartat och börjat bra.

Under 2011 har jag hittills bland annat tagit del av följande:
1. "Rabbit hole" - ett spektakulärt och tragiskt drama med Nicole Kidman och Aaron Eckhart.
2.  Sett "Konferensresan" på Kanal 5. Den progressiv rock-älskande Kim, vilken bra teori om de tre proggstegen, från Den Raeliska Rörelsen var första avsnittets behållning. Hans raggteknik, hans iver att få reda på lunchmenyn och få speciellmeny UTAN grönsaker.
3. British Sea Powers "Valhalla dancehall" låter väldigt bra. Borde tilltala fans av bl.a. Libertines, Jarvis Cocker, Echo & the Bunnymen, etc.
4. Jag får inte gåshud av Roxettes nya singel. Som om jag trodde det. Det fick jag dock som liten påg när jag lyssnade på "The Look", tror jag.
5. Sett två avsnitt av "Minuten" och mitt hjärta och hjärna har överlevt.
6. Drabbats av svinkoppor i vuxen ålder (jag skyllar på "Minuten").
7. Ätit på Norra Stations restauranger för första gången på säkert två år.
8. Köpt biljett till Robin Paulsson och kompanis ståuppshow på Restaurang Farozon i början av februari (exakt en vecka innan Johan Glans intar Hässleholm Kulturhus).
9. Ännu inte provåkt mina splitternya ouppackade skridskor som jag köpte i början av förra året. Det är snart dag!

2010 episod 8: Samlingen



Ibland trillar poletten ned lite sent. Man är så inne i hitta de nya och intressanta banden med de fräckaste albumen och så glömmer man bort sina indie- och lo-fi-rötter.
Jag har därför inte tagit mig tid att verkligen lyssna ordentligt till Vit Päls. För just så har mitt förhållningssätt varit till det här lite obskyra malmöitiska bandet. Jag har hört en låt lite då och då. Läst om dem, sett/hört dem framföra en ny låt, "Beatles på semestern", i glasburen på Gustav Adolfs torg under P3:s Musikhjälpen. Men det är först ett halvår efter att de gav ut den Karl-Jonas Winqvist-sammanställda samlingen ”Nu var det i varje fall så” som jag verkligen spelat och insett vilken fantastisk samling sånger det handlar om. Det här är ju så fint, så rätt, så kult, så fantastiskt bra. Det är just så här First Floor Power och Karl-Jonas Winqvist borde låtit om de sjöng på svenska och fortfarande spelade i Gula villan ("Sommarpoemet" och "Sånger ifrån taken", bland annat).

I Vit Päls återfinns ännu ett bevis för att det kan göras utmärkt pop med till synes enkla medel och begränsad sång. För i dessa 21 sånger rymmer så mycket vardagsbetraktelser, infall, humor, idéer och melodisk talang i Carl Johan Lundgrens stämband och textförfattande att hälften nästan varit nog. Räcker inte orden till för melodin betonar han orden som sjungs på sitt speciella vis. ”Nu var det i varje fall så” är en underhållande, fängslande samling sånger som tar avstamp i ett lo-fi-tänk som 2010 känns  så osvenskt befriande. Jag tänker på Moldy Peaches, ett nedtonat Docenterna, ja kanske rent av Björns vänner. Andra artister som poppar upp i huvudet är t.o.m. Daniel Johnston, Jens Lekman och Jonathan Richman.
Den gemensamma nämnaren är ändå att det är musik gjort med hjärtat på rätt plats.

Och det är aldrig försent att upptäcka Vit Päls.

Det är jag ett bevis på...

Men när ett nytt album eller för den delen en ny sång finns tillgänglig lovar jag att vara med på noterna.

2010 episod 7: Resan



Häromdagen läste jag en artikel om de tio mest populära resmålen som resebolaget Ving hade tagit fram.
2010 var jag på ett helt annat ställe, och min första chartersemester sedan Ayia Napa, Cypern i början av 2000-talet. Jag har mognat och väljer inte längre något populärt svenne-reshak längre som ligger topp-10 på topplistorna. Jag söker mig till något som är mer indie och outforskat.



Sicilien, valde jag, lite på vinst eller förlust en sen junikväll framför datorn. Något som mer är en upplevelse än renodlad solsemester, tänkte jag. God mat, gott vin, god öl, fint väder, härlig landsbygd och mycket sevärdheter. Väl där tog jag hellre en löprunda på de stekheta asfaltsgatorna bland sopbergen i förorten (hotellet låg lite off), pausade med en panini och en 66 cl:s Birra Moretti vid en av alla mysiga små caféer vid strandkusten. Kikade in på en camping när Italien skulle spela match. Och framför allt åkte på en dagsutflykt till vulkanen Etna, där jag på toppen åt en rasande god lasagne och tog en Etna-hutt.  Jag åkte dessutom lift för första gången.


Då ska jag inte gå in på att till Sicilien verkar bara äldre par och barnfamiljer åka. Allt är inte riktigt så planerat heller, och Solresor går lite på måfå, guiderna var dock pratglada och anordnade quiz på hemvägen från Etna. Vägarna var inte heller så bra. Vi höll även på att bli av med en person på Etna-resan, vi satt och väntade i en halvtimme på henne, som tur var hade hon överlevt och bara tagit fel på tiden för återsamlingen. Vi hann till och med bli lite oroliga.


Mannen som står på knä med en skylt i händerna kände jag igen från Hässleholm, han brukar nämligen antingen sitta utanför Chicco eller Netto och bedja/tigga/se ledsen ut.


Något jätteställe var inte Cefalu heller direkt (vilket jag anade, ja rent av visst om), men lugnt och skönt, och fullt med sten i havet vid hotellets strand. När jag skulle ta en dagsresa till Palermo blev den tyvärr inställd p.g.a. för få anmälda.

Det verkade bara finnas två enkelrum på Hotel Dolchestate. Jag fick det ena ungkarlsrummet bredvid receptionen på första våningen (Matti fick det andra). De spelade Sades album "Love Deluxe" hela jävla tiden. Det med "No Ordinary Love" från 1992. Till slut var jag helt slut i huvudet och fick överrösta bartenderns monotona musikval med bland annat The Drums och Teenage Fanclub.

Det var dock många trevliga människor med på resan och på plats. Jag kan varmt rekommendera att åka ensam på semester ibland. Gärna till Sicilien. På nedanstående bild slappar jag och några av de jag lärde känna med en öl efter att strosat runt på Cefalu marknad en stund. Den gick man snabbt över (köpte ett himmelsblått skärp), Hästveda marknad är betydligt större.


Vännerna: Matti med videokameran, Sören och Inger (i mörkblått) och Det Norrländska Paret.



2011 är jag förhoppningsfull och letar febrilt efter nya spännande resmål att utforska. Jag vet i dagsläget inte vart det barkar men möjligtvis får jag problem med att välja något som är utanför Vings topp-30-lista.


2010 episod 6: Filmerna

Här nedan följer mina favoritfilmer 2010, säkert en del filmer jag missat eller rättare sagt inte sett p.g.a. att jag bor i en stad där bara en bråkdel går upp på bio, därför har jag sett de flesta på dvd. Jag har dessutom mig veterligen enbart tagit med filmer som haft svensk bio- eller dvdpremiär 2010.

1/ fish tank | 2/ adventureland | 3/ shutter island | 4/ inception | 5/ youth in revolt | 6/ an education | 7/ the social network | 8/ mother and child | 9/ himlen är oskyldigt blå | 10/ nowhere boy






Och tårarna rann ner för min kind

I
I kväll är det "Filip och Fredriks årskrönika 2010" och gissa vilka som gör Håkan Hellströms "Vid protesfabrikens stängsel", som grabbarna utser till årets låt? Jo, inga mindre än sågade publikfavoriterna Hoffmaestro!
Den otippade covern är hyfsat naturtrogen originalet och förmodligen en av de mindre jobbiga Hoffmaestro-låtarna jag hört. Kanske ska de sansa sig och sjunga på svenska i fortsättningen. Eller inte?
Den stora frågan är dock vad Hoffmaestros "störste" förespråkare Fredrik Virtanen tycker om tolkningen. Är den tillräckligt hoffmaestro? Ja, jag antar att vi får läsa mer om det på Twitter eller ännu mer troligt i hans sida på måndag i Aftonbladet.
Själv tycker jag den var helt ok, men det är ju att rekommendera att lyssna på originalet.
Jag har dock hört betydligt svagare tolkningar av Håkans låtar, något Dansbandskampen-dansband och en väldigt slätstruken version av någon som heter Erik Linder.

RSS 2.0