Tre (fyra) klipp från Malmöfestivalen
Jag var på Malmöfestivalen tre gånger i år och gjorde stan. Åt chilensk bondkorv, drack ekologisk öl och lyssnade på lite musik. Lite längre ned finner ni tre klipp, några av mina första med min nya kamera.
Tror annars de här två lirarna fångar stämningen ganska så bra på Malmöfestivalen annars, de är bättre på att prata i kameran än vad jag är också. På något vis verkar det som det är deras första besök på Malmöfestivalen. Dessutom pratar den ena exakt som Johan Glans. Missa inte del 2 i deras rapport...
Helgeåfestivalen 2010 i text och bild
Eftersom inte dagens recensioner från Helgeåfestivalen kommit upp på Norra Skånes hemsida lägger jag upp dem här, med lite fler bilder jag tog. Det mesta jag såg var tre plus, någon lite starkare, någon lite svagare. Såg Nisse Hellberg också men det skrev tidningen om på Malmöfestivalen.
Lite övrigt: Chips Kiesbye tyckte det var dåligt att Teddybears ställde in, det skulle aldrig Sator gjort enligt honom. Treats sångare skrek "Fan vad det regnar" på klockren stockholmska. Hoffmaestro & Chraa är tydligen jättebra och poppis, det har undgått mig. Till nästa år har festivalledningen tydligen redan bokat ett band. Har de betalt bandet?
Helgeåfestivalen är en av sommarens allra sista festivaler. Ömsom vackert sensommarväder, ömsom ösregn och höstkyla bjöds det på under lördagen.
När det fortfarande är ljust, och under en klarblå himmel, går traktens hemvändare Pernilla Andersson med sitt ordinarie fyramannaband ut lugnt. Den till synes försiktigt barfotadansande vispopen tar tid på sig att gå in på djupet. Den är allt som oftast varken påträngande eller särskilt hitvänlig. Den vaggar och trippar i stället runt på scenen och når publiken med en lätt smekning i håret. De svenskspråkiga låtarna, som det enbart läggs vikt vid den här kvällen, är vackra hantverk och Pernilla Andersson sjunger bra. Några sånger blir dock lite för anonyma i sitt tilltal, t.ex. har nya “Kasta sten” ännu inte satt sig. Andersson visar dock prov på mod när hon gör en hel del nya låtar från sitt kommande album “Ö”. Och i ärlighetens namn är det rätt miljö att göra det i, då det inte är speciellt trångt framför scenen.
“Vintern blev för lång” från hennes tidigare svenskspråkiga skiva “Gör dig till hund” är en låt som växer live och biter sig kvar. Efter nya singeln “Dansa med dig” dyker Dregen upp och gästar under några låtar, bland annat sjunger han duett med hustrun i Olle Ljungströms gripande “Jag och min far“. I en efterföljande låt bjuder han även på några av sina karakteristiska gitarrposer och även lite mer tyngd.
I slutet av spelningen ges en tydligare popkänsla fritt spelrum. Bland annat P4-hiten “Johnny Cash & Nina P.” och en avslutande ny låt med bra driv som heter “Om ingen annan“.
En klart behaglig, småcharmig och lite udda festivalspelning i sin karaktär tar i varje fall Pernilla Andersson och hennes kompetenta band oss igenom.
Sators comebackalbum “Basement Noise” kom redan våren 2006 och får väl sägas ha spelat en väldigt undanskymd roll hittills. Sommarens mer långlivade turnésväng har däremot fått betydligt mer uppmärksamhet, inte minst i Norra Skåne. Spelningen i Knislinge är sista anhalten och nu verkar bandet vara riktigt på gång igen. Med två så färgstarka och självsäkra frontfigurer som Chips Kiesbye och Kent Norberg borde Borlänges stoltheter kunna gå en ny vår till mötes även om det ju aldrig blir som på nittiotalet.
De rutinerade musikerna har kvällen till ära fått sällskap av reservtrummisen Robert "Robban" Eriksson från nedlagda The Hellacopters. Dregen gör även här ett gästspel i en bombastisk och kraftigt förlängd “I´d Rather Drink Than Talk”. Två medlemmar i Kitto får också kliva upp på scenen.
Det massiva rocksoundet blir emellanåt lite brötigt när gitarrer i lager på lager-form försöker förse blandningen av nytt och gammalt material extra tyngd. Det har både sina för- och nackdelar när fler gitarrister gör entré på scen. Men i kväll är det klart bäst när det bara är Sator på scen. Det är just då det blir en effektiv rockshow i all sin enkelhet, och med pådrivare som Kiesbye och Norberg blir det både munhuggningar med bandmedlemmarna och publiken, vilket känns helt rätt för att driva konserten framåt.
Nyare låtar som “Escape From Pigvalley Beach” och “Goodbye Joey” gör inte bort sig i sällskap med “Headquake”-hits som “I Wanna Go Home och “We´re Right You´re Wrong”. Gasolin'-covern av ”This Is My Life” känns dock lite onödig.
Sators punkrock slår om möjligt inte undan så många ben längre men rent musikaliskt kan den fungera ganska bra att fortfarande ha i bilstereon och sladda runt till.
Comebackande stockholmarna Treat verkar ha fått ny vind i seglen. Med en kaxighet och spelglädje är deras musikaliska blandning av åttiotalspudelrock, kraftfulla synthar och Backyard Babies-gitarrer klart lyssningsbar. Låtarna bandet framför bär ungefär samma låtskrivarmall och påminner en del om The Poodles och Europe eller vice versa. Treat spelar högt och med ett rejält drag på scen. Det är bredbent hårdrock så det förslår. Sångaren Robban Ernlund presenterar i princip alla låtar som hits. Och det är framför allt hans närvaro, hans ständigt flackande på scen, refrängerna och den vägvinnande hårdrocksstämsången alla medlemmar bidrar med, som är nyckeln. Regnet öser ned under hela spelningen, vilket dock inte bekommer bandets förmåga att leverera sin show det minsta. De bara kör på utan pardon och försöker mana på den tappra skara som står framme vid scenkanten.
Inledningen är vass med bland annat nya “The War Is Over“, ett medley med några av deras äldre låtar följer en bit in i spelningen. Och så fortsätter det med låt efter låt i ungefär samma klanderfria utförande. Ibland kan jag tycka att det framför allt mot slutet blir lite för mycket av det goda. För bandet spelar lite för länge och snubblar på målsnöret i sin iver att under konsertens gång få med så många låtar som möjligt från sitt nya album “Coup De Grace”. Detta är något Treat i och för sig ska ha beröm för även om jag tycker att de kunde sorterat mer.
----------------------
Pernilla Andersson
Helgeåfestivalen
Idrottsplatsen, Knislinge
Lördag 28 augusti
Helgeåfestivalen
Idrottsplatsen, Knislinge
Lördag 28 augusti
Helgeåfestivalen är en av sommarens allra sista festivaler. Ömsom vackert sensommarväder, ömsom ösregn och höstkyla bjöds det på under lördagen.
När det fortfarande är ljust, och under en klarblå himmel, går traktens hemvändare Pernilla Andersson med sitt ordinarie fyramannaband ut lugnt. Den till synes försiktigt barfotadansande vispopen tar tid på sig att gå in på djupet. Den är allt som oftast varken påträngande eller särskilt hitvänlig. Den vaggar och trippar i stället runt på scenen och når publiken med en lätt smekning i håret. De svenskspråkiga låtarna, som det enbart läggs vikt vid den här kvällen, är vackra hantverk och Pernilla Andersson sjunger bra. Några sånger blir dock lite för anonyma i sitt tilltal, t.ex. har nya “Kasta sten” ännu inte satt sig. Andersson visar dock prov på mod när hon gör en hel del nya låtar från sitt kommande album “Ö”. Och i ärlighetens namn är det rätt miljö att göra det i, då det inte är speciellt trångt framför scenen.
“Vintern blev för lång” från hennes tidigare svenskspråkiga skiva “Gör dig till hund” är en låt som växer live och biter sig kvar. Efter nya singeln “Dansa med dig” dyker Dregen upp och gästar under några låtar, bland annat sjunger han duett med hustrun i Olle Ljungströms gripande “Jag och min far“. I en efterföljande låt bjuder han även på några av sina karakteristiska gitarrposer och även lite mer tyngd.
I slutet av spelningen ges en tydligare popkänsla fritt spelrum. Bland annat P4-hiten “Johnny Cash & Nina P.” och en avslutande ny låt med bra driv som heter “Om ingen annan“.
En klart behaglig, småcharmig och lite udda festivalspelning i sin karaktär tar i varje fall Pernilla Andersson och hennes kompetenta band oss igenom.
---------
Sator
Helgeåfestivalen
Lördag 28 augusti
Helgeåfestivalen
Lördag 28 augusti
Sators comebackalbum “Basement Noise” kom redan våren 2006 och får väl sägas ha spelat en väldigt undanskymd roll hittills. Sommarens mer långlivade turnésväng har däremot fått betydligt mer uppmärksamhet, inte minst i Norra Skåne. Spelningen i Knislinge är sista anhalten och nu verkar bandet vara riktigt på gång igen. Med två så färgstarka och självsäkra frontfigurer som Chips Kiesbye och Kent Norberg borde Borlänges stoltheter kunna gå en ny vår till mötes även om det ju aldrig blir som på nittiotalet.
De rutinerade musikerna har kvällen till ära fått sällskap av reservtrummisen Robert "Robban" Eriksson från nedlagda The Hellacopters. Dregen gör även här ett gästspel i en bombastisk och kraftigt förlängd “I´d Rather Drink Than Talk”. Två medlemmar i Kitto får också kliva upp på scenen.
Det massiva rocksoundet blir emellanåt lite brötigt när gitarrer i lager på lager-form försöker förse blandningen av nytt och gammalt material extra tyngd. Det har både sina för- och nackdelar när fler gitarrister gör entré på scen. Men i kväll är det klart bäst när det bara är Sator på scen. Det är just då det blir en effektiv rockshow i all sin enkelhet, och med pådrivare som Kiesbye och Norberg blir det både munhuggningar med bandmedlemmarna och publiken, vilket känns helt rätt för att driva konserten framåt.
Nyare låtar som “Escape From Pigvalley Beach” och “Goodbye Joey” gör inte bort sig i sällskap med “Headquake”-hits som “I Wanna Go Home och “We´re Right You´re Wrong”. Gasolin'-covern av ”This Is My Life” känns dock lite onödig.
Sators punkrock slår om möjligt inte undan så många ben längre men rent musikaliskt kan den fungera ganska bra att fortfarande ha i bilstereon och sladda runt till.
-----------------
Treat
Helgeåfestivalen
Lördag 28 augusti
Helgeåfestivalen
Lördag 28 augusti
Comebackande stockholmarna Treat verkar ha fått ny vind i seglen. Med en kaxighet och spelglädje är deras musikaliska blandning av åttiotalspudelrock, kraftfulla synthar och Backyard Babies-gitarrer klart lyssningsbar. Låtarna bandet framför bär ungefär samma låtskrivarmall och påminner en del om The Poodles och Europe eller vice versa. Treat spelar högt och med ett rejält drag på scen. Det är bredbent hårdrock så det förslår. Sångaren Robban Ernlund presenterar i princip alla låtar som hits. Och det är framför allt hans närvaro, hans ständigt flackande på scen, refrängerna och den vägvinnande hårdrocksstämsången alla medlemmar bidrar med, som är nyckeln. Regnet öser ned under hela spelningen, vilket dock inte bekommer bandets förmåga att leverera sin show det minsta. De bara kör på utan pardon och försöker mana på den tappra skara som står framme vid scenkanten.
Inledningen är vass med bland annat nya “The War Is Over“, ett medley med några av deras äldre låtar följer en bit in i spelningen. Och så fortsätter det med låt efter låt i ungefär samma klanderfria utförande. Ibland kan jag tycka att det framför allt mot slutet blir lite för mycket av det goda. För bandet spelar lite för länge och snubblar på målsnöret i sin iver att under konsertens gång få med så många låtar som möjligt från sitt nya album “Coup De Grace”. Detta är något Treat i och för sig ska ha beröm för även om jag tycker att de kunde sorterat mer.
Sator var på bilden!
Jag kan nu avslöja att det var Sator på de två gröna bilderna i föregående inlägg. Kanske inte så mycket att hänga i julgranen, vet faktiskt inte hur bilderna blev så, men bandet växlade mellan olika scenljus och dessutom regnade det. Får se om det kommer med något i morgondagens tidningar, de flesta jag tog var rätt mörka. Får läsa på mer om min kameras olika fotoformat och dyl. Däremot är jag rätt nöjd med de två inledande meningarna i min Sator-recension. Ni som följer bloggen fattar kanske vad jag syftar på, de som läser tidningen i morgon gör om möjligt inte det. Sånt är livet! Man ska inte förstå allt, alltid...
"Sators comebackalbum “Basement Noise” kom redan våren 2006 och får väl sägas ha spelat en väldigt undanskymd roll hittills. Sommarens mer långlivade turnésväng har däremot fått betydligt mer uppmärksamhet, inte minst i Norra Skåne."Ursäkta blogglovers!
Efter en dryg veckas bloggpaus är det dags att återuppta bloggen. Det har varit en del Malmöfestivalen, jobb, fotboll, bloggtröttma som gjort att jag inte hunnit eller orkat lägga upp något nytt.
Jag har köpt en ny kamera. Filmat en del, tagit lite foto. Verkar rätt bra ändå. Till helgen ska jag använda den som backup till en oridinarie fotograf. Blir säkert minst lika bra. Tar jag tillräckligt många foto kommer det säkert finnas något som kan användas.
Och nu har jag tagit foto och varit på Helgeåfestivalen, inte som backup, utan som ordinarie fotograf.
Lipsillarna och nallebjörnsdräkterna Teddybears ställde in. De fick betalt men kunde inte anordna en konsert med så kort varsel som 24 timmar (trots att de ju redan var bokade, och inga ersättare var värda att ens ersätta dem, sanslöst). Kan det varit så enkelt att de blev rädda för att jag skulle såga dem?! "Fy fan vad det regnar" skrek en stockholmsk sångare när regnet vräkte ned och jag fick plocka upp mitt regnskydd jag fick på Way out west. Ibland lönar det sig att åka till Göteborg... I dag har jag ändå halsont. Fan!
Jo, det var det här med foto, jag lägger upp de fyra bästa fotona här under.
Någon som vet vilket band som står på scenen?
Okej då, ni får en chans till, här syns det lite tydligare.
Ångrar lite att jag inte skickade in detta eminenta foto till tidningen. Så här rakt framifrån har nog ingen fotograf kommit innan. Både trummis och sångerska tittar synkroniserat in i min Sony Cyper-shot DSC-W390. Jag förstår varför. Den drar till sig linslusar.
Kalle Moraeus? Nej, fan det är Sme´ns Baglomma. Ett sorts Joddla med Siv-light. Poppis bland ungdomarna. Han i den roliga mössan i mitten har jobbat på Skivlagret i Hässleholm.
Jag har köpt en ny kamera. Filmat en del, tagit lite foto. Verkar rätt bra ändå. Till helgen ska jag använda den som backup till en oridinarie fotograf. Blir säkert minst lika bra. Tar jag tillräckligt många foto kommer det säkert finnas något som kan användas.
Och nu har jag tagit foto och varit på Helgeåfestivalen, inte som backup, utan som ordinarie fotograf.
Lipsillarna och nallebjörnsdräkterna Teddybears ställde in. De fick betalt men kunde inte anordna en konsert med så kort varsel som 24 timmar (trots att de ju redan var bokade, och inga ersättare var värda att ens ersätta dem, sanslöst). Kan det varit så enkelt att de blev rädda för att jag skulle såga dem?! "Fy fan vad det regnar" skrek en stockholmsk sångare när regnet vräkte ned och jag fick plocka upp mitt regnskydd jag fick på Way out west. Ibland lönar det sig att åka till Göteborg... I dag har jag ändå halsont. Fan!
Jo, det var det här med foto, jag lägger upp de fyra bästa fotona här under.
Någon som vet vilket band som står på scenen?
Okej då, ni får en chans till, här syns det lite tydligare.
Ångrar lite att jag inte skickade in detta eminenta foto till tidningen. Så här rakt framifrån har nog ingen fotograf kommit innan. Både trummis och sångerska tittar synkroniserat in i min Sony Cyper-shot DSC-W390. Jag förstår varför. Den drar till sig linslusar.
Kalle Moraeus? Nej, fan det är Sme´ns Baglomma. Ett sorts Joddla med Siv-light. Poppis bland ungdomarna. Han i den roliga mössan i mitten har jobbat på Skivlagret i Hässleholm.
Amerikas svar på ADHD-mannen...
Göteborgsresa - ditresan
14:22 Går på tåget som först ska ta mig till Helsingborg. Väl framme i HIF-land ska jag sätta en himmelsblå MFF-toalettpappersrulle på Knutpunktens herrtoalett och sedan snabbt som attan även gömma en MFF-vimpel på Kvarterspuben Skatan (drömmer jag på tåget).
15:35 Köper en ny iPhone-laddare (på Kjell & Company), ja i varje fall en sladd som jag glömt ta med mig, kan vara bra att ha med sig en sån då en iPhone laddas ur nästan direkt vid lite användande. Nu har jag två sådana sladdar.
15:42 Köper ett Jojo-kort. Nej, man fick ingen jojo på köpet, jag frågade tanten i kassan, däremot var hon hygglig och printade ut ett litet biljettkvitto till Göteborg när jag laddade Jojo-kortet med en femhundring. Detta Jojo-kort kräver ett laddningskvitto, det gjorde inte Jojo Sommar.
15.53 Kliver på ett Öresundståg som ska ta mig till slutstationen Göteborg. Och möts av en tryckande hetta - och svettlukt. Någon har stängt av luftkonditioneringen - i alla vagnarna. De där helsingborgarna ska alltid krångla till det, tänker jag. Och trots att de "resetar" tåget får de inte rätt på fanskapet. Jag skulle tagit ett senare tåg, tänker jag igen. Ska jag hoppa av i Ängelholm?
18.17 Rullar in i Götlaborg. Är hungrig, har inte ätit mer än en knapphändig frukost. Köper min första Double Whopper på Burger King. Det ska visa sig bli fler under denna helg. Möts av en oändligt lång kö när jag ska hämta ut mitt armband till Way out west. Kön visar sig dock gå väldigt snabbt. I Göteborg kan de organisera saker och ting, köra bussar och spårvagnar på samma väg. Kanske kan Siesta! också lämna ut armband på Stationen? Bara rulltrapporna fungerar så ska det nog lösa sig.
19.03 Letar upp en spårvagn som i varje fall stannar i närheten av hotellet (tror jag). I Västra Frölunda har jag givetvis bokat hotell/vandrarhem. Platsen där stadens största popstjärna växte upp. Det hade dock varit lättare att ta buss 80 dit. Men det vet jag inte då. Efter att ha sprungit vilse på Frölunda Torg och dess närhet ett tag visar en busschaufför mig en annan buss som stannar nära mitt hotell. Radiomotet heter hållplatsen. Det lägger jag på minnet.
20.20 Mycket lägligt ligger en Burger King-restaurang och en mack bredvid hotellet. Även en Siba-butik. Den senare skiter jag fullständigt i, jag har redan köpt min iPhone-sladd på Kjell & Company. Jag beställer min andra Double Whopper, fast nu med fullkornsbröd. Ibland måste man lyxa till det lite.
20.40 Kollar igenom Stay out west-programmet på rummet. Jag som med nöd och näppe hittar till hotellet bestämmer mig i stället för att se den förargligt mysiga norska serien "Himmelblå". Regnet öser ned utanför och hur i hela Hisingen ska jag kunna hitta till klubbarna och dessutom kanske stå i kö två-tre timmar (som jag läst om att det kan vara möjligt) i ösregnet är inte bra om jag ska vara pigg och frisk till Way out west dagen efter, som ju är anledningen till mitt Göteborgbesök.
I stället för musik förvirring
(Någon har varit pinkenödig värre på ett Öresundståg mellan Kristianstad och Hässleholm)
En stressad och förvirrad Jakob Hellman sjöng in en sång om tåg en gång i slutet av 80-talet. Ett stressat och förrvirrat Soul Asylum gjorde också en sång om undflyende tåg, några år senare.
Därför kom jag att tänka på de sex mest stressade och förrvirrade händelserna jag upplevt på just tåg, de utspelar sig dock någon helt annanstans, oftast med utgångspunkt i Skåne. Alla är dessutom faktiskt helt sanna. Jag nämner dock inga namn på personerna...
1. En stressad och förvirrad man glömmer resväskan på perrongen när han ska åka till London då tåget är kraftigt försenat.
2. En stressad och förvirrad dam med sovande barn upptäcker sent på kvällen att hon strax är framme i Höör i stället för Köpenhamn, dit hon egentligen skulle.
3. En stressad och förrvirrad tågförare och dess konduktör upptäcker (efter passagerares klagomål) att de missat att stanna i Höör. Konduktören ber om ursäkt och meddelar att de som skulle av i Höör får ta nästa tåg tillbaka från Eslöv senare.
4. En stressad och förrvirrad speakertågröst meddelar "Lund nästa" när vi närmar oss både Eslöv och Höör.
5. En stressad och förrvirrad man åker till Lund i stället för Kristianstad.
6. En stressad och förrvirrad man har somnat på tåget från Malmö till Hässleholm och när han väcks av konduktören (då han vill se biljetten) tror han sig ha köpt biljett men pappret i biljettautomaten var slut. Ändå letar han under sätet och bordet, i plånboken och fickorna och för säkerhets skull även under konduktörens skor i hopp om att hitta den "försvunna" biljetten. När den stressade och förvirrade mannen stigit av tåget och fått lösa "ny" biljett trillar polletten ned. Han har ju inte köpt någon biljett innan han klev på tåget, springer bort till tåget och berättar den glada nyheten för den i nuläget något irriterade konduktören.
Way out west-twitter
Jag är i Göteborg, följ mig på www.twitter.com/01patlea.
Min bästa tid är nu
Det är mycket spännande som händer den närmaste tiden. Då räknar jag inte in att jag ska jobba tre dagar nästa vecka innan en lång tvådagars semester drar igång (fyra dagar om man räknar in helgen).
I morgon ska jag lyssna på Robyns kommande album "Body Talk pt 2". Eventuellt i kväll se "muntergöken" Todd Solondz nya rulle "Life During Wartime", börjar klockan 21.00... Dessutom funderar jag på att ta tag i att se Per Morbergs "favoritserie" "In Treatment". Apropå Morberg var hans sommarprat kanske det mest oengagerade och nonchalanta jag hört i år. Kanske börjar jag även lyssna på någon bok på jobbet. Det är också snart på tiden att bestämma vilka konserter jag ska se på Way out west och framför allt Stay out west (återkommer till det i nästa vecka). MEN det viktigaste av allt är att ta reda på var alla klubbar där konserterna äger rum ligger. Inte så lätt för en popnisse från orten som inte varit på speciellt många klubbar i Götet. Kanske kan min Facebook-kompis Kristian Anttila hjälpa till? Om jag inte retar honom för det långa håret och att han måste klippa sig...
I morgon ska jag lyssna på Robyns kommande album "Body Talk pt 2". Eventuellt i kväll se "muntergöken" Todd Solondz nya rulle "Life During Wartime", börjar klockan 21.00... Dessutom funderar jag på att ta tag i att se Per Morbergs "favoritserie" "In Treatment". Apropå Morberg var hans sommarprat kanske det mest oengagerade och nonchalanta jag hört i år. Kanske börjar jag även lyssna på någon bok på jobbet. Det är också snart på tiden att bestämma vilka konserter jag ska se på Way out west och framför allt Stay out west (återkommer till det i nästa vecka). MEN det viktigaste av allt är att ta reda på var alla klubbar där konserterna äger rum ligger. Inte så lätt för en popnisse från orten som inte varit på speciellt många klubbar i Götet. Kanske kan min Facebook-kompis Kristian Anttila hjälpa till? Om jag inte retar honom för det långa håret och att han måste klippa sig...
Jag rear ut min iPhone-själ - sista beställningen
Jag skäms lite över att jag gick på den "lätte" och köpte en iPhone, inte den senaste versionen 4, utan 3GS. Denna tegelsten har ju urdålig kamera, videoinspelning (oj vad det skårrade när jag lyssnade på ett bob hund-klipp jag spelade in förra helgen, ni kan lyssna själva ovan om ni orkar).
T.o.m min gamla mobil med sprucken display är ju rena hifi-kameran i jämförelse. Kan man lämna tillbaka fanskapet eller ska jag stå ut i två år? Nej, det gick inte att lämna tilbaka "fanskapet". Telia-damen var inte så tillmötesgående på den punkten trots att jag med hundvalpsögon och gråten i halsen hasplade ur mig att den minnsann inte uppfyllde mina krav samtidigt som jag visade klippet ovan. "Du kan försöka sälja den själv?", sa Telia-damen. Ja, jag får se hur jag gör. Jag kanske vänjer mig vid min lilla iPhone 3GS. Har till och med funderat på att köpa en riktig kamera med HD-inspelning. Det kan det vara värt. För jag tror inte att jag rear ut min iPhone-själ bara för att den ska bort (ur mitt medvetande).
Hur kan man förresten inte få lämna tillbaka en telefon man öppnat? Hur ska man annars veta att den är okej?
Träningen inställd i kväll
Tror jag får skippa mitt inplanerade löppass i kväll. "Inception" kom emellan och efter den är hjärnan inte upplagd för löpning. Ska se om jag i morgon bitti kommer ihåg början av drömmen jag haft under natten. Eller överhuvudtaget komma ihåg vad jag drömt, om jag nu drömt (men det gör man väl alltid).
Något vidare bloggande blir det nog inte i kväll heller. Som cliffhanger kan jag ju säga att det ska skummas igenom bilderna från 25-årsfesten i Arkelstorp förra lördagen och se om det kan bli ett inlägg, och sen ska jag tipsa om några bra tv-serier som förgyllt några varma sommarveckor. Så förhoppningsvis blir det några blogginlägg denna veckan. Håll ut...
Något vidare bloggande blir det nog inte i kväll heller. Som cliffhanger kan jag ju säga att det ska skummas igenom bilderna från 25-årsfesten i Arkelstorp förra lördagen och se om det kan bli ett inlägg, och sen ska jag tipsa om några bra tv-serier som förgyllt några varma sommarveckor. Så förhoppningsvis blir det några blogginlägg denna veckan. Håll ut...
Träningsbloggen, BP-HIF och Winnerbäck-bokning
Det finns en liten - dock minimal - risk att den här bloggen förvandlas till en ren tränings- och hälsoblogg framöver. Ska försöka gå ned en bit under 100-strecket, så i dag började jag faktiskt springa igen efter min kollaps i Startskottets tropiska hetta. Fem kilometer på löpband efter att först sett Helsingborgs IF på knappt fyra och en halv minut ha vänt ett 0-1-underläge till 3-1 ledning. Det var nästan för dåligt för att vara sant. Det började ju så bra för mitt himmelsblåa perspektiv. Efter att ha bränt en rad läge i första halvlek där även BP hade varit på vippen att göra 2-0 kändes det som de elva helsingborgsgrabbarna i halvtid satt radiostyrning i bollfan. Den annars så stabile BP-målvakten var yrvaken på minst ett mål, som han får ta på sig. Men visst Maskinen Helsingborg är just ett lag som kämpar för varandra och bra lag har ju som bekant också lite flyt. Dåliga eller mediokra lag har det inte. Nog om det. Än så länge är det dubbelt Skåne i topp. I varje fall ett tag till. MFF-Helsingborg i mitten av september kan bli årets allsvenska match.
De fem kilometer jag sprang i kväll kändes som en munsbit jämfört med senast.
Jag lade upp det så här:
4 x 6 min/km
1 x 5 min/km i sex minuter
Sammanlagt cirka 30 minuters löpning utan att stanna. Jag ska försöka ta vissa pass lite lugnare och bygga upp det hela. Inte alltid springa så fort och gåvila för mycket. Bättra på uthålligheten, heter det.
Så här planerar jag veckan:
Måndag: 5 km i lugnt tempo, efter en ganska lång paus.
Tisdag: Pingisträning.
Onsdag: ca 7 km i lugnt 6 min/km.
Torsdag: Intervaller, utomhus. 30 minuters effektiv löpning.
Fredag: Vila
Lördag: En halvtimmes löpning i lugnt tempo.
Söndag: Ev. Fotboll
Jag ska även försöka äta mer regelbundet: Frukost 9.00, Lunch 12.00-12.30, Middag 17.00-18.00 varje vardag.
I kväll åt jag en 113-grams hamburgare av märket Tulip, stek inte hamburgaren för länge bara då den innehåller 99 procent nötkött, då blir den som en skosula. Till detta tre vändstekta ägg och en burk Euroshoppers vita bönor. Tillagningstid: endast fem minuter. Om ni inte äter vita bönor; stek ett ägg eller en halv hamburgare till.
Och till sist en helt annan sak. Ni vet väl om VARFÖR Malmöfestivalens ledning går ut med att Lars Winnerbäck är klar för festivalen just nu och inte för en månad sedan? Precis på samma sätt som det i dag blev klart att Teenage Fanclub "kommer tillbaka" till Sverige i höst för tre spelningar (efter att de i helgen spelat på Storsjöyran).
Ja, det är förmodligen en överenskommelse artisten och bokningsbolaget gjorde för att locka så mycket folk som möjligt till sin "ordinarie" sommarturné. I annat fall hade säkert många väntat och sett Winnerbäck gratis på Malmöfestivalen. Så fungerar branschen. Och jag säger inte att det är fel.
Jag sätter en guldtia på att The Ark snart blir klara för Malmöfestivalen, som avslutningsakt på Stora scenen fredag den 27 augusti...
Gissa artisten - åldersångest - del 2
Eftersom jag inte fått in några rätta svar i tävlingen "Gissa artisten - åldersångest" kör jag en ledtråd till i ett klipp. För bästa möjliga ledtråd, se hela klippet, även om det kan verka långrandigt...
