Siesta!-festivalen, dag 3 - Lördagen
går spelade jag fotboll (gjorde ett mål i reservlagsserien för Waff), kollade Elitloppet och lite tennis, en späckad dag för oss idrottsälskare. Därför hann jag inte blogga något om lördagens begivenheter på Siesta!, som nu kan läggas till handlingarna. Hur många öl jag drack, konserter jag såg och fruntimmer jag tråkade har jag i dagsläget inte koll på. Det ska som allting utvärderas, och förhoppningsvis blir det, om allt går vägen, fler nästa år..Inte den bästa Siesta!–upplagan rent musikalisk men ändå några riktigt bra och ibland överraskande bra konserter, framför allt på fredagen. I lördags var det mesta hyfsat, godkänt eller bra. Inga toppkonserter men likväl inget uselt jag såg. Man väljer ju sina konserter med omsorg, förnuft, känsla och en stor portion fingertoppskänsla.
”Kom igen, DUNCANSON” ljuder bredvid Markans utescen när det brister för en man i trettiofemårsåldern, och en till synes lika sakkunnig Radio Dept.-lyssnare som står strax intill mig, när bandet är minst en kvart försenade. Han skriker så högt att till och med några lesbiska hårdrockare och en stockholmare som står strax bakom blir vettskrämda och lätt provocerade. Radio Dept. Är ett band som berör, ett band som är lika ojämna live som de är stabila i skivformatet. Denna sena kväll präglas dock bandet av lite mindre nervositet och en aning mer självförtroende (då Duncanson inte ber om ursäkt en enda gång). ”Pulling our Weight”, några nya låtar och låtar från debuten ”1995”, ”Keen on boys” och ”Why Won´t you talk abort”
I går spelade jag fotboll (gjorde ett mål i reservlagsserien för Waff), kollade Elitloppet och lite tennis, en späckad dag för oss idrottsälskare. Sen såg jag nedanstående b-film. Därför hann jag inte blogga något om lördagens begivenheter på Siesta!, som nu kan läggas till handlingarna. Hur många öl jag drack, konserter jag såg och fruntimmer jag tråkade har jag i dagsläget inte koll på. Det ska som allting utvärderas, och förhoppningsvis blir det, om allt går vägen, fler nästa år...
Inte den bästa Siesta!–upplagan rent musikalisk men ändå några riktigt bra och ibland överraskande bra konserter, framför allt på fredagen. I lördags var det mesta hyfsat, godkänt eller bra. Inga toppkonserter men likväl inget uselt jag såg. Man väljer ju sina konserter med omsorg, förnuft, känsla och en stor portion fingertoppskänsla.
”Kom igen, DUNCANSON” ljuder bredvid Markans utescen när det brister för en man i trettiofemårsåldern tillika sakkunnig Radio Dept.-lyssnare som står strax intill mig, när bandet är minst en kvart försenade. Han skriker så högt att till och med några lesbiska hårdrockare och en stockholmare som står strax bakom blir vettskrämda och provocerade. Radio Dept. är ett band som berör, ett band som är lika ojämna live som de är stabila i skivformatet. Denna sena kväll präglas dock bandet av lite mindre nervositet och en aning mer självförtroende (då Duncanson inte ber om ursäkt en enda gång eller beklagar sig). ”Pulling our Weight”, några nya låtar, inledande "This Time Around" som följs av "Heaven´s on Fire" (tyvärr ingen "Domestic Scene") och låtar från debuten ”1995”, ”Keen On Boys” och ”Why Won´t You Talk About It”. Det blir en förhållandevis kort spelning, med Radio Dept.-mått mätt. Tyvärr. Jag hade gärna hört några klassiker till och några nya albumlåtar till. Man kan inte få allt här i världen.
Om Radio Dept. var den sista hela konserten jag såg på lördagen, inledes dagen med Bruket från Fagersta.
De gjorde en hyfsad eftermiddagsspelning. Det tog sig på slutet.
Monty, Anna von Hausswolff, Name The Pet, Familjen, Röyksopp följde därefter.
Jag ger mig inte på att betygsätta något, allt är någonstans i trakterna mellan två och tre ändå. Inga fyror på lördagen.
Rankar förresten dagarna så här:
Rankar förresten dagarna så här:
1. Fredagen
2. Torsdagen
3. Lördagen
Jag filmade förresten en exklusiv ny låt med Name The Pet (lägger upp den senare). Hanna Brandén (kallades Brondén i en tidning) var en glad tjej, tror inte hon är släkt med Kristian Brandén, jag är dock inte helt hundra...
Här under blir det lite bilder som jag tog med min mobilkamera. Inget fjantande runt med stora filmkameror och skit som PSL-bloggen. Den här bloggen är mer exklusiv och lo-fi.
Bruket från Fagersta underhöll på Chili! kl 17.00...
... det ska börjas i tid med punktuppkam.
Monty hade leksaksglasögon och krängde sin skiva för en femtiolapp.
Maskinen-Patrik värmde upp med Monty innan sin spelning...
Vakten tillät inte att några ungdomar kastade hö på varandra.
Hö gjorde Playas scenområde bekvämt att stå på, såg dock inga hästar förrän dagen efter...
Conny Nimmersjö hängde mest vid matvagnarna, langos och smålandsrulle krängdes.
Det fanns till och med Oboy på Siesta!, helt otroligt. Skoglund skulle varit där!
En fotograf stod och skymde Anna von Hausswolff hela konserten. Flane!
Och på andra sidan en till filmare, PSL-bloggen var överallt.
Det var kändistät på Annas konsert, till och med Compact Disc-mannen.
Name The Pet kan flyga, hon är inte rädd.
Punktuppkamfrisyren fick vara uppe sent för sin mamma.
Många händer i luften på Familjens spelning. Såg inte Per-Sinding-Larsen.
Röyksopp spelade musik utan Robyn, Karin Dreijer-Andersson, m.fl.
The Radio Dept. var sena ut till scenen, men till slut vaknade dem av ropen,
de har även Sveriges längsta gitarrist.
Tilliander hade varit på ÖB och köpt maskeringsnät till sitt "mixerbord".
The Human Centipede (First Sequence)
"The Human Centipede (First Sequence)" börjar med att två amerikanska töser ska bege sig på fest hos Malle ute i den rumänska skogen. De fumlar naturligtvis till det direkt, kör fel - två tjejer med lokalsinne som en stucken gris - och fördärvar ena däcket. Det kan de naturligtvis inte laga eller ens göra en antydan till försök att fixa till.
Istället sätter de sig i bilen för att vänta på något bättre. De får en tjock tysk med pök i blick som stannar intill bilen och skriker tyska könsord. De blir rädda och stannar kvar i bilen tills han kört, ett par minuter senare älgar de som värsta O-ringen-noviserna ute i skogen för att leta efter ett hus med en galen gammal doktor. De har inte det där bästa tålamodet, minst sagt. Men finner tysken.
De ringer på och dricker upp vattnet som den otrevlige människohataren Doctor Heiter bjuder på. Det skulle de inte gjort. Resterande bit av filmen blir en kamp för att överleva. Jag ska inte berätta för mycket av vad som händer men det är bara en som överlever i filmen (tror jag).
De omtalade operationsscenerna visas det inte så mycket av (de är inte värre än ett halvt avsnitt av Nip/Tuck, och betydligt mildare än de plågsamma Saw och Hostel, tack för det förresten). Det måste varit en tidningsanka när de skrev att folk spydde i biosalongen när de såg filmen?! Det allra jobbigaste är annars att höra allt skrik och se de plågade ansiktena. Det är mer ett psykologiskt drama än en riktig skräckis. Visst är själva förfarandet av den galna doktorn vidrigt men ändå högst osannolikt (sy ihop tre människor som en "tusenfoting"), så man kan inte ta det på för stort allvar, egentligen. Ändå sitter jag där och vill se hur det slutar. Se hur de klantiga tyska snutarna Klaus och Klaus (Kling och Klang på svenska) lyckas ge den galne doktorn mer tid än vad han förtjänar, och till slut får snutarna hoppa i hans pool.
Doktorn åker iväg och hämtar upp en kines för att komplettera det han vill skapa. Den som till slut blir mittparti i skapelsen, Lindsay, är den med mest ruter i. Hon försöker göra livet surt för Doctor Heiter. Kinesen Katsuro, som är först ballar helt överraskande plötsligt ur av flera anledningar han rapar upp på slutet och Jenny som är sista länk blir snabbt krasslig. Tidsuppfattningen är inte det bästa i filmen heller och dialogen i börjar är rent parodisk.
Naturligtvis ska det komma fler delar av "The Human Centipede". Ja, om man gjort sjutton Saw-filmer och en handfull Hostel-filmer så kan man nog kräma ur lite mer även av den här bisarra filmidén.
Eftertexterna liknar mer förtexter och vad ska man egentligen ge för betyg?
Tja, det får bli två av fem, det är ju ändå måndag, och jag har sett sämre filmer.
Kort summering - Siesta! fredag
(från ovan och ned: The Hives, Hästpojken, Dead Prez, bob hund, Timo Räisänen, Teddybears, Sophie Rimheden)
Det blev inte så mycket rapporterande i går. Jag var nämligen rätt mycket på festivalområdet och såg många fina konserter. På ett sätt överraskade det mig, hade inte den där feeling innan jag skulle bege mig till Fiesta!-scenen för att se varken bob hund eller The Hives. Men ärligt tycker jag de gjorde bra ifrån sig. De verkade vara lite mer taggade än vanligt. Och det var ju ett tag sedan de lirade i Hässleholm...
Vet inte hur många gånger både Thomas Öberg (alltid uppfinningsrik i sitt mellansnack) och Howlin´Pelle Almqvist (lite samma stil som Öberg, men pratar om sig själv lite mer i tredje person och en aning mer självsäker) pratade väder och sa "mina damer och herrar" men när de spelade sin musik och "flådde" på scen gjorde de det som om deras glansdagar. Även om Thomas Öberg envisas med att bära sin svarta mask till leda så var han i toppform och smal som en ål. The Hives körde lite nytt också, det var nån låt på slutet som var riktig bra, kan nog bli en hit. Lite överraskande var också att bob hund inte spelade några regelrätta extranummer.
Vid 18-tiden såg jag First Aid Kit. Jag fick hålla tillbaka tårarna (kom nog någon droppe ändå), för oj så vackert och fint deras framträdande var. De här töserna kommer gå långt, var så säker. Jag stod intill en PSL-fotograf/filmare, jag filmade en låt också som råkade vara en helt ny låt. Jag lägger upp den härunder. PSL får gärna använda den på sin sajt, det kostar inget...
Allt innan midnatt jag såg i sin helhet var lätt fyra av fem i betyg.
Efter midnatt var det Sophie Rimheden och Hästpöjken jag såg. Tycker lite synd om Sophie Rimheden som på "himmaplan" får spela inför ett fåtal åskådare. De har kanske glömt henne? Hon är lite för introvärt live allt som oftast, men denna kväll tjabbade hon mycket. Simon Gärdenfors var sidekick och rappare. Han var lite svår att ta på allvar. Mest för att jag hört hans skojfriska inslag i P3 Populär, men någon vidare rappare var han inte heller, inte den här kvällen.
Hästpojken gjorde en ganska slät figur, de gjorde sitt men mer var det inte. Synd då jag gillar senaste skivan väldigt mycket. Live är de inget speciellt. Jag hade hoppas på att de var lite mer laddade. Förra gången de spelade på Siesta! var det mer liv och rörelse. Nu blev det för förutsägbart nästan. Kan inte hjälpa det men så är min känsla i kroppen med lite perspektiv till det. Sedan var det ganska dött i publiken, klart förståeligt kl 01.00 på natten. Kristian Anttila bevisade dock motsatsen efter midnatt "dagen innan". Då var det fulltpåslag!
Summering, både på fem- och tiogradig skala:
First Aid Kit 4/5, 9/10
bob hund 4/5, 8/10
The Hives 4/5, 8/10
Sophie Rimheden 2/5, 3/10
Hästpojken 2/5, 5/10
Teddybears 1/5, 1/10
I dag blir det Bruket, kanske Monty, Anna von Hausswolff, Name The Pet, lite Mew, Familjen, Röyksopp (dyker Robyn upp, jag tror det) och The Radio Dept., minst sen blir det kanske något mer.
Det gäller att njuta av sista Siesta!-dagen. Är det lika mycket folk på plats som Systembolaget kl 14 så kan det nog blir publikrekord i kväll.
Skaka röv
Babian
Chili! fredag kl 15.00
Betyg: 4/5
--------------
Nedan följer min intervju med bandet inför sin spelning plus alla extra kategorier som jag frågade om. Den finns tyvärr inte på Norra Skånes hemsida, men väl i Siesta!-bilagan som publicerades i går, torsdag.
-------
Vad får absolut inte saknas på er rider?
– Vatten, annars kommer vi att torka ut. En liter behöver vi var som svettas ut.
Tobias Allvin berättar vidare att han skriver texter och låtar hela tiden, men istället för att spela in regelrätta demos har han de flesta låtidéerna i huvudet.
– Ibland kan jag hålla inne med en låtidé om andra i bandet har en bättre. Folk ska ta plats i gruppen och alla bidrar med varsin färgklick i tavlan.
Som lyssnare märker man en viss typ av utveckling på nya skivan, som mer handlar om uppväxten, medelklassen och förorten.
– Debuten präglades mer av liknelser om civilisationen och djungelreferenser som passade bra då. Vi vill ha ett sorts tema för varje skiva.
1. Vilka tre låtar värmer man bäst upp med inför Babians konsert?
– Till Babians konserter värmer man givetvis upp med Babians låtar. Vi skulle vilja slå ett slag för några doldisar i katalogen: ”Gymnastik”, ”Släpp in mig” och ”Förför mig!”.
Tre album som gått varma i turnébussen är:
Culpeper's Orchard - Culpeper's Orchard
– För tidiga avfärder.
Kraftwerk – Autobahn
– För långa turer.
Black Lips - Good Bad Not Evil
– När man börjar närma sig destinationen.
2. Vilka akter vill Babian absolut inte missa på Siesta!-festivalen?
– Kristian Antilla, som vann våra hjärtan när vi gjorde en osannolik Tysklandsturné ihop hösten 2009. Satan Takes A Holiday, som nästan vann P3 Guld. Dinosaur Jr., som är våra indiehjältar. Och bob hund, som alla jämför oss med. Hade varit kul att höra hur dom låter…
3. En sak som sticker ut med bandet som inte så många vet om, ett s.k. "nördfakta.".
– Tre fjärdedelar av bandmedlemmarna lever som Babian lär och har flytt storstan för att hanka sig fram som mer eller mindre självförsörjande tomtar på landsbygden. Något som resulterat i att de vanligaste samtalsämnena när Babian sluter upp är epidemier i hönsgården, missväxt och vedklyvning. Inte alltid så uppskattat av den sista fjärdedelen som är vår ambassadör i Malmö.
4. Vad vill Babian se från publiken under spelningen alt. absolut inte se?
– Babian har inga förväntningar på publiken. Vi vet att vad vi får tillbaka är en spegling av det vi sänder ut!
Babian är skåningarna som framför allt väckt uppmärksamhet för sina laddade livespelningar som imponerat på både kritiker och publik.
– Hög energi, högt röstläge och högt tempo, beskriver sångaren Tobias Allvin gruppens musik och framfart på scen.
– Hög energi, högt röstläge och högt tempo, beskriver sångaren Tobias Allvin gruppens musik och framfart på scen.
Bandet slår självsäkert ett slag för sina egna låtar som uppvärmning inför fredagens Siesta!–konsert. De fyra medlemmarna själva värmer upp i turnébussen till bland annat det danska obskyra 70-talsproggrockbandet Culpeper's Orchards självbetitlade debutalbum.
När jag ber Tobias Allvin berätta om en spelning som han är lite extra nöjd med kommer svaret blixtsnabbt.
– Vi gjorde en kort turné i Tyskland. En spelning ägde rum i ett gammalt kommunistiskt storkök i Halle som hade gjorts om till konsertlokal och hade ett väldigt dåligt ventilationssystem. Det blev en helt galen stämning, saker flög omkring, backdroppen och lite annat föll ned under konsertens gång.
Det nya materialet från ”Hälften dör av fetma” skiljer sig en del från den förra skivan "Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad!" när bandet spelar live.
– Vi har väl vågat lägga in lite lugnare partier och tagit ut svängarna mer när det gäller soundet. När vi turnerat i vår har det blivit mycket nytt, men på festivalerna och Siesta! kommer det att bli ungefär 50/50. Tidigare handlade det mer om att köra över publiken direkt och sen ta det något lugnare och bygga upp igen. Publiken kan dock förvänta sig precis vad som helst. Babian bygger alltid sina fyrverkerier själva, fortsätter Tobias.
– Vi gjorde en kort turné i Tyskland. En spelning ägde rum i ett gammalt kommunistiskt storkök i Halle som hade gjorts om till konsertlokal och hade ett väldigt dåligt ventilationssystem. Det blev en helt galen stämning, saker flög omkring, backdroppen och lite annat föll ned under konsertens gång.
Det nya materialet från ”Hälften dör av fetma” skiljer sig en del från den förra skivan "Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad!" när bandet spelar live.
– Vi har väl vågat lägga in lite lugnare partier och tagit ut svängarna mer när det gäller soundet. När vi turnerat i vår har det blivit mycket nytt, men på festivalerna och Siesta! kommer det att bli ungefär 50/50. Tidigare handlade det mer om att köra över publiken direkt och sen ta det något lugnare och bygga upp igen. Publiken kan dock förvänta sig precis vad som helst. Babian bygger alltid sina fyrverkerier själva, fortsätter Tobias.
Har ni några rutiner innan ni går upp på scen?
– Vi är lite irriterade och det brukar inte finnas så mycket överskottsenergi, vi står mest och laddar och stretchar.
– Vi är lite irriterade och det brukar inte finnas så mycket överskottsenergi, vi står mest och laddar och stretchar.
Vad får absolut inte saknas på er rider?
– Vatten, annars kommer vi att torka ut. En liter behöver vi var som svettas ut.
Vad är nödvändigast att ta med sig till en festival, om du bara fick välja en sak?
– En bra kompis. Ingen sak i och för sig men nog så viktig.
– En bra kompis. Ingen sak i och för sig men nog så viktig.
Tobias Allvin berättar vidare att han skriver texter och låtar hela tiden, men istället för att spela in regelrätta demos har han de flesta låtidéerna i huvudet.
– Ibland kan jag hålla inne med en låtidé om andra i bandet har en bättre. Folk ska ta plats i gruppen och alla bidrar med varsin färgklick i tavlan.
Som lyssnare märker man en viss typ av utveckling på nya skivan, som mer handlar om uppväxten, medelklassen och förorten.
– Debuten präglades mer av liknelser om civilisationen och djungelreferenser som passade bra då. Vi vill ha ett sorts tema för varje skiva.
Malmökvartettens två album har kommit tätt med ungefär ett års mellanrum, men ett nytt album lär dröja även om bandet hela tiden spelar in låtar.
– Ja, vi ligger lågt ett tag med skivutgivningen för det gäller att hålla intresset vid liv trots att vi är produktiva. Risken finns att folk tröttnar. När vi väl släpper något ska det verkligen blir bättre än det vi gjort innan. När tillfället ges gäller det att hela tiden experimentera med sitt sound. Vi siktar högt och det tar mycket kraft att nå dit vi strävar.
– Ja, vi ligger lågt ett tag med skivutgivningen för det gäller att hålla intresset vid liv trots att vi är produktiva. Risken finns att folk tröttnar. När vi väl släpper något ska det verkligen blir bättre än det vi gjort innan. När tillfället ges gäller det att hela tiden experimentera med sitt sound. Vi siktar högt och det tar mycket kraft att nå dit vi strävar.
-------------
Babian:
Tobias Allvin – Sång, gitarr
Conny Andersson – Gitarr, sång
Anders Baeck – Trummor, sång
Christian Norefalk – Bas
Tobias Allvin – Sång, gitarr
Conny Andersson – Gitarr, sång
Anders Baeck – Trummor, sång
Christian Norefalk – Bas
1. Vilka tre låtar värmer man bäst upp med inför Babians konsert?
– Till Babians konserter värmer man givetvis upp med Babians låtar. Vi skulle vilja slå ett slag för några doldisar i katalogen: ”Gymnastik”, ”Släpp in mig” och ”Förför mig!”.
Tre album som gått varma i turnébussen är:
Culpeper's Orchard - Culpeper's Orchard
– För tidiga avfärder.
Kraftwerk – Autobahn
– För långa turer.
Black Lips - Good Bad Not Evil
– När man börjar närma sig destinationen.
2. Vilka akter vill Babian absolut inte missa på Siesta!-festivalen?
– Kristian Antilla, som vann våra hjärtan när vi gjorde en osannolik Tysklandsturné ihop hösten 2009. Satan Takes A Holiday, som nästan vann P3 Guld. Dinosaur Jr., som är våra indiehjältar. Och bob hund, som alla jämför oss med. Hade varit kul att höra hur dom låter…
3. En sak som sticker ut med bandet som inte så många vet om, ett s.k. "nördfakta.".
– Tre fjärdedelar av bandmedlemmarna lever som Babian lär och har flytt storstan för att hanka sig fram som mer eller mindre självförsörjande tomtar på landsbygden. Något som resulterat i att de vanligaste samtalsämnena när Babian sluter upp är epidemier i hönsgården, missväxt och vedklyvning. Inte alltid så uppskattat av den sista fjärdedelen som är vår ambassadör i Malmö.
4. Vad vill Babian se från publiken under spelningen alt. absolut inte se?
– Babian har inga förväntningar på publiken. Vi vet att vad vi får tillbaka är en spegling av det vi sänder ut!
Gitarrmangel all the way och lite annat
Dinosaur Jr
Chili! kl 21.00
Betyg: 4/5
Publiken skriker att det inte hörs någon sång ur J. Mascis mikrofon. Lou Barlow säger att publiken får gå tillbaka bakom PA-systemet. Jag lyder hans råd och märker av ett band som har spelglädjen i behåll, trots att det inte syns på bandmedlemmarnas munnar. Dinosaur Jr i Hässleholm en helt vanlig torsdag är stort. Och "showen" de levererar är helgjuten. Mascis fenomenala låtar i symbios med hans gitarrlir och butterhet. Ja, jag klagar inte. Möjligtvis saknas några låtar. Men det gör inte så mycket. En "kort" cover av The Cures "Just Like Heaven" bjuds det också på. Som vanligt. Och så två extranummer efter lång betänketid. Undrar dock om inte KB spelningen i augusti i fjol var lite, lite bättre, trots att det i princip var samma upplägg.
Thåström
Fiesta! kl 22.30
Betyg: 2/5
"Pimmen" tonsätter Anna Bergendahls utträde ur Eurovision Song Contest med bravur.
Hans midtempoballader tar kål på hans gamla punkambitioner och nya artisters drömmar. De enda som kan ha behållning av konserten är de redan inbitna, om ens dem. Det mesta känns som en matiné för gamla avdankade punkfantaster. Som om de inte hört Masshysterins nya självbetitlade skiva eller aldrig ens intresserat sig för Pascals eller Hets debutalbum. Lika lamslaget är det även om huvudpersonen själv verkar vara i gott slag.
Men vad hjälper det när det blir ett "fan, fan, fan" för mycket. Jag blir beklämd när han inte gör något mer av sin musik. Kanske dags att byta ut det trista kompbandet med Ossler i spetsen och få in lite fräscht blod. Ja, det är inte säkert det blir bättre men möjlitvis inte så mycket tråkigare.
Kristian Anttila
Chili! kl 00.00
Betyg: 4/5
Kvällen avslutas med den långhårige göteborgaren från Västra Frölunda, alltså Anttila inte Hellström.
Och det blir en hitkavalkad utan dess like. En formtoppad Antilla imponerar och överraskar. Jag har nog inte sett honom så här taggad innan. Inramningen,kvällsberusningen, det blåa ljuset på scen och en huvudrollsinnehavare på spelhumör gör sitt. Inleder gör han och det hårt slitande bandet med senaste singeln "Världens snuskigaste man" och sen fortsätter P3-hitsen; "Vill ha dig", "Västra Frölunda" och "Smutser" för att nämna några låtar. En ny låt till blir det och den svänger också ordentligt. Blir det månne det definitiva genombrottet för Anttila i höst när nya skivan kommer? Av Siesta!-publikens gensvar är det inte alls omöjligt. Sverige behöver en spillevink som Anttila...
Chili! kl 21.00
Betyg: 4/5
Publiken skriker att det inte hörs någon sång ur J. Mascis mikrofon. Lou Barlow säger att publiken får gå tillbaka bakom PA-systemet. Jag lyder hans råd och märker av ett band som har spelglädjen i behåll, trots att det inte syns på bandmedlemmarnas munnar. Dinosaur Jr i Hässleholm en helt vanlig torsdag är stort. Och "showen" de levererar är helgjuten. Mascis fenomenala låtar i symbios med hans gitarrlir och butterhet. Ja, jag klagar inte. Möjligtvis saknas några låtar. Men det gör inte så mycket. En "kort" cover av The Cures "Just Like Heaven" bjuds det också på. Som vanligt. Och så två extranummer efter lång betänketid. Undrar dock om inte KB spelningen i augusti i fjol var lite, lite bättre, trots att det i princip var samma upplägg.
Thåström
Fiesta! kl 22.30
Betyg: 2/5
"Pimmen" tonsätter Anna Bergendahls utträde ur Eurovision Song Contest med bravur.
Hans midtempoballader tar kål på hans gamla punkambitioner och nya artisters drömmar. De enda som kan ha behållning av konserten är de redan inbitna, om ens dem. Det mesta känns som en matiné för gamla avdankade punkfantaster. Som om de inte hört Masshysterins nya självbetitlade skiva eller aldrig ens intresserat sig för Pascals eller Hets debutalbum. Lika lamslaget är det även om huvudpersonen själv verkar vara i gott slag.
Men vad hjälper det när det blir ett "fan, fan, fan" för mycket. Jag blir beklämd när han inte gör något mer av sin musik. Kanske dags att byta ut det trista kompbandet med Ossler i spetsen och få in lite fräscht blod. Ja, det är inte säkert det blir bättre men möjlitvis inte så mycket tråkigare.
Kristian Anttila
Chili! kl 00.00
Betyg: 4/5
Kvällen avslutas med den långhårige göteborgaren från Västra Frölunda, alltså Anttila inte Hellström.
Och det blir en hitkavalkad utan dess like. En formtoppad Antilla imponerar och överraskar. Jag har nog inte sett honom så här taggad innan. Inramningen,kvällsberusningen, det blåa ljuset på scen och en huvudrollsinnehavare på spelhumör gör sitt. Inleder gör han och det hårt slitande bandet med senaste singeln "Världens snuskigaste man" och sen fortsätter P3-hitsen; "Vill ha dig", "Västra Frölunda" och "Smutser" för att nämna några låtar. En ny låt till blir det och den svänger också ordentligt. Blir det månne det definitiva genombrottet för Anttila i höst när nya skivan kommer? Av Siesta!-publikens gensvar är det inte alls omöjligt. Sverige behöver en spillevink som Anttila...
Built to Spill i gitarrövningar
Built to Spill
Chili! 18.30
Betyg: 3/5
Doug Martsch bär en missfärgad blå t-shirt och har solglasögon hela konserten. Han ser ut som Inge Präst med glasögon, trots att Doug bara är 41 är han lika gråhårig som Ravanelli eller Glenn Hysén men till den skillnaden att han har munkfrisyr. Hans fyra medmusikanter ser ut som lastbilschaffisar, roddare och en medlem i Loserville. Apropå Loserville, bandets stjärna Jörgen Johansson är hovfotograf för Norran i år och smög in under två sekunder och tog ett kort trots att han var skymd av några dansande damer.
Konserten med Built to Spill innehöll både nytt och gammalt. "Storhetsperioden" fick några sånger tillägnad sig. Sen var det nog, men andra halvan tog sig. Och även om Doug Martsch stod på samma fläck och skakade till sin trimmade gitarr att han till och med lockade fram solen. Det är gott nog, trots att Built to Spill inte spelade min favorit "Sidewalk".
Chili! 18.30
Betyg: 3/5
Doug Martsch bär en missfärgad blå t-shirt och har solglasögon hela konserten. Han ser ut som Inge Präst med glasögon, trots att Doug bara är 41 är han lika gråhårig som Ravanelli eller Glenn Hysén men till den skillnaden att han har munkfrisyr. Hans fyra medmusikanter ser ut som lastbilschaffisar, roddare och en medlem i Loserville. Apropå Loserville, bandets stjärna Jörgen Johansson är hovfotograf för Norran i år och smög in under två sekunder och tog ett kort trots att han var skymd av några dansande damer.
Konserten med Built to Spill innehöll både nytt och gammalt. "Storhetsperioden" fick några sånger tillägnad sig. Sen var det nog, men andra halvan tog sig. Och även om Doug Martsch stod på samma fläck och skakade till sin trimmade gitarr att han till och med lockade fram solen. Det är gott nog, trots att Built to Spill inte spelade min favorit "Sidewalk".
Siesta dag 1 - 14.15-17.30
Andreas Söderlund
Playa! kl 14.15
Betyg: 2/5
Niccokick-sångaren tar farväl från scenen och deklarerar skämtsamt att han och bandet snott allt från Built to Spill och Dinosaur Jr. Den gode Andreas Söderlund har hövdingmask på sig (undrar vad LP, IFK Hässleholms gamle ordförande Lennart Persson även kallad Hövdingen säger om det?) och en fuskpäls modell varmare. Det skulle kunna vara Pers Torp 2008 (internt skämt, ingen kommer fatta det, men den festen innehöll många klädbyte i samma stil). När det gått några låtar in i konserten dyker ljudkillen Lööf upp vid min vänstra sida och frågar om det är bra. Om det är bandet eller ljudet råkar jag inte uppfatta. Men tur i oturen är det en hyfsad låt på scen, kanske konsertens mest omedelbara sång "Monster" som liras, så jag klämmer ur mig "Ja, den här låten var faktiskt bra". Det är båstadijansk sång, Andreas Söderlund har nog inspirerats av Familjen att sjunga på dialekt. Det får han gärna göra. Han är glad och inte sur också. "Monster" och singeln "Daustralien" sticker ut. Den 1 september kommer fullängdaren. Kanske kan bli nåt, i väntan på en ny skrammelskiva från Niccokick. Det något ruffigare Sounds Like Violence gick mig spårlöst förbi.
Pascal
Chili! kl 15.00
Betyg: 3/5
Trion från Gotland/Stockholm spelar på Siesta! för tredje gången på fyra år om jag inte minns fel.
Det är också första gången som de spelar på en stor scen. Det passar bandet inte så bra. Den intima inramningen och känslan i musiken går lite förlorad när de står några meter över publiken. Det ska vara trångt, svettigt och varmt för att Pascals asfaltpunk ska charma.
Det gör den inte riktigt denna eftermiddag, även om den då och då blixtrar till efter en trevande inledning.
Kanske dags att ta en paus och fila på några mer slagkraftiga låtar. Bandets två första skivor tyckte jag var lysande, den tredje "Orkanen närmar sig" var mer ojämn, även om den innehöll några guldkorn.
Det är lite samma sak live. De når inte riktigt ut. De gör det precis på samma nonchalant coola sätt men det är något som saknas. "Längtar efter dig" och "Jonnie" uteblir, inga extranummer heller, men det är nog inte bandets fel.
The Bear Quartet
Chili! kl 16.30
Betyg: 1/5
Efter att hälsat på Familjen och hans flickvän, som strax innan blivit intervjuad av Per Sinding-Larsen, där jag mest fick ur mig något om ett flak Newcastle-öl och att det var bra med mig gick jag ned till de långväga gästerna The Bear Quartet. Den norrländska präriens gudar eller vad man ska kalla dem.
Utmärkt - allt som oftast - men ganska uselt liveband blir omdömet. Jag vet inte vad som hände. Bandet vände publiken ryggen direkt - i högtalarna mellan låtarna spelades det skivor - och det måste i ärlighetens namn varit mest nytt material. Jag kan inte påstå att det var speciellt många låtar jag kände igen. Om ens någon. Det var alltså så långt ifrån en Greatest hits-show man kan komma. Undrar om jag ger Mattias Alkberg en ny chans i morgon när han spelar med sitt kompband Nerverna. Och förmodligen i samma jeansjacka, jeans, skägg och ofokuserade vänsterfattade gitarrspel.
Playa! kl 14.15
Betyg: 2/5
Niccokick-sångaren tar farväl från scenen och deklarerar skämtsamt att han och bandet snott allt från Built to Spill och Dinosaur Jr. Den gode Andreas Söderlund har hövdingmask på sig (undrar vad LP, IFK Hässleholms gamle ordförande Lennart Persson även kallad Hövdingen säger om det?) och en fuskpäls modell varmare. Det skulle kunna vara Pers Torp 2008 (internt skämt, ingen kommer fatta det, men den festen innehöll många klädbyte i samma stil). När det gått några låtar in i konserten dyker ljudkillen Lööf upp vid min vänstra sida och frågar om det är bra. Om det är bandet eller ljudet råkar jag inte uppfatta. Men tur i oturen är det en hyfsad låt på scen, kanske konsertens mest omedelbara sång "Monster" som liras, så jag klämmer ur mig "Ja, den här låten var faktiskt bra". Det är båstadijansk sång, Andreas Söderlund har nog inspirerats av Familjen att sjunga på dialekt. Det får han gärna göra. Han är glad och inte sur också. "Monster" och singeln "Daustralien" sticker ut. Den 1 september kommer fullängdaren. Kanske kan bli nåt, i väntan på en ny skrammelskiva från Niccokick. Det något ruffigare Sounds Like Violence gick mig spårlöst förbi.
Pascal
Chili! kl 15.00
Betyg: 3/5
Trion från Gotland/Stockholm spelar på Siesta! för tredje gången på fyra år om jag inte minns fel.
Det är också första gången som de spelar på en stor scen. Det passar bandet inte så bra. Den intima inramningen och känslan i musiken går lite förlorad när de står några meter över publiken. Det ska vara trångt, svettigt och varmt för att Pascals asfaltpunk ska charma.
Det gör den inte riktigt denna eftermiddag, även om den då och då blixtrar till efter en trevande inledning.
Kanske dags att ta en paus och fila på några mer slagkraftiga låtar. Bandets två första skivor tyckte jag var lysande, den tredje "Orkanen närmar sig" var mer ojämn, även om den innehöll några guldkorn.
Det är lite samma sak live. De når inte riktigt ut. De gör det precis på samma nonchalant coola sätt men det är något som saknas. "Längtar efter dig" och "Jonnie" uteblir, inga extranummer heller, men det är nog inte bandets fel.
The Bear Quartet
Chili! kl 16.30
Betyg: 1/5
Efter att hälsat på Familjen och hans flickvän, som strax innan blivit intervjuad av Per Sinding-Larsen, där jag mest fick ur mig något om ett flak Newcastle-öl och att det var bra med mig gick jag ned till de långväga gästerna The Bear Quartet. Den norrländska präriens gudar eller vad man ska kalla dem.
Utmärkt - allt som oftast - men ganska uselt liveband blir omdömet. Jag vet inte vad som hände. Bandet vände publiken ryggen direkt - i högtalarna mellan låtarna spelades det skivor - och det måste i ärlighetens namn varit mest nytt material. Jag kan inte påstå att det var speciellt många låtar jag kände igen. Om ens någon. Det var alltså så långt ifrån en Greatest hits-show man kan komma. Undrar om jag ger Mattias Alkberg en ny chans i morgon när han spelar med sitt kompband Nerverna. Och förmodligen i samma jeansjacka, jeans, skägg och ofokuserade vänsterfattade gitarrspel.
Två filmer, "spoilervarning" på "Apan"
Jag har börjat se filmer igen. För några dagar sedan såg jag två filmer på en dag. Ja, ni läste rätt. Det kan man göra om man är vuxen. Ingen bryr sig.
Den första var en komedi som snart har premiär på bio i Sverige. "Youth in Revolt" (7,0/10 på Imdb) heter filmen och är en sorts slacker/nörd-möter-college girl-med-twist. Ja, den var faktiskt bra för sin genre. Det hände lite oväntade saker när man väl trodde den skulle bli ordinär, och den tog allt till sin spets en aning mer än man anade från början. Michael Cera ("Juno", "Supersugen") spelade huvudrollen. Steve Buscemi ("Fargo") och Zach Galifianakis ("Baksmällan") gjorde några biroller, men det var inte det som var behållningen. Det var hela alltet. Väl värd att kolla upp.
"Apan" var den andra rullen jag såg. Har aldrig läst vad den handlade om egentligen innan.
Olle Sarri är med i princip varenda scen. Sarri som mest är känd för att spela korkad bortskämd slyngel i C/o Segemyhr och Heja Björn. I första scenen vaknar Sarris rollfigur Krister (som vi senare får veta att han heter) upp i badrummet med blod på händer och skjorta. Han tvättar av sig och åker sedan till jobbet som vanligt, och beger sig ut på körlektion med Eva Rexhed. Krister jobbar nämligen på körskola. Efter ett vansinnesutbrott kliver han ur bilen och ber kyligt Eva Rexhed att köra tillbaka till körskolan ensam. Det borde ju inte vara några svårigheter att hitta, menar han. Krister går hemåt, sparkar in en dörr till en "oskyldig" bil på vägen. Han hittar snart sin egen bil, kör till en sån där tråkig affär med sågar och husgeråd. Skiter blankt i personalen där. Köper några presenningar och lite annat krimskrams. Väl hemma ser han en blodig kvinnokropp och går raskt ut till toaletten för att umgås med Hulken. Vi får aldrig några svar på frågor som vi undrar. Har Krister dödat henne? Eller har någon annan våldfört sig på Krister och hans familj?
Strax därefter upptäcker nämligen Krister sin son i sovrummet (som av en slump...), ungen är helt groggy och blodig. Krister agerar och kör honom till Akuten. Sen valsar Krister runt i kvarteren, skogen och på järnvägsspår. Något verkar störa Krister, han är inte riktigt sig själv. Han stressbokar en tennislektion genom att bara gå rakt in på banan. Han verkar hyfsad i tennis, någonstans i klassen mellan Einar Berg och Sigge. Han glömmer dock ta bort sin bluetooth-snäcka. Den sitter förresten fastnaglad vid hans öra filmen igenom.
Men hur ska han ta den här dagen i mål? Polisbilar står med blåljus utanför hans villa. Vart ska han ta vägen? Han ställer sig på järnvägsspåret men tar sig därifrån när tåget precis är på väg att köra över honom. Han besöker sin mor (?) men tar sig snart därifrån också. Polisen verkar inte vara på vråljakt efter honom. Men de vill nog ändå få tag på honom och ta sig ett gott snack. Krister möter en gammal kompis på väg till bussen. Det blir inget lyckat möte. Jag tror inte de kommer ses igen. Konstig stämning. Kort därefter åker Krister tillbaka till sjukhuset. Sonen verkar ha klarat sig. Något är dock inte ok, något är fel, två poliser är i väntrummet och vill prata med Krister. Vi som ser filmen hör inte vad de pratar om. Krister går tillbaka till sin son igen. Sonen säger något till honom. Han blir glad. Men sen är det dags att gå. Både för Krister och vi som sett filmen. Eftertexterna börjar rulla och vi sitter med en berättelse i minnet men utan några definitiva svar.
Det är en film som jag tyckte var tänkvärd och oförutsägbar på något sätt, men som säkert retar gallfeber på de som vill ha ett "riktigt" slut. "Apan" är mer en punktmarkering av Krister och hans handlingar. Och det är gott nog.
Det är inte var dag jag ser två bra filmer, och definitivt inte i rad dessutom. High-five!
Den första var en komedi som snart har premiär på bio i Sverige. "Youth in Revolt" (7,0/10 på Imdb) heter filmen och är en sorts slacker/nörd-möter-college girl-med-twist. Ja, den var faktiskt bra för sin genre. Det hände lite oväntade saker när man väl trodde den skulle bli ordinär, och den tog allt till sin spets en aning mer än man anade från början. Michael Cera ("Juno", "Supersugen") spelade huvudrollen. Steve Buscemi ("Fargo") och Zach Galifianakis ("Baksmällan") gjorde några biroller, men det var inte det som var behållningen. Det var hela alltet. Väl värd att kolla upp.
"Apan" var den andra rullen jag såg. Har aldrig läst vad den handlade om egentligen innan.
Olle Sarri är med i princip varenda scen. Sarri som mest är känd för att spela korkad bortskämd slyngel i C/o Segemyhr och Heja Björn. I första scenen vaknar Sarris rollfigur Krister (som vi senare får veta att han heter) upp i badrummet med blod på händer och skjorta. Han tvättar av sig och åker sedan till jobbet som vanligt, och beger sig ut på körlektion med Eva Rexhed. Krister jobbar nämligen på körskola. Efter ett vansinnesutbrott kliver han ur bilen och ber kyligt Eva Rexhed att köra tillbaka till körskolan ensam. Det borde ju inte vara några svårigheter att hitta, menar han. Krister går hemåt, sparkar in en dörr till en "oskyldig" bil på vägen. Han hittar snart sin egen bil, kör till en sån där tråkig affär med sågar och husgeråd. Skiter blankt i personalen där. Köper några presenningar och lite annat krimskrams. Väl hemma ser han en blodig kvinnokropp och går raskt ut till toaletten för att umgås med Hulken. Vi får aldrig några svar på frågor som vi undrar. Har Krister dödat henne? Eller har någon annan våldfört sig på Krister och hans familj?
Strax därefter upptäcker nämligen Krister sin son i sovrummet (som av en slump...), ungen är helt groggy och blodig. Krister agerar och kör honom till Akuten. Sen valsar Krister runt i kvarteren, skogen och på järnvägsspår. Något verkar störa Krister, han är inte riktigt sig själv. Han stressbokar en tennislektion genom att bara gå rakt in på banan. Han verkar hyfsad i tennis, någonstans i klassen mellan Einar Berg och Sigge. Han glömmer dock ta bort sin bluetooth-snäcka. Den sitter förresten fastnaglad vid hans öra filmen igenom.
Men hur ska han ta den här dagen i mål? Polisbilar står med blåljus utanför hans villa. Vart ska han ta vägen? Han ställer sig på järnvägsspåret men tar sig därifrån när tåget precis är på väg att köra över honom. Han besöker sin mor (?) men tar sig snart därifrån också. Polisen verkar inte vara på vråljakt efter honom. Men de vill nog ändå få tag på honom och ta sig ett gott snack. Krister möter en gammal kompis på väg till bussen. Det blir inget lyckat möte. Jag tror inte de kommer ses igen. Konstig stämning. Kort därefter åker Krister tillbaka till sjukhuset. Sonen verkar ha klarat sig. Något är dock inte ok, något är fel, två poliser är i väntrummet och vill prata med Krister. Vi som ser filmen hör inte vad de pratar om. Krister går tillbaka till sin son igen. Sonen säger något till honom. Han blir glad. Men sen är det dags att gå. Både för Krister och vi som sett filmen. Eftertexterna börjar rulla och vi sitter med en berättelse i minnet men utan några definitiva svar.
Det är en film som jag tyckte var tänkvärd och oförutsägbar på något sätt, men som säkert retar gallfeber på de som vill ha ett "riktigt" slut. "Apan" är mer en punktmarkering av Krister och hans handlingar. Och det är gott nog.
Det är inte var dag jag ser två bra filmer, och definitivt inte i rad dessutom. High-five!
Pre-Siesta!
Det är dagen innan årets största musikfest, i bygden ska jag tillägga, drar igång. Det är dagen då converse-skor får slita asfalt mellan järnvägsstaion och festivalområde. Det är dagen då indiepopotekniska brudar får hjälpa svartrockare med att sätta upp det där "jävla" tältet som är så litet i påsen men ack så stort i verkligheten. Och så ska de ju tillråga på allt också släpa med sig hela bohaget i resväskor och sportbagar.
Efter jobbet cyklar jag på min treväxlade DBS, upp mot festivalområdet, för att i god tid få mitt armband. I år är det jag har kring min handled orange-gul-rött. En i personalen tyckte det utan camping var snyggare. Jag själv vet inte, det är möjligt, hoppas det inte skaver så mycket bara och håller sig där hela festivalen så är jag nöjd.
Jag kommer höja medelåldern på festivalen med, säg, 17 år. Men det gör inte så mycket. Några måste ju vara äldre och varför ska man helt plötsligt sluta lyssna på livemusik (och dricka öl) bara för att man passerat 30-strecket?!
Kan ändå inte låta bli att tycka lite synd om de blåögda ungdomarna när de utanför campingen (som ligger mil från konsertområdet) tvingas skänka bort sin öl, sprit och kanske även en medhavd kebabrulle till några poliser med minibuss. Denna buss är fullproppad med allt möjligt, som om de varit i Tyskland och ska ha personalfest.
Varför får då inte ungdomarna ta med sig drycken in till campingen kan jag undra? Ja, antagligen för att det var flak av märket Slotts Gold. Fulölarnas fulöl. Fulöl känns igen om den innehåller t.ex. glukossirap. Allt annat än kornmalt, humle och vatten är fulöl i polisernas och min värld. Jag tycker i ena stunden att poliserna gör en björntjänst som skonar ungdomarna från den här helvetiska ölen. Tror förresten det var fulvodka och fulkebab också de beslagtog.
Å andra sidan, ni som läser bloggen och ska till campingen med fulöl: Ta inte med det in eller göm dem och ta in. Visa inte dem för snuten bara. Snuten kan inte höra musiken men ölen kan han se. Eller ge dem till någon kompis som är över 18, det kan bero på det också, även om det är högst osannolikt...
Nej, nu ska jag värma upp med att springa en runda. Torsdag, fredag och lördag håller jag träningsfritt. Jag tror dock att jag springer på gym i kväll, då det finns risk för att jag får gliringar från ölstinna och asande ungdomar på gatorna för mitt aviga älgklivslöpsteg. Det vill jag inte chocka dem med, de har nog med att tänka på en kväll som denna.
Rafa är på gång igen, efter ett 2009 med för mycket fiol...
Saxat från SVT Text, sidan 310:
”- Jag mår bra, det här är det viktigaste för en idrottsman. Jag gick igenom dåliga stunder i fiol.”
Rafael Nadals instrumentspelande är enligt honom själv anledningen till det något knackiga förra året. Jag som trodde det var analklådan eller den ständigt dåliga tidsuppfattningen mellan bollarna...
Skitsnacksbingo
I veckan hörde jag ett samtal i fikarummet om något som lät väldigt intressant och roligt.
Skitsnacksbingo heter företeelsen och är tydligen ett nytt fenomen som kommit till Sverige. Förhoppningsvis för att stanna. När mötena blir fler och fler, och föreläsarna slår knut på varandra måste ju deltagarna göra något vettigt under tiden som de sitter på en stol och försöker hålla sig vakna.
Kanske kan det konkurrera ut Melodikrysset, Bingolotto, Sommarkrysset och På Spåret i popularitet.
Det är väl bara en tidsfråga innan Tv4 gör program av Skitsnacksbingo, programledare blir Gry Forsell, Adam Alsing, David Hellenius och Jessica Almenäs.
Så skriv ut nedanstående text och spelbricka som är hämtad från www.yttermera.se.
Man skulle eventuellt kunna ändra några begrepp, men glöm inte skrika skitsnack.
Spelregler: Kryssa för rutorna nedan när du hör uttrycken på möten, föredrag eller telefonkonferenser. När du får fem i rad (vågrätt, lodrätt eller diagonalt), reser du dig upp och skriker SKITSNACK!
|
Röster från nöjda spelare:
"Jag hade inte varit på mötet i ens fem minuter innan jag hade vunnit."
Jens, Borlänge
"Min uppmärksamhet på möten har ökat avsevärt."
David, Floda
"Vilken grej! Möten blir aldrig mer som de var innan min första vinst!"
Bertil, Nynäshamn
"Man kunde skära luften med kniv på senaste processmötet när 14 stycken väntade på femte rutan."
Bengt, Stockholm
"Talaren blev helt ställd när åtta stycken skrek 'Skitsnack' för tredje gången på två timmar."
Karin, Alingsås
Lånetiden går ut - igen
I dag, fredag den 21 maj går lånetiden ut för mina lånade böcker Alex James "Inget annat sätt - Blur, britpop och jag" och Fredrik Stage "Text". Jag har naturligtvis inte haft tid att läsa ut dem än, jag kommer således låna om dem. Hon som jobbat där i trettio år utan att lyfta ett finger kommer blir skitglad att jag lånar om dem, och kommer säkert påminna mig om en skuld på en "Fleksnes-DVD" som jag lämnade i tid. Eller kommer Bruno (inte filmen) vara sådär nonchalant slö mot varenda "kund" som vill kopiera en A4-sida eller låna en bok på övre våningen... Han kommer ändå gå till Wokhouse och äta oljigt kinamat med hög glutamat-volym. Sen kommer han gå inom Bokia och inte köpa en enda bok. Som om någon köpt en bok därinne de senaste tjugo åren. Det tror inte jag i varje fall...
Snuten kan inte höra musiken
Jag har fått ett nytt favoritband. På ett liknande sätt som The Hives "Veni Vidi Vicious" byggde broar mellan punk och poprock gör bandet Masshysteri med sin andra självbetitlade skiva.
Den är riktigt bra. Punken är på gång i Sverige och jag köper/konsumerar varenda gitarrslinga och textrad som bandet får ur sig. Masshysteri är den punkiga fortsättningen på Florence Valentin, det vassare alternativet till Bruket och Sista Skriket, eller det hungriga och mindre bredbenta substitutet till Invasionen (några av medlemmarna i Masshysteri har förflutet eller är fortfarande saftblandare i Lyxzéns The (International) Noise Conspiracy).
Masshysteri är glöd, rättframhet, kille möter tjej-dueller i sången, The Cure-gitarrer, som om Mary Onettes hade bidragit med några fiffiga 80-talsgitarrslingor och där sångerna spetsat med så mycket fräscha direkta melodier till en egentligen gammal musikstil. Men det låter så här och nu. Och så jävla bra.
Varför har ingen berättat för mig tidigare om Masshysteri?! Under min bilfärd till Arkelstorp i dag hann jag nog köra skivan minst tre gånger. Tio låtar på cirka en halvtimme. Och jag vill bara spela den igen. Gåshud, ståpäls, kalla det vad du vill. Jag vill se Masshysteri här och nu. Men på Siesta! spelar bandet tyvärr inte av någon anledning. De som verkar gilla punk. Under Pascal på torsdag klockan 15 träffas vi väl? Det är också punk av högsta kvalitet!
Ibland undrar man hur folk tänker
Skulle bara gå in och kolla om det kommit några nya DVD-filmer på Hemmakvälls hemsida. Jag brukar göra det när jag inte kommer på några filmer på rak arm.
En kompis jag känner brukade fylleköpa DVD-filmer i samma butik mellan förbandet och huvudbandet när de lirade på ett gammalt anrikt konsertställe i stan då vi gick en "ölrunda" och dessutom fick lite frisk luft. Det hände sällan mig, däremot köpte jag kopiösa mängder Ramlösa Mango. På morgonen efter brukade han "skryta" om att det låg en handfull DVD-filmer, låtlistor, kepsar, t-shirts, kompletta cd-samlingar av alla banden som spelat eller trumpinnar bredvid sängen. Det var ju trots allt billigt och DVD-butiken och banden blev i varje fall glada. Så han borde fått någon form av tapperhetsmedalj.
Jag tror dock inte han nappar på nedanstående erbjudande från Hemmakväll.
Rabatten är inte särskilt stor och jag vet inte om målgruppen vill ha bägge rullarna heller.
Jag ska lägga till att jag inte har någon aning om den ena filmen är bättre än den andre. Jag har bara sett en av filmerna "tyvärr". Men marknadsavdelningen får säkert löneförhöjning...
En kompis jag känner brukade fylleköpa DVD-filmer i samma butik mellan förbandet och huvudbandet när de lirade på ett gammalt anrikt konsertställe i stan då vi gick en "ölrunda" och dessutom fick lite frisk luft. Det hände sällan mig, däremot köpte jag kopiösa mängder Ramlösa Mango. På morgonen efter brukade han "skryta" om att det låg en handfull DVD-filmer, låtlistor, kepsar, t-shirts, kompletta cd-samlingar av alla banden som spelat eller trumpinnar bredvid sängen. Det var ju trots allt billigt och DVD-butiken och banden blev i varje fall glada. Så han borde fått någon form av tapperhetsmedalj.
Jag tror dock inte han nappar på nedanstående erbjudande från Hemmakväll.
Rabatten är inte särskilt stor och jag vet inte om målgruppen vill ha bägge rullarna heller.
Jag ska lägga till att jag inte har någon aning om den ena filmen är bättre än den andre. Jag har bara sett en av filmerna "tyvärr". Men marknadsavdelningen får säkert löneförhöjning...
Nu börjar mitt liv ordna upp sig
Sent i går kväll såg jag ikapp de två senaste och sista avsnitten av "Håkans bar" på Kanal 5:s eminenta Play-funktion. Jag ska inte avslöja för mycket men det ordnade sig rätt bra för Håkan och hans (h)järngäng.
Ingrid köpte lika många DVD-filmer som jag och Popmarcus gjorde i fornstora dar. Och en thailändare blåste Håkan igen.
Men nog om det, i dag ska jag åka till Danmark med min far. Jag äter frukost till tonerna av Zillah & Tottes röster i ett barnprogram. Tyvärr var mitt aprilskämt om att de var klara för Siesta! inte sant.
Istället bokade Siesta!-ledningen några av Sveriges sämsta band, förutom Teddybears blev även Maskinen klara häromveckan. Jag och Maskinen har inte kommit så bra överens ända sedan de släppte sin debutsingel.
Det enda negativa med dagens Danmarksresa är förutom att det ösregnar även att jag missar Kalle Moraeus i Nyhetsmorgon och Mjällby-Malmö FF i eftermiddag.
Det är smällar man får ta när jag ska möta danska skallar hela dagen...
I dag sprang jag i 17 min.
Men hey! Tiden 17 minuter ringer det klockor för, det är nämligen samma tid det tar för nedanstående företeelser.
1. Den tid det tar att beställa en Staropramen på Harrys.
2. Att starta om min Acer-dator (vilket jag i och för sig inte gör särskilt ofta).
3. Att stå i bankomatkö på löningsdagen alt. när pensionen kommit in på kontot.
4. Att gå från hemmet till ICA Kvantum för Burkragnar.
5. Tiden det tar för Den kryllhåriga på ICA Kvantum att hitta ON-knappen på Svenska Spel-maskinen.
6. Den sammanlagda tiden det tar för Andres Lokko att lyssna på en ny skiva och skriva en recension av berörd skiva.
Dagens bild
Två duvor sitter på träribban och tittar ut över den inhängnade fotbollsplanen på Bokeberg som i princip sett likadan ut de senaste trettio åren. Fotbollsplanen har lika tunnsått med gräs som tennisspelaren Davydenko har hår på huvudet. De senaste åren tror jag den stått relativt öde också, tyvärr.
Här spelades det fotboll i min ungdom. Tvåmål och lag, ibland individuell träning. Det var en hel del hålligång. Bollar flög över staketet. Folk som kröp under för att hämta bollen (de oviga) medan man imponerades över de som klättrade över. De flesta från Bokeberg samlades här eller spelade på mellangården. Ibland brännboll men allt som oftast fotboll. Rille Bjelk, Micke Denker, Strid, Brandén, Roger, då och då Rille Gadd, Dea och Rit-Ola, Svett-Henna, Fritte, Larsson, ja även Skoglund tror jag men inte så ofta, aldrig Familjen. Några år senare brukade Popmarcus (han kallades inte det då) och jag låna nyckeln till Västerskolans gympasal, av Familjens far Tommy, och spela tennis eller hoppa höjdhopp. Det fick vi oftast, men inte alltid.
Familjen aka Johan T Karlsson var förresten mer inne på basket. Jag minns en ganska dråplig situation som han säkert förträngt och inte är särskilt stolt över. Han gjorde en gång en klockren lay-up under ett skolmästerskap på mellanstadiet alt. högstadiet. Det var bara det att det var i fel korg. Gör man det medvetet godkänns inte "målet", men för en yngling som det snurrade i skallen på redan då var det ju inte medvetet utan han trodde det var rätt korg. Så det blev två poäng till andra laget. Och långnäsa till Västerskolans lag, som Skoglund in i minsta detalj tagit ut och gjort olika kedjor för.
Upphälld dryck vs. icke-upphälld dryck
För att ni inte ska tro att jag ljuger om Bagarleffes ibland förekommande slöhet/nonchalans bakom bardisken så var jag tvungen att dokumentera lite.
På bilden syns tre halvupptappade alkoholhaltiga drycker. Bagarleffe är någon helt annanstans och blandar en drink till någon som beställt något fräsigare än bärs.
Plus i kanten dock att han påbörjat arbetet med att hälla upp öl, det är ingen garanti även om man lagt beställningen en stund innan. Det ska joxas med trasan, tjabbas skit med personalen och de viktigaste besökarna. Ibland har man även betalat för fanskapet man ska hälla nedför strupen, men något att dricka har man inte sett röken av.
Ibland, jag skriver ibland, är han förvånansvärt skärpt och tror sig veta vad man ska beställa. "Två Staropramen!" med två fingrar i vädret visar han glatt upp. Då gäller det att inte gå på den lätte och acceptera det trots att man tänkt beställa det. Nej, då säger man bara två cider eller två Guiness. Bagarleffe ska aldrig ha kontrollen. Inte över mig, mina beställningar eller när jag vill ta en tupplur på bardisken.
Bara så ni vet.
På bilden syns tre halvupptappade alkoholhaltiga drycker. Bagarleffe är någon helt annanstans och blandar en drink till någon som beställt något fräsigare än bärs.
Plus i kanten dock att han påbörjat arbetet med att hälla upp öl, det är ingen garanti även om man lagt beställningen en stund innan. Det ska joxas med trasan, tjabbas skit med personalen och de viktigaste besökarna. Ibland har man även betalat för fanskapet man ska hälla nedför strupen, men något att dricka har man inte sett röken av.
Ibland, jag skriver ibland, är han förvånansvärt skärpt och tror sig veta vad man ska beställa. "Två Staropramen!" med två fingrar i vädret visar han glatt upp. Då gäller det att inte gå på den lätte och acceptera det trots att man tänkt beställa det. Nej, då säger man bara två cider eller två Guiness. Bagarleffe ska aldrig ha kontrollen. Inte över mig, mina beställningar eller när jag vill ta en tupplur på bardisken.
Bara så ni vet.
"Klart det var skivrecensioner i dagens Norra"
I går fördes en mycket intressant diskussion runt några ölglas. Jag hävdade att jag inte hade hittat några skivrecensioner i tidningen Norra Skåne, men en kompis hävdade bestämt motsatsen. Att det inte finns några skivrecensioner på onsdagar i Norra Skåne är lika ovanligt som att Burkragnar bara är på Kvantum i fyra timmar under en dag. Alltså väldigt ovanligt, om inte annat för att TT Spektras skivrecensioner skrivs av robotar 52 veckor om året. De brukar publiceras gladeligen om de "ordinarie" recensenterna haft en dålig vecka.
Men nu blev jag fundersam.
I dag, en dag senare (med lite perspektiv till gårdagens diskussion) har jag nu bläddrat igenom Norra Skåne från onsdagen 12 maj tre gånger, både A-och B-del utan att finna det jag söker.
Har jag fått ett "söndags-ex" av tidningen eller har min kompis fel? I går var han så bestämd att han hade rätt så jag tvekade. Kan det vara så att han bara skummade igenom tidningen och såg att filmen "Gainsbourg - Ett legendariskt liv" fick fyra i betyg, och trodde att det var en skivrecension? Kan hans optimism förstärkts eller förvirrats av vi inte kunde vilket år Arvingarna sjöng låten "Bo Diddley" i Melodifestivalen (1995) eller att vi inte tog att det var Drängarna som hade gjort en komplett olyssningsbar version av "Sol, vind och vatten"?
Eller hakade han upp sig lite för mycket på att några berusade män trodde att sångaren i Nic & The Family var Markus Krunegård?
Ja, jag vet inte, det är mycket man får "genomlida" på ett quiz på stamhaket Harrys.
Lokalen kan skapa förvirring i huvudet vilken dag i veckan som helst. Kanske hände det även min kompis i går. Han är i så fall ursäktad och förlåten.
FB-inlägg apri-maj
I dag sprang jag förresten igen. Drygt fem kilometer. Och i går sprang jag också. Nu funderar jag på att öppna hälsobutik. Men innan dess ska jag brygga hälsodryck/återhämtningsdryck. Nja, jag knäpper upp en sån i varje fall. Åbro Återhämtningsdryck på burk. Fint som sören!
Det var några riktiga lirare på quizet i kväll. En kunde till och med vad den elake heter i Bumbibjörnarna och gubben bredvid mig snackade osammanhängande och störde mig hela tiden. Jag fattar allvarligt talat inte vad han pratade om. Han ölade som fan och var nog anställd för att inte orsaka förslitningsskador på Bagarleffe...
Jag tycker bob hunds nya ep "Stumfilm" lät sådär, efter en genomlyssning. Lite gamla 90-talsbobhundljud var det dock i "Festen är över". Så den får jag allt spela en gång till...
"Hästpojken" kl 22 på SVT1 måste ju vara bra!
Forsätter Helsingborgs IF:s "bås" är det nog inget att göra åt Seriesegern. Allt annat än imponerande insats trots vinst. Inget skönspel alls. Mest försvar. Gefles Gerndt var en bättre anfallare jämfört med HIF:s tafatte anfallare Rasmus Jönsson. Men på nåt märkligt sätt vände de på det på några min.
Haha, hade inte varit roligt att springa Humlestafetten en dag som denna. Undrar hur de klarar det med den röriga logistiken. Många svordomar i dag och förkylningar på måndag är att vänta...
Jag tror aldrig det varit så lugnt på Netto som i dag. Det brukar ju vara rena kaoset. Det var nästan läskigt, som en skräckfilm. Inte "The Mist", nåt annat mer ödsligt, "I´m Legend" kanske.
Jag tyckte det var lite roligt/charmigt när Tv4 Malmö-nyhetsuppläserskan säger "earbag" istället för airbag...
"Du var jag" och "Generation Unsuccessful", två låtar som släpps i morgon som jag inte kan sluta spela. Familjen resp. Ola Joyce, deras skivor blir även bättre och bättre för varje lyssning.
Quiz!
I morgon blir det toppfotboll igen, IFK Göteborg mot MFF. Pangpangfotboll, anfallsspel och inget jäkla backa-hem-och-försvara-boll-spel...
Det snurrar och kliar i min skalle när jag lyssnar på Familjens nya...
Är det Patrick Ekwall som spelar Blånekaren i "Ballar av stål"? Han är i varje fall väldigt lik honom och lika förarglig.
www.patrikleanderson.blogg.se
Sicken baksmälla jag har i dag. Är rent slut i huvudet efter alla pikar och tjöt på jobbet i dag. Varför stannade jag inte hemma mitt ålanöt! Allsvenskan berör verkligen. Vem har sagt att fotboll måste vara bra för att titta på, spänning och kamp räcker långt. Hörde inte ett ljud om Champions league-matchen dock...
Supertisdag. Laddad som tusan. Kan gå hur som helst. Hoppade över pingisträningen. Årets hittills hetaste fotbollskväll får inte slarvas bort. HIF-MFF plus Inter-Barca. Bägge bortalagen har tagit bussen. Rätt ska vara rätt... Snart börjar införsnacket, en kebabpizza är uppäten, nu några uppladdningsöl och snart dyker s...upportrarna upp innanför dörren. Sjukskrivning i morgon?
Ulf och jag tog en kassaskåpssäker 7-5-viktoria i bowlingen i kväll. Säsongens andra vinst! Snacka om flyt när vi vänder sista rutan till vinst. Vi var nära att korka upp champagnen och Ulf nära att börja dricka öl...
Krogrunda i kväll: Föröl, Anderssons 33 cl, hos Korv-Eriks, fem Staropramen på Harrys, Mariestadbuffé på Björket och halvljummen Falcon Bayerskt-efterrätt på Korv-Olle kl 03.30. Pris per kuvert: 500 kr inkl. entré. Första timmen halva priset.
MGMT, inte Management; Radio Dept., inte Radio Department. Sanna fans uttalar förkortningen.
Äsch!
Ljuvligt att springa en stund ute, med solen i ansiktet, vinden i håret och precis lagom hemma till Sjöstedt och Postlotteriet för lite allmänbildning på köpet. Så mellan 19 och 20 är den sunda timmen, lite för hjärtat och lite för hjärnan...
Harrys Music Quiz gick inte lysande. Tack ändå Becca, Marie, Tomas och Matilda för att jag fick vara med i ert lag. Med lite flyt hade vi tagit bronspengen...
Gillar trams. Trams i alla former. Trams är underskattat. Alla borde tramsa minst en gång om dagen. Inte ta allt och sig själva på största allvar, hela tiden. Det är vuxet att tramsa. Utom folk på tv som inte kan tramsa med finess. Riktigt trams kräver timing. Trams är dagens nyckelord.
I morgon släpps två fina album av olika slag som får fyra av fem i betyg av mig. MGMT - Congratulations (gillar den mer och mer, flummigare och bättre än debuten; Sleepy Jackson korsat med Supergrass) och The Radio Dept. - Clinging to a Scheme (tja, de håller fortfarande hög klass, kanske sammantaget ändå inte riktigt lika bra som deras två andra).
Roast på Berns innehöll några garv även om det egentligen är ren intern-tv för inbördes beundran. Missade lite i början men finnen och huvudpersonen var bäst.
Ett stentufft boxercise-pass på Femman nyss. Höll de på i en halv minut, måntro?
Halv tio hos Harrys: Helstekt Bergtunga med massa champinjoner och räkor. Mjölkchokladpannacotta och chokladtryffel. Gratis stämpel till nattklubben. Poäng: 7.
Med risk att få IOGT-NTO efter sig hävdar jag ändå att kall öl efter ett löppass är bra för återhämtningen. Minst lika bra men mycket godare än dyra Gainmax och sportdryck med lika mycket e-nummer som fabrikstillverkad majonnäs.
Ninjaspark i Talang fick tre kryss av den "Endast Sjunga Fint-gillande juryn". Kaxig attityd hade duon, men gillar nog Ninja Betongs punk bättre... TV-spelsmusik känns så 2002.
Hörde Robyns nya singel på P3 i dag två gånger, den var verkligen INTE bra, jag fattar inte varför hon ska hålla ihop med den där Åhlund-brodern och Teddybears, efter fem år borde hon gått vidare. Tror t.o.m. hon sjöng "Rocket Scientist" i låten. Trippelridå. Låten i "Dom kallar oss artister" var bättre.
I kväll tänkte jag leka Steffo, och vara livsnjutare: röka en god cigarr, smutta på en fin konjak och ta på mig min gröna basker och vara allmänt vuxen. Kanske måla en tavla och/eller läsa Strindberg, lyssna på lite klassisk musik eller opera och äta en god sufflé som avrundning till min fyrarätters.
Först bowling efter jobbet, sen snabbt ut till Ignaberga Park med Waff och en ojämn plan och match som heter duga och spel hela tiden trots att vi var ett par man kort. Och nu snart en cykelpromenad till Harrys med Popmarcus för att gå en dust mot 80-talsnördarna i Musicquizet...
Har precis startat om datorn för andra gången i år, den var lika het som Messi i dag.
Det kan ju inte finnas nån som blir lockad av att åka till Thailand om man tittar på "Håkans bar". Snarare avskräckt. Jag vill inte åka till Phuket i varje fall.
Har nästan sprungit två mil sammanlagt i påskhelgen. Nu gäller det bara att få igång regelbundenheten...
Ska på Playtones med syrran, Henrik, Angelica, Andrée, Popmarcus, Fogge, Bagarleffe, Cats-Jenny, hela Bror Lund & The Secret Teens, Robert Rolf, Roberts Grill och Pasta, Ragnar, Gun, Gångaren, Tisse, Kicki, Bettan & Lotta, Zillah & Totte, Lasse och Hasse Holm, Bingo-Berra, Peter Settman och en låda Åbro Sigill. Kan ha ...glömt någon, kompletterar senare. Kommer bli en jäkla förfest...
www.patrikleanderson.blogg.se
Stor komik när P3 kör The Arks nya singel två gånger efter varandra, först som sista låt i Tracks och sen direkt efter P3 Nyheter i P3 Star. Snacka om att programmen inte samarbetar trots att det är ett fåtal musikläggare...
Firar långfredagen med Nadal-Roddick och Söderling-Berdych. "Fidde" Rosengren tonsätter alltsamman, han är oftast en duktig/kunnig kommentator men ibland blir han lite väl traggig i sitt tugg. Men han vill väl bara spelarnas bästa.
Anser att några Original Crocodile Lager och lite Teenage Fanclub är den bästa återhämtningsmedicinen efter att ha sprungit 12,6 km i Sölvesborg.
Dagens bästa och roligaste aprilskämt var ju "fyrabarnspappan"...
Zlatan, härliga mål, konstigt du blev utbytt. Den Långe hade behövts hela matchen, men bra match ändå. Tveksam straff dock till Arsenal.
Det var några riktiga lirare på quizet i kväll. En kunde till och med vad den elake heter i Bumbibjörnarna och gubben bredvid mig snackade osammanhängande och störde mig hela tiden. Jag fattar allvarligt talat inte vad han pratade om. Han ölade som fan och var nog anställd för att inte orsaka förslitningsskador på Bagarleffe...
Jag tycker bob hunds nya ep "Stumfilm" lät sådär, efter en genomlyssning. Lite gamla 90-talsbobhundljud var det dock i "Festen är över". Så den får jag allt spela en gång till...
"Hästpojken" kl 22 på SVT1 måste ju vara bra!
Forsätter Helsingborgs IF:s "bås" är det nog inget att göra åt Seriesegern. Allt annat än imponerande insats trots vinst. Inget skönspel alls. Mest försvar. Gefles Gerndt var en bättre anfallare jämfört med HIF:s tafatte anfallare Rasmus Jönsson. Men på nåt märkligt sätt vände de på det på några min.
Haha, hade inte varit roligt att springa Humlestafetten en dag som denna. Undrar hur de klarar det med den röriga logistiken. Många svordomar i dag och förkylningar på måndag är att vänta...
Jag tror aldrig det varit så lugnt på Netto som i dag. Det brukar ju vara rena kaoset. Det var nästan läskigt, som en skräckfilm. Inte "The Mist", nåt annat mer ödsligt, "I´m Legend" kanske.
Jag tyckte det var lite roligt/charmigt när Tv4 Malmö-nyhetsuppläserskan säger "earbag" istället för airbag...
"Du var jag" och "Generation Unsuccessful", två låtar som släpps i morgon som jag inte kan sluta spela. Familjen resp. Ola Joyce, deras skivor blir även bättre och bättre för varje lyssning.
Quiz!
I morgon blir det toppfotboll igen, IFK Göteborg mot MFF. Pangpangfotboll, anfallsspel och inget jäkla backa-hem-och-försvara-boll-spel...
Det snurrar och kliar i min skalle när jag lyssnar på Familjens nya...
Är det Patrick Ekwall som spelar Blånekaren i "Ballar av stål"? Han är i varje fall väldigt lik honom och lika förarglig.
www.patrikleanderson.blogg.se
Sicken baksmälla jag har i dag. Är rent slut i huvudet efter alla pikar och tjöt på jobbet i dag. Varför stannade jag inte hemma mitt ålanöt! Allsvenskan berör verkligen. Vem har sagt att fotboll måste vara bra för att titta på, spänning och kamp räcker långt. Hörde inte ett ljud om Champions league-matchen dock...
Supertisdag. Laddad som tusan. Kan gå hur som helst. Hoppade över pingisträningen. Årets hittills hetaste fotbollskväll får inte slarvas bort. HIF-MFF plus Inter-Barca. Bägge bortalagen har tagit bussen. Rätt ska vara rätt... Snart börjar införsnacket, en kebabpizza är uppäten, nu några uppladdningsöl och snart dyker s...upportrarna upp innanför dörren. Sjukskrivning i morgon?
Ulf och jag tog en kassaskåpssäker 7-5-viktoria i bowlingen i kväll. Säsongens andra vinst! Snacka om flyt när vi vänder sista rutan till vinst. Vi var nära att korka upp champagnen och Ulf nära att börja dricka öl...
Krogrunda i kväll: Föröl, Anderssons 33 cl, hos Korv-Eriks, fem Staropramen på Harrys, Mariestadbuffé på Björket och halvljummen Falcon Bayerskt-efterrätt på Korv-Olle kl 03.30. Pris per kuvert: 500 kr inkl. entré. Första timmen halva priset.
MGMT, inte Management; Radio Dept., inte Radio Department. Sanna fans uttalar förkortningen.
Äsch!
Ljuvligt att springa en stund ute, med solen i ansiktet, vinden i håret och precis lagom hemma till Sjöstedt och Postlotteriet för lite allmänbildning på köpet. Så mellan 19 och 20 är den sunda timmen, lite för hjärtat och lite för hjärnan...
Harrys Music Quiz gick inte lysande. Tack ändå Becca, Marie, Tomas och Matilda för att jag fick vara med i ert lag. Med lite flyt hade vi tagit bronspengen...
Gillar trams. Trams i alla former. Trams är underskattat. Alla borde tramsa minst en gång om dagen. Inte ta allt och sig själva på största allvar, hela tiden. Det är vuxet att tramsa. Utom folk på tv som inte kan tramsa med finess. Riktigt trams kräver timing. Trams är dagens nyckelord.
I morgon släpps två fina album av olika slag som får fyra av fem i betyg av mig. MGMT - Congratulations (gillar den mer och mer, flummigare och bättre än debuten; Sleepy Jackson korsat med Supergrass) och The Radio Dept. - Clinging to a Scheme (tja, de håller fortfarande hög klass, kanske sammantaget ändå inte riktigt lika bra som deras två andra).
Roast på Berns innehöll några garv även om det egentligen är ren intern-tv för inbördes beundran. Missade lite i början men finnen och huvudpersonen var bäst.
Ett stentufft boxercise-pass på Femman nyss. Höll de på i en halv minut, måntro?
Halv tio hos Harrys: Helstekt Bergtunga med massa champinjoner och räkor. Mjölkchokladpannacotta och chokladtryffel. Gratis stämpel till nattklubben. Poäng: 7.
Med risk att få IOGT-NTO efter sig hävdar jag ändå att kall öl efter ett löppass är bra för återhämtningen. Minst lika bra men mycket godare än dyra Gainmax och sportdryck med lika mycket e-nummer som fabrikstillverkad majonnäs.
Ninjaspark i Talang fick tre kryss av den "Endast Sjunga Fint-gillande juryn". Kaxig attityd hade duon, men gillar nog Ninja Betongs punk bättre... TV-spelsmusik känns så 2002.
Hörde Robyns nya singel på P3 i dag två gånger, den var verkligen INTE bra, jag fattar inte varför hon ska hålla ihop med den där Åhlund-brodern och Teddybears, efter fem år borde hon gått vidare. Tror t.o.m. hon sjöng "Rocket Scientist" i låten. Trippelridå. Låten i "Dom kallar oss artister" var bättre.
I kväll tänkte jag leka Steffo, och vara livsnjutare: röka en god cigarr, smutta på en fin konjak och ta på mig min gröna basker och vara allmänt vuxen. Kanske måla en tavla och/eller läsa Strindberg, lyssna på lite klassisk musik eller opera och äta en god sufflé som avrundning till min fyrarätters.
Först bowling efter jobbet, sen snabbt ut till Ignaberga Park med Waff och en ojämn plan och match som heter duga och spel hela tiden trots att vi var ett par man kort. Och nu snart en cykelpromenad till Harrys med Popmarcus för att gå en dust mot 80-talsnördarna i Musicquizet...
Har precis startat om datorn för andra gången i år, den var lika het som Messi i dag.
Det kan ju inte finnas nån som blir lockad av att åka till Thailand om man tittar på "Håkans bar". Snarare avskräckt. Jag vill inte åka till Phuket i varje fall.
Har nästan sprungit två mil sammanlagt i påskhelgen. Nu gäller det bara att få igång regelbundenheten...
Ska på Playtones med syrran, Henrik, Angelica, Andrée, Popmarcus, Fogge, Bagarleffe, Cats-Jenny, hela Bror Lund & The Secret Teens, Robert Rolf, Roberts Grill och Pasta, Ragnar, Gun, Gångaren, Tisse, Kicki, Bettan & Lotta, Zillah & Totte, Lasse och Hasse Holm, Bingo-Berra, Peter Settman och en låda Åbro Sigill. Kan ha ...glömt någon, kompletterar senare. Kommer bli en jäkla förfest...
www.patrikleanderson.blogg.se
Stor komik när P3 kör The Arks nya singel två gånger efter varandra, först som sista låt i Tracks och sen direkt efter P3 Nyheter i P3 Star. Snacka om att programmen inte samarbetar trots att det är ett fåtal musikläggare...
Firar långfredagen med Nadal-Roddick och Söderling-Berdych. "Fidde" Rosengren tonsätter alltsamman, han är oftast en duktig/kunnig kommentator men ibland blir han lite väl traggig i sitt tugg. Men han vill väl bara spelarnas bästa.
Anser att några Original Crocodile Lager och lite Teenage Fanclub är den bästa återhämtningsmedicinen efter att ha sprungit 12,6 km i Sölvesborg.
Dagens bästa och roligaste aprilskämt var ju "fyrabarnspappan"...
Zlatan, härliga mål, konstigt du blev utbytt. Den Långe hade behövts hela matchen, men bra match ändå. Tveksam straff dock till Arsenal.
Håkan Bråkan - del 2
"Hur den människan kunnat fått skivkontrakt förblir för mig för alltid en gåta. Killen e ju tondöv."
Eller "om han nu ska släppa någonting, så släpp det i soptunnan."
Håkan Hellström upprör alltid musikokunniga.
När Aftonbladet berättar att han släpper ny skiva exakt tio år efter albumdebuten blir det såklart sådana här kommentarer som han fått brottas med under lika lång tid.
Antar att även 2010 kommer bli ett förfasligt år för alla Håkan-hatare som hellre lyssnar på Sting och/eller Eric Clapton. Jag säger bara, ha så roligt! Bli bara inte för imponerade av alla gitarrsolon och melodier som gick i pension 1979.
Eller "om han nu ska släppa någonting, så släpp det i soptunnan."
Håkan Hellström upprör alltid musikokunniga.
När Aftonbladet berättar att han släpper ny skiva exakt tio år efter albumdebuten blir det såklart sådana här kommentarer som han fått brottas med under lika lång tid.
Antar att även 2010 kommer bli ett förfasligt år för alla Håkan-hatare som hellre lyssnar på Sting och/eller Eric Clapton. Jag säger bara, ha så roligt! Bli bara inte för imponerade av alla gitarrsolon och melodier som gick i pension 1979.
Grattis till Siesta!-spelningen!
Säger jag till Killer Zeus från Hästveda. De avgick med segern i Norra Skånes tävling om en spelning.
Här nedan ser ni den audition som bar frukt, överst en bild från slutaudition för Talang 2011:
Här nedan ser ni den audition som bar frukt, överst en bild från slutaudition för Talang 2011:
Håkan Bråkan
I dag tillkännagavs det att Håkan Hellström ska ge ut en samlingsskiva 23 juni.
"HÅKAN HELLSTRÖMS SAMLADE SINGLAR 2000-2010 släpps den 23 juni.
Låtlista;
01 Känn ingen sorg för mig Göteborg
02 Ramlar
03 En vän med en bil
04 Nu kan du få mig så lätt
05 Kom igen Lena!
06 Den fulaste flickan i världen
07 Mitt Gullbergs kaj paradis
08 En midsommarnatts dröm
09 Dom kommer kliva på dig igen
10 Gårdakvarnar och skit
11 13
12 Klubbland
13 Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
14 För en lång lång tid
15 Kär i en ängel
16 Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
17 Visa vid vindens ängar
Dessutom - vi firar 10-årsjubileumet ytterligare genom att ta fram en limiterad 7-tums vinylversion av singeln ”Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg”. "
Är det nån mer än jag som blev lite besviken på att det inte fanns tillstymmelse till några nya låtar? Ja, jag vet att han kommer med ny skiva i höst, men ändå liksom. En eller två nya låtar kunde han väl kostat på sig, eller hur?
Skivan borde ju heta "HÅKAN HELLSTRÖMS SAMLADE SINGLAR 2000-2008" istället. För det finns ju inga låtar från 2010. Inte ens en andradisk med b-sidor och rariteter. Kunde väl varit någon. Vilka fans köper denna skiva nu då? Alla har ju alla låtar redan!
Nej, gå in på www.myspace.com/alfofsweden och lyssna på Alfs nya singel "Hälften kvar" istället i tre olika versioner. Som på måfå gick jag in på hans Myspace utan att veta att han hade gett ut något nytt och fick den här lilla febriga popbagatellen rakt in i öronen. Jag pratade med Babians sångare per telefon i dag och nämnde faktiskt Alf som jag tyckte Babian lät lite som i deras lugnare låtar. Ibland har man flyt. Håkan Alf Åkesson, välkommen tillbaka!
Mega Party i Helsingborg
Det bjuds på "Mega Party" till helgen i Helsingborg. Sundspärlan is the place to be. Är det någon mer än jag som blir sugen att ta bussen dit?
Idel kända artister som det ser ut. Hässleholms gator är tapetserade med nedanstående poster. På elskåp, väggar och bollplank finns dem. Tydligen en stundande folkfest. Kanske dags att sälja din Siesta!-biljett och istället spana in vad Kaos tar fram ur sina hattar eller om Labinot Tahiri är lika teknisk (sångare?) som sin namne Harbuzi?
Idel kända artister som det ser ut. Hässleholms gator är tapetserade med nedanstående poster. På elskåp, väggar och bollplank finns dem. Tydligen en stundande folkfest. Kanske dags att sälja din Siesta!-biljett och istället spana in vad Kaos tar fram ur sina hattar eller om Labinot Tahiri är lika teknisk (sångare?) som sin namne Harbuzi?
Veckohandling på Netto en onsdag - en flopp
Jag blev nästintill chockad i dag när jag handlade i min favoritbutik Netto, ett stenkast från centrum. Det har nog aldrig gått så smärtfritt någonsin. Från det att jag gick ur bilen tills att jag satt där igen med en kasse makrill, Brämhults juice, en hundragrams Marabou-chokladkaka och några Mariestads (det är ju ändå högklassig fotboll i kväll) hade det bara gått ett par minuter. I varje fall kändes det så.
På en av "förbutikens" stolar sitter en persisk mamma och häller i sin unge välling. Två kundvagnar står i vägen för en tanta med rullator som fastnar därmellan, men hon reder snabbt upp situationen genom att rikta ett handväskslag mot den ena kundvagnen, muttra och sen "åla" sig igenom. Vid frukten och brödet är det full ruljangs, här ska det hittas billig och färsk frukt. En yngre rödhårig kvinna känner på ett par gröna mango-frukter (2 st för 10 kr, och tillika min gamla klasskompis favoritfrukt), men hittar inget som passar, och går raskt vidare utan att kolla "döda vinkeln". Jag tar min raska slentrianpromenad till makrillen, glor kort därefter på ett paket köttbullar av för mig okänt märke, wow 73 procent kött ser jag. Men nej, den blir det inte, för mycket stabilseringsmedel och förmodligen luktar dessa köttbullar ännu mera fis än Mamma Scans "ökända" (säljes för 25 kr, min favoritbutik fyller åtta bast i Sverige, tänk vad tiden går).
Vid kassan ser jag ett känt ansikte. Min gamle lågstadieklasskamrats far eller farfar. Far måste det vara, han ser nästan likadan ut som när jag gick på lågstadiet. Samma keps, samma jacka och samma frisyr. Han brukar alltid cykla. Hässleholms kändaste cyklist nu när "Knasten" har gått ur tiden. Han har gjort lika mycket för cykeln som "Gångaren" har gjort för rullatorn. Min syster såg förresten "Gångaren" för inte så länge sedan i full karriär, så han är still going strong.
När jag kommer fram för att betala mina varor i kassan skriker den lille mannen med glasögon och mustasch (har tidigare jobbat på Kvantum i Kristianstad) att femkronorna är slut. En kärring ska - som det hörs - betala med kort för första gången och vill ha på några hundra extra som hon får direkt i handen. Den lille mannen med glasögon och mustasch tipsar om att hon kan ta på tre hundra extra. Hon blir glad som en spelekvinna och tackar och niger.
Vid utgången ser jag inte röken av vare sig jobbiga mobilförsäljare eller tiggare. Och andas ut och beger mig hemåt igen. Nästa vecka får det allt bli att jag tar mig till Netto en måndag istället. Det här var för lugnt. Ett misstag som jag får försöka leva med...
Här eller här kan du läsa om några andra Netto-besök, om du nu råkat missa dem.
