Patrik Leandersons blogg

Jag har börjat se filmer igen. För några dagar sedan såg jag två filmer på en dag. Ja, ni läste rätt. Det kan man göra om man är vuxen. Ingen bryr sig.



Den första var en komedi som snart har premiär på bio i Sverige. "Youth in Revolt" (7,0/10 på Imdb) heter filmen och är en sorts slacker/nörd-möter-college girl-med-twist. Ja, den var faktiskt bra för sin genre. Det hände lite oväntade saker när man väl trodde den skulle bli ordinär, och den tog allt till sin spets en aning mer än man anade från början. Michael Cera ("Juno", "Supersugen") spelade huvudrollen. Steve Buscemi ("Fargo") och Zach Galifianakis ("Baksmällan") gjorde några biroller, men det var inte det som var behållningen. Det var hela alltet. Väl värd att kolla upp.



"Apan" var den andra rullen jag såg. Har aldrig läst vad den handlade om egentligen innan.
Olle Sarri är med i princip varenda scen. Sarri som mest är känd för att spela korkad bortskämd slyngel i C/o Segemyhr och Heja Björn. I första scenen vaknar Sarris rollfigur Krister (som vi senare får veta att han heter) upp i badrummet med blod på händer och skjorta. Han tvättar av sig och åker sedan till jobbet som vanligt, och beger sig ut på körlektion med Eva Rexhed. Krister jobbar nämligen på körskola. Efter ett vansinnesutbrott kliver han ur bilen och ber kyligt Eva Rexhed att köra tillbaka till körskolan ensam. Det borde ju inte vara några svårigheter att hitta, menar han. Krister går hemåt, sparkar in en dörr till en "oskyldig" bil på vägen. Han hittar snart sin egen bil, kör till en sån där tråkig affär med sågar och husgeråd. Skiter blankt i personalen där. Köper några presenningar och lite annat krimskrams. Väl hemma ser han en blodig kvinnokropp och går raskt ut till toaletten för att umgås med Hulken. Vi får aldrig några svar på frågor som vi undrar. Har Krister dödat henne? Eller har någon annan våldfört sig på Krister och hans familj?
Strax därefter upptäcker nämligen Krister sin son i sovrummet (som av en slump...), ungen är helt groggy och blodig. Krister agerar och kör honom till Akuten. Sen valsar Krister runt i kvarteren, skogen och på järnvägsspår. Något verkar störa Krister, han är inte riktigt sig själv. Han stressbokar en tennislektion genom att bara gå rakt in på banan. Han verkar hyfsad i tennis, någonstans i klassen mellan Einar Berg och Sigge. Han glömmer dock ta bort sin bluetooth-snäcka. Den sitter förresten fastnaglad vid hans öra filmen igenom.
Men hur ska han ta den här dagen i mål? Polisbilar står med blåljus utanför hans villa. Vart ska han ta vägen? Han ställer sig på järnvägsspåret men tar sig därifrån när tåget precis är på väg att köra över honom. Han besöker sin mor (?) men tar sig snart därifrån också. Polisen verkar inte vara på vråljakt efter honom. Men de vill nog ändå få tag på honom och ta sig ett gott snack. Krister möter en gammal kompis på väg till bussen. Det blir inget lyckat möte. Jag tror inte de kommer ses igen. Konstig stämning. Kort därefter åker Krister tillbaka till sjukhuset. Sonen verkar ha klarat sig. Något är dock inte ok, något är fel, två poliser är i väntrummet och vill prata med Krister. Vi som ser filmen hör inte vad de pratar om. Krister går tillbaka till sin son igen. Sonen säger något till honom. Han blir glad. Men sen är det dags att gå. Både för Krister och vi som sett filmen. Eftertexterna börjar rulla och vi sitter med en berättelse i minnet men utan några definitiva svar.

Det är en film som jag tyckte var tänkvärd och oförutsägbar på något sätt, men som säkert retar gallfeber på de som vill ha ett "riktigt" slut. "Apan" är mer en punktmarkering av Krister och hans handlingar. Och det är gott nog.

Det är inte var dag jag ser två bra filmer, och definitivt inte i rad dessutom. High-five!