Patrik Leandersons blogg

Mongolisk buffé där jag var tvungen att ta/välja bbq-sås av den sura såstanten, annars tog hon några slevar själv till mig ändå. Avatar i 3D var helt ok. Bowling med lutande banor, klot med små fingerhål, små bänkar att sitta på, poängräkning som gav upp innan det slutade. Med andra en lördag i Stockholm...

Nytt underställ till löpningen inköpt. Nu ska jag väl inte frysa när jag är ute. Tänk så mycket grejer man måste ha för att springa lite... Blev lite hälsote också, kan vara kul att prova något nytt te, Lipton börjar bli lite tjatigt. Även om jag inte dricker te så ofta.

Himmelsblått!

Kööööpiiiiiing!

Först ut och slira med cykeln till jobbet, sen slira med bilen till pingisen. Det gäller att göra det extra spännande i tillvaron, men oj vad man får sitta på helspänn...

Patriks Tvätteri håller kvällsöppet och kör så maskinerna blör till minst 21.00. Bra kvällsaktivitet när man är förschnyld...

Förstår inte varför Pep envisas med omständige och slarvige Henry. Och en sann matchhjälte som Zlatan utbytt i slutet istället. Ja, då gick det som det gick. Nej, nu får de bänka Henry och köra med Zlatan/Messi/Bojan på topp i fortsättningen.

Pingis är inte alltid toppen. Ibland är det för små marginaler...

Varit och firat systerns geburtstag på lokal. Kall pasta och halvljummen oxfilé på Harrys var kanske ingen höjdare men drickan och övrigt var finemang. Nu kollar jag på Grammisgalan. Undrar vad det är för öl Kent dricker i små, små Red Stripe-glasflaskor? Säkert någon nybryggd stockholmsöl... Nu är Ebbot full som en feskekyrka, haha.

"Ogifta par - filmen som skiljer sig" på Canal+SF Kanalen. Hur roliga är inte Peter Dalle och Johan Ulvesson i den. Kan inte Dalle göra någon ny film snart!

"Up in the air" och "A serious man" var två helt ok filmer, inte riktigt lika bra som jag hade förväntat mig, lite för långsamma men de gick ju att se...

Lyssnar på Joel Almes fina nya skiva, nån låt rev han nog av redan under den glada Siesta!-spelningen.

Väck mig när Idrottsgalan är zzzzzzzluuut.....

I snömodd slirade jag fram, skulle vallat bättre och slagit på brodden bak. Men det blev en liten runda i varje fall innan benen värkte... Grattis Helena! Tycker Robin skulle fått för Årets prestation men han var inte nominerad där visst...

Tur jag missade och se både handbollseländet och tenniseländet verkade det som. Istället blev det jobbeländet och pingiseländet... Något bättre elände det.

Det är fullt på Broloppet...jag vill springa det ju!!

Kan inte påstå att jag blev så imponerad av "Snabba cash". Mörkare, segare och rätt mycket som skiljde sig från boken, vars jargong och tonfall ju är mer humoristiskt skriven. Bra skådespeleri men för tunn och osammanhängande story. Godkänt inte så mycket mer.

Holjeträffen. Klass 4 börjar sitt poolspel 9.30. Omotiverad paus. Slutspel/Kvartsfinal 15.30 (där jag åkte ur). Final 16.30. Alltså sju (!) timmar efter att klassen startat. Snacka om skandal och dryg väntan (även om jag hann spela några matcher i annan klass). Starkt jobbat Olofströms BTK. Vi ses inte nästa år...

Tyckte Guldbaggegalan var småtrevlig. Lite konstigt dock att "Män som hatar kvinnor" vann juryns val vad vet jag. Borde de inte kunnat hitta en film som nästan ingen sett? Nu ska jag se lite svensk film framöver i varje fall, men när kommer "Apan", "Flickan" och "Bröllopsfotografen" bland annat på DVD? Var inte "Banana...

Lika som bär: Trubaduren och Körvavisan-sångaren Henke Henriksson och Mads Mikkelsen på Guldbaggegalan...

Funderar på färd till KB 3 juni och Chris Isaak, kan säkert bli trevligt och bra. Men att köpa biljett så tidigt är inte riktigt min typ av påse, men kanske bäst att vara ute i god tid. KB är ju rätt litet.

Vad pysslar Siesta!-festivalens ledning med egentligen? Inte dags att släppa några riktiga headliners snart? Det har ju heller inte egentligen bokats en enda riktig artist inne på Markan sedan Siesta! städades i slutet av maj förra året heller. Varför vet jag inte, tycker det är bara är märkligt! Allt borde ju inte kretsa kring tre dagar i maj kan man ju tycka...

I går utanför bolaget stod det några flanar och spelade, en på dragspel, en på mungiga och en på tamburin. Som ett balkanskt Detektivbyrån. Varje gång någon gick förbi eller la en slant sjöng/skrek de "haj". När jag var nere på Kvantum och handlade i dag, så stod de ta mig tusan där också i kylan och spelade och skrek "haj"... Hajhaj!

Blev glad av den fina Björn Olsson-intervjun i Nyhetsmorgon Lördag i morse. Härligt att Håkan spelar in med honom igen också.

Vilken lirare som var med i Tv4 i veckan. 22-årige Sedir Ajeenah, som hade slängt in alla sina kläder i en garderob, lyckades i onsdagen avsnitt av "Halv åtta hos mig" i varje fall komponera och presentera en meny som bestod av ostron till förrätt, entrecôte med potatis och béarnaise  till huvudrätt och som avslutning fransk äppelkaka.

Det mesta gick dock snett när allt skulle lagas i praktiken. Ostronen lyckades dock hyfsat, men där krävdes det inga förberedelser då de ju är råa, det var ändå svårt att öppna dem och gästerna var inte överförtjusta.

Därefter var det nedförsbacke ála störtlopp.

Huvudrätten drar ut på tiden, stekpannor ramlar ned på spisen, en av gästernas klockor stannar bokstavligt talat. Sedir berömmer fläktsystemet och rätt som det är bryter brandlarmet ut i Lützendimman i köket. Värden bryr sig inte om det utan fortsätter att kolbränna klyftpotatisen i ankfett. När han väckt gästerna som nästan somnat blir det ingen sås då den skurit sig.  På gästernas fat återfinns en röd köttbit och tre sönderbrända pommes. Kunde han inte serverat såsen ändå? Dricka verkar han dock ha gott om. En gammal konjakflaska hittar han och bjuder på, det är bara det att det inte går så bra när han ska öppna fanskapet, korken fastnar och går i sönder. Den franska äppelkakan är en ren sörja som fastnat i stekpannan. Redan när han skulle forma degen vet man vart den barkar.

Detta "Halv åtta hos mig"-avsnitt var verkligen roligt. Det kan ha varit det bästa program om matlagning och dyl som Tv4 visat sedan Nisse och Rolf gjorde tv-reklam för ett universalköksredskap i Rena Rama Rolf.

Tina Nordström och alla kockar i kanalen (t.o.m. Niclas Wahlgren i Förkväll, hur hamnade han där förresten?) borde vara lite oroliga för att bli arbetslösa när Sedir Ajeenah öppnar krog eller för den delen får ett eget matlagningsprogram. Det finns det ändå för få av...

Allt kan tydligen bli fel. Karin Ström blir Eva Ström. I varje fall inte den gamle solstollen Ola Ström. Det var ändå rätt kön på förnamnet. Det ska rubriksättaren ha pluspoäng förl.
Karin Ström släpper ny skiva, kommer ursprungligen från Kristianstadstrakten. Hon är ungefär lika förankrad till den staden som  Sophie Rimheden är till Hässleholm. Nästan. Bägge bor också numera i Stockholm och gör elektronisk musik. Men verkar ha ett gott öga till sin lokala förankring. Huruvida KARIN Ströms nya skiva är bra eller inte vet jag inte i dagsläget, bara att hon förtjänar att tituleras sitt riktiga förnamn i sin "hemmatidning"...

Väntan är över - nästan. För i mars kommer The Radio Dept. med ny skiva! 10 låtar! Inga konstigheter!
Efter två års väntan, fyra sorger och en bedrövelse är "Clinging to a Scheme" redo för release. Heja!

Tidigt 2008 läste jag något rykte om att ett dubbelalbum var på gång och att "Freddie and the Trojan Horse" var första aptitretare. Den är inte med på nya albumet. 2009 kom "David", den är med.

Så här ser låtlistan ut:

1/ domestic scene | 2/ heaven’s on fire | 3/ this time around | 4/ never follow suit | 5/ a token of gratitude | 6/ the video dept. | 7/ memory loss | 8/ david | 9/ four months in the shade | 10/ you stopped making sense

Det finns musik, film, böcker, tv-serier mm som hyllas och säljer som smör men som jag inte (begriper mig på) fattar vad som är så jäkla bra utan mest är som ett levande, gäspande frågetecken.

Här följer några exempel som dök upp i skallen:




Mad Men: Efter sex avsnitt har typ inget hänt (och jag vet inte om jag orkar se så mycket mera), som ett 60-talsluftskepp med enbart yta och inget manus. Det röks hejvilt, det gås på krogen, männen är nosiga mot damerna på kontoret mest hela tiden, vi bjuds in till kalas, allt flyter på men inget händer. Vad är det som alla stockholmska proffstyckare/tittare ser i denna tradiga serie, egentligen? Annars brukar ju stora och hyllade produktioner som Six Feet Under, Nip/Tuck och Sopranos gå hem i min stuga.

----

Roslund & Hellström - 3 sekunder: Skurkar hit och infiltreringar dit så man blir snurrig. Kanske var en chansning att börja med denna, men jag får definitivt ingen lust att sätta tänderna i deras tidigare produktion. Då finns det bättre i genren.

----

Gomorra: Filmen något bättre än boken men utan att vara så lika och eller ens bra, känns som det mest är ett rörigt historiskt dokument och en skrytsam uppräkning av maffiosos som inte berör mig det minsta. Utan manus/handling och en historia som förs sig framåt är det trist, väldigt trist.

----

Fever Ray: Mest live, men även alla hyllningar av skivan. Som ett mörkare The Knife, ja visst, men varför ska Karin Dreijer Andersson vara så förbannat mystisk (ta av dig masken om du har nån), jag såg inte röken av henne på Roskildes scen. Bara en massa muller och blinkande lampor. Och instrumentalt, kanske dags att göra något mindre mystiskt under eget namn nästa gång ett soloprojekt till The Knife görs. Jag gick efter en halvtimme. Fever Ray verkar det inte bli så mycket mer av. Det tackar jag för.

----

Bob Hunds liveframträdande 2008-2009: Var är glöden från glansdagarna på 90-talet, Thomas Öbergs mask som han burit nu i två år hjälper inte, ta av fanskapet!

----

Att Christer Paulstrup gav Markus Krunegårds skiva "Lev som en gris och dö som en hund" fem krumelurer...

Kritikerrosade "Fish Tank" såg jag i går. I en becksvart brittisk håla försöker Katie Jarvis rollfigur envetet sno en gammal häst samtidigt som hon dansar disco och dricker cider i en förfallen lägenhet som hon måste sparka in dörren till. Sen utvecklas historien och mer händer i ett ganska svart drama. Hela tiden med Katie Jarvis nuna närvarande i rutan. "Fish Tank", är alltså inte bara This Perfect Days gamla Tracksetta från 1997. Inte nån femma som jag läst lite varstans (däri är den för konvensionell och oorignell), men helt klart sevärd och fina skådisinsatser - och troligtvis, med mitt korta minne inräknat, det bästa brittiska jag sett sedan Happy-Go-Lucky förra året.




Ricky Gervais har gjort en ny film i Hollywood. Sist jag såg honom var i "Ghost Town" förra året. En ganska beskedlig dramakomedi, där han spelade en deprimerad tandläkare.
"The Invention of Lying" är något muntrare. I en stad/land där alla talar sanning och är ärliga bryter Gervais huvudrollskaraktär Mark Bellison mönstret när han lurar bankkassörskan att  ta ut 800 dollar i stället för 300 dollar som han har på kontot. Sen fortsätter lögnerna som alla andra därmed går på. En rätt rolig historia i teorin, men som blir lite väl seg och slätstruken under andra halvan. Gervais har fått med en mängd amerikanska komiker och skådisar av rang (Louis C. K, Tina Fey, Jonah Hill för att nämna några) i filmen men tyvärr hjälper inte detta. Som "The Office" -och "Extras"-fantast är det en besvikelse.
Kanske beror det på att en ny parhäst, Matthew Robinson, skrivet och regisserat tillsammans med Gervais.
Gamle parhästen Stephen Merchant och hans kumpan Shaun Williamson (Barry) från Extras skymtar förbi i en scen. Förmodligen hade filmen blivit roligare om Merchant/Gervais hade fortsatt sitt samarbete i en film. Eller är det möjligvis så att långfilmsformatet inte passar Gervais riktigt. Han spelar ju ungefär samma roll hela tiden...

Snacka om outstanding, Västra Frölundas stora festorganisatör, Håkan Hellström. Alla hans album skulle kunna ligga på en topp 10 över de bästa svenska under 00-talet, egentligen. Så dominerande har han varit, och så överlägsen och fantastisk. Och live ska vi tala väldigt högt om, oj oj. Vet inte hur många gånger jag sett honom live, börjar närma sig tjugo nu. Tre gånger blev det 2009 i varje fall. Och till sommaren/hösten firar han tio år som artist med förhoppningvis ny skiva. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" blev utsedd som bästa svenska 00-talslåt av P3 Populärs lyssnare. Bra röstat. Viktigast men kanske inte hans främsta stund dock. Och skriverierna efter hans makalösa debut visste inga gränser. Men han kom tillbaka och gjorde ännu mer fantastisk musik, det rådde det inget tro och tvivel om... Fortsättning följer.

En manlig, en kvinnlig, ett band har jag ofint förvandlat till ett topp 3 i min utnämning. En placering var.

Marit Bergman blir den kvinnliga vinnaren så klart. Säga vad man vill om Robyn, Hello Saferide/Säkert, Anna Ternheim, Frida Hyvönen och El Perro Del Mar mfl, men ingen har lyckats som Marit både på scen (har sett henne många gånger, Marit och hennes fantastiska band) och på skiva. Inte i min värld i varje fall.
Dock har Marit blivit lite tråkigare och svårare på senare år, tyvärr. Den där lekfulla Marit har blåst till New York och nästan bara släppt låtar på hennes hemsida. Men "3.00 A.M. Serenades" (bäst 2003) är ändå den bästa kvinnliga debuten på år och dar och uppföljaren just en bra uppföljare som utklassar det mesta.

Nej, nu får jag försöka ta den här "patetiska" nedräkningen av svenska artister som betytt mest för mig i mål snart. 

Det har funnits en hel del band som verkat både på 90-talet och 00-talet med framgång. Bear Quartet är ett sådant som jag nästan lyssnat mer på 00-talet än deras 90-tal, egentligen. Så de är givna när jag nu nämnt några band jag tycker förtjänar uppmärksamhet. Mattias Alkberg har ju dessutom gjort en rad soloprojekt.