Patrik Leandersons blogg

Beach House såg jag på KB förra vintern. De återkom till Malmöfestivalen i somras, då var jag inte där.
Live var de inte riktigt lika bra som på skiva. Beach House kommer bäst till sin rätt i mp3-spelarens lurar, kanske under en skogspromenad eller meditativ avslappning inför en jäktig vecka. Nya "Teen Dream" gjorde mig väldigt glad, här snackar vi utveckling. Delvis inspelad i en tillbyggd kyrka. Det är något visst med skivor inspelade i den miljön. Kammarpopens mecka...


----------

Beach House -Teen Dream
(Bella Union/Cooperative/Bonnier Amigo)

9/10


Vilka underskönt vackra melodier som Victoria Legrand och Alex Scally skapar.

På tredje albumet "Teen Dream" har Beach House musik vecklats ut till något ännu större, rymligare, varierat och mer storslaget än föregångaren ”Devotion”, som i skymundan av bland annat Fleet Foxes och Glasvegas debuter - mycket oförtjänt – kom bort en aning ur 2008 års skivflod.

Baltimore-duons atmosfäriska folkpop är så filmisk i sina fogar och beståndsdelar att helheten blir något väldigt speciellt. Victoria Legrands trollbindande röst suddar ut gränserna för manligt och kvinnligt, ett framträdande drag i sig, och fungerar som balsam för själen. De stämningsskapande gitarrerna, körerna, syntharna och det försiktiga trumkompet bidrar också till att göra de helgjutna drömska arrangemangen rättvisa. Som om The Flaming Lips-sångaren Wayne Coyne går en avvänjningskurs i stress under ledning av Josh Rouse.

Varje låt står på egna ben men tillsammans bildar de tio sångerna en familj som bor i ett hippiekollektiv.

Jag finner inga tendenser till svackor på ”Teen Dream” utan den är en ren fröjd att lyssna till; från den magiska öppningen “Zebra” via singeln “Norway” till den bedårande folktronican i “10 Mile Stereo” och nattklubbsorgelbossan i avslutande “Take Care”.

2010 kunde inte ha börjat bättre, i den bitande vinterkylan värmer Beach House "Teen Dream".