Patrik Leandersons blogg

Såg en livad tillställning i tv i kväll. En repris av ett avsnitt av "Ullared" där Morgan på lagret och Ola-Conny på brödavdelningen festade loss med Starköl, Carlsberg, nubbe och två burkar surströmming. De "sjöng" en och annan snapsvisa också. Allt gick i ultrarapid. Men de verkade ha trevligt. Eller var allt högst troligt ihopsatt av tv-teamet.

I dag var också dagen då /M var på "Ullared" (undrar vad han handlade?) och träffade åtminstone en av herrarna. /M tog nedanstående kort. Gott så.

Ps. Morgan borde raka sig, ser för jävligt ut. Ds.



Foto: /M

Vem vet mest, när det är som bäst.




Dessa skåningar. Framförallt sista frågan han svarar rätt på är jag rätt imponerad över att han plockade fram. Han säger ju inte det med övertygelse direkt.


Vem gifte sig med Adolf Hitler?



Mongoliska hästar?

Bob Hund - Det överexponerade gömstället


Betyg: 8/10 


Övrigt bra 1 februari till 15 mars


Gruff Rhys - Hotel shampoo
Me And My Army - Thank god for sending
PJ Harvey - Let England shake
Syket - With love
Lykke Li - Wounded rhymes
The Ark - The apocalypse is over

I den sista av de uppackade flyttkartongerna hittade jag ett foto som väckte nostalgi. Nästa år är det tjugo år sedan jag och ett gäng småglin gick ut från årskurs 9A på Västerskolan. Det här fotot måste tagits några veckor innan vi skildes åt. Det är somrigt så det förslår och jag vet ärligt talat inte vad undertecknad har på sig för kläder eller vilka skor som bärs (seglarskor) eller ens hur jag ser ut. Min syster tycker jag ser yngre ut i dag än vad jag gjorde på det här fotot. Kanske är även klädsmaken något bättre. Jag tackar henne för det uttalandet men måste tillägga att jag nog säkert väger snudd på det dubbla i dag...

Vad alla personer gör i dag har jag egentligen mindre koll på, men vet att det gått bra för några rent karriärs- och familjemässigt. Några träffar jag ibland, några är jag vän med på Facebook. Och för nio år sedan hade några samlats för Klassfest på T4. Det var dock förfesten som var roligast. Får se om det blir en reunion nästa år.

Ser också att några saknas på den ganska avslappnade klassbilden ovan.

God is a DJ. Last night a DJ saved my life. Kärt barn har många namn.

För inte nog med att jag i går kväll kunde glädjas åt att Nordpolen är på gång med en ny skiva. Den försmädliga Harrys musicquiz-förlusten hade nästan glömts bort på riktigt (hur kunde vi ha så många fel på tv-signaturerna egentligen?). Ja, vissa fick ju en halv hamburgartallrik gratis i varje fall, så det var lite en win/win-situation för den ena deltagaren i Team Jarvis Cocker. Kan hon som inte är med i quizet och som min lagkompis "delade en burgare med" komma lite tidigare till Harrys kommande torsdagar också så att vi även får sittplats redan i första halvlek är vi dock mer än nöjda.

I dag på väg hem från jobbet fick jag syn på en plansch vid ett av stadens mest uppenbara cykelställ. Dj. Patrik ska inta Målet den 4 mars. Jag fick panik, snudd på, visst har jag ansedd musiksmak förvisso, men att DJ:a redan i kväll var lite oväntat. Och namnet Dj. Patrik hade jag velat ha något mer originellt. Kanske DJ Pocke, DJ Padda eller DJ Putte hade varit att föredra! Jag har ju i princip aldrig spelat skivor ute. Kan min manager bokat detta utan min vetskap?! Snabbt som sören cyklade jag hem, ärenden på stan fick vara så, Systembolaget får jag ta i morgon (har Den Rödnästa gått i pension förresten? Har inte sett henne på länge där, jag hade varit beredd på att lägga en tjuga i avskedspresent, helt klart. Glömde fråga Labbes morsa...).

Just nu är jag i färd med att få till stånd en taxi till Målet. Jag vill ju vara ute i god tid. Klockan 22 drar jag igång mitt set. Undrar om det kommer mycket folk? Burk-Ragnar eller Gun? Jag är spänd, har fyllt en hel gammal läskback med britpop och andra vinyltolvor. Nån gammal dansbandsskiva också, säg Jigs, för säkerhets skull. En och annan klassiker och en hårddisk full av hits från indiemp3-bloggar och dyl får också följa med. För jag hoppas de har en cd-spelare också där någonstans på Målet, som även kan spela några brända cd-r jag har med ("Suede-röven" får följa med, de ska ju ändå spela i Hultsfred i sommar). Så nu kör vi! Kom till Målet nära Levins El (gamla Tony Lee). Vid 22-snåret. Målet var även samlingsplats på bortamatcherna för Ignaberga IF. Så det är en välkänd lokal för mig. Men lite nervös blir jag allt. Det är gratis inträde på Målet, men har inte varit där på hur länge som helst. Vilken publik kan tänkas komma? Kommer de bua om jag kör en för ny låt? Ja, det får ge sig. Nu tutar taxin utanför mitt fönster. Dags att bära ut allt (jag är van vid att asa cds och vinyler) och bege sig mot min stora show i kväll. Hur mycket tjänar jag på denna kväll egentligen, Macke? En halv hamburgartallrik?

Ibland släpper en artist en EP som föregår ett album. När artisten bestämmer sig för att ta med ALLA låtar från denna EP och lägga på albumet blir jag lite lätt besviken, även om låtarna oftast är bra på alla sätt och vis. Det handlar liksom inte om det, det handlar mer om oss som köper skivan (eller låtarna) två gånger eller om man nu bara lyssnar till den på Spotify. Vad är egentligen syftet med detta grepp, mer än att göra fler uppmärksamma på den kanske undanskymda EP:ns låtar som får nya lyssnare på ett mer uppmärksammat albumformat? Det vanligaste är ju att ta med enbart huvudspåret eller kanske ytterligare en låt vid vissa fall.

Två aktuella exempel på detta fenomen att ta med ALLT är Me and my armys och Sykets nya album. 

Det förstnämnda innehåller fem kända spår, det andra fyra.

Trots mina invändningar är de bägge albumen fina, framför allt Sykets (sammanlagt bara nio låtar), som känns som en blandning av allt möjligt bra. Isolation Years och Stone Roses i sången, First Floor Power i instrumenteringen (i varje fall känns det som att de kompar i ett par låtar), i stämningen hör jag Spiritualized och lite Julee Cruise-körer. Nej, nu får det räcka med upprapande referenser och egna preferenser. Lyssna och njut i stället! På extremt fint skapad musik från de norrländska skogarna, från ett band som tagit tid på sig att ge ut sin första skiva.

Nu är uppspelningen slut och jag drar mig tillbaka. Återkommer inte på repetitionerna i morgon eller på fredag då jag ska jobba med annat. Så hur numren ser ut live eller vilka kläder artisterna har på sig har jag ingen aning om. Men kul att vara med vid uppspelningen såhär vid 18-tiden. Nu börjar folk droppa av och gå mot sina hotellrum.
Är det "Halv åtta hos mig" som lockar? Eller "Mästerkocken". Läs den här bloggen i stället så får ni mattips, själv ska jag äta thailändska köttbullar från Thai Take Away. Och i morgon kväll blir det Harrys musicquiz. Hoppas det kommer många Melodifestivalfrågor, jag är ju expert...

Hej vad det går. Nu är vi redan framme vid sista duellen.

Shirley´s Angels är av artistnamnet att döma en blinkning till 80-talsbandet Trolls stora konkurrenter Angels. "Sommaren i city" om ni minns den. Det hör man lite i inledningen av låten "I thought it was forever" också men sen övergår den i en traditionell Clamp-schlager fast på engelska. Vet inte om det är rätt väg att gå men det kan nog tilltala de som är inbitna i den här musikformen. Själv tycker jag det är lite för gapigt och tråkigt, för traditionellt. Och framför allt inte lika vassa refränger som Bengtzing och Nielsen.

Pernilla Andersson såg jag i Knislinge av alla ställen i augusti förra året. Sen åt jag en av de tunnaste pizzor jag ätit i mit liv. Det såg ut som de lagt ost, tomater och lite champinjoner på en kartong och sen kört in den i ugnen på över 300 grader (eller hur varmt är det i en pizzaugn egentligen?).

Nog om det och över till Dregens frus låt, "Desperados". En ganska ovanlig låt i detta sammanhanget. Lite oschlagrigt, och en kontrast till resten av Andra chansen-startfältet. Betydligt bättre och snyggare och lite countrytrippande i sin ton än Sara Varga som ligger närmast. Ganska mycket "Johnny Cash och Nina P", hennes största hit innan denna låt. Men kanske något för anonymt för Melodifestivalen, dock bra. Frågan är dock om Anderssons fans vinner över Shirleys? Jag hoppas det!

60/40 till Pernilla Anderssons fördel. Heja Kristianstad!

Oj, här är det en som lyssnat på Mika och Beatles. Trumpeter möter hörselgångarna och falsettsång. Är det Rongdal-bröderna som gör comeback? Nej, han heter Daniel Karlsson och har varit med i "Idol". Det kanske kan hjälpa honom? Ohlalaohla sjunger han, är det Rit-Ola som det sjungs om, nej det tror jag inte, han är väl inte religiös? "Oh my god" heter låten och är ganska käck i sin ton men sådana här bidrag brukar sluta i Andra chansen.

Rödhåriga Linda Pritchard har också varit med i tävlingen tidigare (vilken överraskning). Hon sjunger en sån där gräslig ballad som jag inte får något grepp om. Lite Nightwish, lite Celine Dion. Ja, hon sjunger ut, galer rätt bra. Och har det gått vidare några ballader i tävlingen egentligen? Om inte så borde denna ha lite chans, men det tänker kanske inte tv-publiken på.

65/35 till Lindas fördel säger jag ändå. Glatt och stompigt förlorar mot dramatiskt och "storslaget".

Loreens "My heart is refusing me" är en liten klubbdänga som låter lite Toni Braxton fast med lite mer dansfeeling (ej dansband) än ballad. Hon sjunger ut rejält och ingår i Måns Zelmerlöws artiststall. Hon ser dock inte ut som en häst och gnäggar inte om någon heller. Och det här borde fungera utomlands. Låter lite Eurovision över det, på ett bra sätt.

Gitarrplock och lite försiktig vissång visar sig komma från Sara Vargas bidrag som heter precis som en Richard Hobert-film, "Spring för livet". Låter inte alls som Tomas Ledins "(Spring, spring) släpp hästarna fria. Om vi ska fortsätta på hästspåret som jag råkade halka in på i låt 1.

Ganska tantvänligt och P4-vänligt är det som säkert blir en stor Svensktoppenhit, men i det här sammanhanget hoppas jag Vargas resa stannar här och nu för det här tappra försöket att låta lite Winnerbäck och Miss Li.

70/30 till Loreens fördel.

Jag är sjukt taggad för uppspelningen av bidragen till Andra chansen denna veckan. Ska bli kul att höra hur de låter. Som vanligt från onsdag klockan 18 spelas bidragen upp på en lite begränsad stereo eller bergsprängare och jag är beredd att skriva korta omdömen om låtarna och hur de låter. Nu drar vi igång. Inte så många journalister är på plats men det spelar ingen roll.