Patrik Leandersons blogg

Tommy (2014)

Betyg: Svag tvåa

Snudd på kalkonvarning på det här kriminaldramat i Stockholms undre värld. Inte lika dålig/ofrivilligt rolig som tidigare svenska "klassiker" i genren som "Blå måndag" eller "Hjärta av sten" utan något mer påkostad men själva handlingen och utförande är på många sätt skrattretande. Framförallt när förbrytaren som gett namn åt filmen är helt frånvarande. Och varför han har sån respekt inom sitt gebit och varför hans kumpaner är så lättlurade får vi heller inget direkt svar på. Det ska tittaren bara köpa rätt av. Annars är det Moa Gammel som bär hela filmen på sina axlar när hon vimsar runt hit och dit i 90 minuter. Och trots flera välkända och vanligtvis bra skådisar i ensemblen är det här verkligen något som kunde gjorts så mycket bättre än denna ologiska och inte särskilt spännande ansats till film. Bakläxa till manusskaparna och alla inblandade.

Kuriosa: Min favoritscen och det enda jag kommer ihåg i ovannämda "Blå måndag" är när Göran Gillingers rollkaraktär Leo i en scen bär en vit t-shirt. Ett klipp och en sekund senare bär han hastigt och lustigt en svart t-shirt. Det är alltså på den nivå. Läser också på Wikipedia att filmen från 2001 visats EN gång i svensk tv, på Kanal 5. Tror det var väldigt sent också, typ 02 eller 03 på natten...

Övrigt: Har inte haft något flyt med de senaste tre svenska filmerna jag sett, så förutom "Tommy" kan ni även skippa att se "Hästmannen - sista striden" och "HallåHallå". De bägge senare når inte över en tvåa i betyg i min bok heller, tyvärr.

Såg häromdagen den brittiska filmen "Submarine". En film som dröjer sig kvar. Själva filmen är snyggt filmad och med en härlig 70-talskänsla över ett mörkt och regnigt walesiskt Swansea.

Huvudkaraktären, den 15-årige Oliver Tate är mer orolig för sina föräldrars förhållande än sina egna tillkortakommanden med klasskamrater och det motsätta könet. Han är mest rädd att grannen ska "stjäla" hans mor framför den tafatte fadern. Historien är fint berättad och filmad, och väldigt oförutsägbar. Just oförutsägbar är också den spirande och lite kantstötta tonårskärleken mellan Oliver och den på ytan tuffare Jordana Bevan.

Kul också att debutantregissören Richard Ayoade (mest känd tidigare som Moss, den nördige och late datateknikern i "The IT Crowd") lyckas skapa ett eget bildspråk med mycket snygga detaljer och scener.

Det som också är "Submarines" styrka är Arctic Monkeys-mannen Alex Turners filmmusik, som är väldigt närvarande genom hela filmen. Musiken är mer avskalad än vad hans ordinarie band brukar spela, och väldigt fin. Det finns en EP utgivet med "Submarine"-låtarna. Hade faktiskt missat det helt innan jag såg filmen. Men det misstaget är tillrättat nu.


Från en sak till en annan. Tycker det även är roligt att Richard Ayoades motspelare i "The IT Crowd", Chris O'Dowd, har kommit upp sig. Hans biroll (lite mer kanske) i roliga "Bridesmaids" (som innehåller minst två helt fantastiskt roliga och pinsamma scener) visar att de bägge skådespelarna inte bara ska förknippas med forcerade och knäppa komedikaraktärer. Ayoades visar mognad bakom kameran i "Submarine" och O'Dowd gör det samma framför kameran i "Bridesmaids".

Här nedan följer mina favoritfilmer 2010, säkert en del filmer jag missat eller rättare sagt inte sett p.g.a. att jag bor i en stad där bara en bråkdel går upp på bio, därför har jag sett de flesta på dvd. Jag har dessutom mig veterligen enbart tagit med filmer som haft svensk bio- eller dvdpremiär 2010.

1/ fish tank | 2/ adventureland | 3/ shutter island | 4/ inception | 5/ youth in revolt | 6/ an education | 7/ the social network | 8/ mother and child | 9/ himlen är oskyldigt blå | 10/ nowhere boy