Patrik Leandersons blogg

Jag har fått ett nytt favoritband. På ett liknande sätt som The Hives "Veni Vidi Vicious" byggde broar mellan punk och poprock gör bandet Masshysteri med sin andra självbetitlade skiva.

Den är riktigt bra. Punken är på gång i Sverige och jag köper/konsumerar varenda gitarrslinga och textrad som bandet får ur sig. Masshysteri är den punkiga fortsättningen på Florence Valentin, det vassare alternativet till Bruket och Sista Skriket, eller det hungriga och mindre bredbenta substitutet till Invasionen (några av medlemmarna i Masshysteri har förflutet eller är fortfarande saftblandare i Lyxzéns The (International) Noise Conspiracy).

Masshysteri är glöd, rättframhet, kille möter tjej-dueller i sången, The Cure-gitarrer, som om Mary Onettes hade bidragit med några fiffiga 80-talsgitarrslingor och där sångerna spetsat med så mycket fräscha direkta melodier till en egentligen gammal musikstil. Men det låter så här och nu. Och så jävla bra.

Varför har ingen berättat för mig tidigare om Masshysteri?! Under min bilfärd till Arkelstorp i dag hann jag nog köra skivan minst tre gånger. Tio låtar på cirka en halvtimme. Och jag vill bara spela den igen. Gåshud, ståpäls, kalla det vad du vill. Jag vill se Masshysteri här och nu. Men på Siesta! spelar bandet tyvärr inte av någon anledning. De som verkar gilla punk. Under Pascal på torsdag klockan 15 träffas vi väl? Det är också punk av högsta kvalitet!