Dags att stanna upp och tänka
Nej, för ibland känns det hopplöst. Som om man gått in i en återvändsgränd - för trehundrade gången.
Varför anstränger man sig? Helgen ser i princip likadan ut varenda eviga fredag, lördag och söndag.
Sveken, rutinerna, idrottandet, tv-tittandet, hoppet, ja allt, och till slut blir man bara besviken, sviken, mållös, ledsen och än mer luttrad.
Det är konstigt att man inte är mer cynisk, hårdför och arg, egentligen.
En motgång gör en starkare, heter det. Det kan stämma. Om det hade varit så väl. Men när det för tusende gången blir en motgång är det allt svårare att bara blåsa av sig det.
Jag är inte den som klagar. Vissa lever dock i en (humorlös och slentrianmässig) bubbla och andra får kämpa.
Som om de gett upp och inte vill chansa eller göra något roligt. Som en stillsam vuxentråkma, tråkigare än Svenssons, standardiserad efter normer från en uråldrig bok om vett och etikett och hur vuxna människor ska agera och prestera.
Ibland kan en förlorad pingismatch i första omgången av Bjärnumsträffen vara ren magi.
Ett misslyckat ragg vara ljuv musik.
En bortslarvad Dagens Dubbel ha sin charm.
Och att då och då arbeta i uppförsbacke bara stärka självförtroendet.
En bortglömd namnsdag, ett uteblivit födelsedagsuppvaktande eller studentfirande är något annat.
Eller när man inte blir bjuden på den där festen man trodde att man skulle bli bjuden till. Det finns alltid andra som går före, trots att de egentligen inte behöver det. Man undrar hur folk tänker. Egoism framför vänlighet och människokännedom.
I slutändan är det ändå alltid vi som hellre sätts på avbytarbänken, placeras i reservlaget eller förnedras ännu mer när en redan utbytt spelare blir inbytt igen före en själv.
Allt kommer till en gräns. Fler borde precis som jag tänka på andra. Hur de mår och tycker. Inte bara på sig själva.
Eller är det precis tvärtom. Man är för godtrogen, och egentligen bryr sig ingen människa i hela världen om hur den andra egentligen mår.
Ja, fan, sådana där återvändsgränder och väggar han man stångats en del med under åren. Fast i någon Let's dance-värld med Bingolotter och utegångsförbud lär jag aldrig leva i, tack och lov. Att man inte alltid heller blir bjudeen på den där festen, det har jag också lärt mig att leva med. Får väl bli en gyllene jävla medelväg i landet lagom.
Ja, det är sånt som rinner av en rätt kvickt.
Men på tisdag är det en höjdarkväll.
Först HIF-Malmö kl 19 på Canal Plus och strax därefter Inter-Barca. Välkommen!
Tackar, då ses vi på tidag! Jag kommer innan avspark kl 19 då. Skulle sett den på Olympia med Ante, men jag har väldigt ont om pengar innan löning den 27'e. Räckte inte till tåg, match och tåg :(
Nej, det är bättre att se den på "storbilds-tv" och i HD. Hade du sett HIF-MFF live hade du missat Inter-Barca.
Dyk upp då, gratis inträde.
