Patrik Leandersons blogg

Som jag antydde i gårdagens blogginlägg hade jag fyndat på Cdon i går.

I lördags var jag en sväng i Kristianstad. Rätt länsad bokrea både på Bokia och framför allt Åhléns men det tog jag igen med råge i dag när jag fyndade några böcker på Cdon för endast 4,50 kr styck.

Det kanske mest anmärkningsvärda inträffade dock på det relativt nyöppnade Jula, som kan sägas vara nån form av variant på Biltema. Mycket verktyg och dyl som jag inte har speciellt mycket användning för varvas med lite mer intressanta och prisvärda saker. Hörlurar, reflex-t-shirts och lite multimedia. Även ett hyfsat billigt löpband fanns i sortimentet (men jag har ju gymkort).

Jag köpte nedanstående dvd och cd. Två hyfsade rariteter 2012 för att vara en sån här affär, så det vara bara att slå till. För sakens skull, då jag redan äger original-cd:n av Silverbullits debut, och har extraspåren på nedanstående brända (någonstans i röran). Ni som febrilt letar efter eller inte hört den mästerliga uppföljaren "Citizen bird" (en skiva alla bör äga) kan jag meddela att den finns på Ginza för 29 kr.

Själv längtar jag efter något nytt med Simon Ohlsson och kompani. Det var alldeles för länge sen vi sågs/hördes av.

Det må väl snart vara "preskriberat" men nu släpper jag en "bomb" (visst Bertil Nilsson-varning på alla dessa citattecken redan i första meningen men det gör detsamma då Bertil är ett föredöme och en idol). Då skivaffären ändå är nedlagd sedan några år tillbaka tar jag "risken". För säkert över tio år sedan och framåt kunde jag främst på Lasses Musik köpa album i fysisk form redan på fredagen om skivan släpptes på måndagen. Även en skiva som släpptes under mellandagarna kunde jag köpa redan på lilljulafton. Detta kunde även /M som även påpekade i kommentarsfältet i föregående blogginlägg att Aftonbladet slog upp en artikel OCKSÅ i papperstidningen om att Bruce Springsteens nya album "Wrecking ball" hade sålts på ICA Maxi redan i fredags. Jag kan tillägga att jag såg albumet även på ICA Kvantum vid lunchtid i dag. Var detta då olagligt? Skulle ICA Maxi dra in den? Skulle de som köpt skivan dömas till livstids fängelse? Svaret på de tre frågorna är NEJ, så klart. Men det var värt att "undersökas" och "granskas" i Aftonbladet...

Karolina Skoglund, troligtvis inte släkt med Magnus Skoglund, skrev "artikeln".
Döm av min förvåning när jag även läser understående notis och ser att schlager-schloken Eskil "pratar"/"frågar sig", eller Karolina Skoglund vill få oss läsare att tro att han gör det.



"Journalistpris" i massor borde regna över den här Karolina Skoglund, i varje fall i klassen "förnyare", "grävande journalistik" och dumstrut.

Firar den tidigare så märklige men nu inte så märklige Thorsten Flincks Melodifestivalfinalplats med några munnar av ovanstående märkliga alkoholfria alternativ...  Och snart ser jag den hyllade och lite märkliga filmupplevelsen "The Artist" på min märkliga "kvartersbio". Dessutom ska jag under helgen försöka avsluta biografin om den märklige Johnny Bode, "Herre i frack".

Får blanda ut allt märkligt och märkliga intryck med den icke-märklige Bruce Springsteens senaste icke-märkliga nya album "Wrecking ball".

Nej, vad säger ni. Är det någon mer än jag som tycker 600 spänn för en ölprovning (med mat) är prisvärt, hehe. Kan ju omöjligt bli fullt där, troligtvis blir man inte full heller...

Och förresten så har jag druckit en Ysta färsköl där, det var nog en av de äckligaste ölen jag druckit. Får hoppas för de rikas skull som betalar 600 kronor att de slipper DEN ofiltrerade "fulölen".

Upptäckte i dag att den gamle Expressen/Kvällsposten-räven Per Hägred, som bland annat kallat Britta Persson för Brita Svensson i en krönika, bytt namn till Pascal Engman. Grattis till det...



I dag blev även Jeffrey Aubynn klar för Gais efter några i förhållandevis lyckade säsonger i MFF. Inte oväntat då det var längesen han tog farväl av malmöklubben. Det mest oväntade är att det på SVT Text, på TV4 Text och nyss i Sydnytt påstås att han är 31 år gammal. Helt felaktigt. Han fyller 35 år om ett par månader. Han är nämligen född 12 maj 1977. Men visst, en mer smickrande felskrivning än den Hammarby IF gjorde när klubben stavade fel till Aubynns efternamn på matchtröjan (Aybunn, reds. anm.). En klassiker!

Eftersom inte recensionen av "Three Shades of Rock" finns på www.nsk.se lägger jag upp den här.
Möjligtvis lägger jag även upp några bilder till vid ett senare tillfälle. Kändes som en del hemvändare dök upp på konserten, var nog också många kompisar till banden. 50 spänn kostade kalaset. Trevligt!

Ranking av bandens framträdande (om det inte framgår av recensionen nedan...): 1. Sleazy Joe 2. Mono Union 3. Unsolved.

-----------------------------------------








Konsert

Lördag 28 januari

Hässleholm Kulturhus

“Three Shades of Rock”

Mono Union

Sleazy Joe

Unsolved

I lördags öppnades Blå salongen upp för den lite hårdare rocken. Ett fint initiativ som gick under epitetet ”Three Shades of Rock” där två band som spelar besläktad rock (Mono Union och Sleazy Joe) mötte en något mörkare rock (Unsolved). Arrangörerna har lyckats få till en riktigt fin rockklubbskänsla i lokalen när de exkluderat de flesta sittplatserna, i varje fall på läktaren. Så det blir uteslutande stående publik, och det är helt rätt i detta sammanhanget.

Det relativt nybildade bandet Mono Union gjorde sin första spelning i Hembygdsparken i somras, nu får de chansen att spela inomhus i Kulturhuset. Även om bandet är nytt är medlemmarna allt annat än nybörjare. De känns igen från band som till och från spelat en del i Hässleholm. Det lyser rutin kring framträdandet, i positiv mening. Kvartetten spelar rock i den gamla skolan där många riff och melodier påminner en del om andras låtar. Det gör dock ingenting då det som publik bara blir mer tankeväckande att lyssna till. Och det svänger rätt bra emellanåt.

Sleazy Joe är också ett band som hållit igång länge. De fyra medlemmarna bär alla efternamnet Sleazy som artistalias.  Efter comebacken förra året med ny sångare verkar det rullat på hyfsat. En spelning i Stockholm har bland annat klarats av. När det gäller bandets framträdande i lördags märker man att det är ett väloljat och sammansvetsat band som lirar sin referenstyngda och dieseldoftande rock. Några influenser kan man se på bandmedlemmarnas ärmlösa t-shirts. Backyard Babies och Kiss är två av dem. Det händer hela tiden mycket på scenen, det är mycket rörelse, klassiska gitarrposer, riff och energi på alla positioner. Slitvargen Johan Åberg har mycket glädje av sin sladdlösa gitarr då han rör sig över stora ytor. Närheten till publiken triggar också bandet. Deras kommande singel ”Sleazy revolution” spelas, och mot slutet blir det gott om gäster som kliver upp på scengolvet. En av dem är Andreas ”Dallas” Andersson från Zip of Fire som får sjunga på de två avslutande covervalen ”(Gotta get some action) Now!” och ”Roll over Beethoven” där allt förvandlas till en röjande rockshow. Då har Sleazy Joes ordinarie sångare Christoffer Svensson dessförinnan dragit ned tempot med att köra nästan två låtar på egen hand.

För mig är Sleazy Joes konsert höjdpunkten för kvällen; intensiv, melodiös och glammig på samma gång.

Unsolved från Kristianstad får avrunda kvällen. Med en aning tyngre gitarrer och en ganska hårt driven rock varvas låtar från deras debut ”Lost” med material från en kommande skiva, som släpps i mars. Setet innehåller en del andningspauser också,  där ett par mer balladaktiga låtar luftas. Det snygga och småroliga bildspelet som finns i bakgrunden, skapat av Christian Ludvigsson, förstärker också showen. För egen del kan jag tycka att den här typen av rock ibland blir lite enahanda, även om Unsolved framför sin musik på ett klanderfritt sätt, där de mest inbitna fansen nästan är i extas framme vid scenkanten. 

Och allt som allt var det en trevlig kväll. Hoppas att detta kan bli ett mer frekvent återkommande konsertupplägg framöver: att ge lokala band chansen att visa upp sig även i Hässleholm Kulturhus för en billig entrépeng kan aldrig vara fel. Med tanke på att det var mycket folk, utsålt, borde förutsättningarna vara goda. Nästa gång kanske med band från andra genrer, för det finns många lovande förmågor i trakten.

 

I dag gick tyvärr en stor sångerska ur tiden, som har haft stor betydelse för många yngre sångerskor. Hon skulle fyllt 74 år om några dagar. Vila i frid.

 

Efter många sorger och bedrövelser såg jag i går de två sista avsnitten av "The Big bang theory" säsong 3. Och döm av min förvåning när jag såg S03E22. Först en flagga och sedan en kylskåpsmagnet av Skånska Dagbladets/Norra Skånes symbol (en spegelvänd) pantern dök upp. Hur ska tidningen gå vidare med denna "stöld"?...

Det var inte så överraskande att "gubbjävlen" Anders Björkman inte gillade Bob Hund (och dokumentären om dem) men det var allt en liten bedrift/överraskning att han såg dokumentären (eller delar av den) som visades i lördagskväll.

Dokumentären finns på SVT Play och var mycket bättre än vad denne Björkman skrev. Lågmäld på något vis. En medlem jobbar i fiskaffär, en spatserar runt på Stockholms gator och myser, och en jobbar på nån form av lager. Frontfiguren verkar dock leva musik, på ett mer lågmält sätt än på scen om man säger som så.

Ganska kul ändå att se hur "Det överexponerade gömststället" värktes fram. Ett av bandets bästa album enligt min syn att se på saken.

Ser verkligen fram emot nya skivan som släpps i februari nästa år.

http://svtplay.se/v/2647541/musik_special__bob_hund

Det har gjorts flera Håkan-parodier, hittade inte Ulf Lundell-parodin, dock två andra som jag inte hört tidigare. MEN! Håkans jultrippelskiva är fortfarande klart roligast! Här var klippet lite längre än det jag tidigare länkat...

I fredags var jag på konsert. Nisse Hellberg såg jag för kanske tredje gången, andra gången jag recenserade dock. Möjligtvis lite svagare än Hovdala-spelningen för något år sedan men bra sväng ändå.

Tyvärr var publiken lite slö, klappade mest efter låtarna och satt lugnt på sina platser, lite mindre kul.

Rubriken i Norra Skåne tyckte jag också var mindre bra. Hemmaplan för Nisse är nog bara Malmö...

---------------------------------------------------

Konsert
 
Nisse Hellberg
 
Fredag 18 november
Röda salongen, Hässleholm kulturhus
 
Nisse Hellberg fyller ut Röda salongens stora scengolv med bravur trots att den huvudsakliga scenen egentligen är för stor för honom och hans skickliga tremannaband som backar upp med stilistisk finess. På en mindre klubbscen hade detta varit än mer perfekt.
Nu blir det ändå en rejäl hederlig dos rock´n´roll som rymmer bland annat svängig rockabilly, blues, country och fina popmelodier.
 
Nisse Hellberg är på ett bra humör och pratar ovanligt mycket mellan låtarna. Mellansnack som känns spontant och ärligt.

Han går ut hårt med "Ren och rak" från nya albumet "Flod av eld", som får inleda kvällen. Sedan blir det en schyst mix av gammalt och nytt. På sina soloskivor som kommit i tät följd har Hellberg hittat en formel som han ständigt finputsar. Live fungerar det också väldigt bra, även om att spela inför sittande publik inte är det ultimata. Publiken är lite för reserverad under större delen av konserten, trots att lokalen är fullsatt. Nu är det egentligen inget som stör men lite synd är det för helheten och själva konsertupplevelesen när jag tänker tillbaka.
I fjortonde låten "Kul att ses tack och adjö" tänder Affe Östlund på ståbas till och skapar mer tryck i publiken. Ett längre och träffsäkert solo spelar in.
Tre gamla Wilmer X-låtar får också se dagens ljus denna fredagskväll. "Jag är bara lycklig när jag dricker" avslutar denna svit. En låt som smälter väl in in bland Nisse Hellbergs sololåtar. "Blå vägen hem" är mer allmängiltig men det är ändå kul att Hellberg tagit upp några Wilmer X-låtar i repertoaren även när han kör sin soloshow.
 
Janne Lindén får gång på gång briljera med sin sologitarr, en av dem har enligt uppgift inte kostat några större summor, 100 kronor för att vara exakt. Svängigt och med en underbart följsam melodikänsla är det minsta jag kan säga om den mannens gitarrspel.
Det blir även några extranummer. I det sista av de ordinarie gör Nisse Hellberg en grandios avslutning med "Nån måste få jobbet gjort" som tar ny fart så fort han och bandet är på väg att lämna scenen.
 
"Alltid hem, hem, hem" får avrunda kvällen efter att publiken tänt till och nästintill tvingat in Nisse Hellberg och hans The Helltones för ett sista tjugonde nummer. Ett värdigt avslut som summerar en effektiv och koncentrerad 90 minuter lång rockshow på ett bra sätt.
 
------------------------------------------------------------------

Låtlista

1. Ren och rak
2. En stad som aldrig vaknar
3. Flod av eld
4. En doft av läder
5. Kalla det drömmar om du vill
6. Bok i retur
7. Håller min dörr på glänt
8. Jag är en skakad man
9. Den andra kinden
10. Blå vägen hem
11. M/S Colinda
12. Pil av silver
13. Det är nåt magiskt med dej
14. Kul att ses tack och adjö
15. Bill & Bull blues
16. Tufft jobb
17. Lyckliga gatan
-----
18. Jag är bara lycklig när jag dricker
19. Nån måste få jobbet gjort
------
20. Alltid hem, hem, hem

För några veckor sedan (blir inte ens färdig med ett sånt här kort inlägg) lyssnade jag till Jan Guillous tegelsten "Brobryggarna" på jobbet. 1900-talets början och fram till strax efter Första världskriget avhandlades.  Ömsom segt, långdraget och händelsefattigt, ömsom intressant och bra berättat. Det är Tomas "Tintin" Bolme som läste boken för mig, vilket får mig att vilja se nya Tintin-filmen... Det senare blir nog inte av förrän den kommer på "DVD". Trots att Bolme inte längre gör rösten till Tintin.

Summering av det viktigaste:

- Broar började byggas först långt in i boken. 
- Det åts en hel del tysk mat och dracks weissbier från Dortmund och Frankfurt.
- Överingenjören heter Skavlan, SKAVLAN, kunde han inte hetat något annat. Det fanns även en Major Kepler, KEPLER!
- Det fanns gott om moskiter i Tyska Östafrika. MOSKITER inte mygg, alltså.
- Vad är flatbröd? Det åts också en del. Fick googla.
- Guillou har flera gånger skrivit "neger" i boken. Visst, möjligtvis för att handlingen utspelas precis i början av 1900-talet, men ändå lite spekulativt.
- Boken var väldigt lång, lite för lång och händelsefattig även om den tog sig lite efterhand.


Just nu är jag i slutskedet  (ja, i varje fall andra halvan) av Mårten Blomkvists "Höggradigt jävla exentrisk: en biografi över Bo Widerberg", Steve Jobs-boken "läste" jag en tredjedel av på engelska förra veckan, och på jobbet nu är det "Gustavs grabb" av Leif GW Persson som gäller (cirka en tredjedel kommen och inte så värst mycket intressant har hänt, tyvärr).

Förra lördagen var jag och såg The Hittills, i vilken ordning vet jag nästan inte men många gånger har jag sett det här bandet spela musik från 1960-talet.
Två konserter som vanligt, enligt Nisse Runeson funkade det lite bättre på andra konserten. En radioinspelning gjordes och kommer nån gång i framtiden att sändas i P4. 50 minuter och 12 låtar blir det då, på ett ungefär. Vilka låtar återstår att se/höra.

Jag kommer att lägga upp en så fullständig låtlista som möjligt efter min recension. Även länka lite tidigare recensioner jag gjort med The Hittills.
--------------------------------------

Konsert

The Hittills & The Hit Brass

Gästartist: Calle Kristiansson
Fabulous Hits from The Sixties

Röda salongen, Hässleholm Kulturhus

Lördag 29 oktober 

The Hittills konserter i någon form i Hässleholm Kulturhus i oktober har blivit något av en tradition, dock inte årlig alltid även om det nästan känns så. Nästa år sägs det vara ”tioårsjubileum”. Efter den minnesvärda och storslagna "John Lennon Tribute Concert" förra året var det i lördags återigen dags för The Hittills att få alla blickar riktade mot sig. Det blir något av en favorit i repris som bjuds, om man har 2009 års konsert i minnet. Visst, några sånger som inte visats upp på en Hässleholmsscen får se dagens ljus. Calle Kristiansson är lite oväntat kvällens gästartist och gör väl det som kan förväntas, även om det mer känns som ett soloframträdande uppbackad av en egen gitarrist och The Hittills. Det finns inte tillstymmelse till försök till duett mellan Kristiansson och Nisse Runeson eller någon annan i The Hittills under de fyra låtarna han är på scen men låt så vara.

Allt som allt framför The Hittills cirka 30 nummer som innefattar medleyn, en hel del The Beatles-låtar, bra tryck på scen och stundtals även bra gensvar i den fullsatta salongen under kvällens första ordinarie konsert. När alla medverkande är på scen samtidigt är det fjorton personer.

The Hittills konsert börjar planenligt med The Animals "Don´t let me be misunderstood" och The Beach Boys “Help me, Rhonda”.

Nye organisten Pierre Swärd får sätta tänderna i Procol Harums "A whiter shade of pale", dessutom på leadsång. Han får även tillfälle att presentera sig ytterligare med ett långt hammondorgelsolo i efterföljande "Light my fire". Kort därefter får trummisen Janne Runesson briljera i "Jealous guy", likt han gjorde på John Lennon-hyllningen. Och det är lika bra den här gången, om inte bättre. Med sin originella röst och med fin tajming är låten ett bestående minne efter konserten.

Gitarristen Lasse Nilsson får också vid flera tillfällen ta ett steg fram och sjunga. Det fungerar som en bra avlastare till Nisse Runeson som vanligtvis får dra ett tungt lass med sång.
Kvartetten The Hit Brass är om möjligt mer närvarande än någonsin. Låtarna får mer tryck och när de dessutom förstärks av två körsångerskor blir det ännu mer energi som gör låtarna rättvisa. "Out of time" är ett bra exempel på detta. Efter denna låt övergår Booker T. & the M.G.'s "Time is tight" snyggt i Los Bravos "Black is black".

Vissa låtar är dock mer naturtrogna originalen än andra, som t.ex."To love somebody” och ”Born to be wild”.

Andra akten inleder med några The Beach Boys-låtar. Efter ett obligatoriskt Kinks-medley blir det en liten akustisk session med två låtar framförda och sjungna av Janne Runesson och Nisse Runeson. Sittandes på två höga barstolar tar de bägge herrarna sig an The Mamas & the Papas "California dreamin'" och Simon & Garfunkels stora hit "The boxer". Allt framfört med värme och låtarna fungerar som ett lugnt och harmoniskt avstamp mot en fartfylld andra halva. Som till exempel när Lasse Nilsson sjunger Four Tops ”It´s the same old song”. Sedan dyker Calle Kristiansson upp och spelar och sjunger några kända låtar av The Rolling Stones, Van Morrison och The Beatles.
　
The Spencer Davis Groups ösiga ”Gimme some lovin’” och Otis Reddings ”I can´t turn you loose” är några av de låtar som tar den här stilrena jukeboxliknande 60-talsshowen i mål med den äran även hösten 2011. En stor svartvit bildskärm som fångar vad som händer på scenen förhöjer också stämningen.

I den ständiga jakten på nya skivor med nya band är det skönt att vaggas in i The Hittills lilla värld några timmar där mycket kärlek till musiken de framför ryms. En backspegelskoll som är som balsam för själen.

 

I fredags var jag på konsert i Hässleholm Kulturhus.
Willie Nile var huvudakten. Musik som låter som mycket, jag namndroppade inte så många referenser i recensionen men förutom att han inspirerat Jörgen Johansson hör jag Dylan, Petty, Waterboys, Hormones, Jesse Malin och mycket mer i hans musik.

Var länge sen jag såg så många som köpte skivor efter en spelning i Hässleholm...

Får se om recensionen kommer upp på Norra Skånes hemsida i dag.





---------------------------------

... kommer här några schysta låtar, P3-hits och videos. Låtar som kanske även Fredrik Strage hade gillat. Han summerar längst ned R.E.M:s karriär och berättar även om "Stragesyndromet".

.

  

"Det är jag som är Ehsan!". Eller kanske inte...



Så här i wordfeud-tider avslutar jag min trilogi i att döpa om min namnskylt med samma bokstäver. Jag hittade dock ett "E" bredvid mikron (vart kom det ifrån?), däremot måste ett "S" försvunnit nånstans i röran. Hursomhelst är detta en hyllning till min favoritprogramledare i P3. Han borde leda något stort program den gode Ehsan Noroozi, varje dag dessutom. Vart har han tagit vägen?



Ehsan har även varit med som skådis i kultrullen "Mañana". Måste se om den väldigt snart.





Utanför min bostad förevigade jag den här toalettstolen som står fritt ute i det gröna. Ett schyst utedass kanske om man bli nödig och det mot förmodan är upptaget på min egen toa? Eller är det meningen att man ska använda den nu när de ska göra vid badrummet? Nöden har ju ingen lag, kan dock bli lite panikkänsla när det inte går att spola (verkar inte vara inkopplad om nu inte det går rakt ned i underjorden). Och visst kan det vara skönt att "slå en sjua" i det fria efter ett "blött" Harrys musicquiz innan man ska in i lägenheten. Man sparar ju en spolning i så fall. Ja, man måste tänka på miljön, och det gör jag verkligen.

Mvh

Doktor Mugg

I går var jag och lyssnade på Per Sinding-Larsen ute i Ljungdala.
Här är en liten sammanfattning av vad som togs upp.