Three Shades of Rock-recension
Eftersom inte recensionen av "Three Shades of Rock" finns på www.nsk.se lägger jag upp den här.
Möjligtvis lägger jag även upp några bilder till vid ett senare tillfälle. Kändes som en del hemvändare dök upp på konserten, var nog också många kompisar till banden. 50 spänn kostade kalaset. Trevligt!
Ranking av bandens framträdande (om det inte framgår av recensionen nedan...): 1. Sleazy Joe 2. Mono Union 3. Unsolved.
-----------------------------------------
Konsert
Lördag 28 januari
Hässleholm Kulturhus
“Three Shades of Rock”
Mono Union
Sleazy Joe
Unsolved
I lördags öppnades Blå salongen upp för den lite hårdare rocken. Ett fint initiativ som gick under epitetet ”Three Shades of Rock” där två band som spelar besläktad rock (Mono Union och Sleazy Joe) mötte en något mörkare rock (Unsolved). Arrangörerna har lyckats få till en riktigt fin rockklubbskänsla i lokalen när de exkluderat de flesta sittplatserna, i varje fall på läktaren. Så det blir uteslutande stående publik, och det är helt rätt i detta sammanhanget.
Det relativt nybildade bandet Mono Union gjorde sin första spelning i Hembygdsparken i somras, nu får de chansen att spela inomhus i Kulturhuset. Även om bandet är nytt är medlemmarna allt annat än nybörjare. De känns igen från band som till och från spelat en del i Hässleholm. Det lyser rutin kring framträdandet, i positiv mening. Kvartetten spelar rock i den gamla skolan där många riff och melodier påminner en del om andras låtar. Det gör dock ingenting då det som publik bara blir mer tankeväckande att lyssna till. Och det svänger rätt bra emellanåt.
Sleazy Joe är också ett band som hållit igång länge. De fyra medlemmarna bär alla efternamnet Sleazy som artistalias. Efter comebacken förra året med ny sångare verkar det rullat på hyfsat. En spelning i Stockholm har bland annat klarats av. När det gäller bandets framträdande i lördags märker man att det är ett väloljat och sammansvetsat band som lirar sin referenstyngda och dieseldoftande rock. Några influenser kan man se på bandmedlemmarnas ärmlösa t-shirts. Backyard Babies och Kiss är två av dem. Det händer hela tiden mycket på scenen, det är mycket rörelse, klassiska gitarrposer, riff och energi på alla positioner. Slitvargen Johan Åberg har mycket glädje av sin sladdlösa gitarr då han rör sig över stora ytor. Närheten till publiken triggar också bandet. Deras kommande singel ”Sleazy revolution” spelas, och mot slutet blir det gott om gäster som kliver upp på scengolvet. En av dem är Andreas ”Dallas” Andersson från Zip of Fire som får sjunga på de två avslutande covervalen ”(Gotta get some action) Now!” och ”Roll over Beethoven” där allt förvandlas till en röjande rockshow. Då har Sleazy Joes ordinarie sångare Christoffer Svensson dessförinnan dragit ned tempot med att köra nästan två låtar på egen hand.
För mig är Sleazy Joes konsert höjdpunkten för kvällen; intensiv, melodiös och glammig på samma gång.
Unsolved från Kristianstad får avrunda kvällen. Med en aning tyngre gitarrer och en ganska hårt driven rock varvas låtar från deras debut ”Lost” med material från en kommande skiva, som släpps i mars. Setet innehåller en del andningspauser också, där ett par mer balladaktiga låtar luftas. Det snygga och småroliga bildspelet som finns i bakgrunden, skapat av Christian Ludvigsson, förstärker också showen. För egen del kan jag tycka att den här typen av rock ibland blir lite enahanda, även om Unsolved framför sin musik på ett klanderfritt sätt, där de mest inbitna fansen nästan är i extas framme vid scenkanten.
Och allt som allt var det en trevlig kväll. Hoppas att detta kan bli ett mer frekvent återkommande konsertupplägg framöver: att ge lokala band chansen att visa upp sig även i Hässleholm Kulturhus för en billig entrépeng kan aldrig vara fel. Med tanke på att det var mycket folk, utsålt, borde förutsättningarna vara goda. Nästa gång kanske med band från andra genrer, för det finns många lovande förmågor i trakten.
