Patrik Leandersons blogg

I fredags var jag på konsert. Nisse Hellberg såg jag för kanske tredje gången, andra gången jag recenserade dock. Möjligtvis lite svagare än Hovdala-spelningen för något år sedan men bra sväng ändå.

Tyvärr var publiken lite slö, klappade mest efter låtarna och satt lugnt på sina platser, lite mindre kul.

Rubriken i Norra Skåne tyckte jag också var mindre bra. Hemmaplan för Nisse är nog bara Malmö...

---------------------------------------------------

Konsert
 
Nisse Hellberg
 
Fredag 18 november
Röda salongen, Hässleholm kulturhus
 
Nisse Hellberg fyller ut Röda salongens stora scengolv med bravur trots att den huvudsakliga scenen egentligen är för stor för honom och hans skickliga tremannaband som backar upp med stilistisk finess. På en mindre klubbscen hade detta varit än mer perfekt.
Nu blir det ändå en rejäl hederlig dos rock´n´roll som rymmer bland annat svängig rockabilly, blues, country och fina popmelodier.
 
Nisse Hellberg är på ett bra humör och pratar ovanligt mycket mellan låtarna. Mellansnack som känns spontant och ärligt.

Han går ut hårt med "Ren och rak" från nya albumet "Flod av eld", som får inleda kvällen. Sedan blir det en schyst mix av gammalt och nytt. På sina soloskivor som kommit i tät följd har Hellberg hittat en formel som han ständigt finputsar. Live fungerar det också väldigt bra, även om att spela inför sittande publik inte är det ultimata. Publiken är lite för reserverad under större delen av konserten, trots att lokalen är fullsatt. Nu är det egentligen inget som stör men lite synd är det för helheten och själva konsertupplevelesen när jag tänker tillbaka.
I fjortonde låten "Kul att ses tack och adjö" tänder Affe Östlund på ståbas till och skapar mer tryck i publiken. Ett längre och träffsäkert solo spelar in.
Tre gamla Wilmer X-låtar får också se dagens ljus denna fredagskväll. "Jag är bara lycklig när jag dricker" avslutar denna svit. En låt som smälter väl in in bland Nisse Hellbergs sololåtar. "Blå vägen hem" är mer allmängiltig men det är ändå kul att Hellberg tagit upp några Wilmer X-låtar i repertoaren även när han kör sin soloshow.
 
Janne Lindén får gång på gång briljera med sin sologitarr, en av dem har enligt uppgift inte kostat några större summor, 100 kronor för att vara exakt. Svängigt och med en underbart följsam melodikänsla är det minsta jag kan säga om den mannens gitarrspel.
Det blir även några extranummer. I det sista av de ordinarie gör Nisse Hellberg en grandios avslutning med "Nån måste få jobbet gjort" som tar ny fart så fort han och bandet är på väg att lämna scenen.
 
"Alltid hem, hem, hem" får avrunda kvällen efter att publiken tänt till och nästintill tvingat in Nisse Hellberg och hans The Helltones för ett sista tjugonde nummer. Ett värdigt avslut som summerar en effektiv och koncentrerad 90 minuter lång rockshow på ett bra sätt.
 
------------------------------------------------------------------

Låtlista

1. Ren och rak
2. En stad som aldrig vaknar
3. Flod av eld
4. En doft av läder
5. Kalla det drömmar om du vill
6. Bok i retur
7. Håller min dörr på glänt
8. Jag är en skakad man
9. Den andra kinden
10. Blå vägen hem
11. M/S Colinda
12. Pil av silver
13. Det är nåt magiskt med dej
14. Kul att ses tack och adjö
15. Bill & Bull blues
16. Tufft jobb
17. Lyckliga gatan
-----
18. Jag är bara lycklig när jag dricker
19. Nån måste få jobbet gjort
------
20. Alltid hem, hem, hem