Patrik Leandersons blogg

 

Debuten ”A master of ceremonies” från 2008 var en väldigt välkommen skiva på den svenska popscenen; vinglig och full av pophjärta med melodier och låtar som träffade mig. Fjärde albumet ”Flyktligan”, det första på svenska, är något lite annorlunda. Det har tagit mig drygt fem lyssningar för att fatta och ta till mig dess uttryck. Och vilken lyssningsvärd skiva jag blir belönad med. Allt är fint producerat, musiken påminner allt som oftast om något Björn Olsson skulle kunna gjort på sina ”Skaldjurs”-skivor (kanske mest balladerna) och texterna är personliga, och tja, Håkan Hellström är en ofrånkomlig influens jag tycker mig höra i texterna och i Almes uttryck (några låtar påminner lite om några spår från Håkans senaste skivor). Möjligtvis är Joel Alme lite mer svårmodig, allt är inte så tillrättalagt och hans låtar tar längre tid att greppa. Men när ”Flyktligans” tio sånger går genom hörselgångarna vecklar de sakta men säkert ut sig till fina och vackra poppsalmer. ”Flyktligan” är ett album som dessutom har potential att växa till sig än mer. Ska bli intressant att se hur dessa sånger tar sig an en livescen, han spelar bland annat på Siestafestivalen i juli. Hoppas fler ser hans spelning den här gången än förra gången han gästade Hässleholm. Joel Alme är helt klart värd en lite större publik. Ta chansen och kliv in i hans musikaliska värld.