Torsjö Live, andra dagen, 27 juni

 
Var i Torsjö och recenserade i lördags för Norra Skåne. Trevligt arrangemang med en stor scen där man i sina stolar kunde sitta lite varstans och se bra. Scenen låg nere i en backe mot sjön och det gjorde att de flesta satt i sina stolar eller på sina picknickfiltar. Stämningen hade dock höjts rejält om det varit fint väder. Nu regnade det mest hela tiden, vilket var synd. Får hoppas på bättre lycka nästa år...
 
Skrev om Sophie Zelmani, Petter, Meja & Louise, och Ulf Lundell.
 
På en scen lite längre därifrån spelade diverse lokala band och några till.
 
-----------
 
Sophie Zelmani

Betyg: 3

Sophie Zelmani är en lite försiktig och vän artist. I tjugo år har hon gett ut finstämd musik och de flesta i bandet som backar upp henne har följt i hennes musikaliska fotspår. På en vit trästol sitter hon ned och spelar några utvalda låtar med sitt tremannaband. Lars Halapi är en av dem och han skänker låtarna en nerv och ett temperament när han vid några tillfällen gör soloutflykter med sitt fingerfärdiga gitarrspel.
Annars är spelningen kompetent men ändå lite tråkig. Den hade passat bättre på en mindre rockklubb. Det mesta försvinner bort i glömskan i den här stora miljön. Trean i betyg är av den svagare varianten.

Bäst: "If I Could" är en av höjdpunkterna.
Sämst: Ett envist strilande duggregn genom hela konserten.

-----------
 
Petter

Betyg: 4

Petter är ännu en rutinerad artist på Torsjö Live, han kommer i hiphopens tjänst. Ett inslag som lättar upp stämningen. Och visst gör han sin grej bra. Med den ständige sidekicken Eye N'I vid sin sida, DJ Sleepy bakom skivspelarna och ett gäng livemusiker som spelar bas, keyboard och trummor med frenesi blir det ett schyst sväng där melodier verkligen inte saknas. Liveversionen av Petters musik innehåller en hel del överraskningar och oväntade infall. Låtövergångarna och upplägget är också väl framfört. En hitspäckad show med värme och idérikedom helt enkelt. Petter rappar och sjunger mycket om Stockholm och är stolt över sitt ursprung. Det smittar av sig på publiken som ges tillfällen att dansa loss i det blöta gräset.

Bäst: Petters avslappnade stil och helhetsintrycket av spelningen.
Sämst: Längden på konserten är lite kort.
------------
 
Meja och Louise Hoffsten

Betyg: 3

Meja och Louise Hoffsten är ett musikaliskt möte som passar bra ihop. Även om det är låtar från två artisters karriärer så hålls den sparsmakade showen samman av humor och en uppsluppen stämning där betoningen ligger på deras mest bekanta låtar.

Konserten inleds med Willie Nelsons countrydänga "On the road again" där bägge sjunger leadsång. Sedan blir det oftast växelkörning av varandras låtar. Hoffsten hinner också ge Meja en kort munspelslektion och några goda råd om kärlek. Detta lättsamma mellansnack väver ihop spelningen bra och de fyra musikerna som backar upp Meja och Hoffsten får fint snurr på P4-favoriter som "Only the dead fish follow the stream" och "Yellow ribbon".

Bäst: Den glada stämningen.
Sämst: Den kylslagna kvällen börjar göra sig påmind.

-------------
Ulf Lundell

Betyg: 4

Ulf Lundell var artisten som fick avsluta årets upplaga av Torsjö Live. Långt in på småtimmarna höll den 65-årige rockveteranen låda och gjorde det med bravur. På ett imponerande outtröttligt vis styrde han, tillsammans med följeslagaren Janne Bark och ett ungt samspelt band, skutan genom ett pågående fyrtioårsjubileum som Lundell firar som skivartist.

Det är få lugna och sansade stunder under de två timmar och en kvart som Lundell spelar. Publiken får som brukligt valuta för pengarna av en Lundell-spelning. En hel del låtar får en annorlunda kostym live och det är rätt kraftfullt när hela orkestern brassar på med alla instrument med full rockkraft.

Mer kända låtar som "Rom i regnet", "Snön faller och vi med den" och "Sextisju, sextisju" dyker upp tidigt i setet.

I "Förlorad värld" kastar han ut munspelet som han använt till publiken. Låten flyter väl samman med efterföljande "Chans". Och det är låtar som tar tid på sig att spelas. Det blir några tappra allsångsförsök och skrålande med publiken.

"(Oh la la) Jag vill ha dej" innehåller mer gitarrmangel än disco till Lundells stora förtjusning. Och för säkerhets skull lite mer jammande med bandet som avrundning.

I extranumren blir det "Öppna landskap" och "Om sommaren". Lundell väser ut sin ilska över det obefintliga sommarvädret, och likt en meteorolog förutspår han resterande sommarens väder med en sällan skådad iver.

Och så ska väl en spelning med Lundell vara. Mycket av det mesta. Och allt på en gång.


Bäst: Det händer mycket under en konsert med Ulf Lundell.
Sämst: Ljudstrul i de första låtarna.

 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0