Kulturtapeten - vecka 2-3
The Descendants: Något av en besvikelse. I mitt tycke lite för sentimental historia som jag inte riktigt kan ta 100 procent till mig. Visst sorgligt med George Clooneys rollkaraktärs fru men som tittare får man inte så mycket relation till henne mer än att hon varit otrogen. Synd för gillade både ”Sideways” och ”About Schmidt” från samma regissör. Den här var sådär. Men Clooney är bra i huvudrollen, som vanligt numera skulle jag nästan kunna säga.
Hinsehäxan: Väldigt bra svensk drama om Lillemor Östlin, där Vera Vetali gör en femstjärnig rollprestation av henne. Dessutom med många andra bra skådespelarinsatser, snyggt filmad och en bra handling och historia. Hade filmen gått upp på bio (vilket den borde gjort) hade den t.ex. sopat mattan med ”Kronjuvelerna”. Har inte läst boken, men ska göra...
War horse: Steven Spielberg-regisserad film som är mer ett epos och drama än krigsfilm (utspelar sig före och under Första världskriget). ”Simon och hästarna” skulle man skämtsamt kunna säga, för att dra en parallell till en svensk film. För hästen/hästarna är väldigt närvarande i hela filmen och det får ju anses som lite ovanligt för en sån här påskostad film. Och om det fanns någon rättvisa skulle just hästen fått en Oscarsnominering. Vilken rollprestation och hjältehistoria. Hästar har många liv. Slutet är lite för puttenuttigt och overkligt för sitt eget bästa. Men allt som allt en riktig Rolf-Göran Bengtsson-film. Lasse Anrell hatar nog den. Jag är någonstans däremellan. Lite för lång också.
The Lion’s roar (album): Årets bästa folkpop är här redan i januari. First Aid Kit kommer förhoppningsvis slå igenom stort. Det är de värda. Läs Ralph Bretzers vimmelreportage på Bengans där det var gott om folk.
Bowfinger/Knubbigt regn: Döm av min förvåning när jag såg om den här Steve Martin-rullen från 1999 och tyckte den var riktigt rolig, roligare än vad jag minns den från första gången jag såg den. Martin som klantig filmregissör (likt Ed Wood) som med små medel förföljer Eddie Murphy och får - utan hans vetskap - honom att tro att han är med i en science fiction-film.
The big year: Smårolig och harmlös film om några ornitologer som tävlar om att se så många olika fågelarter under ett år i USA. Snyggt foto, man får se mycket av det amerikanska landskapet, en fin rollbesättning utöver trojkan Wilson/Martin/Black med biroller av Dianne Wiest, Anjelica Huston, Jim Parsons (ytterst liten sådan) och Rashida Jones. Och John Cleese som berättarröst.
Det du inte såg (ljudbok): Patrik Sjöbergs bok är som en allvarligare (sexövergreppen inräknat) variant av Zlatans bok. Minst lika rolig mellan varven. Rent av väldigt humoristisk bakom de tragiska händelserna med tränaren, där Patrik har svårt att bryta kontakten helt. Likheterna är också många med Zlatans bok, cykelstölderna, det stora egot och att slå underifrån, bland annat.
Jag är inte rabiat. Jag äter pizza: en bok om Sverigedemokraterna (bok): I väntan på Niklas Orrenius nya, om än möjligt mer hyllade, reportagebok "Sverige forever in my heart"(som jag fick i dag) läste jag hans förra bok om Sverigedemokraterna och tyckte den var mycket intressant och bra. Läs!
Apflickorna: Starkt ungdomsporträtt och framför allt barnporträtt. Hon som spelar den lilla flickan som måste ha bikini på sig borde blivit Guldbaggenominerad för bästa biroll. Och visst innehöll den många av 2011 års mest minnesvärda scener inom svensk film.
Las Palmas (kortfilm): Väldigt kul idé som kanske inte höll hela vägen men nästan.
Varför har du inte lagt upp recensionen från gårdagens begiventeher? Jag hittar den inte på nsk.se så då borde du smälla upp den här. Bättring! Orka vänta till jobbet i morgon eftermiddag!!!
