PL-toppen vecka 36-40
Det blir inte PL-toppen så ofta som jag vill. Tiden räcker inte till och veckorna går så fort och sen måste jag ju samla på mig några guldkorn först... Och guldkorn har jag verkligen funnit de senaste veckorna.
Nick Lowe - The old thing +++++
Jag kapitulerar. Detta album innehåller väldigt, väldigt fin gubbpop! Kan inte sluta spela skivan och tänker på väldigt många band/artister när jag hör den. Som Chris Isaak, Elvis Presley, Richard Hawley, Paul Weller, Sven Zetterberg, Roy Orbison, Tommy Roos (sic!), Dave Edmunds, Prefab Sprout, Johnny Cash, mfl.
”The old thing” är Nick Lowes svar på Chris Isaaks ”Forever blue”. I varje fall i min värld.
Girls - Father, son & holy ghost +++++
Denna fanstastiska skiva får vara med en gång till, den här gången med uppdaterat betyg. Ett av årets bästa album och vackraste, från ett av de bästa amerikanska rockbanden som finns.
Wilco - The whole love ++++
Tillsammans med Girls ett av världens bästa amerikanska rockband. Wilco ligger möjlgitvis ett steg före med tanke på den mängd fina album de givit ut de senaste åren. Senaste albumet är inget undantag även om det kanske inte riktigt är upp på föregående mästerverket "Wilco - the album"-nivå än. Men det växer för varje ny genomlyssning, som det så fint heter. Så mycket bättre än det mesta inom rocken.
Parker Lewis – Pengar och leenden ++++
I väntan på att Love Antell ska ge ut sitt kraftigt försenade soloalbum eller för den delen något nytt med Florence Valentin funkar själsfränden Emil som nu sjunger på svenska alldeles utmärkt. På svenska blir de här nio fantastiskt finstämda och vassa popsångerna med tung textmässig botten ett fint manifest.
Mattias Alkberg – Anarkist ++++
Den näst intill orimligt produktive Alkberg har lämnat rockabillyn på förra albumet och gör på ”Anarkist” mer 90-tals-BQ på svenska, fast ändå med variation. Gott så och väldigt hög lägstanivå. Glöm inte lyssna på den fina split-skivan ”Alla var där” (++++) han gav ut tidigare i år tillsammans med Pascal.
Breaking news med Filip & Fredrik ++++
Programmet har hittat tonen och är numera riktigt bra, roligt och underhållande. Abstinensen finns nu när programmet slut, hoppas de kommer tillbaka snart med detta magasin, som mer närmat sig deras lysande podcast. En liten smolk i ”glädjebägaren” att Herr Wikingsson verkar tro på denna myt med att sitta ned och kissa.
Inte ens nära
The Kooks – Junk of the heart ++
Positiv överraskning på Siesta! i somras men nya skivan är en besvikelse och rymmer inte många bra och hållbara låtar, tyvärr.
