Patrik Leandersons blogg

Gustaf Kjellvander, du var så jävla bra

Kan inte med ord beskriva hur bra Gustaf Kjellvander var, lyssnar nu igen på The Fine Arts Showcases senaste album och gråter en smula över hans fina indiepop som numera överglänser hans brors musik (i varje fall i min bok). Inte ofta jag blir så ledsen över att en artist/människa går ur tiden alldeles för tidigt som nu. Han var ju så jävla bra. Och hade mer att ge! Vill se hyllningsprogram på tv nu, och fler tidningsartiklar som berör hans betydelese. Och allt annat. Mer uppmärksamhet åt honom helt klart!

Jag minns tillbaka de spelningar jag såg med honom (och hans band), och minns att han bjöd på sig själv väldigt mycket innan/under/efter spelningarna. Han var inte den introverta artisten. Hedra hans minne åt det!

När jag fick beskedet om hans bortgång genom Hessleholm på min Rom-semester tidigare i veckan blev jag väldigt ledsen.

Minns efter spelningen med The Fine Arts Showcase påå Perrong 23, då Gustaf tiggde cigg av mig. Jag hade aldrig tagit ett enda bloss i hela mitt liv, det har jag ännu inte gjort, men det trodde han inte på. Den lille spjuvern. Han plitade ner en kråka på två av mina TFAS-skivor och traggade en stund till.



Jag lyssnar på "For those who dream with open eyes" i skrivande stund. Jag och min Sambuca. Och förbannar mig för att han aldrig fick det genomslag och den uppskattning som han förtjänade. Vila i frid Gustaf, du var en trevlig prick de gånger vi talades vid. Vi ses en annan dag igen, men inte än på ett tag. Jag ska bara leva klart mitt liv först. R.I.P <3