Tivolirock 2011 - lite recensioner

Slänger upp mina tre recensioner från lördagens Tivolirock. Bara Miss Li finns än så länge på Norra Skånes hemsida. Får se om jag lägger upp några iPhone-bilder från konserterna nedan, vid ett senare tillfälle. Såg en del annat också på Tivolirock som var bra, t.ex. Sahara Hotnights och Timbuktu & Damn. Den senare av dem kommer recenseras på Hovdala till helgen. Därav uteblev recension från Tivolirock i tidningen.


-----------


Miss Li

Träscenen, Tivolirock
 
Lördag 16 juli
 
Träscenen är stilrent inramad likt en brungul teater med en fin gammal ridå i bakgrunden. Miss Li och hennes skickliga band är inte sämre än att de klätt sig i färgerna brunt, gult och svart. Miss Li har dessutom målat sig helt vit i ansiktet. “My man” från senaste albumet “Beats & bruises” inleder konserten. En högst karaktäristisk sång från den här Borlängetjejen. Live och rent musikaliskt kan man dock skönja en viss utveckling i hennes musik. Det är inte bara fartfyllda “pang på rödbetan“-låtar som till varje pris försöker tonsätta en cirkus- eller kabaréföreställning. Ibland är det mer mörka och lågmälda sånger. Och det är något som den produktiva 28-åriga Linda Carlsson och hennes artistalias Miss Li utvecklat på inte minst sitt senaste album. I en låt som “I can´t get you off my mind” reser hon sig från sitt lilla piano och sjunger mitt från scenen. I nästa stund är hon nere i glappet mellan scen och publik och sjunger. Senare befinner hon sig även nästan ute i publiken. Vakterna får hålla henne där hon står på staketet. Stämningen är på topp och man har aldrig tråkigt i Miss Lis sällskap. Gillar också nya, lite tyngre "You could have it (so much better without me)" som höjer konsertens intensitet ytterligare, och bevisar att samspelet mellan henne och bandet numera sitter i ryggraden. Helhetsmässigt är det en väldigt behaglig eftermiddagsmatinéföreställning där de flesta av hennes hits ser dagens ljus. Den mer intima och bättre Träscenen har dessutom ett utmärkt konsertljud i jämförelse med den större en bit bort. Och, nej, solglasögonen åker aldrig av gitarristen och låtskrivarkollegan Sonny Boy Gustafsson. Han bidrar dock med briljans och lekfullhet i några mer utsvävande versioner av låtarna. “Gotta leave my troubles behind” avslutas till exempel med en sorts skönt balkanfolksväng.

-------------------------------

Danko Jones
 
Stora scenen, Tivolirock
 
Redan från början har Danko Jones publiken i ett järngrepp. Den här rockshowen känns. Både för publiken och bandet. Den tuffa, riffglada och dieseldoftande rocken far fram i ilfart, som ett trimmat snabbtåg.
Kanadensarna på scen river av den ena effektiva läktarrefrängerna efter den andra. Publiken hakar på i skrålande hey-bifall. Låtarna som framförs spänner över ett ganska långt spektrum, stora delar av karriärens låtkatalog får visa upp sig. Allt sammanfaller dock i en schyst helhet. Om man bara ser till musiken.
Under konsertens gång står Danko Jones på sin sida av scenen och tar i för kung och fosterland. Det är mycket ljud och dynamik som kommer från denna trio med klassisk sättning: bas, gitarr och trummor. De ger verkligen allt. Och med en sångare som får kallas karismatisk, även han gör det mesta för att inte framstå som just det.
Mellansnacket som han står för är däremot inte konsertens styrka. Det blir helt enkelt för långrandigt, osammanhängande och en smula hjärndött. Med hela sin machoimage försöker sångaren ta all plats. Självförtroendet är det inget fel på. När han börjar peka mot munkvagnen och raljera långt och länge om att de äter så mycket onyttigheter i Kanada skruvar i varje fall jag lite på mig. Det leder därefter till en för lång diskussion om svenska matvanor (bröd, ost och kaviar har han fått för sig att vi äter massor av) och en mängd försök till samtal med folk i publiken som mest känns som för långa konstpauser.
Bättre blir det när musiken får tala sitt tydliga språk, då är det rockmusik som växer - och är riktigt bra - live.



-----------------------

TrashQueen
 
Stora scenen, Tivolirock
 
 
Det mesta gick emot TrashQueen som i sista stund blev klara för Tivolirock. Taskigt och lågt ljud, diverse andra tekniska problem, och knappt något folk framför scenen gjorde inte saken bättre. Till slut uteblev nästan applåderna.
 
Därför är det lätt att tycka lite synd om bandet, för jag tror de kan så mycket bättre. Olika omständigheter, och troligtvis att Svalövkvartetten inte spelat på en såhär pass stor scen tidigare, kan ha bidragit till att de hade det lite kämpigt. Men detta är de inte ensamma om. Under årens lopp på Tivolirock är det rätt otacksamt att spela vid den här tiden. Det brukar aldrig vara en speciellt aktiv publik vid 16-tiden när intresset är någon helt annanstans, eller när folk inte ens kommit till parken.
Efter en hyfsad inledning, däribland
“Shot through the heart”, känns det som luften går ur bandet. En mindre scen, gärna inomhus fungerar säkert bättre. För kläderna, frisyrerna och rätt inställning till musiken verkar bandet ha och det kan säkert tilltala fler anhängare än vad det gjorde i lördags. Det vittnar inte minst några klipp jag såg på internet som lät bra.
För i all sin klyschighet finns det ändå bitvis en form av melodiösitet i deras glammiga sleazerock.
När sångaren Andy Sinner kör en ballad på akustisk gitarr tampas han inte bara med att gitarren är sällsamt ostämd, bandet på scenen intill gör sitt yttersta för att överrösta, vilket får till följd att man inte hör speciellt mycket mer än “oljudet” från gitarren.
TrashQueen avslutar med en cover av Mötley Crües
Girls, girls, girls och titelspåret från sitt kommande debutalbum “Alive n' free” som de planerar att ge ut i höst. Jag kan bara önska dem lycka till.





Kommentarer
Postat av: /M

80-talet ringde och ville ha sin pudelhårdrock tillbaka.

Apropå det där horribla videoklippet i inlägget, hehe.

2011-07-20 @ 20:05:33
Postat av: /M

Recensionen av Timbuktu ligger uppe på Torrans himmasida, redan dagen efter konsert och dagen innan den kommer i trycka tidningen.



http://www.nsk.se/article/20110724/NOJE/110729864/1007/-/hog-stamning-trots-dyster-dag



P.S. Yttre borggården skrev du, vilken är det? Och vilken är den inre? Mig veterligen så finns det två borggårdar, den vid café/torn och den där de har berättaraftnar. Är det yttre respektive inre? Visste inte ens att de benämnde dem olika, när en bro skiljer borggårdar åt så brukar det inte särskiljas på yttre och inre. Bara om det är inom samma slott, en borggård i borggården, typ.



Illa illa, Hovdala.

2011-07-24 @ 23:30:10
Postat av: P

Ja, ingen aning egentligen men tror det kan vara inre borggården när det är berättaraftnar där. Den är ju inte på en egentlig scen. Har du aldrig varit på konsert på Hovdala? Jag skrev bara det som stod infon på hemsidan. Hade kanske räckt med Hovdalas utescen. Ja, skit samma, inget av betydelse...



Glöm inte att läsa intervjun med Magnus Skoglund i lördagens Norra Skåne, en helsida blev det (inte jag som gjorde intervjun, bara drog i lite trådar så den blev av...), den finns inte på nätet så du får kolla nån annanstans. Kanske i samband med att du läser Daniel Andersson-citat i Sydsvenskan efter MFF:s match mot Glasgow Rangers i morgon?

2011-07-25 @ 22:18:55
Postat av: /M

Ok, jag får se om lördagens Norran är kvar på jobbet i morgon, annars får jag läsa den på bibblan någon dag. Där sparas de ju några månader.



Nu ska jag återgå till Tel Aviv-HIF, jag har hittat stream för både den och Rangers-MFF. Länkade det till dig på Twitter tidigare. Båda matcherna mot det färöiska laget (Torshavn?) lär ha streamats på samma sida.

2011-07-26 @ 19:17:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0