Patrik Leandersons blogg

I tisdags var jag på stand up. Ett långt pärlband av roliga, nervösa, tråkiga och mer rutinerade komiker gjorde så gott de kunde. Ja, jag är möjligtvis lite snäll när jag kallar dem för komiker. Ståuppare är inte synonymt med att vara komiker (läs Soran Ismail och Kodjo Akolor). Vissa var roliga, vissa var lite pinsamma. Vissa var tjocka, vissa smala. Alla kan tydligen bli ståuppare. Om ingen annan protesterar och man har en känd ståuppkompis. Och framförallt att man har munlädret med sig och kan prata om sig själv hela tiden.

De bästa på Farozon var inte överraskande Robin Paulstrup, Christer Paulstrups hittills okände släkting, till och med bror (tror jag). Men han visade upp talang och kunde föra sig inför publik. Han härmade Janne Josefsson och Zlatan Ibrahimovic, och hade tydligen cyklat till Farozon.

Ludde Glans (Johans lillebror) var också rolig trots att han såg ut som en hälsena.
Mats "Kvinnaböske" Andersson var en bonde som sökt sig till ståuppen. Efter en nervös inledning kom han igång och pratade på lika snabbt som han mjölkade korna hemma i sin lilla by han kom ifrån, nära Hallandsåsen. Nästa år kommer han vara med i "Bonde söker fru". Var så säker...

Några avslutande ord om en kompis till /M, som heter Danne Larsson. I röda byxor drog han skämt om dyslexi och svårigheter han upplevt. Tyvärr tog han varken upp Siesta!-besök eller den där The Sounds-konserten på KB häromåret. Men han kanske kommer tillbaka, vad vet jag. När det går nio förband på en huvudartist är det högst troligt att "Danne" kommer igen med en öl i varje näve och ger järnet...