Festivaldax, Hembygdsparken - torsdag
Andra dagen på Festivaldax i Hässleholm skrev jag i Norra Skåne på ett liknande upplägg om tre band. Tog inga vidare bilder själv. Bilder finns på hemsidan eller i papperstidningen, tagna av Stefan Sandström. Lägger kanske upp några egna här senare.
---------------------------------
Konsert
We Are All Legends
Bou Jeloud
Access
Hembygdsparken, torsdag 11 aug
En akustisk konsert med We Are All Legends från Hässleholm och Osby inleder torsdagen i Hembygdsparken. Denna kvartett verkar ha haft en del skiftningar bland medlemmar sedan de startade, nu fattas bara en trummis.
När jag hör bandet tänker jag tillbaka på ett band som hette Pineforest Crunch och deras hit "Cup noodle song". Jag hör även en del influenser från tweescenen på 1990-talet. Det handlar om enkla låtuppbyggnader med vän kvinnlig sång och välkammade frisyrer som inte skrämmer en fluga.
Med lite mer bett i refrängerna hade We Are All Legends inte gjort bort sig på etiketter som Shelflife eller Labrador (där bandet med snarlikt namn, The Legends återfinns).
Bäst tycker jag We Are All Legends är i de mer nedtonade och lite lugnare låtarna "The reason is you" och "For you". Där når de ett uttryck som passar sångerskans röst och de två varsamt handplockande gitarrerna allra bäst.
Den ganska pliktskyldiga covern av Kings of Leons uttjatade "Use somebody" hade jag dock gärna sett bandet skippa.
Andra band ut är Bou Jeloud som känns som kvällens stora positiva överraskning. Här har bandet tagit till sig helt rätt influenser (om ni frågar mig) och gör lo-fi-rock med klar inspiration från amerikanska Pavement.
Det handlar om avig, introvert och medryckande musik, där låtarna börjar om på nytt när man tror att de har klingat ut. Inget mellansnack blir det heller, inte ens ett ord yttras när låtarna är färdigspelade.
I sann slackeranda hänger luggen ned på sångaren som ser en smula besvärad ut. Men hans släpiga, lite väsande sångstil och frasering av ord han sjunger påminner i synnerhet om en ung Stephen Malkmus från just nämnda Pavement och deras första och banbrytande album "Slanted and Enchanted".
Och framförallt kan Bou Jeloud säkert bli ännu bättre med lite mer scenvana. För det värmer i mitt lo-fi-hjärta att en så pass ung generation för denna musikstil vidare med skönt skrammel.
Jag vill höra mera. För det är en trivsam halvtimme som bjuds.
Mer spelrutin har hässleholmskvintetten Access av scenspråket och det samspelta rörelsemönstret att döma. De har ju också hunnit göra bra ifrån sig i musiktävlingen Musik Direkt.
Deras tunga gitarrer och glammiga hårdrock är hyfsat direkt i sitt tonfall.
Sångaren Tobias Anderssons hesa röst är påträngande och tydlig. Tycker faktiskt den låter lite som någon gammal grungesångare även om musiken inte gör det. Låtarna följer ungefär samma mönster men är effektiva.
Access drar inledningsvis ut på sina låtar, även här tror man att låten är slut men så börjar den om och publiken uppmanas att klappa takten.
Andra halvan är mer rakt på sak och låtarnas längd något kortare.
Bandet ser ut att ha roligt på scen och det smittar av sig på delar av publiken som för första gången denna kväll blir helt förskonade från regn. Det firar ett par i bandet med att ta några varv ute i publiken med sina trådlösa instrument.
