Patrik Leandersons blogg -

Brita Persson vs Britta Persson

Jag hade en hemkunskapslärarinna som hette Brita Persson. Hon kunde det där med att laga mat, baka, tvätta och hushålla. En lite äldre och mognare Mat-Tina om man är på det humöret. Det var långt innan mat-tv. Ja, möjligtvis fanns Keith Floyd eller Jan-Boris Möller, mer var det inte. På högstadiet gjorde jag av misstag pulvermos till hela klassen. Vet inte om jag tog fem påsar i stället för fem matskedar, men Brita fick be de andra att skita i att göra pulvermos vid sina kök (och jäklar vad hon vispade i den grytan jag plågat med för mycket pulvermospulver): "Patrik har gjort så det räcker och blir över", hojtade Brita och tänkte i samma sekund att den där långsmale drasuten blir nog ingen mästerkock.

Jag lyckades dessutom ta fel på socker och salt till chokladmjölken. Minen när Mattias drack den salta chokladmjölken gick inte att ta miste på. För sakens och betygens skull bet vi ihop och drack upp fanskapet. Vi ville ju inte få underkänt, minst en tvåa (även om pulvermos-chocken blev svår att jobba bort).

Under en annan plågsam lektion skulle arma Brita lära oss att stryka och mangla skjortor och något annat onödigt. För det har jag aldrig gjort sedan dess (har aldrig ägt ett strykjärn eller strykbräda), trots att jag valde syslöjd med Kerstin Sohl i stället för att såga i virkesrummet med "Knasten" i nian.

Hur kom jag då in på detta? Jo, jag lyssnar nämligen på en tredje skiva med Britta Persson. Och varje gång jag hör hennes namn kommer jag att tänka på hemkunskaps-Brita "med ett t" Persson och vice versa.

Och det är en mer direkt Britta Persson (likt hemkunskapslärarinnan) som möter mig. Och det klär henne mer än den något mer introverta upplagan som mött mig två gånger innan. Här finns temperament, hitkänsla och överraskande vändningar i låtarna som jag bara sett spår av innan. Och då har jag ändå tyckt om hennes tidigare skivor en hel del.

Huruvida jag kommer tröttna på hennes tredje album bryr jag mig inte om just nu. Popmusik ska ju vara här och nu. Den dagen, den sorgen. Just nu är jag rätt överraskad över hur bra "Current Affair Medium Rare" låter, där de tio låtarnas titlar som exempelvis "Annoyed to Death", "Toast to M.", "Some Girls Some Boys", "Time Machine" och "Still Friends" mycket väl skulle kunna vara en temaskiva över Västerskolans hemkunskapslokal och alla dess "magiska" händelser som utspelades mellan, säg, 1990 och 1992.

2010-09-06 @ 21:58:32 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: /M

Laleh goes Miss Li, med lite banala texter? ;-)

2010-09-07 @ 00:39:30

Postat av: /M

Det ser förresten bra ut för Söderling, detta trots en något haltande start. På raska kliv på väg mot 2-1. Och matchen, får man förmoda.

4 6 5 Söderling SWE(5)

6 3 2 Montanes ESP(21)

2010-09-07 @ 00:43:05

Postat av: P

Anna Järvinen goes Marit Bergman, med lite udda texter! Och finfina melodier. Och än så länge inte så uppskruten som Robyn.

Soderling får ta fram storspelet mot Federer. För han måste höja sig något snäpp för att hamra ut Federer.

2010-09-07 @ 10:35:58

Postat av: /M

Ja, mot FedEx får nog Expedition Robinson plocka fram det spel som han hade i Paris, om han ska kunna göra om sin bedrift. Vi får hoppas på deja vu, eftersom Robinson-Robban ju faktiskt slog just Montanes med samma siffor (alltså 3-1) i matchen som ledde fram till kvarten i Paris i år, sedan slog han Federer i kvarten. Det skulle sitta fint med en exakt repris. Montanes + Federer. Även i US Open.

2010-09-07 @ 11:49:12

Trackback