På tisdagar ska jag när jag känner för det ratta ned lite text om en skiva som jag tycker är värd att omnämnas.
Hypade Oskar Linnros debutskiva ligger under luppen den här dagen.
---------------
Oskar Linnros – Vilja bli
(Universal)
Betyg: 6/10
26-årige stockholmaren Oskar Linnros producerade Veronica Maggios andra album ”Och vinnaren är…” och startade, ve och fasa, upp Maskinen (som han dock snabbt lämnade, tack för det). "Kihlens" ordinarie band Snook verkar dock ligga på is. Han spelade istället in solodebuten som föregåtts av den något tjatiga "Ack, Sundbyberg" och den lysande hiten "Från och med du".
Rappen och hiphopen har han släppt för något mer som andas pop och soul. Han sjunger på hela "Vilja bli".
Efter att lyssnat igenom och insett att det är tre korta mellanspår, och en instrumental låt, "Ulla och Åke" som avslutar skivan återstår egentligen bara fem andra låtar plus de bägge singlarna, vilket till en början känns lite snålt och snopet.
Men skivan tar sig efter hand och när man strecklyssnar glömmer man snabbt bort dessa "skönhetsfläckar". Från inledande "Genom vatten" (låter som en korsning av Monty, Kaah och Fibes Oh! Fibes) och den strålande "25" som går i samma fotspår som "Från och med du", via den mullrande och dansanta "Din mamma" (låter som Stephen Simmons går på electrochock), till klädsamt vackra "Annie Hall" (som för tankarna till en Håkan Hellström/Björn Olsson-melodi).
Efter att levt med skivan några dagar så känns den ändå helt ok men lite kort, mer som en längre EP (knappt 30 minuter lång) och den där känslan av besvikelse efter första genomlyssningen är mer ett minne blott även om förväntningarna var lite högre ställda.
-----
Bästa spår: ”Annie Hall” och ”Från och med du”
Sämsta spår: "Debut" (om jag inte räknar med de tre mellanspåren)
