Patrik Leandersons blogg

Chris Isaak
Kulturbolaget, Malmö
Torsdag 3 juni

Betyg: 9/10


Chris Isaak i röd glittrig kostym äntrar scenen med ett leende. Det gör hans skickliga, självironiska band också.
Tidigt river han av hitsen  "Somebody´s Crying" och "Wicked Game" i mycket känsliga och fulländade versioner.

Han tar även en promenad genom publikhavet. Vågligt med en roddare som enda livvakt som vägvisare med en liten ficklampa i handen går han förbi mig på golvet, ställer sig strax bakom hela tiden sjungandes "Love Me Tender".

Jag tar nedanstående bilder.



Och så fortsätter det, konsertens dryga två timmar visar prov på aldrig sinande och sprudlande entertainer-anda. Chris Issak visar verkligen var skåpet ska stå. Hela showen känns genomplanerad och ärlig utan att bli det minsta sökt eller förutsägbar. Varför har han inte varit i Sverige på så länge? Kul att ett i det närmaste fullsatt KB sökt sig hit för höjdpunkterna är många, han spelar i princip de viktigaste och mest välbekanta sångerna. Ett akustiskt set i mitten blir som ett vattenhål för att ta konserten vidare med ännu mer fläkt och färd. Jag njuter av den musikaliska stämningen som ligger som ett hölje inne i luften på KB. Publiken är tänd, aldrig tidigare har det varit så tomt vid bardisken. Ingen vill lämna Isaak och hans mannar. Huvudpersonen tar av sig sin kavaj, driver och munhuggas lite med sina bandkamrater och gör till slut ett klädbyte till en silverglittrig kostym i extranumrena. Svetten lackar i Isaaks panna, han torkar inte av den i första taget men hans frisyr är intakt hela konserten.

En utbyggd "San Fransisco Days" och en laddad "Baby Did A Bad Bad Thing" följer mot slutet av spelning. De är riktigt bra. Precis som det mesta han framför, det är väl bara några bluesnummer jag kunde varit utan.

Tyvärr har jag ingen låtlista att bjuda på, men kolla här, den var ganska lik. Bara låtordning som var lite annorlunda, plus att det inte blev några extra extranummer när roddarna plockade ned utrustningen (skrevs det bara om i Aftonbladets fem plus-recension), det blev det tydligen i Stockholmo.

På vägen till bilen blir det obligatorisk falafel, men maken till tröghet att fatta att jag inte vill ha sås vete tusan om jag varit med om. Det krävs minst sju påpekningar. Hjärnan tar troligtvis semester efter klockan 23. Och inte kunde de skylla på att de blivit hypnotiserade av en Chris Isaak på "semester" i Malmö heller.