Patrik Leandersons blogg

Sicilien, del 2 - Besökaren

På Palermos flygplats fungerade rulltrapporna till skillnad från vad de gör i Hässleholm. Bertil Nilsson hade blivit glad.

Hotel Dolchestate byggdes faktiskt så sent som 2008, på Sicilien var de flesta hus gula. Det gjorde ingenting.

På den enda närbeliggande resturangen kontra andningshålet hade de ett generöst ölutbud, till och med Erdinger i originalglas. Tyvärr kunde den något okunniga kyparen inte hälla upp en sådan öl utan att fumla till det genom att spilla ut ölets halva innehåll på disken. Fumlepelle skrek chefen på sicilianska!

Birra Moretti (oftast på 66 centilitersflaska) var nog den öl som gick bäst på ön. Restaurangens stolar var färgglada men ganska lågbudget.

Hotellets poolområde var hyfsat stort och låg ett par älgakliv från mitt hotellrum, som låg vägg i vägg med baren.

Ännu en bild från poolområdet, en bro gick över också. ADHD-mannen var inte där som tur var.

Vy från ett luftslott, eller egentligen från bussen, på väg in till Cefalú som låg cirka en och en halv mil från hotellet.

Framme i Cefalú, bussen stannade en bit ifrån och vattnet låg inte så långt ifrån.

Husen i Cefalú var gamla (och inte alltid så välbehållna) men vad gjorde väl det. De hängde ut tvätten precis som de gör i Tyringe och affärerna hade stängt när de själva kände för det. Mitt på dagen skulle de sova. Sen körde de vespor och bil som värsta biltjuvarna.

Husen är överlag gula/bleka/beiga i Italien.

Lagom sjaskiga många av dem. Men det är ok ändå.



Var tillbringades mest tid?

Ölstället, poolen och den där byn?