Patrik Leandersons blogg

Ännu en gång har det utsetts världens bästa gitarrist. Slash vann den här gången i Aftonbladets omröstning. Och jag gäspar återigen. Det är samma namn som byter plats med varandra hela tiden. Ältas till leda. Varje månad är det ny undersökning. Har vi kommit på något nytt namn nu? När ska vi lyfta fram Gary Moore igen? Långhåriga frisyrer möter en annan långhårig frisyr. Rockgubbar hela högen. Det är ju samma genre eller namn som dyker upp på just såna här listor. Musikintresserade bryr sig inte om sånt här trams, artisterna har ändå sin bästa tid bakom sig, det är Clapton, Slash, Knopfler och samtliga hårdrocksgitarrister från 80-talet. Men världens eller i detta fallet Sveriges alla gitarrexperter går i taket och "berörs". Likt de vill ha en välpolerad sångröst (Celine Dion) måste de hitta den som spelar mest tekniskt korrekt för att inte Musikermusikens Riksförbund (MmRF) ska avfärda dem med en axelryckning. Och spelar de skevt, fel eller avigt så är det faktiskt inte bra musik och inget "vi" lyssnar på, det ska ni ha klart för er om det så gäller britpop, indiepop eller gud bevare oss electronica.

Själv tycker jag allt som oftast att det är oväsentligt om det sjungs eller spelas gitarr eller fiol tekniskt korrekt. I varje fall i pop/rockmusiken. Det viktigaste är musiken och artisten som framför det och hur han/hon/dem gör det.

Men så tänker som sagt inte alla. Det har jag märkt mer än en gång...