Han cyklar till jobbet och konserterna i trakten. Tror också han är någon form av stereoljud- och högtalarexpert. På konserter ställer han sig alltid strategiskt, någonstans någorlunda i mitten där han hör bäst och smyger fram sitt recensionsblock med lätthet och plitar ned några glosor då och då. I flera år har han recenserat skivor och konserter i Kristianstadsbladet. Han skriver ibland även en och annan krönika om gothrock eller någon gitarrhjälte han diggar. Han är flitig och uthärdig. I dag recenserade han åtta album. Jag förstår inte hur han orkar. Jag blir imponerad men samtidigt lite rädd. Får han betalt per albumrecension eller har han en heltidstjänst där han är slav under nöjesredatören Lisa Appelqvist? Är det första alternativet så kan jag förstå att han vill ha lite extra semesterpengar men ändå. Bor han vid stereon eller hur hinner man rent praktiskt lyssna OCH bedöma ÅTTA album rättvist på en knapp vecka. Tar han det på allvar (det tror jag), vem tvingar honom, vad driver honom att utföra denna uppgift modell uppförsbacke? Hans namn är Christer Paulstrup, är 43 år gammal och bor i Kristianstad.
Trots hans hunger att recensera skivor tror jag ändå, tyvärr, han förblir en doldis i sammhanget.
Han brukade smyga in på Lasses Musik (innan det lades ned) och säkra upp med skivor han inte fått till redaktionen. Bläddrade snabbt bland nyheterna, muttrade något med Roger (såg jag förresten utanför Chris Isaak) eller den tunnare Christian. Christer (och även Christian för den delen) hade säkert inte gjort bort sig i en skånsk version av High Fidelity. Själv så har jag aldrig pratat med honom live. Man stör inte en recensent i onödan, trots att vi varit på samma konserter och skrivit i varsin lokal tidning under många år.
Oj, det blev några meningar. Det jag egentligen ville säga eller skriva var ju bara att jag blev imponerad av hans marathon i skivrecenerande. Starkt jobbat, Christer! Du vinner guld lätt!
Bra Christer, jag börjar tackla av...
