Världsmusik vs. Babianmusik
Samtidigt som jag slänger in en maskin med vitt, 60 grader kvällen till ära (dubbelt så mycket som temperaturen utomhus), slänger jag upp mina två recensioner från förra helgens begivenheter i Kristianstad som fanns att beskåda i papperstidningen av Norra Skåne och Skånskan i måndags. Tyvärr har de inte lagts upp på deras hemsida. Kan det vara värmen? Det är ju till och med för jobbigt att blogga, men för att hålla lite liv i bloggen här dyker de bägge texterna, där jag staplat meningar på varandra, upp här i stället...
Världsmusik och aprock på samma kväll, tänker ni? Ja, det gäller att vara mångsidig i sitt musiklyssnande/skrivande.
Och med egna fotografier (kommer snart) den här gången, Stefan "Hallå Stefan" Sandströms foto fick välförtjänt stor plats i pappersupplagan. Ibland måste man tänka på dessa hårt arbetande fotografer. Såg förresten att Jörgen "Loserville" Johansson hade tagit foto för konkurrenten Kristianstadsbladet. Ja, han kanske frilansar (var han inte fotochef innan på Skånskan?). Det gör ju även jag, fast då bara för Norra Skåne och Skånskan - och numera högst sporadiskt.
------------------
Konsert
Richard Bona
Partytältet, Tivoliparken
Lördag 10 juli
Den 42-årige Richard Bona från Kamerun och hans tekniskt skickliga femmannaband som härstammar från världens alla hörn spelar en omfångsrik musik som tillåts vara jordnära och fylld av värme.
Det är vad vi kallar världsmusik med rötter i bland annat Bonas hemland. Inledningsvis är det mycket blås från den amerikanske trumpetaren Adam Stoler som växlar mellan korta instick och längre solon. Lite senare framförs en ganska nedtonad låt som får tid att veckla ut sig med finlir från många av de övriga i bandet. Och det är något som är karakteristiskt för Bonas musik, således även denna kväll i Tivoliparken. Den försiktigt trippande musiken som sakta men säkert vaggar låten vidare. Allt flyter liksom bara på utan några som helst krusiduller. Här tillåts allt fokus ligga på Bonas sång och pulserande basspel. I några partier av låtarna är det väldigt tyst på scen för att senare blomma ut i något mer temperamentsfullt. En låt som “Te Dikalo” närmar sig dock mer storbandsjazz när hela bandet tar i så det knakar.
Det framförs också några instrumentala låtar, i mitten av konserten en väldigt lång sådan, där Bona på ett humoristiskt sätt lyckas få in riffet till “Smoke On The Water” och även göra poser för folk som fotograferar framme vid scenen. Ibland känns dessa jamsessioner något för utdragna och långa för sitt eget bästa.
Under kvällens gång blir det även en del a cappellasång och lite samba- och bossatoner.
Richard Bona visar också prov på att han behärskar liveloopar och allt vad det innebär. Ensam på scen spelar han in sång och ljud, med hjälp av loopmaskinen och dess pedaler, som senare återkommer i själva låten han för närvarande framför. På ett liknande sätt som svensk-amerikanska Theresa Andersson använder sig av när hon spelar live.
Mellan låtarna pratar Bona om fotboll, hur det gått för länderna som bandkamraterna kommer ifrån, bland annat. Han gör det hela tiden på ett skämtsamt vis och med ett leende på läpparna oavsett vad han talar om. Och även om han och bandet spelar länge så är det först mot slutet av konserten som jag tycker det blir ett litet onödigt tempotapp, men det stör egentligen inte helheten för det här var en mysig och stämningsfull feelgood-spelning som visade upp Richard Bonas breda register.
---------------------
Konsert
Babian
Stora Torg, Kristianstad
Lördag 10 juli
Det är inte så länge sedan Babian spelade på Siesta!-festivalens näst största scen, men det är ett band som tål att upplevas flera gånger live, ja det kan rent av vara nyttigt. Med en konserverad form, och spelglädje som är svår att ta miste på bjuder Babian på låtar från sina två album. Det är full fart från början, sångaren och gitarristen Tobias Allvin står inte still många sekunder, samtidigt som en snudd på avslappnad stämning råder i större delen av publikhavet. Provokation brukar vara Babians nyckel till att få publiken att ge sig hän lite extra. Den här gången lyckas Allvin dock inte provocera publiken speciellt mycket.
Den gode Tobias Allvin, med en solros fäst på ena bröstfickan av västen, lyckas dock med konststycket att stagediva rakt ut i ett litet buskage framför scenen. I nästa stund håller han en megafon i handen. Andra hyss är när han i “Kaka” skjuter ut en konfettibomb och i slutet av livefavoriten “Skaka röv” visar upp sina Babian-kalsonger. Avslutningen är riktigt vass, och när han och gitarrkollegan Conny Andersson i det laddade extranumret “Jag exploderar om du säger nej” beordrar att ljuset på scen ska släckas ned tänder de bägge herrarna strax därefter fyr på varsin tomteblossliknande pjäs som de fäst längst ut på gitarrerna.
Det händer mycket på kort tid under en Babian-spelning. Det kan man vara säker på, och ännu en klart underhållande och svängig spelning från en malmökvartett på stark frammarsch kan läggas till handlingarna.
Världsmusik och aprock på samma kväll, tänker ni? Ja, det gäller att vara mångsidig i sitt musiklyssnande/skrivande.
Och med egna fotografier (kommer snart) den här gången, Stefan "Hallå Stefan" Sandströms foto fick välförtjänt stor plats i pappersupplagan. Ibland måste man tänka på dessa hårt arbetande fotografer. Såg förresten att Jörgen "Loserville" Johansson hade tagit foto för konkurrenten Kristianstadsbladet. Ja, han kanske frilansar (var han inte fotochef innan på Skånskan?). Det gör ju även jag, fast då bara för Norra Skåne och Skånskan - och numera högst sporadiskt.
------------------
Konsert
Richard Bona
Partytältet, Tivoliparken
Lördag 10 juli
Den 42-årige Richard Bona från Kamerun och hans tekniskt skickliga femmannaband som härstammar från världens alla hörn spelar en omfångsrik musik som tillåts vara jordnära och fylld av värme.
Det är vad vi kallar världsmusik med rötter i bland annat Bonas hemland. Inledningsvis är det mycket blås från den amerikanske trumpetaren Adam Stoler som växlar mellan korta instick och längre solon. Lite senare framförs en ganska nedtonad låt som får tid att veckla ut sig med finlir från många av de övriga i bandet. Och det är något som är karakteristiskt för Bonas musik, således även denna kväll i Tivoliparken. Den försiktigt trippande musiken som sakta men säkert vaggar låten vidare. Allt flyter liksom bara på utan några som helst krusiduller. Här tillåts allt fokus ligga på Bonas sång och pulserande basspel. I några partier av låtarna är det väldigt tyst på scen för att senare blomma ut i något mer temperamentsfullt. En låt som “Te Dikalo” närmar sig dock mer storbandsjazz när hela bandet tar i så det knakar.
Det framförs också några instrumentala låtar, i mitten av konserten en väldigt lång sådan, där Bona på ett humoristiskt sätt lyckas få in riffet till “Smoke On The Water” och även göra poser för folk som fotograferar framme vid scenen. Ibland känns dessa jamsessioner något för utdragna och långa för sitt eget bästa.
Under kvällens gång blir det även en del a cappellasång och lite samba- och bossatoner.
Richard Bona visar också prov på att han behärskar liveloopar och allt vad det innebär. Ensam på scen spelar han in sång och ljud, med hjälp av loopmaskinen och dess pedaler, som senare återkommer i själva låten han för närvarande framför. På ett liknande sätt som svensk-amerikanska Theresa Andersson använder sig av när hon spelar live.
Mellan låtarna pratar Bona om fotboll, hur det gått för länderna som bandkamraterna kommer ifrån, bland annat. Han gör det hela tiden på ett skämtsamt vis och med ett leende på läpparna oavsett vad han talar om. Och även om han och bandet spelar länge så är det först mot slutet av konserten som jag tycker det blir ett litet onödigt tempotapp, men det stör egentligen inte helheten för det här var en mysig och stämningsfull feelgood-spelning som visade upp Richard Bonas breda register.
---------------------
Konsert
Babian
Stora Torg, Kristianstad
Lördag 10 juli
Det är inte så länge sedan Babian spelade på Siesta!-festivalens näst största scen, men det är ett band som tål att upplevas flera gånger live, ja det kan rent av vara nyttigt. Med en konserverad form, och spelglädje som är svår att ta miste på bjuder Babian på låtar från sina två album. Det är full fart från början, sångaren och gitarristen Tobias Allvin står inte still många sekunder, samtidigt som en snudd på avslappnad stämning råder i större delen av publikhavet. Provokation brukar vara Babians nyckel till att få publiken att ge sig hän lite extra. Den här gången lyckas Allvin dock inte provocera publiken speciellt mycket.
Den gode Tobias Allvin, med en solros fäst på ena bröstfickan av västen, lyckas dock med konststycket att stagediva rakt ut i ett litet buskage framför scenen. I nästa stund håller han en megafon i handen. Andra hyss är när han i “Kaka” skjuter ut en konfettibomb och i slutet av livefavoriten “Skaka röv” visar upp sina Babian-kalsonger. Avslutningen är riktigt vass, och när han och gitarrkollegan Conny Andersson i det laddade extranumret “Jag exploderar om du säger nej” beordrar att ljuset på scen ska släckas ned tänder de bägge herrarna strax därefter fyr på varsin tomteblossliknande pjäs som de fäst längst ut på gitarrerna.
Det händer mycket på kort tid under en Babian-spelning. Det kan man vara säker på, och ännu en klart underhållande och svängig spelning från en malmökvartett på stark frammarsch kan läggas till handlingarna.
Kommentarer
Trackback
