Patrik Leandersons blogg

Skador, astmachock och vätskebrist

Isabellah Andersson började tävla i långdistanslopp för bara några år sedan, har sedan dess hunnit gifta sig och fått barn. Trots det eller tack vare, välj själv, så är hon bättre än någonsin.

----

I dag avbröt tiokamparen Nicklas Wiberg sitt EM-deltagande med motiveringen vätskebrist. VÄTSKEBRIST trodde jag egentligen rent praktiskt att bara tävlingshästar kunde drabbas av då de ibland kan bli uppstressade och oroliga vid långa resor en varm dag i hästtransporten. Men Wiberg lyckades eller rättare sagt misslyckades, och nu väntar vi bara på att Linus Thörnblad skyller på överspändhet i kväll när han river ut sig på 2.20... Jag hoppas dock Linus hoppar över linjen - lite högre.

I går lyckades även den svenska löperskan Ulrika Johansson ta ut sig så in i bängen på 3000 meter att astman briserade och hon fick bäras ut från stadion. Hon överlevde men på tv-bilderna såg det verkligen inte bra ut.

Bra ut såg det verkligen inte heller när Carolina Klüft hoppade längd, när hon med mycket möda och stort besvär lyckades ta sig precis över sex meter. Det kan inte vara roligt att vara friidrottare och med mycket träning under hur lång tid som helst inte lyckas hoppa mer än just sex meter. Var det verkligen längd hon var bäst på som mångkamperska, kunde hon inte valt en annan gren?! Nu kan "Carro" i och för sig skylla på skador och att hon tvingats spela "skitgubbe" med sin hemmaman (?) Patrik Klüft, den senare utklassade jag med en sekund i förra årets Göteborgsvarvet. Det lever jag på än...

Annars tror jag en löpartalang som Isabellah Andersson kan göra bra ifrån sig på marathon. Men det är väl ändå att tror för mycket om det ska räcka till medalj redan nu.

Som sagt, det är motigt att vara svensk (och friidrottare). När alla stora namn med någon form av medaljchans är skadade och har kastat in handuken. Att de blir skadade beror säkert på att de dricker för lite "återhämtningsdryck"/Staropramen. Patrik Sjöberg var väl aldrig skadad...

Frågan är hur man kommer på tanken att löptävla med astma. Ett astmaanfall i sig kan säkert vara jävligt nog, men att på sätt och vis framkalla det (inte underlätta för situationen i alla fall) på detta vis... inte ok.



Och vätskebristen, ja. Är det 30+ på termometern och man tävlar i tiokamp, nog fan ska man hinka i sig dricka både i tid och otid. Jag fattar inte riktigt hur han tänkte. Eller vad han gjorde för att det skulle bli såhär. Uttorkad och vätskebrist. Hur?! Men visst, svenskar och mästerskap. Då händer de mest oväntade saker.



Annars lider jag faktiskt lite med Linus Thörnblad. Han såg ut att vara i gott slag, men tyvärr lyckades han inte överlista skadan på ännu en höjd. Då hade det väl blivit medalj. Men skador är A och O när det gäller kombinationen svenska friidrottare och större mästerskap. Lägg därtill astma och vätskebrist. Ridå!

Sen var det en tjomme som gick upp och drog i 5000 meter och sen bröt han efter 3-4 km. Det är ju sånt jag gör, jag bryter i och för sig inte, men blir trött efter 3-4 km.



Det var inte första gången den där Ulrika Johansson hade fått det heller. Men visst hon borde ju ta sin medicin innan hon springer, kan man tycka. Det finns många elitidrottare som har astma.



De gjorde ett reportage om han Wiberg, han verkade ju väldigt loj hela tiden de filmade hans kväll med. Borde varit något magvirus eller något han åt/han petade mest i maten. De hade fått äta på en toalett sa han också.



Ja, det är märkligt det där med Sverige och mästerskap, ibland. De borde ju lära sig. Men alla skadar sig för eller senare, verkar det som.