Ted Morris - blogg deluxe edition
I lördags var jag på konsert med Ted Mauritz Svensson aka Ted Morris.
Han sjöng om New York, gjorde en julsång, en poplåt, en lugn ballad där han vandrade runt på scen, och en duett, bland annat. Recensionen publicerades i NSk i dag och finns även på nätet, lägger upp den här också med lite extra bilder. Här kan du även läsa den intervju jag gjorde med honom på Bjärnors i Hässleholm för drygt två år sedan.
------------------------
Ted Morris med band
Hässleholm Kulturhus
Röda Salongen
11 december
Neonfärgade ljuslänkar ramar in Röda Salongens scengolv och en mer än halvfull konsertlokal ger sig hän för hemvändaren och tillika Mjölkalånga-bördige Ted Morris, som i mångt och mycket lever sin dröm som han pratat sig varm om ändå sedan han åkte till Stockholm för att satsa helhjärtat på musiken.
Lördagens spelning i Hässleholm Kulturhus är som Ted Morris själv lite halvskämtsamt uttrycker det den enda spelningen han fått betalt för att göra. Det är en tuff bransch han gett sig in i men det är svårt att inte bli lite imponerad av hans målmedvetenhet. Och glädjen att stå på scen och framföra sina låtar tillsammans med sitt band går inte heller att ta miste på.
I Ted Morris musik känns det som att Bruce Springsteen är den största förebilden och inspirationskällan. Med sitt femmannaband från Stockholm blir de hans svar på E Street Band. Soundet och en hel del av låtarna han framför från fjolårets albumdebut "A New Beginning" bär ett tydligt Springsteen-ok över sig. När han även framför en låt som han valt att kalla "Born to Shine" blir det ännu tydligare, och svårt att blunda för liknelsen med "Born to Run".
Men jag gillar det ändå. Hässleholm är inte bara electronica utan Springsteen-rock med lokal prägel har det funnits flera prov på genom åren som genererat uppmärksamhet och utlandsspelningar.
Ted Morris framför sina sånger med sin lite bräckliga men närvarande röst och han varierar hela tiden lugnt material med mer ösig bredbent rock. Ja, det blir till och med en sång som han kallar poplåt under kvällen. Istället för klädbyte blir det huvudbonadsbyte, i svart mössa i första halvlek påminner han om Moneybrother och i andra bli det en ljusare keps där han även målat ett svart streck mitt i ansiktet.
Det är ömsom lekfullt ömsom allvarligt framfört men hela tiden med en genomtänkt linje som strävar mot samma mål. Marika Willstedt får gång på gång briljera med sitt tydliga pianospel och stämsång, och sjunger dessutom duett med Morris i den fina "I Wish", som är en av kvällens höjdpunkter. Willstedt kommer få mer utrymme för den stora allmänheten, ja faktiskt redan i vår som ny pianist i "Så ska det låta".
"Friday Night Runaways" inleder kvällen och de första femtio minuter är i mångt och mycket material från "A New Beginning". Mellansnacket är kanske inte Ted Morris styrka, men det spelar ingen större roll när resten sköts klanderfritt. Styrkan ligger i att musiken växer live, och det skickliga bandet ger extra skjuts till låtarna. Det som han har emot sig är möjligtvis att musiken är lite för traditionell och inte så originell för att sticka ut i etern. Men får fler se och höra den väl sammansatta show han bjöd på i lördagskväll kommer den lilla klick som hört hans enda skiva att växa och få fler lyssnare. Att stå på Kulturhusets största scen och framföra sånger från den på ett så pass bra sätt är lite av en överraskning. Ja, kanske inte för Ted Morris utan för oss i publiken.
Och något onödigt publikfrieri är det inte tal om, i andra akten inleder han med att helt ensam på scen göra en nedtonad och något omarrangerad akustisk version av Steppenwolfs "Born to Be Wild". Det blir även en egen jullåt "Happy Christmas" som i all sin enkelhet är effektiv.
21 låtar blir det sammanlagt, den episka avslutningen och det enda extranumret "A New Beginning" knyter ihop konserten på ett fint sätt och ger hopp för hans framtida karriär.
Han sjöng om New York, gjorde en julsång, en poplåt, en lugn ballad där han vandrade runt på scen, och en duett, bland annat. Recensionen publicerades i NSk i dag och finns även på nätet, lägger upp den här också med lite extra bilder. Här kan du även läsa den intervju jag gjorde med honom på Bjärnors i Hässleholm för drygt två år sedan.
------------------------
Ted Morris med band
Hässleholm Kulturhus
Röda Salongen
11 december
Neonfärgade ljuslänkar ramar in Röda Salongens scengolv och en mer än halvfull konsertlokal ger sig hän för hemvändaren och tillika Mjölkalånga-bördige Ted Morris, som i mångt och mycket lever sin dröm som han pratat sig varm om ändå sedan han åkte till Stockholm för att satsa helhjärtat på musiken.
Lördagens spelning i Hässleholm Kulturhus är som Ted Morris själv lite halvskämtsamt uttrycker det den enda spelningen han fått betalt för att göra. Det är en tuff bransch han gett sig in i men det är svårt att inte bli lite imponerad av hans målmedvetenhet. Och glädjen att stå på scen och framföra sina låtar tillsammans med sitt band går inte heller att ta miste på.
I Ted Morris musik känns det som att Bruce Springsteen är den största förebilden och inspirationskällan. Med sitt femmannaband från Stockholm blir de hans svar på E Street Band. Soundet och en hel del av låtarna han framför från fjolårets albumdebut "A New Beginning" bär ett tydligt Springsteen-ok över sig. När han även framför en låt som han valt att kalla "Born to Shine" blir det ännu tydligare, och svårt att blunda för liknelsen med "Born to Run".
Men jag gillar det ändå. Hässleholm är inte bara electronica utan Springsteen-rock med lokal prägel har det funnits flera prov på genom åren som genererat uppmärksamhet och utlandsspelningar.
Ted Morris framför sina sånger med sin lite bräckliga men närvarande röst och han varierar hela tiden lugnt material med mer ösig bredbent rock. Ja, det blir till och med en sång som han kallar poplåt under kvällen. Istället för klädbyte blir det huvudbonadsbyte, i svart mössa i första halvlek påminner han om Moneybrother och i andra bli det en ljusare keps där han även målat ett svart streck mitt i ansiktet.
Det är ömsom lekfullt ömsom allvarligt framfört men hela tiden med en genomtänkt linje som strävar mot samma mål. Marika Willstedt får gång på gång briljera med sitt tydliga pianospel och stämsång, och sjunger dessutom duett med Morris i den fina "I Wish", som är en av kvällens höjdpunkter. Willstedt kommer få mer utrymme för den stora allmänheten, ja faktiskt redan i vår som ny pianist i "Så ska det låta".
"Friday Night Runaways" inleder kvällen och de första femtio minuter är i mångt och mycket material från "A New Beginning". Mellansnacket är kanske inte Ted Morris styrka, men det spelar ingen större roll när resten sköts klanderfritt. Styrkan ligger i att musiken växer live, och det skickliga bandet ger extra skjuts till låtarna. Det som han har emot sig är möjligtvis att musiken är lite för traditionell och inte så originell för att sticka ut i etern. Men får fler se och höra den väl sammansatta show han bjöd på i lördagskväll kommer den lilla klick som hört hans enda skiva att växa och få fler lyssnare. Att stå på Kulturhusets största scen och framföra sånger från den på ett så pass bra sätt är lite av en överraskning. Ja, kanske inte för Ted Morris utan för oss i publiken.
Och något onödigt publikfrieri är det inte tal om, i andra akten inleder han med att helt ensam på scen göra en nedtonad och något omarrangerad akustisk version av Steppenwolfs "Born to Be Wild". Det blir även en egen jullåt "Happy Christmas" som i all sin enkelhet är effektiv.
21 låtar blir det sammanlagt, den episka avslutningen och det enda extranumret "A New Beginning" knyter ihop konserten på ett fint sätt och ger hopp för hans framtida karriär.
Kommentarer
Trackback
