Local Heroes - En konsert genom Springsteenland
Var på en hyllning till The Boss i lördags. Trevligt och så, recensionen blev enligt nedan, publicerad i Norra Skåne.
-----
Local Heroes – En konsert genom Springsteenland
Hässleholm Kulturhus
Röda salongen
Lördag 26 september
Att göra storslagna hyllningskonserter till några av de största artisterna världen har skådat har blivit populärt att sätta upp i Hässleholm Kulturhus. Ja, även på andra orter för den delen. Det ligger helt rätt i tiden. Bland annat Bob Dylan och Pink Floyd har tidigare fått sina låtar tolkade av ett gäng göingska förmågor.
I lördags kväll var det återigen dags. På röda salongens scengolv trängdes 21 musiker med lokal förankring att ta sig an delar av Bruce Springsteens låtkatalog, där grunden låg i albumet "Born in the U.S.A.". Bakgrunden är Springsteen-fanatikern Jörgen Johanssons resor, böcker och foto i sin hjältes fotspår, oftast gjorda tillsammans med parhästen Anders Mårtensson. Den amerikanska östkuststaden Asbury Park är utgångspunkten i allt och sedan i somras har mycket kunnat ses i Utställningshallen. Konsertversionen av ”Local Heroes” är i mångt och mycket finalen på detta arbete.
”Local Heroes” innefattar en brokig och genremässigt bred uppställning. Förutom Jörgen Johanssons besläktade stämband, representeras bonnarocken av Joddla med Siv-sångaren Martin Jernse, countryn av Monia Sjöström Zander, discon av före detta Alcazar-medlemmen Annikafiore , saxofonpopen av Emma Essinger och electronican av Sophie Rimheden, bara för att nämna de lite mer oväntade namnen. För vissa har säkert Bruce Springsteen betytt mer än andra. Men i det här sammanhanget blir det en helhetsmässigt småtrevlig show där alla får utrymme.
Ibland kan de mer naturtrogna versionerna flyta förbi ganska obemärkt. Men så blixtrar det plötsligt till med något som sticker ut lite extra. Som en lyckad duett, ett sprakande och kraftfullt arrangemang eller ett energifyllt och charmigt framträdande, förstärkt av den stora orkestern.
Konserten inleds med att hela programbladsintroduktionen läses upp av Jörgen Johansson och bilder visas på en skärm bakom scenen. Sedan blir det ”Born in the U.S.A.” i en lugnare version, där Rolle Wendin får äran att ta de första tonerna. En stund senare fylls scenen till ett hoppande, sjungande och gungande hav av samtliga av kvällens medverkande.
”Hungry Heart” gör Henrik Henriksson och Monia Sjöström Zander en rätt ordinär cover av, ”The Promised Land” följer i samma andetag. Den uppsluppna stämningen går dock inte att ta fel på. Monia Sjöström Zander har valt att sjunga kvällens nyaste Springsteen-låt, den falsettförsedda ”Sad Eyes”, och det gör hon bra, med nerv i stämman.
”I´m on Fire” i händerna på Sophie Rimheden är kvällens mest säregna tolkning, med hjälp av Annikafiore blir den en skön avstickare. Sedan följer ”Cover Me”, Emma Essinger skänker låten glöd och tryck i en kokande version där hon blandar sång och sin speciella tenorsaxofonspelteknik på ett utmärkande sätt. Den jazzälskande publiken ger henne också kvällens största bifall. Och att just köra solo och visa upp sina färdigheter på sina respektive instrument får nästan alla chansen att göra mot slutet, t.o.m Sophie Rimheden, även om det är av minimalistisk karaktär.
Andra akten startar också på bästa sätt i en tempofylld ”Jungleland”. ”Badlands” och ”The River” görs i någorlunda pliktskyldiga nära-originalet-versioner, där leadsångarna får stå i rampljuset och leka Springsteen i några minuter. Den över två timmar långa showen (exkl. paus) ”Local Heroes” går i hamn med extranumret ”Born to Run” i en uttömmande tappning. En lyckad kväll är till ända. Två utsålda spelningar, varav den här recensionen baseras på den senare av dem. Nu återstår bara att spekulera vilken artist som kommer få sina låtar tolkade nästa gång i Hässleholm Kulturhus. Finns det en förslagslåda?
----
