Patrik Leandersons blogg

Samma dag som nyheten om skådspelaren Patrick Swayze förlorat kampen mot cancern, möttes vi av det tråkiga beskedet att tv-kockarnas urfader Keith Floyd avlidit av en hjärtinfarkt. En tråkig nyhet för oss som lagat mat i hans anda och druckit ett par bir till en ihopsnickrad pyttipanna. Floyd var unik i sin matlagning. Ibland var rödfärgen i ansiktet starkare än de röda stekjärnen han viftade med på en savann, i rn barrskog eller folkfylld tvärgata i Stockholm.  Han gjorde det lilla till det stora. Förvandlade basvaror till en smärre Nobelmiddag. Varstans han tog sig satte han kokkonsten i centrum  och ville ut på gatorna bland folk och filma. Gärna med ett glas vin eller en kall pilsner nära till hands. Samtidigt som han var revolutionerande och har inspirerat Gordon Ramsay och Jamie Oliver till svenska motsvarigheter som Melker Andersson och Per Morberg var han först och bäst av alla. I SVT på nittiotalet var det stor show en gång i veckan. Minns hans livsbejakande kokhänder som trollade med råvarorna. Hans humor och allt annat än allvarliga och stränga ton. Han var helt enkelt en fullgod tv-underhållare. När allt numera ska vara så allvarligt i köket förde Floyd in något mer tillbakalutat och rörigt. Tyvärr har det inte riktigt bestått. Allt ordnar sig-principen skulle fler av dagens kockar ta tillvara på. Och inte ta sig själv på så stort allvar. Hoppas SVT visar några hyllningsavsnitt nu bara!  Keith Floyd är värd all respekt.