Patrik Leandersons blogg

Minnet är inte det bästa alltid. Närminnet. Långtidsminnet. You name it. I fel kontext kan allt glömmas bort. När hände det? Var det i går eller i morse? Låt mig fundera. Det var väl i morse? Små petitesser som dyker upp i huvudet och sedan ska tidsbestämmas. I sitt lilla sammanhang kan det uppförstoras orimligt mycket. Bland annat. Inte alltid så lätt att på rak arm haspla ur sig när det hände och i vilken ordning. Komma ihåg när man för över ett år sedan hjälpte till med att lasta in grejer i ett garage och var i detta garage man ställde grejerna. När man hör någon förklara det säger man ”jaha, så var det kanske. Det kommer jag inte ihåg”. Sånt går ur min hjärna så fort jag hjälpt till med det. De "viktiga" sakerna får det räcka att lägga på minnet. Allt annat får ibland ge vika.

Har jag sett den där dussindeckaren tidigare? Visst har du stått i videobutiken (kanske inte så ofta numera men låt oss säga för några år sedan) och osäkert funderat över om du verkligen sett filmen du håller i handen (det händer inte ofta, men tror alla har lånat en film två gånger), eller när den dykt upp på tv kanske ännu hellre. Nåt år senare. Man känner igen delar av den och vips slår det i till i tankeverkstaden och man konstaterar att man ju faktiskt sett filmen. Inget mästerverk, man har liksom bara flytit med i filmen och kommit ihåg delar av den. Det är nog så TV4 tänker när de repriserar Beck med jämna mellanrum. Jag och annat folk glömmer vem som är mördaren. Och hela förloppet innan. Farsan har aldrig sett en enda Beck-film trots att han ser dem varje gång de visas...

Annars är det de små detaljerna som lätt glöms bort för egen del, ibland kommer man på sig själv att fundera över de minsta sakerna. Småsaker. I nyktert tillstånd dessutom. Vad var det nu som hände? Allt har ju hänt kanske inom en minuts period. Lite läskigt är det ändå. Man vill ju komma fram till rätt svar, men kan inte definitivt ge det.

Vilken tid var det nu vi skulle samlas? 17 eller 18? Man dubbelkollar för säkerhets skull. Dubbelkolla till förbannelsen är nyckeln. Mycket går annars på reflex/rutin. Har jag låst bilen? Låste jag dörren hemma? Inget att oroa sig enligt mig för såna saker har man alltid lyckats fullfölja.

Slutsummeringen är dock, är det något man är intresserad av kommer man ihåg det, är man lite halvintresserad eller inte alls är det svårare att reda ut begreppen...