Patrik Leandersons blogg

För en tid sedan läste jag Mons Kallentofts debutdeckare "Midvinterblod", i hopp om den skulle vara bra. Det var den verkligen inte. Precis som man stör sig på att "Kommisarien och Havets" dubbning tar överhanden av handlingen och spänningen (även om "Midvinterblod inte ens är spännande) blir det tragikomiskt att det exakt hela boken igenom ska ältas om KYLAN precis hela jävla tiden. I var och varannat stycke dessutom. Vi vet att det är kallt! Det behöver inte påpekas hela tiden. Till sist är det så irriterande att man bara vill lägga ifrån sig boken eller elda upp fanskapet. Han måste ju ändå tänkt på detta när han skrev romanen. Och varför det evinnerliga tjat? Därför borde spaltmeter i Aftonbladet skrivits om denna bokjäkel. Läsarstormar borde rasat, istället har några förargliga, bibliotikarierecensenter på sina ställen halvhyllat boken. "Att skriva att den är bättre än Stieg Larsson" säger väl rätt mycket om att något är fel och att de är oförmögna att begripa vad som är bra med en bok. "Midvinterblod" kan möjligtvis bli en bättre timslång filmatisering än boken själv, i varje fall om jag får gissa, brukar nämligen gilla när det utspelas i vintermiljö. Historierna blir bättre då av nån anledning, men inte när det tjatas om det i denna bok i varje fall.