Patrik Leandersons blogg

Skrev om ett band som går från klarhet till klarhet i onsdagens Nsk.
Får bli lite fler musiktips snart. Låtar, singlar, EP och album mm.


------

(Labrador/Border)

 

8/10

 

Den ursprungliga jönköpingskvartetten The Mary Onettes fortsätter att rent musikaliskt söka sig tillbaka och med varsam hand omfamna sitt 80-tal. På ett sätt som berör mig mer än svenska kollegor som Fibes, Oh Fibes! mer polerade och glättigt utåtriktade konservering av samma decenniums amerikanska studiomusikerpop. The Mary Onettes gör på sitt andra album ”Islands” tio mollbeklädda låtar med starkt drivna melodier och ett episkt, stilrent retrosound som även den här gången får mig att tänka på Joy Division, The Cure, Echo & the Bunnymen och The Church, ja till och med A-ha och OMD. ”Islands” inleds med en stark trippel; den alldeles fenomenala ”Puzzles”, vars vers, text, melodi och refräng är som en perfekt liten suggestiv låt med ett härligt flöde, helt enkelt årets kanske allra bästa svenska P3-radiosingel. ”Dare” är inte många steg efter och ”Once I Was Pretty” känns lite som en The Cure-låt man hört innan men ändå inte. Men det slutar inte där, efter följer fler godbitar där Philip Ekströms stadiga röst och musikaliska förmåga att bygga in 80-talsljud, trummaskiner, synthar, körer och stråkar med sådan precision och skicklighet att The Mary Onettes alltmer framstår som ett av våra bästa och mest lovande band.
------