Ninja Betong och Sista Skriket!
I fredags var jag på punkkonsert på Perrong 23. Skrev om två band, Ninja Betong och Sista Skriket.
Var trevligt, men folktomt. Recensionen av det hela fanns i måndagens Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Tyvärr finns den inte upplagd på deras nätsidor så jag lägger upp det här på bloggen istället...
(Ninja Betong in action)
------------------
Konsert
Perrong 23, Hässleholm
Fredag 4 dec
Ninja Betong
Sista Skriket
I fredagskväll intogs Perrong 23:s scengolv av två band som framförde punk i sin allra skitigaste och hederligaste form. Med gitarrer och bas, trummor och hat gör de allt för att försöka nå sina punkdrömmar. Politiska och personliga åsikter och känslomässiga uttryck tonsätts till korta, tuffa, enkla, skrikiga och snabba låtar. Så värst mycket publik som får dessa låtar rakt i nyllet är det dock inte tal om. Men den bristfälliga uppslutningen verkar banden bry sig mindre om, de gör helt enkelt vad de kan bäst, som sanna underdogs levererar de två korta framträdande som kokar.
Unga och relativt nystartade hässleholmstrion Ninja Betong - bestående av Johan "Svinto" Lindén (gitarr och sång), Johanna "Yohannanas" Karlsson (bas och sång) och Joel "Gridman" Friberg (trummor) - är först ut att avfyra några för genren karaktäristiska punkdängor. Det skramlar rätt bra faktiskt, det är kantigt men genom sin asfaltspunk får de ut rätt mycket ändå, även om jag inte hör allt de sjunger om. Med mycket attityd och självförtroende kommer man långt. Under drygt tjugo minuter blir det några egensnickrade låtar uppblandat med någon cover. I söndertrasade byxor, halvrakat huvud, svarta skinnbyxor, rött nagellack och t-shirts med text som t.ex. "Vägra raggarna benzin" och "Beat on the brat" har jag inte många invändningar när det gäller Ninja Betong. I och för sig är bandets musik inget nytt under solen men nog ska de ha beröm för att de med en dåres envishet vågar slå ett slag för svenskspråkig punk så här långt efter dess gulddagar, med Ebba Grön i spetsen.
Mer etablerade Sista Skriket är något mer hi-fi och slipade i sitt sound. Med tre album i ryggen har de ett större material att välja bland. De är mer dynamiska och rutinerade, dessutom en man mer än Ninja Betong och därav mer ljudstarka i sin output. Sångaren Daniel Karbelius sliter och tar i för kung och fosterland, en bra egenskap för en frontfigur. Han har även en synth som används med jämna men ganska långa mellanrum. Med ett bra driv och en slags otrulig självsäkerhet förstärks deras musik live. Det är inte svårt att ryckas med i delar av göteborgarnas rockiga punk. Låtar från deras album varvas med en version av Imperiets "Du ska va president", som avslutar och summerar en intensiv kväll, som slog ett slag för en allt annat än populärkulturell genre december 2009.
Var trevligt, men folktomt. Recensionen av det hela fanns i måndagens Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Tyvärr finns den inte upplagd på deras nätsidor så jag lägger upp det här på bloggen istället...
(Ninja Betong in action)
------------------
Konsert
Perrong 23, Hässleholm
Fredag 4 dec
Ninja Betong
Sista Skriket
I fredagskväll intogs Perrong 23:s scengolv av två band som framförde punk i sin allra skitigaste och hederligaste form. Med gitarrer och bas, trummor och hat gör de allt för att försöka nå sina punkdrömmar. Politiska och personliga åsikter och känslomässiga uttryck tonsätts till korta, tuffa, enkla, skrikiga och snabba låtar. Så värst mycket publik som får dessa låtar rakt i nyllet är det dock inte tal om. Men den bristfälliga uppslutningen verkar banden bry sig mindre om, de gör helt enkelt vad de kan bäst, som sanna underdogs levererar de två korta framträdande som kokar.
Unga och relativt nystartade hässleholmstrion Ninja Betong - bestående av Johan "Svinto" Lindén (gitarr och sång), Johanna "Yohannanas" Karlsson (bas och sång) och Joel "Gridman" Friberg (trummor) - är först ut att avfyra några för genren karaktäristiska punkdängor. Det skramlar rätt bra faktiskt, det är kantigt men genom sin asfaltspunk får de ut rätt mycket ändå, även om jag inte hör allt de sjunger om. Med mycket attityd och självförtroende kommer man långt. Under drygt tjugo minuter blir det några egensnickrade låtar uppblandat med någon cover. I söndertrasade byxor, halvrakat huvud, svarta skinnbyxor, rött nagellack och t-shirts med text som t.ex. "Vägra raggarna benzin" och "Beat on the brat" har jag inte många invändningar när det gäller Ninja Betong. I och för sig är bandets musik inget nytt under solen men nog ska de ha beröm för att de med en dåres envishet vågar slå ett slag för svenskspråkig punk så här långt efter dess gulddagar, med Ebba Grön i spetsen.
Mer etablerade Sista Skriket är något mer hi-fi och slipade i sitt sound. Med tre album i ryggen har de ett större material att välja bland. De är mer dynamiska och rutinerade, dessutom en man mer än Ninja Betong och därav mer ljudstarka i sin output. Sångaren Daniel Karbelius sliter och tar i för kung och fosterland, en bra egenskap för en frontfigur. Han har även en synth som används med jämna men ganska långa mellanrum. Med ett bra driv och en slags otrulig självsäkerhet förstärks deras musik live. Det är inte svårt att ryckas med i delar av göteborgarnas rockiga punk. Låtar från deras album varvas med en version av Imperiets "Du ska va president", som avslutar och summerar en intensiv kväll, som slog ett slag för en allt annat än populärkulturell genre december 2009.
Kommentarer
Trackback
