Inredningsvinnare 2011
Äntligen hemma, Ernst eller några av de miljarder tv-program i samma tema hade inte gjort det här bättre i varje fall.
.
The Dimestore Junkies-recension
The Dimestore Junkies
Releasefest
Hässleholm Kulturhus
Fredag 13 maj
Det är något visst med folk som bär solglasögon i ur och skur. När det är ljust, när det är mörkt. Det spelar liksom ingen roll. Jörgen Johansson tillhör den kategorin. Enligt egen utsago är det för att han “får så jäkla ont i huvudet utan dem“. Den lågmälda dokumentären “Från Finja till världen” inleder kvällens releasefest. Lars Brundins dokumentär är fylld av småhumoristiska betraktelser om Jörgen Johanssons liv som artist och fotograf, men hans omgivning och vänner får också komma till tals. Ibland skrapar den mer på ytan än ger den nyanserade bild och bakgrund till huvudpersonens musikaliska preferenser. Det gör dock inte så mycket. Dokumentären är öppenhjärtig men ändå återhållsam på något vis, personlig men inte för privat. Vi får följa honom på nya musikaliska äventyr och sammankomster med andra musiker som blir till nästan av en slump. I varje fall får jag som tittare den bilden.
Den 58 minuter långa “Från Finja till världen” rymmer också en del andra saker. Vi får bland annat se Johansson stämma en väldigt ostämd akustiskt gitarr. När allt ser ut att vara i hamn går en sträng av. Ridå! Hans fotbilder är också ett intressant och lite eget uttryck i fotokonsten. På olika platser tar han ett foto på sina egna bara fötter, oavsett väderlek. Kul och målande bilder i all sin enkelhet. Vi får också reda på att Jörgen Johansson sett 110 stycken Bruce Springsteen-konserter och när han besöker Asbury Park märks det väldigt tydligt att det här är helig mark för honom när han visar runt i staden. Spelningarna på Wonder Bar gör djupa avtryck, allt runtomkring och bara känslan att vara just på denna favoritplats skapar något blött i ögonen på den gode Johansson och hans medmusiker Niclas Brandt. De får spela med David Pulkingham och vänskap uppstår.
Texasbon Pulkingham, som även är på plats denna kväll i Hässleholm Kulturhus, får chansen att visa upp sin repertoar för publiken. Han visar sig vara en sann bluesman. Som då och då även spelar country- och singer/songwriter-rock. Emellanåt kör han en aggressiv spelstil på sin akustiska gitarr, men efter de sex låtarna noterar jag också att hans musik rymmer mer sansade gitarrplock och en hel del finlir. Hans sångröst är ganska högljudd och när han i sista låten får sällskap av Niclas Brandt på scen blir det ren jamsessionfest.
Till slut är det dags för vad den här kvällen var utlovad att vara och det som många väntat på; att få höra The Dimestore Junkies låtar i livekostym. I dokumentären säger Johansson att de formades för cirka tio år sedan. Och vi som följt honom sedan Loserville-tiden känner igen oss i det nya materialet.
Det handlar om suggestiv och storslagen arenarock med klar förankring i det amerikanska musiklandskapet, som även inkluderar lugnare midtempolåtar. Det märkbara är också de långa och ordrika texterna som har ett berättartema över sig. Från inledande titelspåret “Skyline” till avslutande extranumret “Victory Blue” är det en väl sammanflätad och händelserik show med mycket omsättning av folk på scen. Jag räknar till tolv musiker på scen samtidigt inklusive gästartister vid något tillfälle. I “Wonderland” har Johansson skrivet en av sina vassaste refränger, ett riktigt anthem med bra driv i. Bombastiskt och melodiöst i samma stund. En mycket bra låt som hittar helt rätt väg.
Kort därefter följer gamla Loserville-låten “Barflies”, som här omarrangerad i The Dimestore Junkies tappning får en snabbare och lite hillbillysaktig ton, och en inledning där Jörgen Johansson sitter framme vid scenkanten och kompas av Niclas Brandt på dragspel innan allt tar ny fart. Bland annat kommer Joddla med Siv-sångaren Martin Jernse in som gubben ur lådan och sjunger. Det funkar bra, för det är fortfarande en stark låt.
Jörgen Johansson spelar även orgel i en låt. “Stillwell Avenue” får tillskrivas kategorin lugnare, en finstämd sida där den skicklige elgitarristen Ola Hjelm får sätta sig ned och lira pedal steel guitar. Och bandet som Johansson har i ryggen är något han är stolt över och ska så vara, det märks inte minst i presentationerna som duggar tätt hela kvällen.
Jörgen Johanssons sång är också intakt och effektiv, rörelseschemat på scen har han utvecklat och är helt oförutsägbart. Han utnyttjar scenens alla utrymme på ett imponerande och outtröttligt sätt. Ligger, sitter, knäböjer och står lite varstans i salongen när han sjunger.
Och jag kan bara buga och bocka för en trivsam marathonkväll som klockade in på tre och en halv timme inklusive paus i den nästintill fullsatta Röda salongen där publiken var med på noterna.
Schulman Show
http://vadtrordom.svenskaspel.se/share?id=9bf464873d3b4c929a9bb3ab4e407927
Lappjävel!
Jag har fått bilen lappad två dagar i rad i veckan! Av Pizzeria Parma. På två olika ställen. En gång på jobbet, en gång vid hemmet. Pizzeria Parma går tydligen all-in. Tack för parkeringsböterchocken! Puh... Era lurifaxar!
Och vad är "FAR AVHÄMTNING" och "KVALITAT"?! Den tryckansvarige borde bett någon korrekturläsa innan det trycktes hur många såna här "menyer" som helst. Borde kostat en del. Vet inte hur många "menyer" jag såg på jobbparkeringen som bara var slängda. Jag kan förstå dem. Pizzerian ligger en bra bit ifrån där. Tror dock att de gjorde det i ren ilska. Jag hade själv satt mig i bilen när jag såg denna lapp under ett av vindrutetorkarbladen.
Det finns en positiv sak med Pizzeria Parma. De brukar ha roliga vita hattar på sig på den pizzerian, vilket jag lagt märke till. Vet inte om så fortfarande är fallet.
De har också en av de äckligaste falafeltallrikar jag ätit. Det är negativt. Falafeln såg ut som halvfabrikatsköttbullar och vetetusan hur den smakade egentligen. Den var som någon grötig mjuk massa som både var ljummig och helt utan vanlig falafelsmak.
För några år sedan trodde en kompis att falafel var kött. Han tyckte det smakade som just det och var gott, och lade inte någon mer tanke på det.
Själv undrar jag var Pizzeria Parma har köpt skiten, det måste varit något de letat länge efter. Gör egen falafel istället. Det görs på andra ställen, möjligtvis inte i Hässleholm mer än i Östervärnskiosken, nära Linnéskolan. Det är den kebab som är mest lik den i Malmö. Ta det som ett tips om du gillar falafel.
Hur det går för Pizzeria Parma återstår att se, om deras reklamkupp har gjort susen.
Vy från ett balkongslott
Ordningen är återställd. Ja, eller så gott det nu går.
Balkongutsikten på "Mellis". Nu ser jag en grusplan istället, lite sten vid sidorna. Och några rejäla sorkgropar.
Jobbarna har i varje fall grävt igen hålet, flyttat grävskoporna, tagit bort kravallstaket, och nu är det bara att hoppas på att de odlat ett fint och snabbvuxet greengräs så det blir extra fint till sommaren.
Trevlig Valborgsmässoafton! Amatörernas afton. Nu kör vi.
Stora planer
Tänk dig in i situationen. Malmö FF har vunnit över Mjällby AIF med 1-0. På efterfesten går /M loss på skrivbordet och sjunger Ulf Lundell. Lite som jag gjorde för ett par år sedan, en nyårsafton, när det gällde Nordpolen.
Makrillmannen
Varje morgon, i varje fall de dagar jag arbetar, under flera års tid äter jag en makrillburk i tomatsås från Saeby och en djup skål Milkos Fjällfil. Inget annat, inget bröd, möjligtvis ett kokt ägg nån gång. Det kan antingen vara finfördelad eller helare makrillfilé. Det märkliga är att den helare makrillfiléburken är billigare att köpa en och en än vad den är i tre-pack. Borde ju vara tvärtom. Detta upptäckte jag dock långt senare. Men nu har jag lärt mig av misstaget och tar ett rejält lass en-pack när jag veckohandlar. Tyvärr kan man inte köpa Saebys makrill och Fjällfil i samma affär. Hur mycket du än försöker. Så jag får veckohandla på två ställen. Eller lomma in strax innan stängning på Maxi, Kvantum eller Coop och köpa två Fjällfilar...
Ett paket Fjällfil innehåller en liter krämig och god filmjölk. Mellan 3,9 och 4,5 procents fetthalt. Ingen lättprodukt eller nåt sånt mesigt. Ekologisk njutning är det också. Inga klumpar här inte om man försluter den perfekt efter upphällning. Filmjölken räcker tre gånger, ca 33 cl per tillfälle.
Ett tips är att prova den här frukosten. Det slår alla hotellfrukostar i världen. För på såna hotellfrukostar har de högst troligt inte Milkos Fjällfil och Saebys makrillfilé, som är helt fria från konserveringsmedel och E-nummer.
I kväll provade jag något som jag nog inte kommer äta så mycket mer. Sardinmästarens Brisling i tomatsås. Huvud och ögon var lyckligtvis borttagna, benen likaså men denna lilla skarpsill var inget över sig. Och en lätt besk eftersmak och inte heller sådär jättetrevlig ton i färgen på fisken trots tomatsåsen.
Som tur var åt jag inte denna gynnare till frukost utan till kvällsmat. Jag "fyllde ut" med lite kallrökt lax och två hårdkokta ägg. Söndagslyx kallas det. Ingen hämtpizza eller ett söndagsbesök på Chilli Thai och deras goda Ankbröst med chili. Det senare brukar det bli ibland.
I morgon och på tisdag är jag ledig, återstår att se om jag äter Fjällfil och makrillfilé i tomatsås till frukost. Det är inte säkert för den smakar nästan bättre på jobbet kl 9.30...
Jag ska tillägga att många under årens lopp har ryckt på ögonbrynen och axlarna när de sett min brakfrukost. Jag har fått flytta min frukost, anpassa den efter de som inte "tål" makrillukten. "Blir det makrill i dag?", "Tjena, Sillen!" och "Ska du inte ha något bröd till?" är bara några stående one-liners jag får höra. Men det struntar jag i och suger åt mig "berömmet".
Bara jag får min dagliga dos av denna fantastiska måltid. Frukosten är ju grundmåltiden på dagen. Inget får gå fel. Först äter jag min skål Fjällfil, sen smyger jag upp makrillen. Och jag blandar ju aldrig ned makrillen i Fjällfilen. Det vore ju att förstöra två fina grejor.
Konstigt nog är det ingen som "härmar" mig och äter den här frukosten. Känns skönt att ha den helt för mig själv. De får äta sina äckliga och torra brödskivor med salami och ost. Förpackade på samma asket. "Lutfiskosten" som jag brukar kalla den. Massproducerad skit, ingen känsla för den äkta råvaran.
Och det bästa av allt, jag tröttnar ALDRIG på min frukost.
Plötsligt på Väster
Mycket ska man se innan ögonen trillar ut. Vid 16.30-snåret blev jag lite paff när jag cyklade förbi en upp-och-nedvänd mopedbil. En sån där liten röd bil som alla får köra utan körkort. Man ser inte dem så ofta. Den är klassad som långsamtgående fordon. En sån bil som Mats från "I en annan del av Köping" körde runt i och var mäkta stolt över. Så stolt att han glömde ta med sig Linda när de skulle gå på restaurang. Hon fick ta bussen eller hur det nu var.
Att folk välter kor som sover har man hört talas om (men det är väl mer ett oskyldigt pojkstreck och föga vanligt) och även att cyklar vänds upp och ned på skoj. Minns själv att jag vände upp och ned på en klasskompis cykel i åttan, visst tusan var min även vänd dagen efter.
Att vända en mopedbil var bara taskigt. Och väldigt onödigt, hur tänker folk! Och hur orkade de? Var det någon framtida deltagare i "Sveriges starkaste man"? Det måste inträffat natten till söndag för sent i går kväll stod den som ett ljus välparkerad och rentvättad.
Mopedbilen tillhör ett servicehem nära där jag bor. Detta var helt klart dagens snackis och mest fotograferade objekt. Återstår att se om denna tragikomiska händelse (några märkbara skador såg inte bilen ut att ha) blir förstasidesstoff i morgondagens Norra Skåne.
Hoppas nu ingen vänder min Saab en vacker dag. Då blir jag inte glad.
Mästarnas mästare
Jag har sett Sir Håkan Hellström minst ett tjog gånger. I morgon är det dags igen när han ger sin första konsert i min förra bostadsort och tillika födelseort. Sist jag såg honom var i Lund förra året, tyvärr hade jag tankat min kropp lite väl mycket så det var inte den bästa upplevelsen. Men i morgon är det revansch som gäller, då ska det bli lugnare. För på lördagen är det dessutom klubbmästerskap i pingis som gäller, och då gäller det att vara i någorlunda form. Om inte i pingis så för den roliga kvällsfesten som följer efter lirandet. Det brukar alltid bli minnesvärt med fyllerundpingis, smörgåstårtätande och några liter öl...
Jag kom att tänka på en annan sak. I går kunde man läsa följande på Håkans hemsida:
"Den 4 maj släpps en deluxe-version av Håkan Hellströms "2 steg från Paradise" i begränsad upplaga.
En dubbel CD innehållande Håkans hyllade spelning på Way Out West 2010 samt "2 steg från Paradise" med fem outgivna bonusspår.
Way Out West konserten kommer även att släppas som dubbelvinyl - även den i en begränsad upplaga.
Shelley, som är singel nr tre från Platinasäljande albumet "2 steg från Paradise", släpptes till radio igår."
Jag hoppas verkligen det är fem outgivna bonusspår och inte några alternativa tagningar, demos, mixar eller annat som kan förekomma. Typ som en sommar-EP (hade jag hoppats på innan denna nyhet också) med fem nya låtar ingen hört innan och där kanske en eller två låtar spelas under hans sommar/festivalturné.
Ingen hade blivit gladare än jag.
Men jag vill ha bevis innan jag jublar och blir allt för glad. Håkan Hellström är en mästare på att finta lyssnarna. Eller så är det hans skivbolag. Minns när han skulle ge ut sin bok förra året, där det långt innan skyltades med att den skulle innehålla en exklusiv bonus-CD med outgivet material, kort innan den gavs ut kom infon om att "bonus-CD" var en exklusiv fysisk upplaga av singeln "Saknade te havs" (som tydligen bara fanns som download innan). Besvikelsen var stor bland många.
Nej, bättre kan du Håkan! 4 maj har vi stora förväntningar... Ska även bli kul att återhöra den långa förlängda versionen av "Uppsnärjd i det blå" (kändes som en halv ny låt när jag hörde den på plats). Den har inte ens funnits tillgänglig på Youtube (vad jag vet).
Två äpplen satt i ett träd (hahaha)
Elsa Billgren håller vid rodret och fyra inbjudna stockholmsprofiler samtalar och försöker vitsa med varandra och som det fint heter teoretisera om skämt.
Det går sådär. Alex Schulman glömmer en av sina vitsar, trots ett långt intro och några hjälpmeningar. Får vi läsa om detta i en kommande bok? En annan blir avbruten mitt i sitt skämt och så fortsätter det. Till slut återstår bara att musikern Julia Frej härmar Regina Lund och strax innan det har programledaren härmat Cher. Vet inte vad syftet är egentligen.
Ska vi säga trippelridå till detta program som var stor skämskuddevarning?! Det återstår bara nio program.
Ewert Ljusberg, kom tillbaka, allt är förlåtet!
http://svtplay.se/v/2381888/har_du_hort_den_forut_/del_1_av_10?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2381888/sb,p153653,1,f,-1
/M på lagret
I dag var också dagen då /M var på "Ullared" (undrar vad han handlade?) och träffade åtminstone en av herrarna. /M tog nedanstående kort. Gott så.
Ps. Morgan borde raka sig, ser för jävligt ut. Ds.
Foto: /M
Du och jag (mot bloggvärlden)
“Du och jag”, kärt barn har många namn - återigen. ”Du och jag” är inte bara en helt ny fin låt signerad Abbekås stolthet Alf Håkan Åkesson. Det är också en svensk film med Noomi Rapace. Det är den svenska översättningen av tyska ”Alle Anderen”. Och fanns det inte en coverduo som hette Duo Jag som brukade spela lite varstans bland annat på Björksäter i Hässleholm? Jomenvisst. För att knyta an till Melodifestivalen (förlåt att jag inte tippade finalen men utgången var väl rätt given?) så hette Martin ”Rymdraket” Svenssons andra bidrag ”Du och jag (i hela världen)" och Fredrik Kempe och Sanna Nielsens bidrag "Du och jag mot världen".
Så nu är den här titel upptagen för all framtid? Eller inte.
Och jag har ännu en gång skrivit ett djupt journalistiskt blogginlägg som borde göra att den här bloggen snart får ett erkännande och ett allmänt uppsving. Eller hur? Mellan dig och mig. Eller du och jag...
Fruktansvärt förvånad är jag
Dessa skåningar. Framförallt sista frågan han svarar rätt på är jag rätt imponerad över att han plockade fram. Han säger ju inte det med övertygelse direkt.
Vem gifte sig med Adolf Hitler?
Mongoliska hästar?
Västerskolan 9A
I den sista av de uppackade flyttkartongerna hittade jag ett foto som väckte nostalgi. Nästa år är det tjugo år sedan jag och ett gäng småglin gick ut från årskurs 9A på Västerskolan. Det här fotot måste tagits några veckor innan vi skildes åt. Det är somrigt så det förslår och jag vet ärligt talat inte vad undertecknad har på sig för kläder eller vilka skor som bärs (seglarskor) eller ens hur jag ser ut. Min syster tycker jag ser yngre ut i dag än vad jag gjorde på det här fotot. Kanske är även klädsmaken något bättre. Jag tackar henne för det uttalandet men måste tillägga att jag nog säkert väger snudd på det dubbla i dag...
Vad alla personer gör i dag har jag egentligen mindre koll på, men vet att det gått bra för några rent karriärs- och familjemässigt. Några träffar jag ibland, några är jag vän med på Facebook. Och för nio år sedan hade några samlats för Klassfest på T4. Det var dock förfesten som var roligast. Får se om det blir en reunion nästa år.
Ser också att några saknas på den ganska avslappnade klassbilden ovan.
Målet är i sikte
God is a DJ. Last night a DJ saved my life. Kärt barn har många namn.
För inte nog med att jag i går kväll kunde glädjas åt att Nordpolen är på gång med en ny skiva. Den försmädliga Harrys musicquiz-förlusten hade nästan glömts bort på riktigt (hur kunde vi ha så många fel på tv-signaturerna egentligen?). Ja, vissa fick ju en halv hamburgartallrik gratis i varje fall, så det var lite en win/win-situation för den ena deltagaren i Team Jarvis Cocker. Kan hon som inte är med i quizet och som min lagkompis "delade en burgare med" komma lite tidigare till Harrys kommande torsdagar också så att vi även får sittplats redan i första halvlek är vi dock mer än nöjda.
I dag på väg hem från jobbet fick jag syn på en plansch vid ett av stadens mest uppenbara cykelställ. Dj. Patrik ska inta Målet den 4 mars. Jag fick panik, snudd på, visst har jag ansedd musiksmak förvisso, men att DJ:a redan i kväll var lite oväntat. Och namnet Dj. Patrik hade jag velat ha något mer originellt. Kanske DJ Pocke, DJ Padda eller DJ Putte hade varit att föredra! Jag har ju i princip aldrig spelat skivor ute. Kan min manager bokat detta utan min vetskap?! Snabbt som sören cyklade jag hem, ärenden på stan fick vara så, Systembolaget får jag ta i morgon (har Den Rödnästa gått i pension förresten? Har inte sett henne på länge där, jag hade varit beredd på att lägga en tjuga i avskedspresent, helt klart. Glömde fråga Labbes morsa...).
Just nu är jag i färd med att få till stånd en taxi till Målet. Jag vill ju vara ute i god tid. Klockan 22 drar jag igång mitt set. Undrar om det kommer mycket folk? Burk-Ragnar eller Gun? Jag är spänd, har fyllt en hel gammal läskback med britpop och andra vinyltolvor. Nån gammal dansbandsskiva också, säg Jigs, för säkerhets skull. En och annan klassiker och en hårddisk full av hits från indiemp3-bloggar och dyl får också följa med. För jag hoppas de har en cd-spelare också där någonstans på Målet, som även kan spela några brända cd-r jag har med ("Suede-röven" får följa med, de ska ju ändå spela i Hultsfred i sommar). Så nu kör vi! Kom till Målet nära Levins El (gamla Tony Lee). Vid 22-snåret. Målet var även samlingsplats på bortamatcherna för Ignaberga IF. Så det är en välkänd lokal för mig. Men lite nervös blir jag allt. Det är gratis inträde på Målet, men har inte varit där på hur länge som helst. Vilken publik kan tänkas komma? Kommer de bua om jag kör en för ny låt? Ja, det får ge sig. Nu tutar taxin utanför mitt fönster. Dags att bära ut allt (jag är van vid att asa cds och vinyler) och bege sig mot min stora show i kväll. Hur mycket tjänar jag på denna kväll egentligen, Macke? En halv hamburgartallrik?
Andra chansen - tjejernas uppgörelse
Hela sju av åtta bidrag i Andra chansen framförs av tjejer, solo eller grupper. Lite märkligt och en smula "orättvist" kan man tycka. Här är det allt annat än kvotering som gjorts. Tänkte inte tittarna på detta när de röstade? Eller är röstningen riggad... Stackars The Moniker aka Daniel Karlsson som får det hett om öronen hela nästa vecka. Det är bara att önska honom lycka till. Bara han inte fastnar i hissen med Tjejmaffian ledda av Shirley Clamp, precis som Magnus Uggla gjorde i en hotellhiss i Linköping. Det tyckte inte Herr Uggla var kul alls, för han ville vara kung i baren men fick inte ens tag i en sista godnattöl. Snopet! Men han fick upp hissdörren till slut, vilket han klargjorde i "Uggla i P4" i fredags. Nästa fredag sänder han sitt sista program innan han tar paus för att ägna sig åt sitt riktiga yrke, att spela in en ny skiva. Synd!
Melodifestivalhumorn 2005
Melodifestivalen, deltävling 4 - Malmö
Ni som bara läst den här bloggen den senaste veckan kan få för sig att det är en ren och skär schlagerblogg, men så är icke fallet. Jag har en del ideér till nya blogginlägg så håll ut. Nu börjar jag snart komma helt i ordning i min nya lya och då blir det fler inlägg. Håll koll på min twitter, så länge; www.twitter.com/01patlea är adressen och där skrivs trams och strunt om lite allt möjligt.
Över till min tippning av Melodifestivalen. Den här veckan är det Malmö som gäller och det känns ganska jämnt och ovisst överlag. Jag tycker att Melody Club gjort en av tävlingens allra bästa låtar, och då ska showen och scenografin vara något utöver det vanliga, därför tror jag den vinner. Love Generations bidrag är jag lite skeptisk till om man bara hör till låten. Inte min typ av påse men visst den kan gå bra i tv men att Lady Gagas låtskrivare skrivit låten gör varken till eller från. Sen håller även jag en tumme för Linda Bengtzing och jag är säker på att min kompis /M gör det samma. Hon har verkligen inte haft det lätt alla gånger, hon har varit Magnus Ugglas barnflicka, blivit brädad av Magnus Hedman och lett Tv4:s succéprogram "Ordjakten" och "Sommarkrysset". Plus att hon gör i princip samma bonnaschlager varannat år i Mellon...
Och är det hon som är "The hunter" i Melody Clubs låt? Cirklen är i så fall sluten...
Topp 5 känns ganska givet men sen är det svårt att avgöra vilka fans som röstar mest. Lasse Stefanz är ju trots allt Sveriges populäraste traditionella dansband.
1. Melody Club
2. Linda Bengtzing
Andra chansen
Lasse Stefanz
Love Generation
5. Nicke Borg
6. Anders Fernette
7. Linda Pritchard
8. Julia Alvgard
Melodifestivalen, deltävling 3 - Linköping
Återigen dags för en tippning av kvällens startfält. Eric Saade känns som den största favoriten hittills i en deltävling, i varje fall i år. Visst den kommer gå vidare men är den här låten verkligen rätt att skicka till Tyskland? Jag är lite tveksam efter att bara hört låten och hoppas vinnaren finns i nästa veckas startfält i Malmö. Kan Melody Club ha plitat ihop en vrålhit eller ska det till en Backyard Babies-sångare för att gå hela vägen...
Chansar lite och går på Linda Sundblad i kväll, lite Robyn-vibbar och tandställning kanske slår The Playtones på den direkta Globen-biljetten. Om inte annat skulle nog den gode Lasses Musik-Roger (affären är dock numera nedlagd) jubla, han ropade efter och "jagade" en kompis en gång med en Lambretta-singel som precis anlänt - utanför butiken...
1. Eric Saade
2. Linda Sundblad
Andra chansen
The Playtones
Sebastian
5. Sara Varga
6. Shirley´s Angels
7. Sara Lumholdt
8. Simon Forsberg
Asandes av cds is killing me
Jag har flyttat – igen. Det är alltid en jobbig sak. Rent fysiskt. Eftersom mitt bohag består av övervägande cd, dvd och (ljud)böcker (dock mest det förstnämnda) är det ett oändligt asande av lådor. Utan dess like skulle jag tillägga, jag blir matt. Och i skrivande stund vet jag egentligen varken ut eller in vad jag ska göra av dessa plastbitar som ”förpestar” alla utrymme (kanske 75 procent av bohaget) och som jag köpt för dyra slantar men som nu inte är värda något (förutom dyrgriparna, en Bawl-skiva och en George Harrison-box av ett album som gavs ut i samband med att han gick bort). Längst ned i detta blogginlägg lägger jag upp en annons med skivor jag är beredd att göra mig av med, alltså de som är mest värdefulla. Som en schyst bonus till er läsare innan de åker ut på Blocket eller Tradera.
De flesta cd har dock ett inre affektionsvärde. Och de är svåra att skiljas ifrån även om jag sällan spelar dem. Jag har haft en mängd lådor i källaren och därtill en mängd cd-singlar (som ju är om möjligt ännu mer värdelöst).
Men slänga dem vill jag inte, möjligtvis kan man försöka sälja några. Dock får man inget för dem längre, inte ens Kompakt Disk i Kristianstad tar in så mycket begagnat längre. Och vad får man på Skivesset i Malmö för en binge? En krona per skiva?
Eftersom Spotify och mp3 finns har den fysiska cdn spelat ut sin roll och allt mer blivit en raritetet i negativ bemärkelse. Allt finns givetvis inte på Spotify och liknande streamtjänster. Men det är ganska sällan man numera spelar cds som står i hyllorna. Det kan förekomma att jag får ett ryck ibland, på någon hemmafest eller mer troligt att jag tar några till bilen när jag är ute och rastar Saaben. Det senare är rätt trevligt.
Som nyårslöfte gav jag mig själv att inte köpa fler cds, utan endast koncentrera mig på vinyl. Det har väl gått sådär. Jag har visserligen inte köpt en enda cd, men likväl inte heller köpt några lp eller vinylsinglar. Har dock funderat att skicka iväg en beställning och det kommer jag högst troligt göra när jag väl kommit i ordning i min nya lya, ett stenkast från min gamla grundskola. En lite mer välorganiserad vinylhörna i stora rummet hade varit nice.
I dagarna kom också "chocknyheten" att Skivlagret lägger ned några av sina butiker runt om i landet. Ledning säger att det beror framför allt på att leverantörerna inte sänkt cd-priserna. Och till vis mån har Skivlagrets ledning rätt, jag drar mig för att köpa en ny skiva för, säg, 159 kr. Då ska det vara något bra och allra helst svenskt. Sen är ju deras utbud ganska begränsat. Ledningen hade hoppats på att de kunde sälja för under hundralappen och då hade det givetvis sålts en del till. Även om jag egentligen tror det hade varit en ganska kortsiktig lösning. Det är ändå bara en äldre generation som köper cd numera och har så varit ganska många år. Ungdomar under 25 äger förmodligen inte många fysiska skivor. Men innan nedladdningshets och streamorgier var det en självklarhet att köpa dessa små plastbitar, om man hade det minsta musikintresse.
Nu är de mest ett stort bekymmer för i princip alla som har dem under ett tak...
Och vid en flytt ställs man inför fler dilemman.
Här är ett utdrag över cds som kommer läggas upp till försäljning. Det är först till kvarn som gäller på dessa rariteter.
Bawl - Year Zero (cd) 500kr
Menswear - Nuisance (cd) 250kr
George Harrison - Brainwashed (cd) 550kr
Smash Hit Wonders - Love your wife (cd) 800kr
The Ism - I didn´t catch your name (cd-singel) 300kr
Suede - Suederöven (misslyckad bränd cd-r) 150kr
