2010 episod 5: Konserterna
Tar tre konserter från tre olika ställen som gjorde starkt intryck.
1. Håkan Hellström, Way out west, Göteborg
2. Chris Isaak, Kulturbolaget, Malmö
3. First Aid Kit, Siesta!, Hässleholm
2010 episod 4: EP-skivorna
En kort och koncentrerad topp-3.
Årets EP:s
1. Girls - Broken dreams club
2. Syket - Fish band 
3. Robyn - Body talk pt. 1
2010 episod 3: Albumen
Jag kostar på mig tre bubblare i varje kategori också, annars ett varsitt sexpack svenska och utländska album.
Årets svenska album
1. Håkan Hellström - 2 steg från Paradise
2. The Bear Quartet - Monty Python
3. Britta Persson - Current Affair Medium Rare
4. The Radio Dept. - Clinging to the scheme
5. Masshysteri - Masshysteri
6. Ikons - Ikons
Bubblare: Joel Alme, This Is Head, Johan Borgert & Holy Madre
Årets utländska album
1. Beach House - Teen dream
2. The National - High violet
3. MGMT - Congratulations
4. Steve Mason - Boys outside
5. Teenage Fanclub - Shadows
6. Danger Mouse & Sparklehorse - Dark night of the soul
Bubblare: Best Coast, Ariel Pink's Haunted Graffiti, The Drums
2010 episod 2: TV-serierna
Nu är det dags att lista bästa TV-serierna, utländska som svenska. Jag kommer lista sex stycken serier vardera på ett liknande sätt som jag kommer lista bästa album snart. Inte det lättaste att rangordna då serierna skiljer sig ganska mycket åt i karaktär men så här får det bli...
TV-serier - utländska
1. This is England '86
2. Peep show - säsong 7
3. The Trip
4. Dexter - säsong 5
5. Louie
6. The Walking Dead
TV-serier - svenska
1. Grotesco 2
2. Succéduon med Anders & Måns
3. Rebecca & Fiona
4. Starke man
5. Livet i Fagervik
6. PSL på festival
2010 episod 1: Radiohitsen
Smygstartar min årssummering med att göra det lätt för mig. Skiljer på hits och hits!
Jag tar några av de låtar som gjort ett gott/dåligt första intryck och sen har de spelats itu vare sig man ville det eller inte (ja, de flesta i varje fall). Vissa har haft längre hållbarhet än andra. Och ja, jag har säkert glömt någon, men så här får det vara. De som poppade upp i huvudet är alltid de mest givna...
Fem bra hits
1. Oskar Linnros – Från och med du
2. Robyn – Dancing on my own
3. Familjen - Det var jag
4. Marina & The Diamonds – Hollywood
5. Tove Styrke - White light moment
Bästa cover: Crystal Castles feat. Robert Smith - Not in love
Bästa cover: Crystal Castles feat. Robert Smith - Not in love
Fem urusla hits
(Exkluderar så klart de mest uppenbara sommarhitsen. Inkluderar de som retat mig mest när jag lyssnat på P3.)
1. The Black Eyed Peas - The time (dirty bit)
2. Rise Against - Hero of war
3. Ke$ha - Blah blah blah
4. Bruno Mars - Just the way you are
5. Cee Lo Green - Fuck you!
Sämsta cover: Jay-Z feat. Mr Hudson - Young Forever
Sämsta cover: Jay-Z feat. Mr Hudson - Young Forever
Frågesport - del 1
"Det Gunde säger går in genom ena
örat och ut genom andra. Det kommer
så mycket dumt ur den gubben att jag
inte orkar att svara på det."
Ovanstående stycke är varken en dikt eller något som egentligen är värt att uppmärksamma, men vem stod i dag för detta uttalande?
1. Petter Northug, som blickar mot Tour de Ski och skiter i att Gunde var kritisk att han varit sen till en prisceremoni.
X. Isabella Löwengrip, om att Gunde började gästvlogga från Fort Boyard på konkurrenten Anchisa "Foki" Wallströms blogg, vars blogg han tycker är mer personlig än Isabellas.
2. Frugan Marie Svan, efter att Gunde ännu en gång smitit från disken och hävdat att han skulle åka skidor till Wassbergs villa för att njuta av Rammsteins senaste musikvideo.
1. Petter Northug, som blickar mot Tour de Ski och skiter i att Gunde var kritisk att han varit sen till en prisceremoni.
X. Isabella Löwengrip, om att Gunde började gästvlogga från Fort Boyard på konkurrenten Anchisa "Foki" Wallströms blogg, vars blogg han tycker är mer personlig än Isabellas.
2. Frugan Marie Svan, efter att Gunde ännu en gång smitit från disken och hävdat att han skulle åka skidor till Wassbergs villa för att njuta av Rammsteins senaste musikvideo.
Black Swan - en dansant thriller
Innan det är dags att summera 2010 blickar jag framåt mot 2011 och slår ett slag för en film jag egentligen inte trodde att jag skulle gilla. Den innehåller en hel del dans men egentligen är det bara en ytlig eller sekundär ingrediens i en historia som i mångt och mycket kretsar kring Tjajkovskijs "Svansjön". Men jag föll som en svan för denna mycket skickligt sammanflätade film.
En av många anledningar till att jag gjorde det var att jag kände igen mig i filmen (dock inte i den snudd på anorektiska huvudrollsinnehaverskan Natalie Portman), trots att det var mycket dans och dessutom något mindre avig sådan.
För grundhandlingen hade kunnat utspelats någon helt annanstans där jag hör mer hemma.
För konkurrensen, det ständiga bekräftelsebehovet, avundsjukan, thrillermomenten, vad som är verklighet och dröm, och rädslan att någon annan går in och tar ens roll som "danskung" gör att "Black Swan" lika gärna skulle kunnat äga rum på Harrys intima dansgolv i Hässleholm som ett professionellt stort balettscengolv i New York. Där den svarta svanen symboliseras av de asymmetriska Harrys-damernas ögonbryn och spretiga hårsvall, och det ständigt gapandet efter mer Staropramen-självförtroende som till slut tar överhanden av den vita lilla oskyldiga svanen som är jag.
Är det dessutom musicquiz under kvällen så blir föreställningen än mer komplett och förvirrande.
I varje fall i min fantasi.
Betyg: 8/10
"Black Swan" har svensk biopremiär först i mars.
För konkurrensen, det ständiga bekräftelsebehovet, avundsjukan, thrillermomenten, vad som är verklighet och dröm, och rädslan att någon annan går in och tar ens roll som "danskung" gör att "Black Swan" lika gärna skulle kunnat äga rum på Harrys intima dansgolv i Hässleholm som ett professionellt stort balettscengolv i New York. Där den svarta svanen symboliseras av de asymmetriska Harrys-damernas ögonbryn och spretiga hårsvall, och det ständigt gapandet efter mer Staropramen-självförtroende som till slut tar överhanden av den vita lilla oskyldiga svanen som är jag.
Är det dessutom musicquiz under kvällen så blir föreställningen än mer komplett och förvirrande.
I varje fall i min fantasi.
Betyg: 8/10
"Black Swan" har svensk biopremiär först i mars.
Hej mitt vinterland, nu är jag här
Reblogged from hessleholm.blogspot.com
Detta P3-klipp hade jag helt glömt bort, men trillade av en händelse över det för några dagar sedan igen. 2005 var året som P3 skojade till det om Håkan Hellström och en fiktiv julskiva av honom. Tyvärr är det inte Henke "Körvavisan" Henriksson som plojar (mannen som "härmar" Håkan heter dock likadant, Reds. anm), det hade varit den s.k. pricken över i'et. Lågt ljud, så ni får maxa volymen och få en dos nostalgisk humor denna annandags jul-kvällen.
God fortsättning till er alla! Igen!
Merry Christmas (I don´t wanna fight tonight)
God Jul blogglovers!
Sista julklappen inhandlad och inslagen, en julöl i ena handen och Ramones fina jullåt i högtalarna. Det kan inte bli så mycket bättre, eller hur?
Här nedan har jag bildsatt de sista förberedelserna.
När man upptäcker att man varken har omslagspapper eller etiketter på Julafton så duger en jiffipåse och en post-it-lapp utmärkt. Den här klappen skriker väl julstämning? Jul-Ernst hade inte gjort det bättre! Fullkomligt oförutsägbart också...
Ungkarlsinslagning av julklapp... 5 plus är i underkant! När jag inte hittade änden på den satans genomskinliga tejpen (puh så jobbigt), gav jag upp efter några sekunder (tålamod heter det) och tog ett mer matchande alternativ. Är mycket nöjd med resultatet.
Nu tutar snart taxin utanför porten, som kört ända från Tyringe och tar oss till en julstuga i Röinge, nära min gamla gymnasieskola.
Sista julklappen inhandlad och inslagen, en julöl i ena handen och Ramones fina jullåt i högtalarna. Det kan inte bli så mycket bättre, eller hur?
Här nedan har jag bildsatt de sista förberedelserna.
När man upptäcker att man varken har omslagspapper eller etiketter på Julafton så duger en jiffipåse och en post-it-lapp utmärkt. Den här klappen skriker väl julstämning? Jul-Ernst hade inte gjort det bättre! Fullkomligt oförutsägbart också...
Ungkarlsinslagning av julklapp... 5 plus är i underkant! När jag inte hittade änden på den satans genomskinliga tejpen (puh så jobbigt), gav jag upp efter några sekunder (tålamod heter det) och tog ett mer matchande alternativ. Är mycket nöjd med resultatet.
Nu tutar snart taxin utanför porten, som kört ända från Tyringe och tar oss till en julstuga i Röinge, nära min gamla gymnasieskola.
Pingishjälpen - Alla dessa jular/White Christmas
"Hej!
P3 kör just nu Musikhjälpen där de hjälper Radiohjälpen att samla in pengar.
Per och jag behöver också ert stöd i Pingishjälpen. Att samla in pengar till ett pingisbord här på jobbet.
Skänk 50, 100 eller 200 kr. Skriv beloppet, låtönskning och motivering och skicka oss ett sms. Det är inte summan, det är handlingen som räknas.
Vi väljer ut en av era låtönskningar varje dag nästa vecka som Per spelar på akustisk gitarr och jag sjunger (helst ingen FM-rock, gärna britpop eller varför inte en jullåt?!).
Kan vår dröm bli verklighet? Det bestämmer ni…"
Ovanstående mejl skickade jag ut som ett skämt till några av mina arbetskamrater. Vi har skojat lite grann om att köpa ett pingisbord och ha där. Spela efter arbetstid eller rent av på en rast. Vi har dessutom försökt sälja en del ateraljer på Blocket för att finansiera ett bord men det har vi gått bet på.
En dam eller några damer valde att skoja tillbaka och skicka just en låtönskning. Jag och Per valde att ta skämtet ett steg längre, ja så långt det var möjligt. Att framföra låten. Med tomtemössa, tomtemask och tomteskägg på leadsångaren.
Och i dag framförde vi låten till damen som dock oturligt nog inte var på plats. Det gör dock mindre, när hon kommer tillbaka nästa vecka har hon ett mejl med en fil på hela evenemanget, jag hoppas hon blir stolt över vårt framträdande. Hon skänkte ändå 50 riksdaler. Och var den enda som önskade en låt.
Vi sjöng nämligen Babsans "Alla dessa jular" som hon önskade. Vi hade aldrig hört låten innan och det har förmodligen inte du heller gjort - innan vi nu gjorde en akustisk version av den där högst After Dark-inspirerade texten/låten. Ja, ni vet den där förfärligt sexanspelade låten som Lindarw och kompani gjorde i Melodifestivalen för något år sedan där Jul-Ernst, Timell och Bosse Bildoktorn var med på scenen i några tv-apparat-skärmar.
Vi körde det hela med en "studioman" som filmade allt med en tagning. Det blir ju oftast bäst så. Efter påtryckningar gjorde vi extranummer med publik en timme senare på en annan plats. Det blev inte lika fängslande. Så skit i det publikfrieriet även om klippen finns på Youtube. Nej, njut istället av den här ursprungliga showen som är kryddad med falsksång och värme, fint gitarrplock, extranumret "White Christmas" och en tomtemask som är lika hårig i ansiktet som ZZ Tops frontfigurer är håriga i röven...
Ovanstående mejl skickade jag ut som ett skämt till några av mina arbetskamrater. Vi har skojat lite grann om att köpa ett pingisbord och ha där. Spela efter arbetstid eller rent av på en rast. Vi har dessutom försökt sälja en del ateraljer på Blocket för att finansiera ett bord men det har vi gått bet på.
En dam eller några damer valde att skoja tillbaka och skicka just en låtönskning. Jag och Per valde att ta skämtet ett steg längre, ja så långt det var möjligt. Att framföra låten. Med tomtemössa, tomtemask och tomteskägg på leadsångaren.
Och i dag framförde vi låten till damen som dock oturligt nog inte var på plats. Det gör dock mindre, när hon kommer tillbaka nästa vecka har hon ett mejl med en fil på hela evenemanget, jag hoppas hon blir stolt över vårt framträdande. Hon skänkte ändå 50 riksdaler. Och var den enda som önskade en låt.
Vi sjöng nämligen Babsans "Alla dessa jular" som hon önskade. Vi hade aldrig hört låten innan och det har förmodligen inte du heller gjort - innan vi nu gjorde en akustisk version av den där högst After Dark-inspirerade texten/låten. Ja, ni vet den där förfärligt sexanspelade låten som Lindarw och kompani gjorde i Melodifestivalen för något år sedan där Jul-Ernst, Timell och Bosse Bildoktorn var med på scenen i några tv-apparat-skärmar.
Vi körde det hela med en "studioman" som filmade allt med en tagning. Det blir ju oftast bäst så. Efter påtryckningar gjorde vi extranummer med publik en timme senare på en annan plats. Det blev inte lika fängslande. Så skit i det publikfrieriet även om klippen finns på Youtube. Nej, njut istället av den här ursprungliga showen som är kryddad med falsksång och värme, fint gitarrplock, extranumret "White Christmas" och en tomtemask som är lika hårig i ansiktet som ZZ Tops frontfigurer är håriga i röven...
The Walking Dead - Säsong 1
The Walking Dead
Betyg: 7/10
Robert Kirkman och Tony Moore skapade 2003 ett svartvitt seriemagasin som följer en grupp människor som överlevt och försöker överleva en zombieapokalyps. Jag har inte läst detta magasin.
Regissören och manusförfattaren Frank Darabont har i varje fall gjort en miniserie bestående av sex avsnitt. En säsong 2 kommer 2011. Darabont har en diger meritlista och ligger bland annat bakom tunga Stephen King-filmatiseringar som "Nyckeln till frihet" och "Den gröna milen". Hans senaste - och lyckade - filmatisering var ”The Mist”. Stämningen, det oförutsägbara i vad som ska hända härnäst och några av dess skådespelare återfinns även i "The Walking Dead".
Mellan slakten av zombies är serien i mångt och mycket ett psykologiskt drama om händelser och situationer som styr de inblandades beteende. Det är välspelat, nervkittlande och speciellt många förklaringar ges inte till varför det ser ut som det gör (t.ex. ursprunget till zombiesmittan). Att det dessutom inte är speciellt många kända skådisar gör det ännu mer oförutsägbart om vilka som ska råka illa ut eller klara sig.
”Lost” är en serie som jag kommer att tänka på när jag ser "The Walking Dead" även om jag inte sett speciellt mycket av just den. Kan bero på de natursköna miljöerna i de amerikanska skogsområdena. De öde och (då och då) folktomma stadscenerna för tankarna till "I Am Legend".
Det är framförallt det längre första pilotavsnittet som är riktigt bra. Det går lite på tomgång i säg, avsnitt 3 och 4 men är hela tiden engagerande, angeläget och spännande. En hel del lämnas givetvis öppet för en andra säsong utan att jag avslöjar något mer ingående. Men innan dess får ni se maktkampen mellan de bägge framträdande poliskollegorna, de övriga i gruppen och allt vad det innebär att förena en mängd åsikter till en enad handling.
Stämningsskapande zombieapokalyps går kanske lite oväntat hem i min bok. Men med Frank Darabont vid rodret kan man lita på att det är kvalitet. Dessutom är sex avsnitt alldeles lagom, även om jag naturligtvis vill veta och se mer väldigt snart.
Tack Findus
Julen är räddad! För er som inte vill plåga spisen och stöka till det med grytor, disk och elände, eller kanske bara inte har råd att gå ut och äta julbord på någon dyr krog är lösningen här. Jultallrik som mikromat. Klar på sju minuter. OBS! Den finns bara i begränsad upplaga, så skynda, skynda.
Grabba en löksillsburk också i förbifarten så har ni det "kalla" klart. Skit i den kallrökta laxen, det finns risk att nån förvandlar den till förrätt under mellandagarna utan din vetskap...
Grabba en löksillsburk också i förbifarten så har ni det "kalla" klart. Skit i den kallrökta laxen, det finns risk att nån förvandlar den till förrätt under mellandagarna utan din vetskap...
Förresten, tack Mauro Scocco för tipset! "Till dom ensamma" tonsätter jultallriken.
Hela TRE köttbullar och TVÅ prinskorvar och så pass lite Janssons och brunkål. Det är ju till och med mindre än de stöddiga gubbarna åt på årets julbord på Hovdala Slott. De verkade se det som en tävling att äta så lite som mölljigt (tog bara två gånger och blandade kallt och varmt = amatörer), sen hånade de mig för att jag åt två kalla tallrikar och en varm. Gubbar! Se och lär! Ingår förresten den fina blå skålen till risgrynsgröten? Vad kostar kalaset? Bege er till ICA Kvantum i Hässleholm för att få svaren!
Efter lite efterforskning så ingår nog varken den fina blå skålen till risgrynsgröten. Tyvärr verkar det inte ingå några färger, smak, eller fasthet i maten heller (se bilden ovan till höger). Kanske lika bra att mixa alltsamman i en elfenbensvit mixer från OBH Nordica och smälla i sig det som en julsmoothie eller julgrogg. Mixern står ju mest och dammar annars. Eller hur?
Efter lite efterforskning så ingår nog varken den fina blå skålen till risgrynsgröten. Tyvärr verkar det inte ingå några färger, smak, eller fasthet i maten heller (se bilden ovan till höger). Kanske lika bra att mixa alltsamman i en elfenbensvit mixer från OBH Nordica och smälla i sig det som en julsmoothie eller julgrogg. Mixern står ju mest och dammar annars. Eller hur?
Tre svenska präster
Jag är besviken. När ÄNTLIGEN det görs en svensk version av fenomenet The Priests kallat Prästerna är varken Inge Präst eller Bo Johansson med i trion. Tänk vad passande det varit egentligen och mer ärligt. Nu känns det mer som en parodi som kunde varit gjord av HippHipp eller Grotesco.
Inge och Bo sålde ju prästost på ICA Kvantum för inte så länge sedan? De borde ju kunna sjunga fint också, tror jag. De är ju dessutom mycket kändare och riktigt rutinerade präster. De pojkspolingar som castades för "rollerna" i Prästerna har ju knappt blivit torra bakom sina prästöron (se tv-reklamen ovan).
I protest bjuder jag eller rättare sagt Inge Präst själv på sitt recept på mučkalica - kroatisk gryta som finns att beskåda på Sveriges Radio P4 Kristianstads "Peppar & Salts" hemsida. Den rätten tyder ju på att han är musikalisk också... Man kan inte säga något annat än att han är mångsidig. Han har även kört buss (vet inte om han gör det fortfarande).
Mučkalica - Kroatisk gryta (Recept av Inge Wahlquist, Hässleholm)
4 pers
800 g benfri karré (alternativt bog eller skinka)
1 röd paprika
1 grön paprika
2 stora gula lökar
3 tomater (1 burk hela tomater)
4 vitlöksklyftor
4-6 peperoni
salt
vit- och svartpeppar
(ingefära)
Gör så här:
Salta och peppra köttet. Bryn köttet i 1 cm tjocka skivor och stek dem genomstekta. Skär i 1 cm tjocka stavar. Hacka löken och paprikan. Skålla tomaterna och hacka i bitar. Bryn grönsakerna i en gryta. Tillsätt peperonin och pressad vitlök. Blanda i köttet och hetta upp. Servera med ris, rå lök, grönsallad och gräddfil.
Mučkalica - Kroatisk gryta (Recept av Inge Wahlquist, Hässleholm)
4 pers
800 g benfri karré (alternativt bog eller skinka)
1 röd paprika
1 grön paprika
2 stora gula lökar
3 tomater (1 burk hela tomater)
4 vitlöksklyftor
4-6 peperoni
salt
vit- och svartpeppar
(ingefära)
Gör så här:
Salta och peppra köttet. Bryn köttet i 1 cm tjocka skivor och stek dem genomstekta. Skär i 1 cm tjocka stavar. Hacka löken och paprikan. Skålla tomaterna och hacka i bitar. Bryn grönsakerna i en gryta. Tillsätt peperonin och pressad vitlök. Blanda i köttet och hetta upp. Servera med ris, rå lök, grönsallad och gräddfil. Amen.
Siesta! tar sig en siesta och nubbe innan jul
Ovanstående bild syntes på www.siestafestivalen.se vid ett tillfälle när jag var inne där under dagen. Ganska fin egentligen och passande dagen till ära.
Jag lugnar mig att gissa band och artister men med tanke på tidigare år blir det nog en hel del svenska artister som turnerat i somras och under hösten. Hoppas dock på en del exklusiva akter redan i de första bandsläppen.
Eller motbevisa mig med dessa passande namnen; Bäddat för trubbel, Slöa knivar och Ghost.
Ted Morris - blogg deluxe edition
I lördags var jag på konsert med Ted Mauritz Svensson aka Ted Morris.
Han sjöng om New York, gjorde en julsång, en poplåt, en lugn ballad där han vandrade runt på scen, och en duett, bland annat. Recensionen publicerades i NSk i dag och finns även på nätet, lägger upp den här också med lite extra bilder. Här kan du även läsa den intervju jag gjorde med honom på Bjärnors i Hässleholm för drygt två år sedan.
------------------------
Ted Morris med band
Hässleholm Kulturhus
Röda Salongen
11 december
Neonfärgade ljuslänkar ramar in Röda Salongens scengolv och en mer än halvfull konsertlokal ger sig hän för hemvändaren och tillika Mjölkalånga-bördige Ted Morris, som i mångt och mycket lever sin dröm som han pratat sig varm om ändå sedan han åkte till Stockholm för att satsa helhjärtat på musiken.
Lördagens spelning i Hässleholm Kulturhus är som Ted Morris själv lite halvskämtsamt uttrycker det den enda spelningen han fått betalt för att göra. Det är en tuff bransch han gett sig in i men det är svårt att inte bli lite imponerad av hans målmedvetenhet. Och glädjen att stå på scen och framföra sina låtar tillsammans med sitt band går inte heller att ta miste på.
I Ted Morris musik känns det som att Bruce Springsteen är den största förebilden och inspirationskällan. Med sitt femmannaband från Stockholm blir de hans svar på E Street Band. Soundet och en hel del av låtarna han framför från fjolårets albumdebut "A New Beginning" bär ett tydligt Springsteen-ok över sig. När han även framför en låt som han valt att kalla "Born to Shine" blir det ännu tydligare, och svårt att blunda för liknelsen med "Born to Run".
Men jag gillar det ändå. Hässleholm är inte bara electronica utan Springsteen-rock med lokal prägel har det funnits flera prov på genom åren som genererat uppmärksamhet och utlandsspelningar.
Ted Morris framför sina sånger med sin lite bräckliga men närvarande röst och han varierar hela tiden lugnt material med mer ösig bredbent rock. Ja, det blir till och med en sång som han kallar poplåt under kvällen. Istället för klädbyte blir det huvudbonadsbyte, i svart mössa i första halvlek påminner han om Moneybrother och i andra bli det en ljusare keps där han även målat ett svart streck mitt i ansiktet.
Det är ömsom lekfullt ömsom allvarligt framfört men hela tiden med en genomtänkt linje som strävar mot samma mål. Marika Willstedt får gång på gång briljera med sitt tydliga pianospel och stämsång, och sjunger dessutom duett med Morris i den fina "I Wish", som är en av kvällens höjdpunkter. Willstedt kommer få mer utrymme för den stora allmänheten, ja faktiskt redan i vår som ny pianist i "Så ska det låta".
"Friday Night Runaways" inleder kvällen och de första femtio minuter är i mångt och mycket material från "A New Beginning". Mellansnacket är kanske inte Ted Morris styrka, men det spelar ingen större roll när resten sköts klanderfritt. Styrkan ligger i att musiken växer live, och det skickliga bandet ger extra skjuts till låtarna. Det som han har emot sig är möjligtvis att musiken är lite för traditionell och inte så originell för att sticka ut i etern. Men får fler se och höra den väl sammansatta show han bjöd på i lördagskväll kommer den lilla klick som hört hans enda skiva att växa och få fler lyssnare. Att stå på Kulturhusets största scen och framföra sånger från den på ett så pass bra sätt är lite av en överraskning. Ja, kanske inte för Ted Morris utan för oss i publiken.
Och något onödigt publikfrieri är det inte tal om, i andra akten inleder han med att helt ensam på scen göra en nedtonad och något omarrangerad akustisk version av Steppenwolfs "Born to Be Wild". Det blir även en egen jullåt "Happy Christmas" som i all sin enkelhet är effektiv.
21 låtar blir det sammanlagt, den episka avslutningen och det enda extranumret "A New Beginning" knyter ihop konserten på ett fint sätt och ger hopp för hans framtida karriär.
Han sjöng om New York, gjorde en julsång, en poplåt, en lugn ballad där han vandrade runt på scen, och en duett, bland annat. Recensionen publicerades i NSk i dag och finns även på nätet, lägger upp den här också med lite extra bilder. Här kan du även läsa den intervju jag gjorde med honom på Bjärnors i Hässleholm för drygt två år sedan.
------------------------
Ted Morris med band
Hässleholm Kulturhus
Röda Salongen
11 december
Neonfärgade ljuslänkar ramar in Röda Salongens scengolv och en mer än halvfull konsertlokal ger sig hän för hemvändaren och tillika Mjölkalånga-bördige Ted Morris, som i mångt och mycket lever sin dröm som han pratat sig varm om ändå sedan han åkte till Stockholm för att satsa helhjärtat på musiken.
Lördagens spelning i Hässleholm Kulturhus är som Ted Morris själv lite halvskämtsamt uttrycker det den enda spelningen han fått betalt för att göra. Det är en tuff bransch han gett sig in i men det är svårt att inte bli lite imponerad av hans målmedvetenhet. Och glädjen att stå på scen och framföra sina låtar tillsammans med sitt band går inte heller att ta miste på.
I Ted Morris musik känns det som att Bruce Springsteen är den största förebilden och inspirationskällan. Med sitt femmannaband från Stockholm blir de hans svar på E Street Band. Soundet och en hel del av låtarna han framför från fjolårets albumdebut "A New Beginning" bär ett tydligt Springsteen-ok över sig. När han även framför en låt som han valt att kalla "Born to Shine" blir det ännu tydligare, och svårt att blunda för liknelsen med "Born to Run".
Men jag gillar det ändå. Hässleholm är inte bara electronica utan Springsteen-rock med lokal prägel har det funnits flera prov på genom åren som genererat uppmärksamhet och utlandsspelningar.
Ted Morris framför sina sånger med sin lite bräckliga men närvarande röst och han varierar hela tiden lugnt material med mer ösig bredbent rock. Ja, det blir till och med en sång som han kallar poplåt under kvällen. Istället för klädbyte blir det huvudbonadsbyte, i svart mössa i första halvlek påminner han om Moneybrother och i andra bli det en ljusare keps där han även målat ett svart streck mitt i ansiktet.
Det är ömsom lekfullt ömsom allvarligt framfört men hela tiden med en genomtänkt linje som strävar mot samma mål. Marika Willstedt får gång på gång briljera med sitt tydliga pianospel och stämsång, och sjunger dessutom duett med Morris i den fina "I Wish", som är en av kvällens höjdpunkter. Willstedt kommer få mer utrymme för den stora allmänheten, ja faktiskt redan i vår som ny pianist i "Så ska det låta".
"Friday Night Runaways" inleder kvällen och de första femtio minuter är i mångt och mycket material från "A New Beginning". Mellansnacket är kanske inte Ted Morris styrka, men det spelar ingen större roll när resten sköts klanderfritt. Styrkan ligger i att musiken växer live, och det skickliga bandet ger extra skjuts till låtarna. Det som han har emot sig är möjligtvis att musiken är lite för traditionell och inte så originell för att sticka ut i etern. Men får fler se och höra den väl sammansatta show han bjöd på i lördagskväll kommer den lilla klick som hört hans enda skiva att växa och få fler lyssnare. Att stå på Kulturhusets största scen och framföra sånger från den på ett så pass bra sätt är lite av en överraskning. Ja, kanske inte för Ted Morris utan för oss i publiken.
Och något onödigt publikfrieri är det inte tal om, i andra akten inleder han med att helt ensam på scen göra en nedtonad och något omarrangerad akustisk version av Steppenwolfs "Born to Be Wild". Det blir även en egen jullåt "Happy Christmas" som i all sin enkelhet är effektiv.
21 låtar blir det sammanlagt, den episka avslutningen och det enda extranumret "A New Beginning" knyter ihop konserten på ett fint sätt och ger hopp för hans framtida karriär.
Gruff-året 2010
Jag brukar då och då roa mig med att gå in på amazon.co.uk och söka på Super Furry Animals eller Gruff Rhys (kanske även Neon Neon) och se om det dykt upp något jag inte känner till från den här produktive walesaren. Oftast blir man rikligt belönad och finner något man inte hört tidigare. I och med att både Super Furry Animals och Gruff Rhys tyvärr inte får så mycket uppmärksamhet i Sverige så är det lätt att missa något. Rhys har många projekt på gång hela tiden. För några veckor sedan fick jag fram en helt ny singel ”Shark Ridden Waters", ett obskyrt och mystiskt konstelectroprojekt tillsammans med Tony Da Gatorra kallat "The Terror of Cosmic Loneliness" (lite för svårlyssnat för min smak) och en hyllad dokumentär ”Separado!" * (inte sett än) precis utgiven på DVD, när jag sökte.
Nästa år kommer Gruff Rhys med ett nytt soloalbum "Hotel Shampoo", den 14 februari för att vara exakt.
Lägg till lyckade gästspel på både Gorillazs senaste album och även fina Danger Mouse & Sparklehorses album så har ni Gruff Rhys-året 2010 i ett nötskal.
Det mesta finns dessutom att lyssna till på Spotify för den som är intresserad att ta del av det jag nämnt i musikväg med den gänglige walesaren.
Fotnot: * Har nu beställt "Separado!" på just amazon.co.uk, mitt första köp där på säkert minst fem år. Var tvungen efter att sett den fina trailern.
Det mesta finns dessutom att lyssna till på Spotify för den som är intresserad att ta del av det jag nämnt i musikväg med den gänglige walesaren.
Fotnot: * Har nu beställt "Separado!" på just amazon.co.uk, mitt första köp där på säkert minst fem år. Var tvungen efter att sett den fina trailern.
Konsten att skjuta en framgångsrik karriär i sank?
Varför vänta två-tre år mellan varje album när du i digitalform kan släppa eps, singlar eller minialbum på direkten.
Lite samma känsla som Jens får jag när jag tänker på Marit Bergman. Oj, så bra hon var på de tre första albumen men sen gick det lite i stå, visst var idén med en låt per månad som jag även prenumerarade på kul, men det blev inte riktigt samma sak. EP:s hade nog varit att föredra, lite som Robyn har gjort det senaste halvåret.
Youtubar en video med Jens och en med Marit som lite tröst och uppmuntran.
Hoppas ni mår bra och kommer spela in bra musik snart igen.
Just så trodde jag Jens Lekman tänkte efter att han släppte sitt senaste framgångsrika album "Night Falls Over Kortedala". Men nu har det gått några år, rättare sagt drygt tre år, och Lekman har både åkt på svininfluensan och tagit ett långt uppehåll från musiken. Känns det som. Han spelade i och för sig på Way out west i år, och släppte då strax innan en ny låt som spelades i P3 en del. Men efter det har det varit tyst, så tyst. Har han drabbats av skrivkramp eller hur är det fatt? Jag hoppas du kommer tillbaka snart med något nytt, för fram till "Night Falls Over Kortedala" var du riktigt bra.
Lite samma känsla som Jens får jag när jag tänker på Marit Bergman. Oj, så bra hon var på de tre första albumen men sen gick det lite i stå, visst var idén med en låt per månad som jag även prenumerarade på kul, men det blev inte riktigt samma sak. EP:s hade nog varit att föredra, lite som Robyn har gjort det senaste halvåret.
För visst borde det digitala formatet kunna utnyttjas bättre, Marit Bergman var bland de första att göra det, hoppas hon hittar en formtopp 2011 - igen. För 2009 och framförallt 2010 har det varit onödigt tyst om henne på skivfronten. Bor hon fortfarande i New York?
Youtubar en video med Jens och en med Marit som lite tröst och uppmuntran.
Hoppas ni mår bra och kommer spela in bra musik snart igen.
Ge mig kaka nu
I dag hälsade Jultomten på mig på jobbet och fick beträda min fina MFF-dörrmatta. Han passade även på att bjuda på en massa godis och inviga ett litet minibibliotek. God Jul önskade han alla också!
Han passade även på att tipsa om att lyssna på Babians julsingel "Kärlek i paket" på Spotify eller Klicktrack.
Cry No More Tears
På måndagar visas “Våra vänners liv” i SVT 1, en trivseldramakomedi i bästa ”Livet i Fagervik”-stil om ett grabbgäng och allt som händer runtomkring och i deras liv. Bra skådespelare och ett oftast bra manus. Däremot är det två saker jag inte riktigt begriper, ja rent av stör mig, och som tar lite udden ur serien.
1. Varför spelas exakt samma två-tre låtar av Sweet Chariots i varje avsnitt, "Frankly" och "Never Gonna Stop", framförallt. I ungefär samma scener och mellanspel, flera gånger i varje avsnitt. Det blir smått parodiskt nu när serien är inne i andra halvlek.
2. Hur i hela Hisingen fick Mats fram luciakronor och luciadräkter till alla förskolebarnen på deras luciakonsert när de i scenen innan nästan var på väg ut ombytta till något helt annat och bara ett barn var lucia? Begriper inte det, helt overkligt! Och sjöng de bara en låt, ”Sankta Lucia”, vad är det för show egentligen som han och klassen fick stående ovationer för?! Helt bananas, hoppas på en pedagogisk förklaring i nästa avsnitt.
Hiphopens Lady Gaga eller Pink?
I dag fyller hiphopperskan och r’n’b-sångerskan Nicki Minaj 26 år.
För en tid sedan släppte hon sin debutskiva ”Pink Friday”. En skiva jag faktiskt lyssnat på. Ja, jag skriver så för det tillhör ovanligheterna att jag lyssnar på en i grunden kommersiell artist och en genre där jag sällan orkar mig igenom ett helt album. Och efter att hört några radiohits i P3 var jag inte helt övertygad, hennes namn har dykt upp lite varstans, vissa programledare har haft bekymmer att uttala hennes efternamn och Minaj har också gästat en del andra artister.
Jag började lyssna på "Pink Friday" av en slump, hade bråttom till pingisträningen och via FM-sändaren till iPhonen valde jag en skiva som fanns under Nyheter på Spotify. Efter ett par snabbtryckningar efter att jag gav grundgas på Saaben möttes jag av ett överraskande tufft sound och en betydligt hårdare och rappare trut än jag föreställt mig.
Efter ett tag stod det dock klart att hypen inte riktigt bet på mig. För de två klart bästa låtarna visade det sig att jag klarade av på direkten. Säga vad man vill om Nicki Minaj och hennes album ”Pink Friday” men nog slarvar hon bort det/tappar tråden efter de två inledningsspåren. Mer av den varan hade inte skadat. I ”Roman’s Revenge” har hon till och med gjort Eminem upprörd, han låter argare och bättre än någonsin (/M den får du spotifya om du inte redan laddat ned den på ditt supersnabba bredband för ett par år sedan via Megaupload...).
Ja, jag är ingen expert på hiphop eller r’n’b men nog tycker jag "Í´m The Best" och "Roman’s Revenge" är bra och att det låter så här allt för sällan numera. Även om det mesta av övriga materialet är rätt beige och alltför slätstruken radio-r’n’b för min smak.
Nicki Minaj har framtiden för sig rent musikaliskt och kommer säkert bli stor, men jag hoppas bara hon inte bestämmer sig för att bli hiphopens svar på en ultrakommersiell Pink med en attityd och klädstil som mer liknar Lil' Kim.
Grattis på 26-årsdagen, Nicki, om du mot förmodan läser detta...
Ps. Kolla in deluxe-utgåvan av "Pink Friday" för fler låtar och/eller någon av hennes mixtapes också.
Ps. Kolla in deluxe-utgåvan av "Pink Friday" för fler låtar och/eller någon av hennes mixtapes också.
Jordnötter till tacos = mindre lyckad kombination
Jag går längs med Järnvägsgatan mot Café Nyfiket. Jag har av någon anledning gått in på deras hemsida och sett att de har Tacobuffé den här vintriga fredagen. Med mig har jag halva mitt jobbs nedervåning som nappar på erbjudandet att skyffla i sig kopiösa mängder tacofärs och tillbehör. Fredagsmys på arbetslunchen skulle man kunna säga så slipper man vara "hoffmaestro på kvällen" som en känd krönikör numera tjatar om i varenda krönika han skriver.
När vi väl är framme och har betalat det hutlösa priset 85 kronor blir jag snudd på chockad. Bredvid gräddfilen och tomatsalsasåsen ser jag en skål med jordnötter. På ett tacobuffébord. Vad är det för en flane som dukat fram detta, passar väl inte till en tacobuffé? tänker jag. Som att hälla kopiösa mängder coca-cola i ett whiskeyglas eller ha bruna bönor till kinamaten. Ja, jag vet inte hur de tänkt sig men detta var en lite onödig kombination.
Jag blir dessutom väldigt tveksam när jag ser en jordnöt i gräddfilen som någon ålanöt fumlat ned. Efter att ha tagit ett lass av maten sätter jag mig ned för att njuta, men min gom möts snabbt av något hårt. Nej, det kan inte vara löken som är så hård, det måste vara en nöt. Spottar ut fanskapet och känner med mina pingisfingrar på det jag tror är en bit jordnöt. Tydligen har en fummlepelle tappat ned en jordnöt vilket fått till följd att efterföljande lunchgäster krossat den till mindre beståndsdelar i antingen tomatsalsasåsen eller guacamolen. Vet inte vilket! Jag går fram till kassörskan och frågar om det finns nötter i nån av såserna. Nej, säger hon, men det är mycket möjligt att något tappat ned den i nån av såserna, får jag som svar. Vill du ha en kram och en biobiljett som kompensation? frågar hon och ser glad ut. Nej, nu överdrev jag, den sista meningen är inte sann.
Jaha, tänker jag istället och går tillbaka till min plats. Med en sällan skådad koncentration och målmedvetenhet äter jag mina tacos på helspänn. Jag känner efter varje tugga om det kan vara en bit nöt som finns där. Jag ser ingen och känner lyckligtvis ingen heller.
Vad som gjorde att jag ändå gick till Café Nyfiket var att jag veckan innan hade ätit en utsökt Flygande Jakob där. Att jag tyckte det kan berott på att jag då blev bjuden på maten. Allting är godare gratis. Även då fanns en skål jordnötter bredvid en av kantinerna till huvudrätten. Att då placera jordnötterna utanför istället för i huvudrätten var ett smart och uppskattat drag för undertecknad som kompenserade de varma bananerna i maten som man lätt kunde peta bort.
Vad kan jag då dra för slutsats efter detta? Jo, att Café Nyfiket har gott om jordnötter och numera har det som extra tillbehör till varje rätt de serverar, i varje fall de två gångerna jag varit där och ätit lunch.
Jordnötterna på Café Nyfiket är som larverna på Asien Box. En onödig och ofrivillig extrakrydda till det ordinarie och förväntade lunchutbudet.
