Patrik Leandersons blogg

Ett mer personligt möte med mina idoler i fredags på Kulturbolaget blev det dock inte. Tänkte att en autograf på mitt "Without a Sound"-konvolut inte hade skadat, men trots att vakten bredvid scen slet som en hund (tja, i varje försökte lite tafatt) för att få kontakt med någon manager eller bandet själva, blev svaret bara från någon på scen att de begett sig iväg från KB.  Innan dess hade jag tänkt en lila t-shirt med en ko på hade inte skadat heller, men icke sa nicke, den förvirrade t-shirtförsäljaren plockades omotiverat ned allt samman mitt under konsertens gång så ingen souvenir där inte, trots att jag lätt panikartad försökte haffa honom och få en t-tröja. Så kan det gå om man inte är en hängiven autografjägare eller hång och ettrig t-shirtköpare...

Dinosaur Jr upptäckte jag förresten ganska sent; någonstans vid MTV-hits som "Start Choppin´"och "Feel the Pain". Videos som vevades i klassiska "Alternative Nation" under sena timmen. Den senare av dem är en klassisk video där J Mascis körde runt med en golfbil i New York. Och Dinosaur Jr största hit skulle jag tro. Det var något med det skramliga soundet, den gnälliga sången och de finurligt enkla melodierna med riff och gitarrsolo som jag egentligen avskydde i poplåtar. Men här föll allt samman, jag gillade att Mascis lät som en gnälligare Neil Young med mörkare röst och såg ut som en klon av en Crash Test Dummies-sångare. Och så slutade den där berg-o-dahl-bane-resan bandet gjort de senare sisådär 15 år lyckligt. Allt har inte varit bra, långt ifrån men de där något vingliga soloutlfykterna och de där beskedliga albumen i Dinosaur Jr förläts snabbt när "Beyond" kom förra året, en finfin comeback. Och för några månader sedan dök "Farm" upp, om möjligt nästan ännu bättre.

Det var rätt många låtar från "Without A Sound" bandet spelade på KB. Denna skiva får nästan betraktas som deras mest underskattade och även poppigare stunder. Men det är svårt att jämföra och säga vilka av Dinosaur Jr:s album som verkligen är de bästa. Det beror på dagsformen och vilket humör jag är på. Men mycket står sig bra, än i dag.

Materialet och låtvalet på KB var annars hyfsat genomtänt, konserten var mycket bra, men några spexare var de verkligen inte. De gjorde det de var bäst på och lirade. Den ena låten efter den andra i ganska rask takt. I en dryg timmes tid. Och det var kanske lika bra jag inte fick någon autograf, för vad skulle jag då sagt (något jag blivit tvungen till) till bandet? "Great show, grabbs" eller "Is the Crash Test Dummies-singer your cousin, J?"...