Patrik Leandersons blogg

Det gäller att vårda datorn lika väl som Messi vårdar bollen. I dag startade jag om min dator för andra gången för året, den var nämligen lika het som Messi. Jag slarvar för ofta med att ta hand om min lilla bärbara laptop. Den får stå på dygnet runt, och varför ska man egentligen stänga av den för ofta. Det är inte för att jag laddar ned film och musik dygnet runt den står på, nej det handlar om tillgänglighet. Även om det inte tar många minuter att stänga och starta den igen vill man ju plåga den lite. Laptopen ska veta att den lever, den kan sova när jag är på jobbet eller ta en paus när jag sover om nätterna, ibland fäller jag till och med ned locket (till datorn inte toa-stolen). Men i kväll sa den ifrån, som om datorn "skrivit dikter så att den blivit snurrig". Varje gång jag pekade på en sak rullade andra menyer ned, och till slut var den lika seg som en Hemkola. Och till slut hängda sig hela möget. Efter att ha startat om den i halvtidspausen mellan Barcelona och Arsenal, mycket lägligt och vältajmat och en smula tur för Messi var lika smällhet i slutet av första som min Acer. Och i andra halvlek följdes min dator och Messi åt, en återhämtningspaus i nästan hela andra halvlek för att återigen få ny energi och glädje i slutet av matchen.

För den som vill ha något lätt precis som Nordpolen eller bara vill ha en billig falafel: Östervärnskiosken nära Linnéskolan. 25 kr för en falafel. Har öppet till kl 22 numera, alla dagar.

Kebabrulle, kebabpizza eller kebabtallrik: Ge fan i Parenco, Torino och Valentino i varje fall. Välj i stället Venezia. Fyllekebab köpes hellre på Järnvägsgatan än Fred & Co (Korv-Olle som är snåla). Där gör de färskt kebabrullebröd direkt i en pizzaugn, även om klockan slagit över 03.30 på natten.

Caffe Latte-bakelser: Men hey! Nu har dessa juveler anlänt till Maxi, Sjöstrands är bageriet. Så det är dit kosan ska ställas nu när OKQ8 inte tar in dem längre.

Lunchbuffé: 1. Thai Take Away (nu med sushi också, dock bara två sorter) 2. Farozon (i varje fall vissa dagar, suverän salladsbuffé också, och då och då har de goda Dagens) 3. Chicco (Fin och generös men ganska enformig salladsbuffé, dock rena kaoset om man ska ta med det, ganska snålt tilltagna Dagens, allt som oftast) 4. Harrys (Fint upplagda rätter, dock ganska lite mat och har man tur är Bagarleffe hemma och sover på lunchen)


Avstå från: 1. Wokhouse: Geggig, slajmig kinamat som blänker, sushin är dock helt ok, men eftersom Thai Take Away också har det behöver man inte sätta sin fot där på lunchtid, dock kan den Mongoliska buffén intas någon gång per år helgtid.
2. Asia Corner: Liknande buffe som Wokhouse, men inte så god sushi, en tidsfråga innan den läggs ned.
3. Graffiti Café: Dyra sallader, och allvarligt talat detta är ingen karlamat, min högst vetenskapliga studie visar att dess kunder består av 95% kvinnliga kunder, 4% är män som tvingats med av sina gravida fruar, 1 % är män som gått och letat efter en Dagens men i panik fått välja Graffiti Café då det inte var något som passade på de andra ställena och lunchrasten var på väg att ta slut.
4. Casablanca: Många rätter att välja på men det är för enkelt och för lite mat för att man ska vilja betala uppemot 80 riksdaler.
5. Pastavagnen: Där har jag inte satt min fot på år och dar, trots att det inte är så dyrt tycker jag inte det är värt ens det förhållandevis låga priset om man vill stå sig längre än en timme efter, dessutom mest sås och överkokt pasta. Detta får också betraktas som ren tjejmat. De flesta tjejer tar dock en halv portion bara, det fattar jag inte hur de står sig på.

I eftermiddags fick jag syn på något konstigt. En fluga/spindel/bagge eller vad det nu var. En tjej i trettonårsåldern hade nog skrikit så mina trumhinnor hade sprängts men jag tog det med ro och fotograferade insekten/djuret.

Jag är för prestigelös för att gå upp i falsett för något så oväsentligt som en stackare som lyckats sätta sig upp-och-ned i taket. Antar att han/hon tyckte utsikten var fin. Perfekt avstånd till min 42-tums-LCDHD-tv.

Stig H Johanssons eminenta expertkommentatorröst, de himmelsblå jackorna på de anställda i produktionen eller de feltravande hästarna verkar ha spelat in. Jag lät krypet vara i fred. Jag glömde snabbt att det var där. Nu kl 00:18:37, cirka tio timmar efter och med några öl i blodet, ser jag inte den objudne gästen. Den verkar försvunnit för stunden men kanske dyker den upp i natt och biter mig. Jag vet inte. Funderar på att ta in på hotell så jag inte utsätter mig själv för risk. På Harrys kan jag inte sova, där går Bagarleffe väckningsrunda hela kvällen, eller snarare när han tagit betalt för öl och glömmer hälla upp den. Så jag får se hur det går. Kvällen är ung, påsken har precis börjat och i morgon spelar Playtones på Björksäter med åtminstone Timo Diablo i publikhavet.

I dag hjälpte jag farsan med att rengöra hans husvagn. Det är något av en tradition att jag tvättar dess tak. På en skakig stege står jag med en sopkvast och häller vatten och rengöringsmedel på taket och skrubbar som värsta curlingproffset. Det gick rätt bra detta året. Jag börjar bli rutinerad. Inte tillstymmelse till att skaka stegen eller nåt sånt amatörmässigt trots att jag är höjdrädd.

Eftersom vattnet till kranarna uppe på taket var avstängt av någon anledning fick jag gå ned till lägenheten och fylla på en hink vatten.

Nej, nu ljög jag. Jag sprang ned och hämtade vatten.

För som lök på laxen (det är ju ändå påsk) bestämde jag mig för att springa med hinken ned till lägenheten och fylla på och snabbt tillbaka med hink och vatten upp till taket där husvagnen står. Till råga på allt satt ett gäng grannkärringar ute på bänkarna och traggade skit.

Jag antar att jag var inblandad i åtminstone ett samtal. "Har Leanderson-sonen blivit galen eller töffig?" "Springa som ett skållat troll med en hink fram och tillbaka mellan taket och lägenheten sju-åtta gånger! Kan han inte ta det lugnt?".

Icke, säger jag. Jag förenade bara nytta med nöje och så fick jag lite motion på köpet. Jag sprang ju ändå 12,6 km i går och musklerna behöver rätas ut en påskafton som denna. Dessutom ville jag se så mycket som möjligt på den allsvenska dammatchen eller var det pållarna på tv. Ja, nåt var det.  Ni får själva gissa vilket. Men jag tycker ändå det kändes bra att springa med en hink och vatten mellan taket och lägenheten. Det kändes lite som att jag var med i "Fångarna på fortet" och trots att jag inte hörde Gunde skrika att det var sju sekunder kvar och att jag skulle hämta nyckeln, hoppa i taket och slänga mig i väggen var det ändå ett hyfsat bra fiktivt tävlingsmoment för undertecknad när grannkärringarna satt och syjuntade sig igenom en påskafton på Bokebergs gård nummer ett.

Eftersom Mats Olsson fortfarande är sjukskriven (halkade i Vancouver) fortsätter jag med mina "snarlika" summeringar, denna gång av händelser i mars och lite av april...




Firar långfredagen med Nadal-Roddick och Söderling-Berdych. "Fidde" Rosengren tonsätter alltsamman, han är oftast en duktig/kunnig kommentator men ibland blir han lite väl traggig i sitt tugg. Men han vill väl bara spelarnas bästa. Nu kör de förresten återigen "Kiss Camp" (I love kisses) för glatta livet i pausen på centercourten. Alltså de zoomar in ett par på storbildsskärmen och sen är det upp till dem om de vågar kyssa varandra. Varför inför de inte sånt på Swedish Open eller Stockholm Open?

Anser att några Original Crocodile Lager och lite Teenage Fanclub är den bästa återhämtningsmedicinen efter att ha sprungit 12,6 km i Sölvesborg.

Zlatan, härliga mål, konstigt du blev utbytt. Den Långe hade behövts hela matchen, men bra match ändå. Tveksam straff dock till Arsenal.

Tycker det gått lite för långt när Femman visar så pass tafflig tv som "Hakån´s bar".

Vem fan orkar glo på Falk-filmerna och tramset på Tv4 när man kan se en Jakob Eklund i högform i "Pillertrillaren" på SF Kanalen istället...

Regnat hela dagen, nu ger jag upp och beger mig till gymmet istället för "förfest".

Har som stor lokalpatriot precis gjort en stor "björntjänst": köpt en dos hederlig rock från trakten på plastbit för hela 90 riksdaler. Ledtråd: Utanför Siesta! 09 sjöng han "Körvavisan" i två dygn bland annat.

"Kräftpannacotta är ju alltid kräftpannacotta."

Såg alla hittills visade avsnitt av "Solsidan" i dag. Det var roligare än jag trodde. Första avsnittet såg jag när det hade premiär men det tyckte jag inte var så kul. Men resten var desto bättre.

Är glad som en speleman när Daddy cool köpte Caffe Latte-bakelser till mig när han var i Ängelholm. Bakelserna som OKQ8 slutat att ta hem på hur länge som helst. Varför vet jag inte. Sjöstrands bagerier gör dessa bakelser som består bland annat av vit choklad, grädde, kakaopulver och lite socker. Dessa GI-bakelser är riktigt goda.

Haha, jag har varit på fars i kväll med farsan. Det trodde ni inte att jag kunde gå på fulkultur och skratta i min gamla gymnasieaula. Ett "kärt" återseende, de hade byggt ny kiosk annars var allt sig likt.

Det är inte alltid bästa låten vinner, det är hela alltet. Rätt artist, rätt tillfälle, framförandet, vad folket bestämt sig innan för, osv.

Plura, Plura, Plura, ja det är typiskt, just som man fått en ny favoritmatlagare i tv så åker han till Göteborg, köper droger och blir tagen av Farbror Blå.

Ack Hässleholm. Regnblandad snö-chock sätter stopp för mitt löppass i eftermiddag. Får knäppa upp en bira och yla till "I spåren av tåren" istället och ta helg... Räcker sex Staropramen och tre Åbro Sigill till kvällens "På Spåret"-final och morgondagens "Melodifestivalen"-final?

Nu har Tv8 börjat på ny kula igen med "Seinfeld". Med tanke på hur bra serien blev efter hand måste första säsongen sägas vara usel.

Norrlänningar har humor. En prestigelös fotbollspelare/skådis från Umeå ställde givetvis upp på att visa nyllet inte en gång utan fyra med olika "fruar". Har dock något vagt minne att detta skämt har funnit i antingen Kristianstadsbladet eller Norra Skåne något år, men då var det bara på två bilder en snubbe var med på.

Det verkar av kommentarer, sms till honom, ja till och med hans farsa som blev chockad, blivit något av ramaskri över landet.

Och många blev arga på honom, "visa ansvar", "tänk inte bara på dig själv", osv.

Sånt är ju minst lika roligt som skämtet, att folk inte fattar, trots att flera avslöjat skämtet...

Dessutom var det samma unge på alla bilderna. Men "fadern" har dock inte blivit "father of a son" på riktigt.

Att glo på alla nyfödda ungar och de som visar upp dem är dagens höjdpunkt för många. Dessa sidor är viktiga och här får inget gå fel. Folk på arbetsplatser måste kommentera detta varje dag. Ser de för glada ut är det fel, är de sura är det inte bra och är det någon man känner försöker alla lista ut.

I eftermiddags tidkännagav Siesta!-ledningen med Micke Fredholm i spetsen det sista släppet till årets festival.
Det handlar om en något överraskande bokning och en rejäl breddning av festivalens utbud.

- Ja, vi vill gärna locka fler yngre till festivalområdet. Medelåldern var alldeles för hög förra året, och Zillah & Totte är ju ren familjeunderhållning, så de kommer spela på eftermiddagen antingen fredag eller/och lördag, förklarar Fredholm.

- Vi är grymt nöjda med att ha kunnat knyta till oss en så pass nyskapande artist. Jag tycker Zillah är hur duktig som helst på det hon gör och schimpansen Totte är väldigt rolig. Vi brukar spela "Apa efter" och "Fuskpäls" här hemma på helgerna. Ungarna älskar dessa enkla men charmiga bitar. Nya albumet "Totte (G)apar Igen" är en skön hybrid mellan allvar och galenskap. Jag fick upp ögon och öron för Zillah & Totte redan när de gjorde debut på Hästveda Marknad 2001, långt innan de vann Talang på Tv4, berättar en entusiastisk Fredholm.

Huruvida detta familjära alternativ till Malmöorkestern Babian kommer bidra till att locka uppemot 12000 besökare till festivalen, som Fredholm satt som mål, återstår att se.

- Alla som tjatat om Joddla med Siv får här sin revansch. Självklart kommer det bli succé, jag kan inte tänka mig något annat.  Eventuellt kommer de gästa Röyksopps konsert, Robyn kan tyvärr inte komma men Zillah är minst en lika skicklig sångerska så det ska nog gå bra. Då kommer de passande nog döpa om hiten "The Girl and the Robot" till "The Girl and the Monkey". Och så har hon ju Totte till hjälp om det krisar, avslutar en skrattande Fredholm, gör ett djungelvrål och svingar sig ned via en lian till kontoret där han är tvungen att se över spelschemat ytterligare en gång.

Konstveckan har tjuvstartat på Stora Torg i Kristianstad. Invigningen äger rum i morgon av "Jättebebisen". Kanske får vi se den i andra städer också i framtiden.
Sydnytt har redan varit i Kristianstad och gjort reportage och intervjuer. En gubbe tyckte den hade kommit några månader försent då han trodde det var en snögubbe. Ingen verkar gilla den. Ingen förstår vad den gör där.

Men nog är den rätt harmlös i jämförelse med Anna Odells psyksjuk-installation eller Blomgrens massproduktion av "feta damer"-porträtt...

Det är slående hur många likheter det finns mellan Carin Mannheimers filmatisering av Viveca Lärns "Saltön"-svit (framför allt tredje säsongen) och Martin Scorseses version av Dennis Lehanes "Shutter Island".

Bägge innhåller följande:


- förvirrad(e) huvudperson(er) på gränsen till nervsammanbrott
- vimsiga tanter som tror att de vet bäst/sanningen
- en kollega/vän till huvudpersonen som stöttar honom i vått och torrt
- mer rysare än drama
- liknande motbjudande/idyllisk ö som man måste åka båt till
- ingen kommer levande därifrån


Det är bara ett par saker som skiljer de bägge filmatiseringarna åt, och de är av betydligt väsentligare art:

"Saltön" är usel (manus, skådespeleri, tajming, regi, ja allt), "Shutter Island" är mycket bra (manus, skådespeleri, tajming, regi, ja allt).


Varför jag sett "Saltöns" alla tre säsonger är lika obegripligt som att någon programdirektör (?) godkände idén att finansiera ett lika menlöst och tandlöst skräpprogram som "Håkans bar" i Kanal 5.

(OBS! Det är ny design på flaskan ovan, den jag köpte på Coop Extra hade en lila pappersetikett)




I april ska en kompis ta en vit månad. Vi kan kalla honom för Popmarcus så avslöjar jag inget.
Jag tror han kommer klara det galant. Han är envis som en häst, och när han väl fått för sig nåt ändrar han sig aldrig. Denna vita månad ska fungera som en sorts leverdusch inför den hektiska Siesta!-månaden maj.

Vad jag egentligen undrar är om det på något sätt har någon betydelse? Troligtvis är det rent kroppsligt bättre att skära ned på konsumtionen lite successivt för att inte chocka kroppen för mycket. I Italien och Albanien dricker man ju vin nästan varje kväll till maten och det är inget som skadat dem. Jag tror vi svenskar ska vara lite mer livsnjutare och ta dagen som den kommer. Inte riktigt i klass med "Livsnjutar"-Kjell i "Ullared" men lite i samma bana. Men kanske inte konsumera all sin vecko- eller månadsranson under några fåtaliga dagar.

Själv börjar jag också fundera på att ta en vit månad. Börjar bli lite trött på att dricka de där ölen. Dessutom vill man ju inte gärna att "Den rödnästa" och "Labbes morsa" på Glasbutiken ska bli utarbetade, och tvingas lära upp allt för många nya lärljungar. Det hade ju varit för tråkigt om man dessutom tröttnar på det bruna guldet lagom till sommaren, Siesta!, semestern och fotbolls-VM.

Som tips till Popmarcus kan jag rekommendera en lite lyxig och "nyttig" variant till Kir, helt utan alkoholhalt. Det är nämligen den förträffliga entusiastbryggeriet Kullabygdens Musteri i Mjöhult som framställt en körsbärsmust helt utan tillsatser och med ovanligt smakrik arom. Jag tror han kommer gilla det mycket, annars kan han ju alltid värma lite blåbärssoppa och garnera med lite vispad grädde på toppen. Det är bra för magen.

Kullamust, som även finns i andra smaker, kostar uppemot en selma på Coop Extra, men det är den definitivt värd. 63 cl som räcker länge. Drick den gärna med sugrör så klarar sig tänderna extra bra.

Dessutom är det Ragnar-fritt i den butiken som ligger ett stenkast från IFK Hässleholm och Waffs hemmaplan.

Och väldigt nära ishallen. (Ups! Jag har ännu inte använt mina dyra skridskor)

Vad jag däremot kommer sakna under april månad är Team Jarvis framfart i Harrys music quiz. Kanske kan vi gå dit en gång ändå och äta en hamburgartallrik och dricka en coca cola, och strunta i ölen som Bagarleffe ändå har så förtvivlat svårt för att hälla upp trots att man betalat för den...

Sitter och lyssnar på MGMT:s nya album "Congratulations" och förundras hur flummigt det låter. Denna duo fick ett gäng hits på förra skivan "Oracular Spectacular", som jag i och för sig tyckte var lite ojämn överlag.
Nu låter de mer new age än tidigare. Super Furry Animals, Mansun, Supergrass, Sleepy Jackson/Empire of the Sun är några "nyare" förmågor som poppar upp i mitt huvud. Pink Floyd är ett äldre alternativ om ni så vill.

Ännu kan jag inte bestämma om det är bättre än förra alstret, det är mer diffust, och de där radiohitsen hittar jag inte än. Om möjligt är en sång, "Brian Eno" den mest raka. Allt är dock lekfullare. Ladda ned "Flash Delirium" på bandets hemsida eller nyp albumet på Spotify Premium eller nåt annat alternativ och få beviset för det. En sällsamt mångsidig låt som tar många svängar, genvägar och återvändsgränder och en punkig final innan de dryga fyra minuterna passerat.

Vad jag däremot vet är att MGMT är ett tråkigt liveband. Jag såg dem på Accelerator The Big One 2008. Alltså ännu ett av de där banden man hellre lyssnar på skiva än ser stå och glo i golvet på en scen nära dig. För de lär komma tillbaka i sommar och då är de ju betydligt större än vad de var två år tidigare.

Brukar att ha för vana att då och då surfa in på några av mina favoritbands hemsidor för att se om de ska släppa något nytt. Och ibland tajmar man det rätt bra. Ett av världens bästa band enligt mig ger ut en ny skiva i slutet av maj. Nya singeln "Baby Lee" handlar om möjligt inte om mig men man kan likväl lyssna på hela låten på bandets hemsida, www.teenagefanclub.com. Finfin pop. Som vanligt bär förstasingeln Norman Blakes signatur...


Skivan heter Shadows, släpps 31 maj och innehåller tolv spår:

Låtlistan ser ut som följer:

1. Sometimes I Don’t Need To Believe In Anything
2. Baby Lee
3. The Fall
4. Into The City
5. Dark Clouds
6. The Past
7. Shock And Awe
8. When I Still Have Thee
9. Live With The Seasons
10. Sweet Days Waiting
11. The Back Of My Mind
12. Today Never Ends

Just nu sitter jag och glor - för första gången mer än en zappning - på "Så ska det låta", och gråter. Kan jag skylla på att jag varit krasslig?

Det är nämligen förfärligt tafflig karaokeunderhållning. Nu är Timo Räisänen och en svårt tatuerad Måns Jälevik (släkting till tv-sportens Agne?) igång igen. Det är väl så indie det programmet kan bli när dessa Her Majesty-"stjärnor" återförenas. Håller förresten det bandet fortfarande på eller har de tagit en lika lång paus som Nina Rochelle (kommer faktiskt ihåg att jag såg några sekunder när deras frontfigur var med i just "Så ska det låta" och mest satt och taktklappade programmet igenom utan att öppna munnen. Han den smale på Lasses Musik tyckte det var så pinsamt. Jag var nämligen därinne just när det gick i repris och de såg det på tv.). Timo och Måns är klart mer rörliga, "bjuder på sig själva" och genomsyras av klämkäckhet. Men så är de också göteborgare, vilket märks tydligt i hela programmet. Och klart bättre (=ingen konkurrens) än de förfärligt falsksjungande och okunniga Alcazar-tanterna (Kal P Dal trodde Hanna Hedlund var sångare i Gasolin).

Nu dök en Eldkvarn-låt också upp i programmet. Skönt med lite omväxling i alla barnvisor och visor som alltid brukar vara med i detta program (har jag fått för mig utan att veta säkert) som dock leds av en programledare som är något mer närvarande än den som leder "Mästarnas mästare". Men då gillar jag ju det senare programmet bättre. Som när en Brolin (firar femtonårsjubileum som tjock) tippar hästar med Sjöberg och Brottar-Tomas. Får kramp i "Sittande stolen". Eller steker fint kött och sörplar Kir som värsta Popmarcus.

Det är snökaos i Uppsala. Omöjligt att se bollen har det alltid varit för tv-tittarna när det gäller bandy, men nu är det värre. Att vara målvakt är dessutom Sveriges farligaste yrke.

Nytt för i år är att programledaren åker skridskor. Både baklänges och framlänges. Tänk vad det ställs krav nuförtiden. Och jag som ännu inte använt mina skridskor som jag köpte för drygt en månad sedan. Ack ja.

Peter Forsberg är också på bandy för första gången. Han har tydligen inte sett en hel bandymatch i hela sitt liv. Just nu är det paus och traktorerna kör i skytteltrafik över planen och fickpluntorna håller folket varma får jag hoppas. Innan dess var det parodi på bandy.

När jag kan flytta några bilder från mobilen till datorn blir det ett bildspel. Nu fungerar så klart inte det heller.
Vet inte om jag kan skylla på snökaoset men varför inte.

Äsch, så där på måfå drämde jag ned lite låtar eller snarare artister från åttiotalet jag gillar. Bara utländska också. Efter lite tänkande, spotifyande och youtubande blev det nedanstående låtar och artister.

Långt borta från den typ av åttiotal som spelas på Harrys Musicquiz. Låtarna behöver inte vara de mest indie, det var bara de som kändes för stunden rätt/bäst jag plitade ned.

Jag har glömt massa(ge gärna något tips i kommentarsfältet), och hur i allsin dar ska man egentligen kunna komma på allt så på studs. Sånt här kräver egentligen dagar och veckor för att tänka ut. Men det var en liten blinkning till P3:s program Musikguiden där diverse folk får välja ut låtar och artister under några kvällar i veckan. Med lite olika teman och tidsperioder.

Mitt tema för kvällen blev åttiotalet. Kanske inte det årtionde jag lyssnat mest på men visst finns det guldkorn.




The Church - Myrrh
Talk Talk - Life´s What You Make It
XTC - Science Friction
The Triffids - Stand Up
Roxy Music - More Than This
Echo And The Bunnymen - The Killing Moon
Joy Division - Love Will Tear Us Apart
Go-Betweens - Quiet Heart
Pulp - My Lighthouse
The Cure - Just Like Heaven
David Bowie - Ashes to Ashes
The Style Council - Shout to the Top
Dexys Midnight Runners - Tell Me When My Light Turns Green
Prefab Sprout - Faron Young
Aztec Camera - Pillar to Post
Orange Juice - Falling and Laughing
The Smiths - How Soon Is Now?
Gang of Four - Damaged Goods
Field Mice - You´re Kidding Aren´t You
Wedding Present - Kennedy
Pet Shop Boys - Suburbia
Billy Idol - Eyes Without A Face

Jag funderar allvarligt på att bara köpa torsdagsbiljett till Siesta!-festivalen detta året. Festivalledningen tillkännagav i veckan att de nämligen har bokat Teddybears till årets festival, vilka kommer spela på antingen fredagen eller lördagen. Och det är ett band jag inte tål så bra, än mindre deras musik.

Dessutom kritikersågade Elias and The Wizzkids och den (allför) långhårige Kristian Anttila dessa dagar.

På torsdagen spelar ju mina idoler och de hittills bästa bokningarna - Built to Spill och Dinosaur Jr. Och de betalar jag gärna en slant för att se.

Innan jag visste om dessa bokningar hade jag planerat att ta en vit vecka i slutet av maj. Men det löftet ska jag nog kunna hålla då jag ska jobba på fredagen. Varför utnyttja de dyrbara semesterdagarna på några som klär ut sig till björnar eller är lika långhårig som en hippie från 60-talet.

Jag har även satt upp tvättid mellan kl 17-21 både fredag och lördag. Och därefter krävs ju en hel del efterarbete med torkning och strykning så jag tror faktiskt inte jag hinner med att ta mig till festivalområdet dessa dagar.

Men jag planerar att ha vikt ihop all tvätt och lagt ned det i mina lådor till Elitloppet startar på söndagen.

Om jag skyndar mig hinner jag kanske till och med gå en sväng på stan och kolla in raggarbilarna på lördagen. Det är dock inget jag vet med säkerhet i dagsläget, det beror på om grannkärringarna drar över på sin tvättid så att jag inte hinner ta både vit- och kulörtvätt utan att stressa för mycket.

Jag får se hur det går. Det är typiskt att allt ska hända sista helgen i maj. Men ibland måste man prioritera.

En flickfavorit som pratar precis som Peter Forsberg, en gubbe som är som en kombination av en pilsnerfilm och Iprénmannen och slutligen en kvinna med lika svåruttalat namn som det är att hitta anledningen till att hon blivit komiker på "äldre" dar.

Vilka av dessa tre går då till final?

Ja, det är varken "Så ska det låta" eller "How I Met Your Mother" jag sitter och ser på, även om det rent teoretiskt skulle kunna vara det. Minst en person är med i fler än ett program samtidigt. Nej, jag nybörjarskummar lite på familjeunderhållningsprogrammet "Let´s Dance" och hoppas innerst inne att inte alltid den bästa ska vinna. För visst hade det varit kul om en "gubbe av folket" som snickrar något bättre än han dansar och har två vänsterskor på sig hade vunnit hela skiten. Det hade varit dolkstöten för Tv4, alla som vill att den bästa dansaren ska vinna och juryn. Men hur kul och rättvist som helst egentligen.

Det är dags nu Sverige...

Det har snart gått en vecka sedan svenska folket ringde som fan på Anna Bergendahls bidrag "This is my life". Vad ska man göra nu på lördagar tänker nog halva svenska folket? Ja, jag vet inte. Till råga på allt elände är ju dessutom "På Spåret" slut. Det positiva är att jag ännu inte sett finalen, det negativa är att jag vet utgången.

Det kanske är lika bra att ta tag i bokläsandet som fått sig en törn de senaste veckorna/månaderna när allt kretsat kring att lista ut vem som ska vinna Melodifestivalen.

Jag har nu lånat om Johan Hakelius "Döda vita män", Kalle Linds "Människor det är synd om" och Martin Svenssons "Din heder" för tredje gången. Bibliotekstanten påpekade att det endast var tillåtet att låna om böcker två gånger, men hon tyckte nog jag såg så snäll ut att hon fixade det på två röda sekunder långt innan jag ens försökt argumentera hade hon printat ut det där lilla kvittot man alltid slarvar bort och följaktigen gjort ett tredje omlån.

Tack sa jag och lovade att lämna tillbaka dem nästa gång. Nu återstår vilken jag ska läsa. Tror det blir den förstnämnda, Hakelius, om nu inte den är för seg. Jag har läst några kapitel ur Kalle Linds bok, men det känns som att det räcker. Den är rätt roligt skriven men det blir liksom kaka på kaka. Ja, jag får se. Tiden räcker inte alltid till. Intresset svalnar. Och i bokhyllan står det många böcker jag ännu inte läst. Kanske ska börja lyssna på lite böcker igen, det har inte varit nån ordning på det heller.

Nu är jag i gång, med någon slags diet. Jag hade tänkt gå ned tio pannor. LCHF-metoden kombinerat med lite, lite GI borde fungera. Men mest det första. Sist jag provade kändes det heller inte som att jag bantade.

Och det bästa av allt är att metoden är ett paradis för ungkarlsköket. Det är inte länge jag behöver plåga spisen när jag nyss åt en kvällsmåltid bestående av fyra sidfläsk och tre vändstekta ägg. Inget konstigt alls, som Malena Ernman brukar säga. Nån mjölk hade jag inte hemma, funderade kort på att dricka lite grädde istället men den tanken for snabbt ur skallen och det blev kranvatten för hela slanten.

Det är inte undra på att denna engelska specialitet(ägg och bacon) är populär på de brittiska öarna, som brunch eller frukost, i och för sig. Vet inte varför jag inte åt det när jag var i London för något år sedan. Vi stirrade nog oss blinda på Vandrarhemmets sparsmakade och enfaldiga frukost. Det är ett misstag jag fortfarande drömmer mardrömmar om.

Är det något som sett en tjock engelsman eller engelskvinna? Nej, tänkte väl det. Måste som sagt bero på ägg och bacon plus lite vita bönor.

Tyvärr hade jag inga vita bönor hemma så det fick bli utan, förresten innehåller kanske detta för mycket kolhydrater så det ska jag nog skippa i fortsättningen eller lyxa till det på lördagskvällen. För metoden jag ska följa vill ju åt fettet och minska på kolhydraterna. Så inget ris, pasta eller päror på ett tag. I varje fall i mindre doser.

Lunchen är ett problem då jag allt som oftast äter ute. Tycker det är sorgligt i dubbel bemärkelse med folk som tar med sig mackor till jobbet och äter. Tragiskt på samma sätt som Jonny Holm slevade i sig moset ur en plåtlåda samtidigt som sonen Stefan tillkännagavs vinna Bragdguldet i radioapparaten intill. En riktig karl äter ute om luncherna, fibbla vid spisen dagen innan är inte min melodi. Det blir inte mycket dyrare heller att gå ut och äta, och så slipper man disk och el, vilket gynnar miljön. "Bättre spräcka en tarm än gynna en krögare", som en på jobbet brukade säga. Jag sträcker mig till att gynna trakens krögare. För jag vill ha något ha något lagat på dagen, oftast varmt. Annars går det inte. Det ska jag nog kunna lösa även i fortsättningen.

Lunchens kebabsallad fick duga. Han med den roliga frisyren på Järnvägsgatan har god kebab, även om han nog är Sveriges stirrigaste/mest förrvirrade Döner-föreståndare. När jag sagt mild tomatsås tre gånger borde lyset tändas däruppe under de tunnsådda svarta vågorna i håret.

Kan förresten en vegetarian (detta trams för inbördes beundran) gå på LCHF-diet? Ja, det vetikatten...
För en vegan borde det vara stört omöjligt.

Nu ska jag snart ut och springa en sväng, och sen blir det musicquiz och öl.
Öl tänker du? Det ingår väl inte i LCHF-metoden. Nej, men lite får man ju synda, det är ju trots allt fjärde dagen jag håller på med kosten. Och öl borde väl innehålla lite fett också bland alla kolhydrater?

... men hans musik fortsätter leva vidare.
Ännu en rocksångare har alltså gått ur tiden. En som legat hyfsat den senaste tiden. Han sjöng och skrev dock några riktigt fina låtar.
Och en sak är säker. DN är inte så noggranna när de skriver sina artiklar om sångare som går ur tiden. Sparklehorse senast, nu Alex Chilton i Big Star. Men de envisas med att skriva "Big Star" med citattecken varje gång bandet nämns. Varför? Det är ett band och inte en låt!

Håkan Steens krönika om Mark Linkous var inte heller direkt felfri när han kallade bandets ena skiva för "It´s a Beutiful Life" och inte "It´s a Wonderful Life", nej han tog och ändrade på titeln och döpte den till en gammal Ace of Base-singel fast med fel stavning på Beautiful som pricken över i:et.