Patrik Leandersons blogg

Jag försöker vara mångsidig och nyfiken i mitt bloggande. Eller jag försöker. Hitta något nytt att mumsa på. Och därmed även skriva och tipsa om.

I klippet nedan funderar jag lite kring det här med tiden, ibland känns det som i går och ibland känns det ännu lite längre tillbaka.

&gJag väcks av att någon väsnas utanför fönstret med att tömma glasburkar i sopbilen klockan kvart i sju på morgonen. Idioter! Först då har 46-åriga Rebecka Törnqvist sjungit klart sin del av "Passagerare" på Ovesholms slott och Kent har gått av scenen. Inga extranummer verkar det bli, tror jag, vet ej säkert för istället töms alltså glasen i sopbilen och jag vaknar min Törnrosa-sömn och bestämmer mig några timmar senare (när chocken lagt sig) att hämta min cykel på Järnvägsgatan, där jag ställt den innan jag tog bilen (som också stod där) och körde till gårdagens fotbollsmatch i Finja. Bilder finns på Finja-Waff, här.

Jag cyklar genom staden, upp längs Frykholmsgatan, med min ryggväska med mig. Bestämmer mig för att kliva av cykeln strax efter Bjärnors på väg mot Thai Take Away (har funderingar att ta en lunch där) och ser mästerbloggaren Magnus Skoglund och är det Figge Boström (?). När jag ska kliva av cykeln är jag nära att trilla omkull, väskan fastnar i sadeln (varför gör den alltid det?) och jag får snabbt parera en eventuell smäll och harkla mig, som säkert ADHD-mannen hade bloggat om utan ironi.
Magnus Skoglund och Figge Boström ser inte mig, jag hasplar ur mig ett "hej" men till ingen nytta. Jag tror inte framgångarna har stigit herr Skoglund åt huvudet. Jag vill ändå påminna er om att hans blogg är mycket bra och rolig. Han driver mest med sig själv på ett kul sätt, ja det är en av få bloggar jag verkligen följer med glädje. Tyvärr måste jag dock meddela den gode Skoglund och andra bokebergsnostalgiker att den gamla fotbollsplanen på just Bokeberg har blivit en enda liten gräsplätt. Trämålen är borta, liksom stängslet runtomkring dem. Tråkigt men sant. Kommer säkert bli parkeringsplatser i framtiden eller nåt åt det hållet. Är inte konstigt att dagens ungdomar blir fetare och fetare när de nu inte får spela lite småmål eller kasta en tennisboll mellan de bägge målen.

Nog om det, Thai Take Away bjöd inte på något gott, inte ens bläckfisk (hade /M varit där och länsat strax innan, månntro...). Det var nämligen helt tomt i de olika facken av rätter så jag cyklade ned till Kebab city men där var låst. Konstigt, varken han med hämtehår eller han den jättesvettige var där. Kanske kebabmöte istället för tågmöte? Den senare mannen är alltid jättesvettig oavsett om det är 20 grader minus eller plus. 

Så det fick bli kebab hos "Korv-Olle" istället. Grannen till Korv-Erik från Rumänien (och tillika Malles morbror).
Tunn kebab i pitabröd gick ned, men de hade fan ta mig ingen tomatsås. Amatörer! Jag fick ta lite ketchup som plåster på såren, jag äter inte deras milda majonnäsdressing nämligen, nej ingen majonnäs överhuvudtaget.

Sedan gick tåget mot Helsingborg. Jag fick ett ryck att åka dit. Mest Helsingör, som är en allt mer lugn by numera. Vid halv fem är det ännu lugnare. Gick några varv där, tog en Carls Special på torget och en liten sväng bortom Dygns-Netto. Ett ställe där jag en gång fick köpa 5 öl betala för 1, av misstag. Ja, det var då de var billiga med öl, hade liknande historia upprepats i dag hade jag nog gått plus med några hundra danska kronor...

På väg mot båtarna tillbaka till Helsingborg gick jag in på ett närbeläget 7 Eleven och köpte en halvlitersburk Elefantöl, 7,2 procent. Mycket god tysk öl som Ulf i "Kvarteret Skatan" skulle sagt.

Kort efter att jag sugit i mig ölen var det mycket lämpligt dags att gå på båten. Efter att handlat lite gick jag med raska steg ned till tåget som skulle ta mig till Hässleholm, igen. Jag fick faktiskt vänta ett par minuter innan det gick, men jag kan påstå att jag med skicklighet och precision inte tyckte det var drygt att resa denna gång. Jag reser numera som den värsta globetrottern i världen och har ett spikat schema i byxlinningen som jag med modifikation och lite avvikelse följer till punkt och prickar. Så om ni ska ut och resa, ta rygg på mig eller följ bloggen...

Jag har fått en ny idol. Jag såg/bevittnade en man på tåget mellan Tyringe och Hässleholm i går som stod och stampade i säkert tio minuter i närheten av Hässleholms station i går pga att tåget väntade på en stoppsignal. Anledningen var att jag tyckte det var mer mlijövänligt att ta tåget denna sträcka efter att jag och min syster plus sambo hade varit i Ängelholm och firat min fader som fyllde år. Vi åt eftermiddagspizza på Havsbadskjollan mellan Råbocka och Klitterhus (där delar av "Fyra nyanser av brunt" spelades in). När jag skulle åka hem mötte jag en man som var lika social som en Dagens rätt på Thai Take Away eller Pastavagnen. Men inte lika blind som Den Närsynte på Tobakscity/Pastavagnen. För Den Trevlige Mannen lyckades föra ett samtal med ett gäng fjortisar längs med mina seglarskor utan att bli kallad varken Roger, Johnny Boy, Snygging, Lars, Lasse, Kenta eller Kent Agent.

Eftersom det på allmän begäran önskades en mer inlevelsefull uppläsning av Kents "Livräddaren" så är jag inte sämre än att jag kan ändra mig och göra detta. Här nedan följer den.