Din Playlist blev min playlist
Efter några tweets ivägslängda till deras redaktion i stridens hetta fick jag välja aktuell musik, i varje fall blev det musik daterad 2011. Som en blandning av senaste PL-toppen och en halvårsbästalista som jag aldrig blivit färdig till att publicera här på bloggen. Den ska komma upp i nästa vecka. Jag lovar, i det slutgiltiga formatet blir det nog tio album som jag tycker fått lite för lite uppmärksamhet, i varje fall enligt min syn att se på saken.
| 22:04 | Skriet - "Händerna i munnen" | |
| Album: Det beslutande organetKompositör: Skriet Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:08 | Niklas Von Arnold - "Don'T Do Nothing" | |
| Kompositör: Niklas Von Arnold Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:11 | Nottee - "Don't waste your time on me" | |
| Kompositör: Drougge Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:16 | Guillemots - "Slow Train" | |
| Kompositör: Fyfe Dangerfield | Guillemots Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:20 | The Go Team | Bethany Cosentino | The - "Buy Nothing Day" | |
| Kompositör: The Go Team Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:24 | The Pains Of Being Pure At Heart - "The Body" | |
| Kompositör: The Pains Of Being Pure At Heart Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:27 | Young Galaxy - "B.S.E." | |
| Kompositör: Young Galaxy Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:32 | Henric de la Cour - "Dracula" | |
| Kompositör: Henric de la Cour, Henric de la Cour Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:36 | Mattias Alkberg - "Svensk musik" | |
| Kompositör: Mattias Alkberg, Mattias Alkberg Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:39 | Kajsa Grytt - "Min Pojke Och Manhattan" | |
| Kompositör: Kajsa Grytt Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:43 | Serenades - "Come Home" | |
| Kompositör: Markus Krunegård | Adam Olenius Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:46 | P J Harvey - "Let England Shake" | |
| Kompositör: Polly Jean Harvey Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:49 | Wilco - "Standing O" | |
| Kompositör: Jeff Tweedy Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:53 | Girls (Usa) (3) - "Jamie Marie" | |
| Kompositör: Christopher Owens Sök: SpotifyGoogle | ||
| 22:56 | Nick Lowe - "'Til The Real Thing Comes Along" | |
PL-toppen vecka 36-40
Det blir inte PL-toppen så ofta som jag vill. Tiden räcker inte till och veckorna går så fort och sen måste jag ju samla på mig några guldkorn först... Och guldkorn har jag verkligen funnit de senaste veckorna.
Nick Lowe - The old thing +++++
Jag kapitulerar. Detta album innehåller väldigt, väldigt fin gubbpop! Kan inte sluta spela skivan och tänker på väldigt många band/artister när jag hör den. Som Chris Isaak, Elvis Presley, Richard Hawley, Paul Weller, Sven Zetterberg, Roy Orbison, Tommy Roos (sic!), Dave Edmunds, Prefab Sprout, Johnny Cash, mfl.
”The old thing” är Nick Lowes svar på Chris Isaaks ”Forever blue”. I varje fall i min värld.
Girls - Father, son & holy ghost +++++
Denna fanstastiska skiva får vara med en gång till, den här gången med uppdaterat betyg. Ett av årets bästa album och vackraste, från ett av de bästa amerikanska rockbanden som finns.
Wilco - The whole love ++++
Tillsammans med Girls ett av världens bästa amerikanska rockband. Wilco ligger möjlgitvis ett steg före med tanke på den mängd fina album de givit ut de senaste åren. Senaste albumet är inget undantag även om det kanske inte riktigt är upp på föregående mästerverket "Wilco - the album"-nivå än. Men det växer för varje ny genomlyssning, som det så fint heter. Så mycket bättre än det mesta inom rocken.
Parker Lewis – Pengar och leenden ++++
I väntan på att Love Antell ska ge ut sitt kraftigt försenade soloalbum eller för den delen något nytt med Florence Valentin funkar själsfränden Emil som nu sjunger på svenska alldeles utmärkt. På svenska blir de här nio fantastiskt finstämda och vassa popsångerna med tung textmässig botten ett fint manifest.
Mattias Alkberg – Anarkist ++++
Den näst intill orimligt produktive Alkberg har lämnat rockabillyn på förra albumet och gör på ”Anarkist” mer 90-tals-BQ på svenska, fast ändå med variation. Gott så och väldigt hög lägstanivå. Glöm inte lyssna på den fina split-skivan ”Alla var där” (++++) han gav ut tidigare i år tillsammans med Pascal.
Breaking news med Filip & Fredrik ++++
Programmet har hittat tonen och är numera riktigt bra, roligt och underhållande. Abstinensen finns nu när programmet slut, hoppas de kommer tillbaka snart med detta magasin, som mer närmat sig deras lysande podcast. En liten smolk i ”glädjebägaren” att Herr Wikingsson verkar tro på denna myt med att sitta ned och kissa.
Inte ens nära
The Kooks – Junk of the heart ++
Positiv överraskning på Siesta! i somras men nya skivan är en besvikelse och rymmer inte många bra och hållbara låtar, tyvärr.
Jag har varit i alla städer Håkan Hellström spelat...
Kalla mig galen. Kalla mig enkelspårig. I morgon kommer jag se ännu en konsert med världens kanske bästa liveartist, Håkan Hellström. På Gröna Lund, där jag aldrig varit tidigare. Om allt går som det ska så är jag där, min kanske 23:e Håkan-konsert, eller nåt. Över tjugostrecket är det i varje fall.
Jag funderade tillbaka lite och kom fram till nedanstående tillfällen då jag sett Håkan och hans fanstastiska orkester. Kanske har jag glömt något tillälle. Kan skilja nån i antal, men jag försöker i varje fall vara så nära som möjligt i att specificera...
PL-toppen vecka 34-35
Tänkte att jag både skulle tipsa om lite skivor varje vecka (får se hur långlivat det blir). Gamla PL-toppen gör comeback. Det kan vara skivor, film, böcker, mm. Och lite kort text om skivorna, om det så krävs. Inte alltid. Ibland fyller jag kanske på med text i efterhand då tiden riskerar att ta slut vid just uppläggning av inlägget. Jag kommer dessutom sätta betyg, 1-5, alltså ingen fegskala, 1-10. Och framför allt ta ställning, och försöka undvika medelbetyget... Kanske även tipsa om några låtar eller musikvideor.
1. Serenades - Criminal heaven ++++
Stämsång dominerar denna PL-toppen-lista. Markus Krunegård och Adam Olenius sjunger oftast tillsammans. Fin pop med klar
retrokänsla. Lite new age-vibbar och väldigt många melodier som smyger sig på lyssnaren. Precis innan jag fick skivan i min hand
såg jag bandet spela på Malmöfestivalen, och det var pampigt och storslaget värre. En riktigt bra spelning i regnet och en positiv
överraskkning (++++). Debutens tio låtar är föredömligt korta och bra. Jag hoppas det blir en fortsättning på detta lyckade duo-projekt.
2. The Jayhawks - Mockingbird time ++++
Roligt att gubbsen är återförenade. Såg deras trevliga spelning på Way out west (++++), där de även körde några nya låtar. Comebackskivan spretar åt alla möjliga håll, ibland är det lite väl gubbrockigt, ibland pur Teenage Fanclub-pop och ibland låter det bara The Jayhawks, stämsången går som en röd tråd genom skivan, men når inte upp till mästerverket "Tomorrow the green grass" och även om toppformen inte är som i fornstora dagar är det ändå allt som oftast en trivsam skiva. Den fina alt. countryn och americanan vinner ny mark för varje lyssning.
3. Girls - Father, son, holy ghost ++++
San Fransico-duon fortsätter på den inslagna vägen och gör fantastisk pop. Varierat och fint. "Die" skulle kunna vara något från The Bear Quartets senaste. Och ibland är det ren, andäktig popgospel. Girls blir bara bättre och bättre, och snart går det inte att bli bättre...
Inte ens nära
The Drums - Portamento ++
Med tanke på att debuten hade något och singeln "Money" lät, eh rolig, så är uppföljaren en besvikelse. Enerverande och så få melodier som håller.
-------------------------------------
Några aktuella och bra P3-hits:
Bland annat: Linnea Henriksson var den bästa i förra årets Idol. Fina debutsingeln "Väldigt kär/Obegripligt ensam" andas Laleh och Helena Josefsson, för att nämna två andra svenska sångfåglar.
Fyra bra P3-hits (från album som kanske inte är fullt lika bra)
Demoscenen på Siesta!
Har kollat lite på Norra Skånes webb-tv nu, och när de tog ett snack med Patrik Nilsson (sorry att jag inte skickat Dungen- och Amazing-skivorna än, de kom bort i flytten...), musikhandläggare på Studiefrämjandet blev det kanske det mest givande inslaget hittills. Ska kolla upp dina tips. Själv så intervjuade jag ett lokalt band, Old Panda Days. Det lät också lovande, om man gillar indierock. Kan läsas i dagens Norra Skåne och på webben.
Askan/House
I dag släppte Labrador records två fina popsinglar fritt för alla intresserade musikhuvuden.
Det Vackra Livets uppföljare till "Viljan" heter "Askan" och är en försmak på det självbetitlade albumet som dyker upp 4 maj.
Amanda Mair är en yngre förmåga, hennes debutsingel "House" släpps 8 juni men kan lyssnas till och/eller laddas ned här.
Som vanligt när det handlar om Labrador är det gratis smakprov i bästa ljudkvalitet.
Gott så!
1. Kristallen
2. Askan
3. Juni berättar
4. Barn av en istid
5. Genom sprickorna
6. Viljan
7. Skammen
8. Vi ägde världen
9. Prärie av ljus
10. Det vackra kriget
PL-toppen - 1 februari till 15 mars
Bob Hund - Det överexponerade gömstället
Betyg: 8/10
Thomas Öberg och kompani är tillbaka igen. Efter comebacken "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" 2009 verkar de nu fått upp ångan med skivutgivningen.
Det som främst slår mig när jag lyssnar på nya albumet är att de på ett liknande sätt som Bear Quartet gjorde på sitt senaste album har även Bob Hund anammat. Förbättrat, förfinat och tagit allt ett steg längre än föregångaren. Möjligtvis mindre direkt också. Även om dessa bägge bands musik skiljer sig en del i ton verkar grundtonen behållits, experimentlusten tagit ordentlig fart och toppformen återvänt efter en liten dal.
Och att prestera ett så pass bra album efter en så lång karriär är alltid imponerande. Trots att den gode Martin Kann vill få oss att tro att han har gett upp utformandet av omslag (säkert uttänkt in i minsta detalj). Men omslaget är ju trots bara text så typiskt honom egentligen...
Övrigt bra 1 februari till 15 mars
Gruff Rhys - Hotel shampoo
Me And My Army - Thank god for sending
PJ Harvey - Let England shake
Syket - With love
Lykke Li - Wounded rhymes
The Ark - The apocalypse is over
En EP blir stommen till en CD
Ibland släpper en artist en EP som föregår ett album. När artisten bestämmer sig för att ta med ALLA låtar från denna EP och lägga på albumet blir jag lite lätt besviken, även om låtarna oftast är bra på alla sätt och vis. Det handlar liksom inte om det, det handlar mer om oss som köper skivan (eller låtarna) två gånger eller om man nu bara lyssnar till den på Spotify. Vad är egentligen syftet med detta grepp, mer än att göra fler uppmärksamma på den kanske undanskymda EP:ns låtar som får nya lyssnare på ett mer uppmärksammat albumformat? Det vanligaste är ju att ta med enbart huvudspåret eller kanske ytterligare en låt vid vissa fall.
Två aktuella exempel på detta fenomen att ta med ALLT är Me and my armys och Sykets nya album.
Det förstnämnda innehåller fem kända spår, det andra fyra.
Trots mina invändningar är de bägge albumen fina, framför allt Sykets (sammanlagt bara nio låtar), som känns som en blandning av allt möjligt bra. Isolation Years och Stone Roses i sången, First Floor Power i instrumenteringen (i varje fall känns det som att de kompar i ett par låtar), i stämningen hör jag Spiritualized och lite Julee Cruise-körer. Nej, nu får det räcka med upprapande referenser och egna preferenser. Lyssna och njut i stället! På extremt fint skapad musik från de norrländska skogarna, från ett band som tagit tid på sig att ge ut sin första skiva.
